Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rensa hjärnan’

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.


 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

Slå på datamaskinen

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!


Vid elvatiden hade allt flyttande 
gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården

4 Utsikt från översta våningen på jobbet

Utsikt…


Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. 
Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu… 
Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Luciadagen 2013.


Jag klagade ju som tusan
förra året för att jag inte fick se nån Lucia. Men det fick jag i år! Besöket hos bilverkstan gick supersnabbt (inte blev det dyrt heller!) och jag var på jobbet tio i åtta. Hann bara visa mig så slängdes en kamera på mig och jag blev tillsagd att fota eländet luciafirandet på min arbetsplats.

Lucia på jobbet

Lucia med tärnor kom…


Där fick jag så jag teg.
Är det nåt jag kämpar med att lära mig så är det att ta order från kollegor.

Lucia på jobbet

Lucia med tärnor gick…


Jag tappade linsskyddet
som rullade över en gång på en trappa ovanför luciagänget. Det lät som om man rapade i kyrkan, ungefär… Men jag var för irriterad för att bry mig. Efter avslutat jobb hämtade jag go-fika som AV hade fixat så fint. Gick upp i lunchrummet och satte mig och njöt alldeles ensam en kvart. Underbart!!!

Luciafika

Luciafika on my own.


Sen blev jag snäll och foglig
och gjorde det jag blev tillsagd. Igår lyckades jag göra mitt första webbformulär. Efter lite justeringar idag fixade jag till alla inblandade sidor och tidsinställde publiceringen till måndag morgon.

Fick ett nytt uppdrag som var minst lika knepigt. Manualen gav ingen hjälp och det fanns ingen att fråga. Jag blev nästan lite kinkig igen, men kom på att en indisk lunch på lokal tillsammans med min bok på gång nog skulle både rensa hjärnan och förbättra dess kapacitet.

Chicken tikka masala

Chicken tikka masala från indiern nära jobbet.


Och se!
Lunchen gjorde underverk och på eftermiddagen löste jag problemet galant. Efter ett antal fula ord, endast sagda inombords, förstås. Jag var ju på jobbet, trots allt.

Kom iväg skapligt tidigt tack vare snälla I som tyckte att jag som har så långt hem skulle åka. Tack vare I kunde jag plocka upp Fästmön på hemvägen. Det blev en tur till ICA Solen innan jag dumpade min älskling i Himlen. Men jag återvänder i morgon eftermiddag.

På ICA Solen var vi inte ett dugg ensamma och personalen, de stackrarna, var tvungna att arbeta med glitter i håret. Ja, ja… Jag köpte ett par saker till mammas och mitt julbord, resten inhandlas i morgon, hoppas jag.  Tänkte handla julmat efter dusch och hårtvätt och före avfärd till Himlen i morgon. På söndag blir det biltvätt först och frysavfrostning sen.

Men i kväll då? Jorå, jag har kört hårt med dammtrasan. Jag har lagt på juldukar nästan överallt och jag har julmöblat.

Krubba m sex vise män

Min julkrubba är nog den enda i hela världen som har sex vise män. De flesta vet nog inte att det finns så många vise män. Men jag vet, jag!


Klockan är nu över 20
och jag har också hunnit med att köra och hänga en maskin tvätt. Det har börjat suga i båge- och öl-tarmen. Jag tycker jag är värd det, faktiskt, där jag sitter i mitt julmöblade hem… Påskliljan har fått på sig sin tomteluva…

Påskliljan har fått tomteluva

Tomtig Påskliljan.


Och på spisfläkten
står tomten med träsleven tätt ihop med julgrisen, den senare numera julklädd i rött sidenband. I det här hemmet äter vi nämligen inte julgrisen, vi klär upp den. I stället för skinka ska vi äta kalkon i år, har vi bestämt, mamma och jag.

Grisen o tomten på köksfläkten

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Djuret har fått julklädseln på.


Lugnet sänker sig
över New Village. Eller nåja… Alla grannar som gapar slipper man ju inte ifrån, men just nu är jag så jävla trött att jag inte orkar bry mig. Frid på dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som inte händer mig utan runt omkring.


En kylig fredag
har blåst igång. Jag tar en tur i cyberspace och kollar läget. Det verkar blåsa där också omkring somliga!..

 

noter

Med på noterna?

Artister hotar stämma musikbolag. Det blåser runt Spotify. Igen. Fast den här gången hotar artister att stämma vissa musikbolag om de inte får högre ersättning för att deras verk kan spelas på Spotify. Musikförbundets jurist Per Herrey driver processen. Vad tycker vi om detta då? Mycket vill ha mer eller helt riktigt? Svårt att ha en åsikt tycker jag som inte vet vad artisterna får för ersättning idag. För övrigt jublar STIM å sin sida åt det nyingångna avtalet med Youtube.


Sömn rensar gifter från hjärnan.
Har du funderat på det här med sömn och varför vi sover, egentligen. Varför är människan skapt så att h*n blir trött? Enligt amerikanska sömnforskare har sömn en livsviktig funktion: att rensa hjärnan på giftiga biprodukter. Enligt forskarna har hjärnan en begränsad mängd energi. Ibland måste den stänga för att städa, så att säga. Låter logiskt, tycker jag. Den som vill läsa mer om hjärnan, kan läsa om Susannahs hjärna som blev hennes fiende. Ruggigt!!!

 

Rosa fisk

Vapen i misshandelsaffär.

Man misshandlad med makrill. Eh… När man läser om mannen som misshandlades med en makrill tror man att man befinner sig i Midsomer county – där sker ju alltid mord på märkliga sätt. Nu överlevde mannen och historien utspelade sig i Sörmland.


Smugglade papegojägg i underkläderna.
Folk får ha vad de vill i sina underkläder för mig. Men jag rekommenderar inte att smuggla papegojägg i kalsongerna. Papegojor kan ha starka näbbar och vad som kan hända den som har en snorrkas i kalsipperna då kan man ju bara föreställa sig – och grina illa åt…


14 dåliga vanor som kan kosta dig jobbet.
Läs och lär!!! Social kompetens är i vissa fall viktigare än bara kompetens, typ.

 

pengar

Försäkringsbolagen är snåla, enligt en oberoende bedömare.

Försäkringsbolagen betalar tillbaka för lite till kunderna. Förra året behöll försäkringsbolagen hela 17 miljarder kronor av premieintäkterna. Och inte ett enda av Sveriges försäkringsbolag betalar tillbaka skäligt mycket till kunderna, enligt en oberoende bedömare. Att premierna är höga vet vi väl alla om, men visste vi detta? Inte jag, i alla fall.


Var socialminister – nu nekas hon äldreboende.
Inte heller Gertrud Sigurdsen får komma på hemmet trots att hon både vill och behöver. Sverige, 2013.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad och tunga tankar.


När gamla drakar plötsligt börjar hälsa
på en igen (är det så att Fan verkligen blir religiös när han blir gammal???) och med plötsligt två nej i dagens ryggsäck behöver man rensa hjärnan med ljus och frisk luft. Kära Fästmön hängde på, trots att hon redan har tränat idag. Men syftet med dagens promenad var varken att gå långt eller fort utan att komma ut. Få se lite annat. Fota. Försöka få bort tankarna om värdelöshet som hela tiden tränger sig på. Tre kilometer gick vi och det var lagom.

Vi gick gång- och cykelbanan mot 4H. Vid detta fynd stannade vi och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt här… Klinisk undersökning av nåt slag?

Handskar

Använts för klinisk undersökning, tro?


På sina ställen
var det väldigt blött, trots att här inte, mig veterligen, har fallit en droppe regn idag. Ännu… Gräset är fortfarande grönt på vissa ställen.

Gräs

Grönt gräs på vissa ställen.


Höstsolen är stark!
Igår kände jag mig nästan solbränd efter halvmilaren. Även idag lyste den genom tunna moln.

Höstsol stark

Starkt!


Men molnen hopar sig
– liksom min oro. Ska jag nånsin duga? Ska jag nånsin räcka till? Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla nosen uppe och kämpa. Min kamp tycks aldrig ta slut. Varje gång jag tror att den ska ända blir jag besviken och får hitta reservkrafter från jag vet inte var. Nej, jag vet inte varifrån. Du Där Uppe, har du övergivit mig?

