Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘I kroppen min’

Ett omvärldsspanande inlägg.


Vad ska jag ta mig fö
r en eftermiddag och kväll när Fästmön, den tråkan, arbetar? Helst av allt hade jag ju velat arbeta själv, men nu är det inte så. Efter ett uppiggande samtal med mammakusinen B kastar jag mig därför ut bland bladen i cyberspace. Om man nu kan uttrycka det så..?

 

I kroppen min

Den här boken tog.

Kristian Gidlund har avlidit. Fyra dagar innan han skulle fylla 30 gick Kristian Gidlund bort. För nåt år sen visste jag inte vem han var, ens, så vår bekantskap var ganska ny. Jag läste Kristian Gidlunds bok i somras och skrev om den här på bloggen och i nättidningen Uppsalanyheter. Kristian Gidlunds blogg orkade jag inte följa. Cancer är en jävla sjukdom. Det spelar ingen roll hur och vad och vem och hur gammal man är. Cancer sucks!  När jag orkar ska jag lyssna på Kristian Gidlunds sommarprogram. Jag gör inte det just nu. Många varma tankar går till Kristian Gidlunds familj idag. 


Ledamöterna ”lurade” Reinfeldt.
Modern svensk politik kallar Dagens Nyheter det faktum att våra politiker sitter i riksdagen och grejar med sina mobiler. Jag undrar hur mycket de tar in av det som sägs i riksdagen, där de väl får arvode för att delta..?

 

pekfinger

Skäms!

Vårdpersonal misstänkt för lönefusk. Personalen på ett gruppboende på en ort i Dalarna har ljugit om hur mycket de har jobbat. Inte så lite, heller. Typ fyra miljoner under kanske tio års tid. Vem drabbas av detta då? Omsorgsförvaltningen? Jo förvisso, men naturligtvis är det tredje man som drabbas allra hårdast. De fyra miljonerna kunde ha använts för de boende. SKÄMS! Om ett par veckor ska Anna och jag besöka orten ifråga. Vem vet om vi inte gör ett studiebesök på boendet..?


Mystisk clown skrämmer folk i Northampton.
Som taget ur en Stephen King-bok (It)! En clown står lite här och var i Northampton. Det gör folk rädda. Men är det ett brott att stå? Ja, så sent som på 1980-talet var det faktiskt ett brott att bara stå på gatan i England. Jag tror emellertid inte att polisen tar så allvarligt på det idag… Hur som helst, clownen bara står. H*n gör inget. Det enda han gör är att skriva på sin Facebooksida att han vill bli sedd. Han syns på Twitter också via #northamptonclown

 

Clark Kent

My Toyota is fantastic!

Byggde upp Toyota – blev 100 år. My Toyota is fantastic! Today Tomorrow Toyota. Ja sannerligen! Mannen som byggde upp Toyota, Eiji Toyoda, avled fem dagar efter att han fyllt 100 bast. Lika seglivade tycks bilarna ha. Min pappa körde sin Corolla i 22 år för att sen lämna in den för skrotning. Några dagar senare rullade bilen på Metropolen Byhålans gator igen, denna gång med en ung tjej vid ratten…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur fredagskvällen började.


Klockan 16 skulle jag vara
utanför Fästmöns jobb, för då skulle hon sluta. Ja just det. Skulle sluta. Det strulade in i det sista och Anna var kvar för att reda upp saker och ting. Det gick vägen till slut! Jag tror vi åkt till Himlen runt klockan 17. Under tiden satt jag mest i bilen och läste Kristian Gidlunds bok. Jag fick ganska ont i ryggen och boken är tuff att ta sig igenom, så till sist gick jag in. Under tiden hade det klarnat upp och himlen började bli blå.

Himmel lykta träd

Himlen sedd genom mitt bilfönster.


Vi åkte min Prinskorven
till dennes pappa och först vid 19-tiden kunde vi sitta ner och äta middag. Jag hade inte ätit sen förmiddagen och då blev det en skål fil med müsli. Den som inte arbetar har inte rätt att äta lunch, nämligen, i min värld. (Jag är min egen domare.)

Av nån märklig anledning låg det ett brev – skickat som 1:a klassbrev! – med Arbetsförnedringens logga i min postbox när jag kom hem. Det var från nån Christer som jag aldrig har träffat. Där stod det jag efterfrågade en bekräftelse om igår, men endast fick muntligt!

Meddelande om ersättningsanmälan

Meddelande från Arbetsförnedringen om ersättningsanmälan till a-kassan.


