Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘somrig’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en somrig bok.


 

MarielundI början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Boken finns att köpa
på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.


Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.


förkyldIgår kväll
hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

väggklockaSommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Äsch, det började ju regna massor, så vi skippade tanken med Tanto. Tog oss i stället till Gamla stan igår kväll. Där åt vi en ljuvlig trerättersmiddag med gott vin. Åt och njöt i långsam takt.

Desserten var nästan bäst.Fästmöns var det hjärtor, på min stjärtor, se bara:

Stjärtor på min dessert – det gula i såsen, liksom.


På hotellet damp vi ner i lobbyn
och där flamsade vi och gjorde bort oss på alla möjliga sätt. (Flamsandet hade börjat redan när vi gick från restaurangen. Det som satte igång det hela var en svart mittbena…)

Och äntligen fick Anna en Strawberry Daiquiri! Jag vet inte om den var så god som hon hade tänkt. Jag tyckte att den var blaskig och kladdig och sur… och väldigt, väldigt somrig…

Väldigt somrig drink.


Idag är det lördag
och strax ska vi ge oss iväg till Humlegården för att gå paraden, den långa marschen som går till Tanto. Jag hoppas att min häl håller. Den är betydligt bättre med det nya inlägget, men den är långt ifrån bra. Fast paraden ska jag gå, om det så är det sista jag gör.

Vi ses väl???


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen hemma igen! Dagens körning gick bra, det var inte alltför mycket trafik på vägarna, men förstås, i dessa tider, massor av husvagnar och husbilar. Och folk har svårt för det där med att blinka när man ska svänga eller byta fil, jag förstår inte varför… *muttrar* I vart fall fick jag tillfälle att lyssna till nästan hela dagens sommarpratare på P1, Anneli Alhanko. En trivsam praterska som inte överraskade på nåt sätt – varken positivt eller negativt.


Anneli Alhanko sommarpratade idag på P1. Bilden är lånad från Sveriges Radio.

                                                                                                                                                          Fast Anneli Alhanko berättade en lustig anekdot som handlade om tofflor och som fick mig att skratta lite. En dansare gör av med ungefär 200 par tåskor per år. Detta försökte Anneli Alhanko få skatteavdrag för. Men se det gick inte! På Skatteverket tyckte man nämligen att de uttjänta tåskorna kunde återanvändas i hemmet – som tofflor! Men, som Anneli Alhanko sa:

Vem använder 200 par tofflor om året?.. 

Var väl hemma nånstans mellan 16.30 och 17 och efter en ”drill” ringde jag mamma. Nästa på tur att ringas var förstås Älsklingen. Vi bestämde att jag skulle packa upp, vattna här och hos J:s och sen komma ut och hämta henne.

Mysigt att äntligen träffa Anna på tu man hand – det har ju inte varit mycket sånt de senaste två veckorna! Hon var så söt och somrig och solbränd att det riktigt knep i Toffelhjärtat.

Vi tog en tur till Tokerian, för här var ju absolut tomt i skåp och kyl. På Tokerian vimsade vi lite, som vanligt, men hur ska man reagera när man plötsligt möter två pirater? Jag menar, jisses Amalia…

Jag slängde på en maskin tvätt innan vi intog lite kallskuret med mimosasallad och grillpotatissallad på ballen*, till det också körsbärstomater och svarta oliver samt var sin öl. Efter maten blev det en stunds tidningsläsning och så hittade vi var sin godispåse.

Nu ska jag sluta sitta vid datorn och sitta vid Anna i stället! 😛

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »