Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘adress’

Ett spännande inlägg.


 

Böcker

Ett stort, härligt bokpaket på väg till mig..?

Jag följer Crimetime GotlandInstagram sen ett tag. Och häromdan upptäckte jag att de har en deckartävling på gång. Eller ett deckarquiz, som de kallar det på svengelska. Nåja, jag gillar ju deckare och att vinna (!), så jag hoppade in på Crimetime Gotlands webbplats och skrev ut korsordet. Sen kollade jag deras Instagramkonto och skrev ner mina svar på de åtta första dagarnas frågor. Nä, alla svar var inte givna, men…

Varje dag till den 24 december kommer en ny fråga på Instagram. Den 24 raden, korsordets enda lodräta, blir sen ett svar. Det svaret ska en mejla in tillsammans med sitt namn och sin adress senast den 9 januari. Mejlet ställer en till

info(snabel-a)crimetimegotland.se

och så ska en skriva ”deckarquiz” i ämnesraden. Den som vinner (= jag) har ett stort och härligt bokpaket att vänta. Moahahahahahaaaaaaa……

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svårigheten att svara.


 

vässa pennan

När jag skriver – med vässad penna eller slö eller via e-post – vill jag gärna ha ett svar.

Det händer att jag i min förtvivlan sliter mitt hår. En ständig orsak till detta hårslitande är uteblivna svar. Jag saknar allt från svar på direkta frågor via anmälningar till ansökningar. Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Idag kommunicerar vi ofta via e-post, särskilt när det gäller ansökningar av olika slag. De flesta företag och organisationer har nån sorts autosvar man får tillbaka. OK, då vet jag i alla fall att min fråga/ansökan har kommit fram.

Men sen då? Jorå, självklart fattar jag – efter några veckor – att ett uteblivet svar på en jobbansökan är ett nej. Fast i mina ögon är det ett nej på ett dåligt och oförskämt sätt. I de flesta e-postprogram går det att klumpa ihop alla som sökt men inte ska bli anställda i en grupp dolda mottagare och skriva att

tyvärr, det blir ett nej den här gången.

Det krävs några copy and paste, ett par textrader och sen ett sänd-klick. Är det svårt och jobbigt på nåt vis, eller? Jag säger som qpaqex (som emellertid aldrig svarade på min kommentar…):

Arbetsgivare – svara på ansökningar det vinner ni på. […] Om ni vill att jag skall ha en bra bild av er som arbetsgivare även om ni inte anställde mig […]

Tyvärr breder det här oskicket ut sig. För ett tag sen mejlade jag en ansökan till en författare att recensera en ny bok jag var intresserad av. (Notera att jag skrev i imperfekt.) Inget svar. Dagarna gick. Till sist kontaktade jag författaren via denn*s blogg och undrade i en kommentar om det möjligen hade kommit nåt mejl. Efter nån dag fick jag svar – på bloggen.

Jodå, ditt mejl har kommit fram.

Sen vet jag inget mer, för nåt besked lämnades inte. Tror du att jag har nån lust kvar att recensera? Nej, det har jag inte. Det är oförskämt att inte svara! Det går att ställa in autosvar i e-postprogram även som privatperson – om man nu får så många ansökningar att recensera ens verk.

Tofflan i tidningen

Den här gratistidningen finns inte på riktigt.

I förra veckan kom inte den lokala gratistidningen till min postbox. OK, den är just gratis, men den är rätt bra och den är den enda papperstidning jag har tillgång till. Så jag gick ut på nätet och kollade upp var jag skulle anmäla utebliven tidning. Jag hittade en e-postadress, skrev några rader, namn och adress och mejlade. På nätet stod att alla mejl vidarebefordras till distributören, stans lokalblaska. Vad tror du hände? Nej, jag fick varken svar eller nån tidning. Dåligt, dåligt, dåligt! Snart är det torsdag igen. Då skuttar jag inte lika förväntansfull nerför trappan för att kolla om jag har fått nån tidning, kan jag meddela.

Kundtjänst och kundservice, vad är det i Sverige idag? Är det att strunta i att svara när presumtiva anställda, kunder med flera frågar efter nånting? Eller är det sättet som ett av vårt lands största företag som levererar telefoni med mera använder sitt Twitterkonto på: man tipsar om TV-program? (Vem kan inte leta själv i tablåerna, liksom..?)

Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Hallå..? Hallå..? HALLÅ???

(Jag svarar på ALLA publicerade kommentarer på min blogg, i alla fall.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gamla saker och en liten puff för en ny TV-serie.