Moln och sol

Du där uppe…


Ett leende strök dock
över mitt ansikte. Alla bänkar här har namn. Den vid kolonilotterna heter fyndigt nog Drivbänk.

Drivbänk

En drivbänksbänk.


På gården
var det mesta gult. Men under hösten är gult inte fult utan bara fint.

Höst 4Hgården

Höst på 4H-gården.


I morgon förmiddag
har jag visst lovat att låta mig bli intervjuad i radio. En trevlig (?) reporter kommer hem till mig. Jag ska skjutsa Anna till Himlen först så hon får födelsedagsstöka. Vad jag ska prata om? Tja, nånting som gör mig orolig och arg – till glädje för mina grannar. Det var länge sen vi gladde varandra, mina grannar och jag, även om Dagens Drake fick mig att le lite. H*n, som skällde ut mig utanför porten hälsade ju på mig igen – efter att ha tigit och vänt sig bort från mig när vi har mötts under över fyra år. Jag log emellertid av förvåning, inte av glädje. Det finns ingen glädje i att människor beter sig som vuxna. Jag orkar inte bli begeistrad, så att säga.


Livet är kort. Idag blev det lite tungt också.

Read Full Post »

I morse läste jag en intressant artikel i lokalblaskan om högkänslighet (artikeln finns nu på nätet). Artikeln var nog skriven med anledning av att Maggan Hägglund ska prata om högkänslighet i morgon, onsdag, klockan 19 i Lötenkyrkan i Uppsala. Och strunt samma om det var reklam för den föreläsningen, jag tyckte ”allt” lät intressant.

Högkänslighet är ganska vanligt hos människor, mellan 15 och 20 procent är högkänsliga. Högkänslighet förekommer till och med hos djur. Det är nånting man föds med, men ses inte som nån diagnos eller sjukdom. Det handlar om att högkänsliga människor lägger märke till fler subtiliteter än andra, därför att hjärnan hanterar och bearbetar alla intryck på ett djupare plan än hos människor som inte är högkänsliga. Den som är högkänslig föredrar ofta att iaktta innan den agerar. Många anses blyga, men så behöver det inte alls vara – en tredjedel av de högkänsliga är väldigt sociala och utåtriktade. Intressant är att högkänsliga människor uppskattas på olika sätt i olika kulturer. I vissa kulturer som inte uppskattar känslighet har många högkänsliga låg självkänsla och blir ofta kallade överkänsliga.

Men det finns faktiskt bra saker med att vara överkänslig, menar Maggan Hägglund som också hävdar att

[…] högkänsliga behövs i flocken […]

I arbetslivet, till exempel, kan de ofta se lösningar och ställa frågor som andra inte tänker på. De är också vanligen kreativa och de har sällan svårt att vara ensamma. De är också mer känsliga för andra människors känslor.

Men naturligtvis kan det vara jobbigt att vara högkänslig också. Det gäller till exempel att sortera bland sina aktiviteter och att inte försöka pressa in ”allt”. Detta beror gissningsvis på att högkänsliga tar in så många intryck och behandlar dem så djupt – hjärnan blir trött, helt enkelt. Det kan botas med fysisk aktivitet så att hjärnan rensas och får vila.I övrigt bör högkänsliga inte ha jobb som ligger under deras kapacitet – högkänsliga behöver stimulans för att trivas.

Många högkänsliga gråter lätt. Också det finns det råd för:

[…] fäst blicken på närmaste fyrkant, till exempel en dörr eller ett fönster. Flytta blicken från övre vänstra hörnet, till nästa hörn och nästa. […]

Jag tyckte som sagt att det här lät spännande och gjorde ett test för att se hur jag låg till (jag hade mina misstankar). (Man kan inte fylla i testet på nätet om man inte har Adobe Acrobat Professional, utan antingen prickar man av sina svar bredvid eller så skriver man ut testet, två A4-sidor.) Och svarar man ja på minst tolv frågor är man troligen en högkänslig person. Jag svarade ja på 14 frågor…

I andra tester jag har gjort har det visat sig att jag har en högt utvecklad intuitiv förmåga och jag har lätt att visa omtänksamhet. Ibland är dessa egenskaper bra, men det gäller förstås att inte ta på sig samtliga sorger som andra människor har – nånting jag personligen har jobbat mycket med genom åren.

I min blogg skriver jag ofta om mina känslor. I början slogs jag hejvilt och i blindo, idag är det mitt lilla jag kämpar med. Det är mitt sätt att hantera den overload det ibland blir i hjärnan. Men jag har fått höra att jag inte heller får skriva om mina känslor. Snart är de ämnen jag är tillåten att skriva om, enligt vissa, ytterligt få. Nu tänker inte jag bry mig om vad människor tycker att jag får och inte får skriva om. En blogg är en sorts dagbok. Och är det nån som känner sig träffad av de känslor eller händelser jag beskriver så kanske det var ett uns av sanning i mina ord – trots att de endast är just mina känslor och åsikter, min beskrivning av det hela, inte sanningen. Att skriva är mitt sätt att inte drunkna i mina känslor. Genom att få ur mig känslorna undviker jag detta. Min bloggvän Mie har för övrigt sammanfattat väldigt bra på sin blogg vad en blogg är. Om privatpersoner ska börja censurera vet vi inte var det hela kan sluta. I vårt land har vi nämligen nånting som heter yttrandefrihet och det är skyddat i grundlagen. Jag tycker att man måste våga tala om vad man känner och stå för det. Inte gömma sig och låta andra föra sin talan. Jag har sett det alltför ofta på nära håll, särskilt i arbetslivet. Det är lättare att tala bakom ryggen än öppet. En del människor är riktigt, riktigt små.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland är ju livet som ett pussel, eller hur? Livspusslet… Hur många kämpar inte med det? I mitt liv handlar det just nu om att få några saknade bitar på plats. Och att få dem på plats handlar om att våga möta det som kan kännas svårt och jobbigt – men som i slutänden blir väldigt belönande.

I kväll var jag på ett litet möte med tre intressanta personer som har funnits i min närhet ett tag, men som jag inte lärt känna trots att åren har gått. Det är dumt! Jag måste verkligen sluta att se människor omkring mig som fiender – de kan faktiskt vara vänligt inställda också.

Ämnet var hett och jag tror att vi är så målinriktade att vi inte får några större problem att komma dithän vi vill. Nu gäller det också att få med oss fler på tåget. Många har ju som bekant

käft

men när det gäller är de tysta. Att människor är konflikträdda ser jag dagligen bevis på när jag möter fru Fisförnäm. Tror hon att jag ska bita henne om hon säger hej, eller vadå? Ja, ja, frun var ju tvungen att passera i afton och det var nästan så f*n tog mig i besittning och jag var på vippen att skrika

BU!!!

Men så mindes jag att jag var i sällskap med några vuxna personer och därmed tvungen att uppföra mig… vuxet…

Innan vi skildes åt i ösregnet fick vi med en passagerare på tåget. Det känns gott! Jag tror att bitarna en efter en kommer på plats.

Ringde Fästmön i kväll och var på betydligt bättre humör än på förmiddagen idag. Kände mig stärkt och uppiggad av mötet – liksom att få bekräftat att det inte bara är jag som är lite…

underlig

utan även andra. Det underlättar! Anna och barnen skulle just äta jordgubbar och glass. Det lät väldigt gott, men tyvärr har jag bara glass i frysen.

Jag har suttit vid pusslet i nästan tre timmar. En efter en kommer bitarna på plats, men det tar tid… Och det turkosa är inte bara en ful nyans utan j**ligt svårt att hitta fler nyanser i. Så här långt har jag emellertid kommit nu:


Ja några av de 1 500 bitarna är på plats, men det turkosa vattnet är svårt…

                                                                                                                                                                  Anna har byggt en del på husen ovanför stranden, så jag ska inte ta åt mig all ära. Det kanske var dumt att braka igång med pusslet nu på sommaren, men ärligt talat ger det bra stunder när jag verkligen kan rensa hjärnan från allt annat.

I morgon tar jag nya tag och greppar telefonen. Och dammsugaren…

Read Full Post »