Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göran Greider’

Min förra torsdag var fylld av så mycket annat att jag inte hade möjlighet att se litteraturprogrammet Babel. Underbart då att kunna slå sig ner i bäste fåtöljen en söndag som denna, knäppa på TV och DVD samt kolla vad som hände i programmet! Play i all ära, men fåtölj och stor skärm är lite ”najsigare”…

En spontan reaktion från förra programmet är att Eva Beckman var utmärkt som programledare! (Men hon har inte ens nån fått nån presentation på Babels hemsida på SvT! Skamligt!) Så varför inte låta denna duktiga människa få fortsätta leda programmet så kan Daniel Sjölin vara putslustig och förnumstig nån annanstans??? Tyvärr är han tillbaka nästa vecka… 😦


Titta en liten stund på en del av mina böcker innan vi kör igång!

                                                                                                                                                   Veckans tramserier, dokuförfattarna, bestod av Göran Greider, en vid det här laget tämligen uttjatad Babel-favorit. Snälla nån, finns det inga andra än dessa ständiga GUBBAR? Men kanske är det så att vi kvinnor är mindre benägna att delta i trams av det här slaget..? Om redaktionen åtminstone tog in lite NYA gubbar, men nej. Tråååååååkigt!

Kerstin Ekman, för övrigt född i Östergyllen, uppvuxen i Uppland, förstås, var kvällens första gäst. Härligt! Kerstin Ekman inledde sin författarkarriär med deckare. Så småningom blev hon ledamot av Svenska Akademien, men lämnade sin stol tom 1989 i samband med en konflikt kring Salman Rushdie. Intervjun inleddes med en lång och intressant dialog om glömska. Kerstin Ekman har på senare år skrivit två fackböcker om skogen och om blommorna.

Malte Persson kommer med sin femte bok. Diktsamlingen Underjorden består av versmåttet sonetter, ett inte helt enkelt sätt att skriva dikt på. Dikterna utspelar sig för övrigt i tunnelbanan, nåt som man kanske inte direkt förknippar med sonetter… Och ärligt talat känns det lite pretto. Bara så där. Efter att ha fått några enstaka smakprov.


Sonetter om tunnelbanan.

                                                                                                                                                         Nästa gäst i studion var författaren Martina Lowden  och ämnet var nyutgåvan av min gamla favorit, Den unge Werthers lidanden (jag har ett exemplar som i det närmaste är sönderläst och fullklottrat med egna kommentarer…). Martina Lowden, som för övrigt påminde mig otroligt mycket om Isdrottningen*, har skrivit förordet till nyutgåvan. Boken kom ut 1774 och satte igång en serie självmord! Jan Gradvall, med lika konstig frisyr som jag har just idag, kom med i diskussionen kring Werthers lidanden och hur boken kunnat överleva. Förvånande nog hade Jan Gradvall inte läst boken förrän nyligen…

Nästa reportage handlade om konstnären Linda Spåman och hennes bok Misslyckat självmord i Mölndals bro, en tecknad roman om ett självupplevt misslyckat självmordsförsök på grund av olycklig kärlek.


En tecknad roman om ett självupplevt, misslyckat självmordsförsök.

                                                                                                                                                      Den långväga reportageresan gick till Japan – FÖRE katastrofen där i år. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe pratade om sitt svarta skrivande och om hur Nobelpriset faktiskt räddade hans liv! Mycket i hans författarskap handlar om hjärnskadade barn, naturligtvis präglat av den egne hjärnskadade sonen. Nu ska Kenzaburo Oe börja skriva sin allra sista bok.

Veckans boktips var böcker på temat Japan:

 

                                                                                                                                                    *Isdrottningen = obehaglig person med litet huvud och stor brist på empati

Read Full Post »

Idag vid en pressträff har sossarnas valberedning offentliggjort att man föreslår Håkan Juholt som ny partiledare efter avgående Mona Sahlin. Eh… Och vem är Håkan Juholt då? Jag har aldrig hört talas om honom men

Dagens Nyheters Maria Crofts säger

Juholt är frispråkig. Men det kan vara en nödlösning.