 

Det brukar sägs att 

när fan blir gammal blir han religiös

Jag vet inte det, jag, men det som har hänt med mig är att jag har blivit mer och mer intresserad av gamla grejor. Det kan vara loppisprylar, det kan vara antikviteter och det kan vara äldre saker jag har i min ägo. De senare behöver inte betinga nåt högt effektivt värde, men affektionsvärdet har stigit med min ålder! Vissa saker har blivit ovärderliga, i mina ögon.

I mitt hem finns både moderna saker och gamla grejor. Men de saker jag värderar mest är nog de äldre sakerna jag har fått ärva eller fått gjorda bara för mig. Allra kärast – och mest ovärderliga för mig – är de saker min morfar har tillverkat. Morfar var snickare och enligt mamma tillverkade han sin familjs första möblemang. På den tiden lärde man sig att ta tillvara på saker och ting, även spillbitar. Fast riktigt fint ansågs det ju inte, så möblerna byttes ut efter hand. Jag tror inte min mamma har kvar nån enda sak, faktiskt. Men jag fick ju i tonåren ”ärva” hennes brudkista som hon i sin tur fick av morfar till sin 21-årsdag. Och så har jag en gunghäst och en kälke som morfar gjorde till mig när jag var barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Från mina farföräldrars hem 
finns inga hemgjorda saker, men den bästefåtölj jag nyttjar nere hos mamma är en öronlappsfåtölj som är specialgjord – av möbelsnickare – till min farfar på hans 40-årsdag. De flesta av farmors och farfars saker finns för övrigt i mammas hem. Men medan min pappa levde tog jag vara på några fina matsalsstolar i ek. Stolarna stod bara i mina föräldrars förråd och skräpade. Senare lät jag klä om dem (de var redan omklädda, i två olika sorters tyg) till brunt skinn. Så var nämligen sitsarna ursprungligen klädda innan de förstördes på vägen till Sverige över Ålands hav. Utöver stolarna har jag lite småsaker i mina hyllor som jag har fått genom åren, bland annat en rysk docka som FEM och jag kallade Vicky och hade mycket roligt åt under tonåren samt en fin kinesisk träask, mycket finare än den vi såg på loppisen i Gamlis i lördags:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hos mamma finns det många spännande och fina saker. 
Nåt jag gillar är det lilla hopplocket ovanpå ett skåp. Där står en karrott ur en flytande blå-servis som var farmors och farfars, en tennkanna, som jag tror var mormors och morfars, en vas, som mamma och pappa har ägt i alla år och ett ryskt träägg från pappas mostrar. Framför föremålen ligger en mässingssax som man klipper av ljusvekar med.

Ägg karrott  kanna och vas hos mamma

Ett hopplock ovanpå ett skåp hemma hos mamma.


Jag tycker om gamla grejor, 
både loppissaker och antikviteter. I kväll börjar en brittisk TV-serie på SvT 1, Inred med loppis (just nu har SvT ingen information på den adressen som länken går till, men det kommer förhoppningsvis!), där jag och du och vem helst som är intresserad av gamla grejor kanske kan få ett och annat tips.  Totalt blir det sex delar. Programstart är klockan 18.45. Det tänker jag inte missa!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


 

Den som inte har jobb och inget hellre vill göra än att jobba blir minst sagt irriterad när de som jobbar inte jobbar. Eller är väldigt och pinsamt ineffektiva. Här ska du få två exempel ur mitt händelserika liv:

Jag fyllde år i söndags. På söndagar delar PostNord inte ut några brev. Därför hade familjen Raffa, med Tant i spetsen, postat ett födelsedagskort till mig på förmiddagen, onsdagen före. Förhoppningen var att två dagar skulle vara tillräckligt med tid för kortet att komma fram, det vill säga senast i fredags. Idag, tisdag hade kortet singlat ner i min postbox. Tisdag. Sex dar… Ska det ta sex dar för ett brev med korrekt adress och porto att levereras från Falun till Uppsala??? Fy 17 så ineffektivt och dåligt, PostNord!!!

Födelsdagskort från Tant Raffa och Mia

Två födelsedagskort, varav det till vänster tog sex (6) dar på sig att hitta från Falun till Uppsala.


Till Tant Raffa – och till Mia, vars försenade födelsedagshälsning också den kom idag – säger jag däremot TACK!
(För jag blev ju väldigt glad, även om dagen inte prickades in.) Jag hoppas att Tant Raffa klagar riktigt ordentligt – om nu Kundservice svarar i den telefon vars nummer finns på webben. För övrigt, en väldigt dålig webbplats, där det är svårt att hitta och finns uselt med information. Jag har massor av förslag till förbättringar av PostNords webbplats med mera, men jag skulle aldrig vilja jobba på det företaget – inte ens om jag fick en exklusiv brevöppnare!!!

 


 

Sen var det det här med träbenen… Fästmön köpte fyra träben på IKEA förra måndagen till sin ”nya” fåtölj. Men utan att öppna de två förpackningarna insåg hon att det var ett felköp. Eftersom jag är på benen (de vanliga, inte träbenen!) erbjöd jag mig att åka ut till IKEA, lämna benen och få pengarna tillbaka.

Stubbarp ben

Träben skulle återlämnas.


Jag parkerade i p-huset. 
Där var bra skyltat till Byten & Återköp och jag tog en särskild hiss dit upp på plan ett. Sen upphörde mina positiva intryck. Längs ena låååångsidan av en stor sal fanns många kassor. EN kassa var öppen. I den stod två unga tjejer. Den ena grejade oupphörligt med sitt hår och den andra pratade om lunch. Före mig på tur stod två tjejer, kanske något äldre än dem i kassan, med en stomme till ett köksskåp på en kärra. Inget hände, deras nummer blev inte framtryckt. De tittade på varandra, de tittade på tjejerna i kassan, de tittade på mig. Jag tittade på dem, jag tittade på tjejerna i kassan… och TILL SLUT var det väl så att Den Onda Toffelblicken träffade IKEA:s personal.

Den Onda Toffelblicken

Den Onda Toffleblicken. OBS! Titta inte för länge!


I min enfald trodde jag 
att de båda tjejerna i kassan hade vaknat till liv och insett att de var där för kundernas skull. Men icke! Hårgrejsandet och lunchsnacket återupptogs. Till sist fick jag nog och stegade fram.

Har ni tid, eller? 

frågade jag surt.

Den ena unga tjejen gav den andra instruktioner om hur hon inte skulle ta emot kunder som inte väntade på att deras nummer hade tryckts fram!!! Den andra unga tjejen började hjälpa mig. Makalöst!

Jag la fram mitt ärende, det vill säga sa att jag ville byta två obrutna förpackningar träben.

Den Hjälpsamma:

Varför då? 

Jag:

Vadå varför då?

Den Hjälpsamma:

Ja, varför vill du byta dem? Passade de inte?

Jag:

Passade? Som du ser är förpackningarna obrutna. Jag vill byta dem, bara.

Den Hjälpsamma:

Har du kvitto?

Jag: 

Nej, jag tog med mig en cykel!

sa jag INTE utan halade fram kvittot.

Den Hjälpsamma började knappa in nånting. Hon frågade, i tur och ordning efter

  1. mitt namn
  2. mitt postnummer
  3. mitt telefonnummer

Jag svarade men kunde inte låta bli att fråga

Varför vill du ha de här uppgifterna? Är det inte lättare att du ber mig om legitimation?

Den Hjälsamma flinade generat och svarade:

Nej, legitimation behövs inte.

Nåt svar på varför hon ville ha mitt namn, mitt postnummer och mitt telefonnummer fick jag aldrig. Tjugo minuter senare åkte jag därifrån med en hundralapp i näven.

Låt oss säga att jag inte var särskilt imponerad av IKEA:s personals effektivitet… Men det gav mig i alla fall ett ämne att blogga om och det tackar jag för. Jag hoppas att nån från IKEA läser det här inlägget och börjar prata service gentemot kunder med sin personal. Kanske håller nån liten… kurs… För vad hände egentligen med

kunden har alltid rätt – till god service?!

Nån som vet???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nytt, listigt inlägg.


 

Jag måste göra en ny önske-/inköpslista. Det behövs mer grejor än sist. Och den ena listan utesluter inte den andra. De kompletterar varandra.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • ett många par nya glasögon till Fästmön 
  • tandfixning för både Anna och mig
  • ett munskydd att ha när jag städar (jag får svårt att andas av rengöringsmedlen)
  • en fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig – så att de ser vilken urtrevlig och kompetent förmåga de har gått miste om
  • en extra fin och egen fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig en fredag så att de ångrar sig lite
  • en dramaten till Anna
  • ett par nya skor till äldsta bonussonen
  • ett hus i skogen – med ett fantastiskt bibliotek och lååångt till närmaste granne
  • en säng som är bättre för våra ryggar (aj!)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol (den knarrar förfärligt och sitsen är verkligen sprucken)
  • ett nytt mejlkonto med en adress som jag väljer helt själv
  • en pedikyr
  • en Maria Lang-vandring i Sko.. Nora tillsammans med FEM och våra respektive

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett anmälande inlägg.


 

Idag på förmiddagen ringde ett okänt nummer på min mobil. Eftersom jag är arbetssökande ökade både puls och hjärtslag. Jag tänkte:

NU är det nån som ringer och vill träffa mig för en intervju!

Högen med sökta jobb 2014 t o m 1 september

Högen med sökta jobb 2014.

