Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘keps’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Flickan som älskade Tom Gordon Den lilla boken Flickan som älskade Tom Gordon är en Stephen King-bok som jag inte visste existerade förrän jag fick den i december. Men redan 1999, när den här boken kom ut, hade författaren skrivit över 30 böcker, översatts till 33 språk och sålt fler än 100 miljoner exemplar av sina böcker. Vad dessa siffror är idag har jag ingen aning om. Däremot vet jag att han är en skräckmästare av rang. Tack, Agneta, för boken!

Trisha McFarland är nio år den lördagen hon beger sig ut på en vandring med sin nyskilda mamma och brodern Pete. Där vägen blir till ett Y viker Trisha av för att kissa. Plötsligt är hon vilse i skogen. Läsaren får följa lilla Trischas kamp för att överleva. Hon har sin blåa Red Sox-tröja, sin träningströja med 36 Gordon på ryggen, sin keps och sin ryggsäck med matsäck för en dags utflykt. Hennes enda kontakt med världen utanför skogen är en freestyleradio. (Detta var före mobiltelefonernas utbredande och mp3-spelarnas intåg – och uttåg.) Hon låtsas att baseballspelaren Tom Gordon är med henne i skogen och skyddar henne. Men frågan är om han kan skydda henne från den där varelsen som finns där och som bland annat har slaktat rådjur…

Stephen King är verkligen en mästare på att bygga upp kusliga stämningar. Enligt bokens omslag ska detta vara en thriller. Det tycker jag inte riktigt stämmer, men visst är det en väldigt otäck historia. Tänk att gå vilse i skogen och dessutom bara vara nio år… Om jag skulle genrebestämma boken skulle jag kalla den en skräcknovell.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdags-inlägg med en smula självironi.


 

Plan mot blå himmel

Himlen är oskyldigt blå idag.

När himlen är oskyldigt blå kan inte ens en gammal Toffla häcka inomhus med gott samvete. Jag svischade ut (nåja…) och blev så förblindad av februarisolen först att jag missade att hälsa på en granne. Men jag insåg snart mitt misstag och vi växlade några ord innan vinden tog tag i oss och blåste oss i olika riktningar. En annan granne studsade förbi. Kanske var h*n också bländad av solen. Jag tänkte ropa efter grannen eftersom jag har fått höra att det är jag som inte hälsar. Men jag orkade inte. Varför bry sig om människor som är mindre än pingisbollar?

Jag tog i stället det långa benet före det korta och begav mig ut på promenad i kvarter som doftade söndagsstek och familjesammankomst. Mindes min egen familjs söndagar med morfar som middagsgäst mitt på dan. Då, på yngre stenåldern, var det svårt att komma upp till klockan 13 när morfar anlände. Idag hade jag vid 13-tiden varit vaken i sådär en fem, sex timmar.

Det är kyligt idag och vinden är nordlig. Även om himlen är blå och vädret vackert var jag tvungen att locka och pocka mig själv för att få mig runt i environgerna. Jag visste ju att ryggen skulle tacka mig sen, medan hälen snart började gnöla. Sometimes you just can’t win…

För att få fart på mig bestämde jag mig för att kolla hur det står till med undanplockningen av julprydnader hos folk. Här är resultatet. Men notera att tre saker är mina egna! Kan du gissa vilka???

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nåja… Julen varar än till påska 
brukar ju somliga sjunga. Jag har förberett för påskfirande jämt. Det är faktiskt rätt praktiskt – även om Somliga skulle vilja… rätta till genom att plocka bort dessa som jag har framme året om:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu vill jag ju förstås veta hur DU har det med julprydnader och påskkärringar… Skriv några rader och berätta så jag förhoppningsvis får känna mig lite mindre kufisk…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

På torsdagar har för det mesta min Storasyster och jag mobil konferens. Ja förutom när ho ä i fjällena och håller på. Men idag var hon hemma och detta avhandlade vi:

Lillasyster (LS):

Vi är micket sniggare sistrar!

Storasyster (SS):

Klart vi är! Men kolla va han var ungdomlig idag!

LS:

Ja liksom både hängslen och livrem, fast andra plagg, dårå.

SS:

Tönt!

LS:

Kolla Batman!

SS:

Och en åldrande Robin!

LS:

De är säkert bögare också.

SS:

Bergis! Men du, nu har de fel fakta igen. Idioter!

