Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vilja mig ont’

Ett inlägg om det goda i livet.


 

Det finns en sak som hela tiden går uppåt i mitt liv – och det är vikten. Jag försöker stundtals hålla igen, tacka nej, inte köpa hem, men… det är lika bra att erkänna att jag tröstäter en hel del. Visst är jag van att vistas i mitt hem. Fast om jag finge välja skulle jag mycket hellre gå till ett jobb om dagarna och komma hem trött om kvällarna. Det är oerhört tärande på många sätt att klättra på väggarna, nämligen.

Exempel på vad jag tröstäter:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu gör jag vad jag kan
för att förändra min situation. Det vet människor omkring mig, såväl nära och kära som myndighetspersoner. Att konkurrera med mellan 200 och 400 människor varje gång jag försöker komma vidare i livet är inte det lättaste när man inte längre är nån ungdom. Inte i min bransch. Där ska alla vara 35 år högst och samtidigt ha 20 års erfarenhet.

Jag jobbar på att lära mig acceptera att det inte går att ändra vissa saker. Som ålder, till exempel. Däremot skulle jag mycket väl kunna ändra min vikt. Men det är tungt på många sätt och då kommer vikten inte ens i andra eller tredje hand.

Igår hade jag en proppfull dag, med mycket prat och babbel och en hel del stress. Det var nästan så att jag för en stund trodde att jag befann mig på en arbetsplats när jag pratade i fasta telefonen, mobilen ringde och nån plingade på dörren – samtidigt. Och så kom det lite mejl och sms och nyhetsuppdateringar också, för säkerhets skull. Men naturligtvis var det en positiv stress. Jag kan konstatera att det verkligen är så att inte alla människor vill mig ont. Det finns väldigt många människor som vill mig gott. Faktum är att de goda och snälla är fler än de som vill sabba, förstöra och vara elaka.

Helt optimalt för denna positiva känsla av stress var det emellertid inte att försöka förnya prenumerationen på mitt virusskydd strax före läggdags. Eller, det var så här att jag började i tid, men blev avbruten. Och när jag skulle fortsätta strulade det förstås hela tiden. Det vill säga, pengarna var dragna och installationen misslyckades. Jag grinade nästan och tänkte att jag i värsta fall får ta med mig datorn till expertisen på midsommarafton. Men så i morse hade installationen plötsligt gått igenom – utan att pengarna hade blivit dragna flera gånger än en. Det känns gott att kunna leva lite tryggare i cyberspace ett tag till.

I kväll är jag och får mitt hår fixat av ett av mina M. Efteråt har Fästmön lovat att bjuda på thaimiddag på stan. Det är ju nåt gott jag inte säger nej till! Och så äter jag lite för mycket. Igen. Det där med vikten får vi ta… nån annan dag, tror jag.

Ha det riktigt gott i kväll! Har du inte gjort det än, så kolla in min boktävling. Jag tänkte ha dragning i helgen, typ midsommardagen eller nåt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag. Slutet på veckan. Tänk, mina dagar bara flyger fram! Och för inte så länge sen, mindre än ett år sen, faktiskt, gick de så långsamt. Jag trodde dagarna var oändliga. Det fanns så mycket tid. Tid till vad? Tid till att grubbla och må dåligt och känna sig allt mer värdelös för var dag som gick. Tid att sjunka ner i djupa svarta hål. Joru, Fästmön har fått kämpa hårt för att hålla mig över ytan.

Över ytan…


Jag glömmer inte.
Jag glömmer aldrig. Den här tiden bär jag med mig för alltid. Men jag har också lärt mig under livsresans gång – nu talar Den Visa, snart halvsekelgamla! – att minnen och sår bleknar. Både fina minnen och minnen man nästan skulle göra vad som helst för att radera. Tyvärr har jag också lärt mig att misstro människor. Med mitt förnuft vet jag att alla inte vill mig ont. Men jag kan aldrig lita på nån till 100 procent igen. Inte efter Odjurets svek. Inte efter den dan dimman framför mina ögon lyftes och jag mötte Odjurets kalla blick. Odjuret, som går där ute och lever ett gott och fritt liv.

Det liv jag har idag är ett annat liv än jag hade då. Det är på många sätt ett bättre liv, på några sätt ett sämre liv. Erfarenheterna av Sveket är dyrköpta och har satt djupa spår. Men jag är också starkare, jag har kämpat mig hit! Och även om jag inte har nått mina främsta mål än idag, känner jag att jag är på god väg.

Inte bara veckan utan arbetsveckan drar mot sitt slut. Jag har en intervju idag och några inbokade i veckan. Morgondagen har jag reserverat för att finslipa min kommunikationsplan. Vidare bygger jag sidor på vårt intranät. Jag klantade till det riktigt igår, men lyckades lösa det hela och nu flyter det på. Omvärldsbevakningen, emellertid, verkar inte alls flyta på och jag vet inte hur vi ska lösa det när tekniken inte… vill.

I eftermiddag ska jag på ett seminarium om destinationsmarknadsföring. Jag behöver lite input, känner jag. Funderar på att ta en macka på stan till lunch. Ensam. Jag behöver tänka lite. Och svära över lingonen som trillade in i morse för andra gången den här månaden. When will it ever end..?

Read Full Post »