Tofflan undrade: Hur ofta putsar du fönster?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Toffelfönstren är putsade och blänker i höstso… i höstmörkret. Jag är mycket nöjd. Men hur ofta putsar DU fönster? Tofflan undrade detta under den gångna veckan.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

43 procent (tio personer) svarade: Höst och vår, ungefär. 

17 procent (fyra personer) svarade: En gång om året. 

Nio procent (två personer) svarade: Fyra gånger om året. 

Nio procent (två personer) svarade: Flera gånger om året än fyra.

Nio procent (två personer) svarade: Jag köper fönsterputsning när det behövs.

Nio procent (två personer) svarade: Jag putsar aldrig fönster.

Fyra procent (en person) svarade: Other: 
När jag flyttar..

Stort TACK till dig som svarade! Jag hoppas som vanligt att du kollar in den nya frågan. Den hittar du här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Kaos är granne med… nej bor med mig

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Det är bra att regnet öser ner

Ett inlägg i vilket jag ser det positiva i regn och mörker.

---

 

Det regnar varje dag, vilket inte gör fönstren renare.

Det är inte många som gillar ösregn och mörker, men jag gör det faktiskt! Jag får helt enkelt så mycket gjort här hemma när regnet vräker ner utanför och mörkret sänker sig över mig mest hela dan. Idag har jag tvättat och gått ett varv med dammsugaren, till exempel. Och så har jag skött en del administration, sökt ett par jobb som kändes rätt OK. Fästmön är skjutsad till arbetet och i samma veva tog jag med mig några soppåsar till soprummet.

Det enda som inte blir gjort är fönsterputsningen. Det känns så himla trist och tröstlöst att putsa fönster när det ju regnar varje dag. Inte blir fönstren renare av regnet heller. Snart går det nog inte att se ut genom dem – regnet slår ju på åt olika håll varje dag.

Sen blir det si och så med promenader när regnet öser ner. Jag äger ett par vattentäta skor, men det är värre med ytterplagg. Skinnjackan med sin fejkade pälskrage är nog skön att ha på vintern – regn gör den fläckig och flammig. Det blir mest att jag har min gamla fleecejacka, som väl snart är 15 år gammal. Den är fodrad, men under den har jag en luvatröja så att jag kan trä luvan över huvet om det regnar lite för mycket även för mig. Dessvärre luktar det lite blöt hund om mig när fleecejackan blir blöt… Anna har inte några vattentäta skor alls och en täckjacka som i och för sig är varm, men blir väldigt tung och blöt när det regnar. Därför stannar vi mestadels inomhus i det här vädret. Under den gångna helgen har vi mest sett film och glott på TV, läst och spelat Wordfeud. Och sovit. Anna hade sömn att ta igen.

Den här veckan måste jag ta mig in till stan för ett par ärenden endera dan. Förhoppningsvis kan jag få till en lunch i samma veva med en av stans duktigaste journalister – tillika författare. Bland mina stadsärenden står att göra ett besök hos Pensionsmyndigheten som har ett litet kontor i centrum. Inte för att jag tänker gå i pension, utan snarare för att jag behöver hjälp att orientera mig lite. Jag inser att jag vet skrämmande lite om ämnet pension, nämligen.

Förlovade i sex år snart.

På fredag förmiddag bär det av på äventyr till Stockholm igen. Eftersom fredag är Annas enda lediga dag den här veckan passar hon på att följa med. Medan jag gör min grej, gör hon annat. Och så strålar vi samman för en middag framåt kvällningen, kanske. På lördag firar vi nämligen sexårig förlovningsdag, men eftersom Anna jobbar både eftermiddag och kväll då, blir det inte mycket till firande den aktuella dagen. Och på söndag är det visst Fars dag, vilket kan innebär att vi gör en utflykt till landsbygden för att gratta farbror Bosse (Annas pappa).

Men nu ska jag försöka ringa och boka julbord till Anna och mig i december. Det gäller att vara ute i god tid…

Vad har du för dig den här veckan? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snurrigt och lite sent

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…

Det blev lite sovmorgon idag. Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Den var skön att vila på – i morse.

Min dag har jag inlett med våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…

Det kom ett par nej i onsdags och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)

Nä, nån champagne blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Gårdagens champagne.

Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Sovmorgon

Det blev en jobbig natt. Jag var såå trött, men eftersom jag har en recensionbok på gång som är ganska tung och tjock – dock med spännande innehåll! – behövde jag läsa lite innan light’s out. Klockan var närmare midnatt när jag släckte. Då hade jag bestämt mig för att ge mig sovmorgon, ända till klockan halv sju i morse.

Men så vaknade jag mitt i natten och hade besvär. Eftersom jag var uppe en stund började hjärnan jobba och jag undrade om jag hade stängt av hellyset på bilen… Så klockan halv tre i natt slängde jag på mig  jeans, gympadojor och en svart luvatröja och haltade ut till bilen i garaget för att kolla. Bettskenan tog jag inte ut . Vilken tur att jag inte mötte nån!.. Jag gissar att jag såg ut som Döden själv där jag haltade fram i mörkret och regnet, med luvan över huvudet och bettskenan i käften…

Jag har inget hört om fönsterputsningen, men jag skulle önska att den blir av idag. För i kväll tänkte jag påbörja den behövliga storstädningen som sen fortsätter fredag – söndag. Det hade känts fint att få stryka gardiner och hänga upp också. Det får emellertid vänta om fönstren inte är putsade. Man får ju varken ställa dit blommor eller hänga upp gardiner före dess. Jag har naturligtvis fuskat lite – så at folk inte ska tro att det verkligen är Döden som bor här…

Den blommar igen, denna femtonåring! (Den har inte blommat på typ tio år, sen ett X bestämde sig för att nästan mörda den genom att klippa ner den fel.)

I morse upptäckte jag att den ena nya persiennen krånglade. Det är den till vädringsfönstret i sovrummet. Ganska irriterande eftersom det är en persienn jag lär använda varje dag. Jag skrev en notering på det stora pappret som sitter på utsidan av min ytterdörr, men jag kanske också måste posta en reklamation.

Måendet idag är väl inte på topp och jag är väldigt, väldigt trött. Prefekten vid institution 2 önskar ett möte med mig, så jag ska väl titta ner till honom och se om han har tid. Jag mejlade honom mina tider, men fick inget svar på frågan om när exakt vi ska ses. Vet inte om det är bästa läge för ett sånt möte idag. Jag föreslog nämligen att vi skulle skjuta på det till måndag

Igår kväll hade jag lite sms-kontakt med Fästmön. Jag kunde ju inte höra av mig så mycket under dagen eftersom jag ledde arbetet. (Vi jobbade till klockan var närmare halv sex…) Tyvärr har Anna fått hosta och känner sig risig, inte bra!!! Jag hoppas jag kan få pyssla om henne lite i helgen, mellan skurhinken och dammsugaren…

I morgon, fredag, har jag alltså semester – för att städa efter fönsterbytet. Det känns skönt att slippa städa om kvällarna efter jobbet när man är skittrött. Och förhoppningsvis blir belöningen en god middag på stan nån av dagarna!

Livet är kort.

Read Full Post »

Flyt…

Mitt armbandsur höll på och strulade hela dan idag. Eftersom klockan stannade gissade jag att det var dags för batteribyte. Och efter att ha grejat in i det sista – med min nya jobb-laptop – tog jag vägen om stan och plockade upp en familjemedlem innan vi for till Stormarknaden och toppenbraiga Stjärnurmakarna. En gång fick jag nämligen jättebra hjälp där med en reklamation på ett armbandsur som var inköpt i en affär i Metropolen Byhålan. De som jobbade i Byhåleaffären hade ingen känsla för service, men det hade Stjärnurmakarna i Gränby. Och sen dess är jag kund där. Att byta batteri tog en kvart och kostade en hundralapp.

Min ville bara stanna idag.

Under tiden pep vi hem till New Village för att kolla fönstren. Och tänk… i min lägenhet var de klara!!! Så gott som, men ändå. Fönsterputsningen visste Dalkarlen jag pratade med – han pratade värmländska! – inte när den skulle bli av, men kanske torsdag. Därför kan jag inte flytta tillbaka möbler än eller sätta upp gardiner. Däremot kan jag städa golven och DET behövs, ska jag säga! Jag är evigt tacksam att jag plastade så bra, för det är otroligt skitigt överallt! Sen kan jag skruva upp fästena för gardinstängerna och förbereda. Och införskaffa en bredare rullgardin till sovrummet, tror jag.

En ny och bredare sån här blir det nog.

Efter fönsterbeundran och klockhämtning åkte vi så äntligen ut till de utsvultna i Himlen. När jag är kock där vet barnen att det blir en av två rätter:

1. grillad kyckling
2. hämtpizza

Och eftersom kyckling stod på menyn i lördags blev det nu hämtpizza. Det var ingen som klagade över det, men oj, så mätt jag blev. Därför passade det alldeles utmärkt att vara läxhjälp efter maten. Läxan innebar att man skulle räkna bilar i olika färger på parkeringen och göra stapeldiagram. Frisk luft och en liten promenad! Hälen knorrade lite och brände till rejält ett par gånger, men jag måste ju för 17 få röra på mig lite grann i alla fall!

Snart är det dags att åka in till stan och hämta hem Fästmön från jobbet. Jag får nog sällskap in av nån och det är alltid trevligt. Sen ska jag åka hem till mig och avplasta delar av mitt hem. Tror inte att jag orkar göra så mycket mer och dammsugning känns liiite elakt att göra även om det inte är Tystnad påbjuden i huset förrän klockan 23. Risken är nämligen att jag väcker en viss varg björn som förhoppningsvis sover… Jag får nog lägga band på mig till i morgon efter jobbet. Men jag är glad att det har varit ett rejält flyt idag, trots att allting hopade sig…

Livet är kort.

Read Full Post »

Natt och fönster från helvetet?

Åter en natt från helvetet. Lyckades sova kanske en, två timmar. Sen var det spring resten av natten ungefär varannan, var tredje timma. Just idag är jag glad att jag inte har nåt arbete jag måste gå till så jag slippervara låtsasglad och -pigg en hel dag. Men att ha ett arbete står ju överst på min önskelista…

Det är nu snart 22 månader sen jag lämnade min arbetsplats. Tro inte att det har varit 22 månader av härlig, lång semester! Nej, kroppen har varit på helspänn ända sen den där dan i januari 2009. Jag har inte slappnat av en sekund. Det är väl det som gör att min gamla lekamen reagerar som den gör. Den protesterar. Den säger till mig att jag inte orkar i längden.

Men jag är en tuff och envis jävel. Tyvärr, tycker somliga. För mig har denna tuffhet och envishet tillsammans med min Fästmös kärlek och min mammas samt mina (blogg)vänners omtanke gjort att jag fortfarande finns här idag.  Frågan är bara hur länge vi alla orkar. Jag har gjort och gör vissa förberedelser just in case.

På morgnarna grubblar jag, ältar. Det hjälper inte. Det gör mig svag, mottaglig och gråtmild. That won’t do! Så idag har jag bestämt mig för kroppsarbete – oavsett vad min kropp säger till mig (till exempel att det är roligare att sitta vid datorn och skriva, lättare för kroppen också att bara behöva anstränga huvet…) Igår strök jag två uppsättningar gardiner. Du vet väl vad det innebär? Just det! Fönsterputsning!

Jag tänker inleda med Windows from Hell, det vill säga köksfönstren. Jag tror att den totala längden på dem (eller säger man bredd?) är tre, tre och en halv meter. Bara att balansera när man ska ta ner eller sätta upp gardinstången är ett äventyr… Men jag behöver få lite spänning i mitt liv…

Windows from Hell i mitt kök.

                                                                                                                                                      Framför fönstren står mitt GIGANTISKA köksbord, som är aptungt, och fyra lätta stolar. Kökssoffan är ett MONSTER. Allt detta måste flyttas in mot badrumsväggen och ena köksbänken. Men det går. Jag har gjort det förut, så… Krukväxterna är många, som synes, men de går alltid att placera ut på bänkar och bord.

Det verkar bli soligt idag. Än så länge är det minusgrader, så jag tänkte vänta en stund så jag inte fryser ihjäl. Och sen ska man ju inte putsa i direkt solljus för då blir det ränder på rutorna.

Lite lättare är fönster nummer två (eller tre, då om man räknar rutor), det i sovrummet. Det är ett tämligen ordinärt fönster. Gardinstången är normalstor och gardinerna som hänger uppe idag är lätta. Jag har inga möbler som måste flyttas från fönstret.

Ett mera ordinärt fönster i sovrummet.

                                                                                                                                                   Antalet grejor på fönsterkarmen är också ganska litet. Skulle jag sen få nå ork över idag tänkte jag fortsätta med fönstren i smårummen, det vill säga gästrummet och arbetsrummet. Fönstren är visserligen små, men det står tunga möbler framför fönstret i arbetsrummet. Till exempel morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek… In fact, ALLA möbler utom bokhyllorna (pris ske Gud!) måste flyttas inåt i rummet för att fönstret ska gå att öppna… Så det tål att tänkas på… Och att se hur krafterna räcker till…

I kväll ska jag plocka upp Anna när hon slutar jobbet klockan 20. Vi ska åka och hämta Elias hos sin pappa. Det är ju höstlov den här veckan och för att grabben ska få vara lite ledig blir det ett hattande fram och tillbaks. Först två dar på fritids och sova hos pappa, sen två dar ledig med mamma och så fredag med pappa, kanske på pappas jobb. Fritids hade ett spännande höstlovsprogram den här veckan, tyckte jag. I måndags var det skogsutflykt och idag är det besök på Evolutionsmuseet. Precis vad de där små knattarna behöver – frisk luft och kultur! Men det slår ju inte det mysiga i att få en heldag eller två med mamma eller pappa!..

Så HÄR glad är Elias över höstlovet! Närå, det är ett flodhästhuvud och jag har lånat bilden från Evolutionsmuseets hemsida.

                                                                                                                                                            Nu ska jag sparka igång kroppen med lite mer java och lokalblaskeläsning. Sen blir det arbete!

Read Full Post »