LS:

Va? Vadå?

SS:

Ja men det heter ju kula, inte jojka. Det stod jojka, inte kula. Jag är upprörd!

LS:

Ja det är inte KUL när du är upprörd, sister!  Men titta vilka regnplagg!

SS:

De borde hålla sig hemma hellre än att gå ut i de där!

LS:

En björn!

SS:

Nej en byrå! Fast skorna var underbara.

LS:

Men det var ju tofflor!

SS:

Tofflor var ordet!

LS:

Jag skrattar som vanligt högt i min ensamhet.

SS: 

Jag garvar också. U glor.

LS:

Hälsa att han är söt!

SS:

Hörru sis, den där han är lite jobbig i kväll!

LS:

Han ser kissis ut, helt klart. Han behöver en toa.

SS:

Eller en liten potta.

LS:

Hans mamma lärde honom nog inte att man ska kissa först. Kolla, nu står han med korsade ben igen!

SS:

Han borde skämmas!

LS:

Rolig karl, byggde saker och gjorde barn.

SS:

Lite enkelspårig. Tänkte på den andre… Han kanske blir kissis av strilandet..?

LS:

Jag vet inte.

SS:

Inte jag heller. Alla blir kissis.

LS:

Jag kanske ska ringa och fråga!

SS:

Gört!

LS:

Han hälsar att det är prostatan.

SS:

Och den eviga tröjan! Blir så trött…

LS:

Tomtefärgad.

SS:

Du om det är prostatan kanske han behöver få lite… ja, du vet…

LS:

Nu kommer han! Tänk att tröjor och rutiga skjortor ska vara sånt mode!

SS:

Han är ju inte ens snigg!

LS:

Han har så konstigt hårfäste.

SS:

Bergis vampyr.

LS:

Och sju mil mellan tänderna.

SS:

Som ett skämt!

LS:

Ja sannerligen sju mil…

SS:

En motorväg emellan.

LS:

Såna vill vi inte ha här!

SS:

Jag ska lägga mig i badet.

LS:

Jag är nyduschad och luktar nöt.

SS:

Keps!

LS:

Alla har keps…

SS:

Skitfult med keps. U har somnat i soffan. Min prins…

LS:

Skriv inte så högt på mobilen så du väcker honom!

SS:

Nä, jag ska nog också sova nu. Badar i morgon.

LS:

Simma lugnt!

 

Read Full Post »

En ny dag idag. Jag trodde inte jag skulle sluta vara arg och ledsen efter gårdagen, men det känns faktiskt lättare idag.

Före klockan åtta betalade jag in de 147 kronorna som SKTF:s a-kassa anser att jag är skyldig dem. Inte bara de 18 (!) kronorna jag fick påminnelse om igår. Man undrar om de har otroligt lite att göra där, för övrigt, eftersom de sitter och letar upp skulder på 18 kronor på folk. Men sen ägnar de sig ju även åt att sitta och klura ut hotfulla formuleringar i skrift samt att träna sig i att vara oförskämd. Jag minns en av de första gångerna jag ringde dit. Då fick jag faktiskt prata med en kvinna som var trevlig. Men det var nog både första och sista gången. Sen en tid tillbaka snäser jag också och är oförskämd. Som man blir bemött bemöter man andra, liksom. Att vara trevlig, artig och ödmjuk är inget vinnande recept gentemot SKTF:s a-kassa. Då blir man bara ännu mer nertryckt – om man nu kan bli det i den utsatta situation som man befinner sig i som arbetssökande…

En ny dag på ett nytt läsår är det för vår skolpojke idag. Han var så fin i morse när mamma hade klätt honom i nya jeans och ny pikétröja, sin födelsedagskeps, sprajtans, vita gympadojor och den rödblåa ryggsäcken på ryggen. Lite spännande blir det, med nytt schema och kanske nya ämnen och vem vet, en och annan ny klasskompis, kanske.


Kontorskickan till vänster, skolpojken till höger ser lite morgontrötta ut.

                                                                                                                                                            Min morgon har fortsatt med jobbansökningar som har skickats iväg. Ett spännande jobb med tillträde vid årsskiftet var särskilt intressant. Vidare ska jag eventuellt under dagen börja inläsningen av det material jag fick med mig i en mapp inför min egen start den 1 september.