Så nu vet jag inte vad jag ska tro.
Antingen har de lyssnat på mig eller också var det en SEN bekräftelse på nåt som skulle ha varit gjort i torsdags förra veckan.

Och vem är Christer??? Han hade inte signerat brevet, men hans för- och efternamn stod i övre vänstra hörnet tillsammans med en adress och telefonnummer – i Stockholm. Men mig veterligen är jag väl inskriven här i Uppsala? Arbetsförnedringen snurrar till det mer och mer, får jag lov att säga.

Nu ska jag umgås med Anna!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vädret, en bok eller två och ett och annat bett.


Det började regna igår.
Det har regnat och regnat och regnat. Hela kvällen, hela natten. Just nu ingenting, men det är mulet och blött ute. Underbart skönt! Luften är frisk och det är lättare att andas för mig och många andra.

Tennisbanan på baksidan är nästan som en mindre badpool. Den här bilden tog jag nyss från ballen*:

Regn på tennisbanan

Regnet har gjort en liten pool på tennisbanan.


Lite svårt att se,
kanske, så jag zoomar:

regnpöl

En pool på banan.


För några år sen
la föreningen ny asfalt på tennisbanan bland annat för att slippa pölar som denna. Det tog ett regn, sen var ”poolen” tillbaka. Och alla småbarn älskar den, medan mammor och pappor hatar den! För aldrig är väl en liten unge så kvick som när det gäller kontakten med vattenpölar, eller..? Jag har sett många lustiga och skrattretande scener utspela sig här…

Annars har jag inte skrattat så mycket det senaste dygnet. En Annan Anna frågade mig på Twitter i morse om röken hade lagt sig. Det har den, visst. Jag måste gå vidare. Men så klart är jag inte glad på Arbetsförnedringen, det är jag inte. Jag är fortfarande arg, besviken och ledsen och inser att jag befinner mig i en utsatt position.

Sen läser jag en bok som gör mig ledsen. Jag gråter då och då under läsningen. Jaa, tänk! Den Förhärdade gråter! (Det trodde inte Somliga! Och jag gråter inte över mig själv, det har jag slutat göra för länge sen – jag är ju bara arg, remember?) Jag läser Kristian Gidlunds bok. Det är svårt att inte beröras när en ung man skriver om hur den där jävla cancern tar hans kropp i besittning. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som klarade mig genom en helveteshöst och en därpå följande operation. Nu ska jag vara frisk, förhoppningsvis. Men Kristians cancer kommer och går. Och slutet kan bara bli ett.

Det går inte att läsa den här boken och förbli oberörd! Jag blir lite… putt också för att Kristian Gidlund på sätt och vis snor en inledning som jag har tänkt till min bok. Men medan hans handlar om pannkakor som han sen äter kalla, handlar min om stekt kycklingkorv i en ask med ljusblått lock… Korvskivor jag aldrig äter den där dan jag helst vill radera ur mitt liv…

Livet… tja, det är en märklig historia. Man ska inte tro att lycka är nåt beständigt. Dessutom, om vi alltid är lyckliga och aldrig olyckliga förstår vi ju inte vad lycka är. Vi skulle inte ha nåt att jämföra med.

Idag är jag frisk – förhoppningsvis. Alla delar i mitt liv har inte fallit på plats, visserligen, men den som trodde att jag tänkte lägga mig ner och dö trodde fel. Jag la mina drömmar ovan regnbågen. Nu har jag inga drömmar längre, jag har mål. Mål som jag ser till att uppfylla. Du skulle bara veta…

Om gårdagens skavank – upphittad av Fästmön, förstås, vem annars? – var två vita prickar på min hals, går dagens skavank visserligen åt prickhållet, men åt rött.

Myggbett på benet

Dagens skavank – ett myggbett på benet.


Inte visste jag
att det fortfarande finns aktiva myggor här… Men jag har mina fönster öppna dygnet runt, så det är väl inte konstigt om ett och annat flygfä kommer in och vill suga mitt blod…

När Anna kommer hit, stängs nästan alla fönster utom det i sovrummet och det i arbetsrummet. Takfläkten i sovrummet stannar. Ja, naturligtvis inte automatiskt utan för att Anna är lite mer frusen än jag. Och i kväll kommer hon hit, Den Mest Älskade. Kycklingfärsen är på tining, jag ska duscha och tvätta håret samt traska över till Tokerian och handla. Sugar snaps. Anna gillar ju såna…

Gigantisk suger snap

Gigantisk sugar snap, sån som Anna gillar.


Vad händer hos dig idag? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »