Dagens journalistproffs: När man inte tänker

Ett förundrat inlägg.

---

 

Högskoleutbildning är ingen garanti för att man tänker. Det ger Byhålebladets Metropolsida på webben exempel på. Först en puff där man frågar om fredagsmys hemma i soffan, bland annat. Under den en puff om en artikel om att antalet hemlösa – människor som saknar inte bara soffa utan tak över huvudet – ökar i stan.

Fredagsmys och hemlöshet hör inte ihop i min värld.

 

Det här var riktigt… klumpigt gjort, tycker jag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Etthundra jobb

Ett inlägg om jobbsökeri.

---

 

Nu ska jag skriva om mitt jobbsökeri igen. Jag hör redan folk sucka och stänga ner inlägget. Gör det ni, som har ert på det torra. Själv får jag göra allt utom att stänga ner. Att söka jobb är en heltidssysselsättning, vilket de flesta, som inte har varit i den situationen nyligen, inte förstår. Du har krav på dig från framför allt a-kassan att du ska söka tillräckligt många jobb för att få ersättning från a-kassan. Exakt hur många jobb du måste söka anges inte. Men tycker a-kassan att det inte räcker blir man utan pengar. Jag har för övrigt den högsta ersättning man kan ha från a-kassan. Den ger mig 9 900 kronor i månaden. Det är mindre än en tredjedel av lönen jag fick så sent som i juni. Ersättningsnivån har inte höjts på tolv år.

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli.

Arbetsförmedlingen är den myndighet som kontrollerar de aktivitetsrapporter du skriver och skickar in en gång i månaden. I dessa rapporter ska du ange vilka jobb du har sökt, om du har varit på intervjuer och andra saker som har med ditt jobbsökeri att göra. Jag undrar ofta om nån på Arbetsförmedlingen läser dessa rapporter. Troligen inte. Misstänker starkt att min handläggare där inte gör det – oavsett om hon nu heter Alexandra Norlén eller Handan Gül (jag har fått olika bud av Daniel Strömblad som skrev in mig som arbetssökande den 1 juli. Eftersom handläggarna inte vill ha nån kontakt med dem de är handläggare för har jag inte hört nåt från nån av dem. Att de inte vill ha kontakt utgår jag därför ifrån eftersom de inte hör av sig.)

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli. Det blev 70 ansökningar totalt i juli och hittills i augusti är jag uppe i 30. I mitt eget poängsystem har jag också gjort andra jobbsökaraktiviteter som har gett poäng, till exempel nätverkat, registrerat mig i olika kandidatbanker hos bemanningsföretag, blivit intervjuad etc. Ett sökt jobb ger en poäng. En intervju ger förstås högsta poäng, det vill säga tre. Det är en dags delmål att uppnå tre poäng. Detta för att det krävs uppladdning och påläsning inför en intervju, själva genomförandet samt sammanfattningen efteråt (ibland på bloggen, ibland per telefon till bemanningsföretag om tjänsten går via ett sånt).

När man söker så många jobb som jag gör får man också många nej. Bara sen jag började skriva detta inlägg har två nej trillat in. Då gäller det att inte ge upp. Att ge sig på det igen, leta spännande tjänster att söka och skriva ännu bättre ansökningar.

Men om du tror att det är lätt och det är en loj och skön tillvaro att vara arbetslös, då tror du fel. Om du dessutom tror att jag är totalt ointresserad av min omvärld tror du också fel. Men för att omvärlden ska existera i min värld behöver jag en grundtrygghet som jag inte har idag. Jag begär inte att den som inte kan eller vill förstå ska förstå. Däremot vill jag att du ska veta att jag inte bara en gång utan flera har varit beredd att fatta dumma beslut och ta felaktiga språng. Spydiga ord och uttalanden hjälper inte precis utan gör det lättare att tänka fel. Jag kräver inga applåder, jag vill bara ha lite respekt för min person. Och kanske ett uns av… omtanke och intresse..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Ett inlägg om hur fredagskvällen började.

Klockan 16 skulle jag vara utanför Fästmöns jobb, för då skulle hon sluta. Ja just det. Skulle sluta. Det strulade in i det sista och Anna var kvar för att reda upp saker och ting. Det gick vägen till slut! Jag tror vi åkt till Himlen runt klockan 17. Under tiden satt jag mest i bilen och läste Kristian Gidlunds bok. Jag fick ganska ont i ryggen och boken är tuff att ta sig igenom, så till sist gick jag in. Under tiden hade det klarnat upp och himlen började bli blå.

Himlen sedd genom mitt bilfönster.

Vi åkte min Prinskorven till dennes pappa och först vid 19-tiden kunde vi sitta ner och äta middag. Jag hade inte ätit sen förmiddagen och då blev det en skål fil med müsli. Den som inte arbetar har inte rätt att äta lunch, nämligen, i min värld. (Jag är min egen domare.)

Av nån märklig anledning låg det ett brev – skickat som 1:a klassbrev! – med Arbetsförnedringens logga i min postbox när jag kom hem. Det var från nån Christer som jag aldrig har träffat. Där stod det jag efterfrågade en bekräftelse om igår, men endast fick muntligt!

Meddelande från Arbetsförnedringen om ersättningsanmälan till a-kassan.

Så nu vet jag inte vad jag ska tro. Antingen har de lyssnat på mig eller också var det en SEN bekräftelse på nåt som skulle ha varit gjort i torsdags förra veckan.

Och vem är Christer??? Han hade inte signerat brevet, men hans för- och efternamn stod i övre vänstra hörnet tillsammans med en adress och telefonnummer – i Stockholm. Men mig veterligen är jag väl inskriven här i Uppsala? Arbetsförnedringen snurrar till det mer och mer, får jag lov att säga.

Nu ska jag umgås med Anna!

Livet är kort.

Read Full Post »