En del praktiskt arbete hemma har jag tänkt mig under dagen också. Jag behöver städa och tänkte starta med våtutrymmena idag för att ta dammning och dammsugning i morgon och på fredag.

I morgon bitti har jag ett möte, det sista, med min coach. Därefter blir det en tidig lunch med F som jag inte har sett på över ett halvår.

Fredagen har jag tänkt fortsätta städa om jag inte hinner klart i morgon eftermiddag. Och så blir det en shoppingtur till ICA Kvantum – för där finns ju chilibågar. Tokerian dissas alltså! Från och med nu blir det bara det nödvändigaste jag handlar på Willys. Kan de inte ha chilibågar i sitt sortiment, så… Sorry, men bye, bye! Jag kanske handlar nån mjölk ibland.

Read Full Post »

Redan halv tolv plingade första gästen på dörren, så Elias hann inte ta sitt födelsedagsbad. Snabbt på med ett par shorts och sen krama mormor. Och snälla mormor hade med sig massor av mjuka paket – trekvartsbrallor, pikétröja, kallingar och strumpor. Faktiskt så stod det kläder på Elias önskelista!

Strax därpå plingade det på dörren igen och utanför stod morfar och moster med pengar och choklad.

Äntligen fikadags med goda kakor och jordgubbstårta som mamma hade gjort efter önskemål från födelsedagsbarnet. Själv åt jag en blåbärsmuffins som mormor hade bakat, men jag blev lite fundersam om det verkligen var blåbär i muffinsen. Det såg mer ut som… en kackerlacka…


Blåbär eller kackerlacka i muffinsen?

                                                                                                                                                                   Ett tredje pling indikerade pappas ankomst. Jag hade värmt upp en stol till honom och hann servera honom kaffe innan jag försvann Ut på Uppdrag. Tänkte att familjen kanske ville umgås en liten stund utan mig också.

Framåt seneftermiddagen återvände jag och fick av en ivrig och glad pojke veta att han fått Minecraft av storebror och pappa. Och storasyster hade skickat efter en cool vinröd keps. Pappa hade slagit på stort och inhandlat ett Wii. Inte dumt! Det är ju också nåt som övriga i familjen kan har roligt med hos pappa. Två paket från den snälla Bokoholisten var också med – det var en knep- och knåpbok och en bok om en katt som Elias kan läsa själv.

Mamma lagade hamburgare till sin födelsedagspojke och vi åt och drack så brallan nästan sprack. Fast jag och mamma åt kycklingburgare.


Familjen Barba äter födelsedagsmiddag tillsammans. Alla ser väl lite halvknäppa ut, mer eller mindre, utom Jerry. Konstigt nog! 😉

                                                                                                                                                            Till dessert blev det blåbär och hallon från mormor, mjölk från ICA Solen.


Gott!

                                                                                                                                                              Somliga tyckte att det fotades alldeles för mycket, medan Andra klagade på att jag fotade för lite. Så det blev en fotoduell mellan Jerry och mig. Mitt bidrag ser ut så här:


Jerka med mobilkameran i förgrunden, Lill-Jerka vid datorn i bakgrunden.

                                                                                                                                                             Efter maten var det dags för uppbrott och då blev det lite ledsamt. Men Elias cyklade iväg med pappa och när Somliga äntligen hade packat färdigt kastade jag in tjejerna och alla deras väskor i bilen och skjutsade över dem.

Av sin snälla mamma fick Elias två datorspel, en gul buss och en skattkista med godis från Berlin, jeans, filmen Trassel,saxar och säkert nåt mer som jag har glömt. Av mig fick han färgat papper, pennor, boken Vargbröder, en ask med skämtsaker, strumpor och kallingar. Jag tror gossen var nöjd med dagen!


SkitSNIGGA ballonger som var ett h-e att blåsa upp…

                                                                                                                                                               Anna stannade hemma och röjde efter middagen och packade. Vi åker ju som bekant till Pride på torsdag. Innan dess är vi hos mig där vi nyligen har landat och packat in alla våra grejor.

I morgon är det arbetsdag för Anna, medan jag ska ägna förmiddagen åt att tvätta. Belöningen blir att träffa vännen CL på eftermiddagen för en fika på Odinsborg. (Snart borde jag få storrabatt där!)


Drogromantik? Nej, en skitSNIGG ballong…

Read Full Post »

Older Posts »