Göran Greider säger

Han kan sägas personifiera en gråsosse.

Statsvetaren Jenny Madestam säger

Han vågar sticka ut.

Sanna Rayman på  Svenska Dagbladet säger

Han är svagt vänster.

Stig-Björn Ljunggren säger

Han är en klassisk sosse som pekar med hela handen.

Karin Pettersson på Aftonbladet säger

Han är sossarnas egen ‘comeback kid’.

Valberedningen har i alla fall ett förslag. Och ingen hade väl förväntat sig en kvinna, eller?

Här i närområdet har valberedningen så svårt att arbeta inför årsstämman i april att man har avgått. Jepp! Detta framgår av lappar i entrén.

Nej, valberedningsjobb känns inte som nåt kul jobb…

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Poesi stod på agendan i säsongens näst sista Babel. Programmet gick på SvT den 27 maj, men jag fick spela in det på min DVD-hårddisk och har inte haft möjlighet att kika på det förrän nu.

Programledaren Daniel Sjölin, nyss uppstigen ur bingen (vem f*n gör inte hans hår???) inledde med att be tittarna att inte stänga av – oavsett hur flummigt programmet blir. Och så erkände han att han haft ett nervöst sammanbrott – på sina medarbetare… Hmmm, kan ju bli ett riktigt intressant program… Vi kikar får vi se!

Bob Hansson och en jury skulle utse en vinnande kärleksdikt som ska läsas för kronprinsessparet. Stackars dem!.. Kronprinsessparet, alltså. Men svenskarna skriver dikter som bara tusan – eller TREtusan – för över tretusen dikter hade kommit in till programmet. Gör folk inget annat än skriver poesi? I vart fall tackade Hovet nej till att få den vinnande dikten uppläst för kronprinsessparet.

Författaren och Svenska Akademien-ledamoten Kjell Espmark var första gäst i studion. Kjell Espmark har skrivit såväl romaner som lyrik. Nu senast blev det memoarboken Minnena ljuger. Ett intressant och seriöst inslag som dessvärre togs ned när badkarsfilosofen Erik Schüldt svamlade ointressant i karet om minnets bedrägeri. Suck, varför, varför, varför dessa tramsiga prylar i ett annars så bra program??? Men… Kjell Espmark tog tillbaka showen genom att läsa en av sina kärleksdikter! Vilken vacker röst…

Så följde ett spännande och annorlunda reportage om den arabiska, kvinnliga poeten Hessah Hilal som vunnit priser för sin poesi. I burka berättade hon om sitt skrivande och sitt liv. Tävlingen gick av stapeln i TV och därför lever hon nu under dödshot. En kvinna på männens arena är nämligen otänkbart i denna kultur. Inbjudna för att diskutera bland annat poesins ställning och betydelse i diktaturer var poeten och kritikern Anna Hallberg samt författaren och journalisten Göran Greider. (Den senare har dykt upp lite nu och då i programmet, är han månne kompis med nån i redaktionen?) Göran Greider hade för övrigt inte bytt kläder sen han i samma program men i en annan konstellation satt och bedömde de 16 finalistdikterna i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.


Göran Greider på en bild från Bok- och biblioteksmässan 2008. Han hade samma skjorta i programmet.

                                                                                                                                                    Nästa studiogäst var Helena Granström, poet och matematisk fysiker. Hon kändes betydligt fräschare än Göran Greider. Lätt läspande och med Lidingö-i:n berättade hon om den egentligen inte så konstiga kombinationen poesi – vetenskap. De tre studiogästerna Granström, Greider och Hallberg fick gissa författarna bakom två olika dikter – den ena skriven av en människa, den andra av en dator. Ganska intressant, men också ganska lätt, tyckte jag. Daniel Sjölin presenterade sin version av poesins periodiska system. Lite halvtramsigt men ändå med ett visst mått sanning.

Sen blev det mer trams igen när Daniel Sjölin presenterade hur poesin ser ut i framtiden. Fem olika poesigenrer presenterades. Lätt löjligt.

Veckans boktips blev:
Kjell Espmark: Processen av Franz Kafka
Göran Greider: Gå, mina sånger av Ezra Pound och Kallskänken av Jenny Wrangborg
Anna Hallberg: Låga av Anja Utler

Read Full Post »

Föds man till författare eller kan man träna/utbilda sig till att bli det? Den frågan ställde programledaren vid SvTs litteraturprogram Babel som gick i torsdags. Och trots att Daniel Sjölin låter oerhört förnumstig och ser ut som om han gömmer på det hemliga svaret erkänner jag att det är en intressant fråga.

Till att reda ut författarfrågan var författaren och ledamoten av Svenska Akademien Torgny Lindgren inbjuden till studion. Notera att detta är

[…] en RIKTIG författare! […]

enligt Daniel Sjölin. (Jag undrar förstås obstinat  hur en ORIKTIG författare ser ut.)


Så här ser den riktiga författaren Torgny Lindgren ut, fotad av Ulla Montan.

                                                                                                                                                       Torgny Lindgren påstår att han är nybörjare varje gång han skriver en bok och att han inte känner till sitt eget författarskap. Dessutom menar han att han aldrig blev författare – han har mycket svårt att se det som ett yrke. Torgny Lindgren anser sig nämligen ha varit arbetslös hela livet och därför haft möjligheten att roa sig med att skriva! En skön inställning, tycker jag. I övrigt håller jag inte med Torgny Lindgren i allt han säger, men det han säger är helt klart genomtänkt från hans sida. Därför blir det en sån frontalkollision när denne filosofiske, intellektuelle man samtalar med… Daniel Sjölin…

Efter kollisionen tar Daniel Sjölin med sig författarinnan Sara Stridsberg ut till Biskops-Arnö där de – och även jag! – gick på skrivarskola. (Jag gick emellertid en annan kurs och det var för övrigt här på ön som geten Anders tvingade mig att stå timmar i soprummet!..) Naturligtvis handlade inslaget mycket om Sara Stridsbergs nya bok, Darling River, där hon inspirerats av Vladimir Nabokovs bok Lolita. Men det blev också en hel del nostalgiska tillbakablickar på skolan och livet på ön.


Omslaget på Sara Stridsbergs senaste bok, Darling River.

                                                                                                                                                       Ida Linde och Lennart Hagerfors var nästa gästpar i studion. Båda är författare, den förra poet, den senare även lärare på skrivarkurser. Lennart Hagerfors menade att man till viss del kan utbilda sig i hantverket att författa, men att det krävs en viss talang, något Ida Linde förstås ifrågasatte. Sen blev det mest allmänt fnissigt och tramsigt i studion.

Bob Hansson besökte poeten Göran Greider för att prata om vad som är en bra kärleksdikt. Bland annat läste de tu ur Bibelns Höga visa och kom fram till att en bra kärleksdikt endast torde vara sju till åtta rader lång. Ytterligare tips skaffade Bob Hansson hos artisten och låtskrivaren Martin Svensson:

[…] Du är så yeah yeah, wow wow […]

Veckans USA-reportage gjordes hos författarinnan Jayne Anne Phillips, som slog igenom på 1980-talet. Hennes hem skulle ha gjort experterna i Antikrundan alldeles prilliga…

Torgny Lindgren fick exekvera veckans lästips och hade valt Thomas Manns utsökta bok Döden i Venedig, en kortroman med homoerotiskt tema.

Nästa Babel tar upp frågan varför gamla kommunister skriver så bra deckare… Lagom seriöst.

Read Full Post »