Det var en man i andra änden och han berättade att han ringde från Uppsala kemteknik. Jag började genast rafsa i min hög med sökta jobb, den som senast idag har kompletterats med ytterligare tre sen igår. Mannen var trevlig, pratade om vädret etc och hoppades att han inte störde. Men när han frågade om jag kände till företaget blev jag ställd. Han började berätta om tvättmedel. Det var uppenbarligen inte nån som ville anställa mig utan nån som ville pracka på mig sälja nånting till mig.

Jag avbröt därför försäljningssvadan (den kommer, förr eller senare, efter allt det trevliga inledande) och frågade rakt på sak om han ville sälja nånting. Han svarade jakande. Jag upplyste då om att jag har NIX på min mobil, varpå han kontrade med att fråga om jag har haft det länge. Jag svarade ja. Då skulle han

anteckna det.

Inte nog med att jag blev besviken, jag blev störd i det arbete jag utförde (jobbsökeri). Och så blev jag arg. Arg för att säljare gång på gång ringer, på såväl fasta telefonen som mobilen, trots att jag har NIXat båda telefonnumren.

Alla såna här oönskade samtal från telefonsäljare anmäler jag till DM-nämnden via deras enkla anmälningsformulär. För att kunna göra en anmälan måste du dock ha företagets adress. När jag sökte på Uppsala kemteknik fanns det inget företag som heter så, men jag hamnade på Kemteknik Scandinavian AB:s webbplats. Eftersom de produkter som visas där var samma som säljaren försökte få mig intresserad av gissar jag att jag säljaren tillhörde detta företag.

Det händer egentligen inte så mycket. DM-nämnden prövar ett anmält ärende. Resultatet publiceras på DM-nämndens webbplats. Många anmälningar är naturligtvis inte bra för ett företag. Därför är mitt råd till dig som har NIX:at dina telefoner att anmäla alla företag vars säljare ringer dig. Vi som inte vill bli uppringda av säljare måste få slippa det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om islam. Nä, jag bara skojar, om UppsalaTidningen!


En hel del har jag knorrat.
Rätt mycket, till och med. Här på bloggen och i sura mejl. Men ingenting har hänt – jag har inte fått nån UppsalaTidning på tre veckor. Därför passade jag på att rycka åt mig ett exemplar i eftermiddags, när jag, som av en händelse, besökte ICA Solen (skjuts = puss. Den initierade fattar.) Om inte Muhammed kommer till berget, så får berget komma till Muhammed… eller hur är det man brukar säga..?

Uppenbarligen ger UppsalaTidningen ett exklusivt intryck, för kassapersonalen försökte ta betalt för den… Tills jag upplyste om att UppsalaTidningen minsann är en gratistidning.

Hemma i New Village bänkade jag mig så äntligen med min saknade kamrat. Vad skulle jag finna för spännande i veckans nummer, tro?

Uppsalatidningen

Veckans nummer av Uppsalatidningen.


Ja, lokalblaskans inblandning
känner jag ju till sen tidigare. Det är UNT distribution som nu under tre veckors tid har misslyckats att hitta till min enkla adress i ett vanligt bostadsområde i Uppsala. Däremot hade man inte misslyckats med det sedvanliga UNT-skräpet: att blada in en reklambilaga. Fy 17!

Men sen såg UppsalaTidningen ut som vanligt, tack och lov! Jag gillar den! Varför då? Flera skäl! Jag gillar det fokus den har på det lokala. Tidningen innehåller inte massor av skräp från TT, även om den har många annonser och en hel del pressmeddelanden som är copied-and-pasted rakt av. Trist. Däremot får jag ofta tips på roliga saker att göra!

Bland annat såg jag att Uppsala fotofestival pågår i helgen. Om jag skyndar mig hinner jag säkert se några bilder under morgondagen! Känner jag inte för det kan jag alltid ta bilen och åka till Mickelsmässmarknad i Örsundsbro i morgon. Vill jag skutta ut på nåt annorlunda redan i kväll kan jag gå på indisk kulturfestival med dans och konsert, foton, marknad, tyger och indiska snacks…

När det gäller det redaktionella materialet är utbudet av artiklar också bra och blandat, Artikeln om föreningen Vårda Uppsala läser jag till exempel med stor behållning! Bilden kunde ha varit bättre, dock. Visserligen läckert med solen som tittar fram, men i övrigt trist. Kul är testet där man kan kolla hur mobilstörd man är liksom den lilla intervjun med Sandra från Slavsta som är med i ett sångtävlingsprogram på TV 4.

Kort sagt, en bra tidning och ett bra nummer! Men jag saknar att få den i postboxen. Ska det vara så jäkla svårt att hitta hit, UNT distribution???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »