Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sammanbrott’

Nej, nej, nej

Ett inlägg om några av alla nej här i världen, ett antal av de nej som jag har fått.


Igår kom det in sällsport många nej
 på sökta jobb för min del. Inte så konstigt då att kvällen slutade med ett litet sammanbrott och planering av hur jag ska ta sig själv av daga. Nu är jag emellertid inte egentligen av den suicidabla sorten. Ett skäl är att alltför många skulle dansa av lycka – och den glädjen vill jag inte skänka dem som inte gillar mig gratis. Men det viktigaste skälet är att jag har människor omkring mig som älskar mig – trots mina fel och brister. Om man har det finns inte självmord på agendan.

Ett av gårdagens nej var så övertydligt att jag inte kan annat än inse att avsändaren måste ha läst mitt blogginlägg om ålder och återkoppling på sökta tjänster. Däremot inser jag, när jag läser det, att jag måste bli ännu bättre på att skriva ansökningar. Här är delar av ”nejet” jag fick från en person vid det företag som skötte rekryteringen, tillika den person vars tankar om åldersfixering jag skrev om i mitt blogginlägg med länk ovan. Citatet nedan avslöjar inga detaljer om vid vilket företag tjänsten är placerad. (Inom [kursiv] mina kommentarer.)

Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har gått igenom alla ansökningar grundligt och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer. Skulle det visa sig att vi behöver titta närmare på fler profiler ber vi att få återkomma. 

I den här rekryteringen har vi i första hand letat efter kandidater med en kombination av erfarenheter från opinionsbildning [ett exempel på detta är vissa blogginlägg/skrivuppdrag jag får av en av mina nuvarande uppdragsgivare] och marknadsföring genom digitala medier [något jag skaffade mig under de nästan två åren hos min senaste arbetsgivare]. Vi har i urvalet ställt stora krav på erfarenheten av digital kommunikation, det har inte varit tillräckligt med erfarenhet av att administrera, förvalta eller sköta dialog via sociala medier, utan kraven har varit mer inriktade på personer med en profil som mer kan betecknas som ”digital strateg” med erfarenhet av utveckling [detta ingick inte i mina arbetsuppgifter, men planering, själva det strategiska för-tänket var på gång]. Vidare har vi värdesatt erfarenhet från medlemsorganisationer [det har jag inte annat än som privatperson], mediakontakter [det heter mediekontakter på korrekt svenska och det har jag stor erfarenhet av] och journalistiskt arbete [det har jag stor erfarenhet av, både i mitt tidiga arbetsliv och just nu].

Ja, jag måste alltså skriva bättre ansökningar, helt klart. Nån sån här återkoppling har jag inte fått tidigare. Jämfört med de tidigare var den snarare övertydlig, vilket jag gissar beror på att man, som sagt, har läst inlägget på denna icke opinionsbildande blogg. (Jag driver med mig själv.)

I vanliga fall låter ett nej så här (notera den genomgående anglifieringen med kommatecken efter den inledande hälsningsfrasen! Korrekt skiljetecken i svenska är utropstecken. Vidare har jag låtit de flesta felstavningar så okorrigerade):

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej Förnamn, 

Vi har haft många kvalificerade ansökningar till denna tjänst och ber om ursäkt för vårt sena svar. Vi har nu gjort vårt urval och tillsatt tjänsten med annan sökande.

Eller så här:

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej,
 
Tack för din ansökan till tjänsten som X hos oss. Vi har fått många ansökningar till denna tjänst och har nu valt att gå vidare med andra sökande. Vi har tyvärr inte möjlighet att ge någon personlig återkoppling.
Eller så här, där syftningsfelet faktiskt lockade fram ett asgarv hos mig. Det står alltså att man har gått vidare med andra sökande än kvalificerade sökande…:

Hej Förnamn,

Vi har haft väldigt många kvalificerade sökanden till tjänsten och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Eller så här:

Hej,

Du har tidigare sökt tjänsten som X vid Yföretaget. 
Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har nu gått igenom alla ansökningar och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer.

Eller så här:

Hej Förnamn,

Tack för ditt intresse för tjänsten som ”X till gruppen för Z på Y företaget”. Vi har haft väldigt många sökande till denna tjänst och har denna gång valt att gå vidare med andra kandidater.

Eller så här, en variant där man försökt vara personlig, men där det ändå blir lite fel. För det är väl inte tyvärr att man valt att gå vidare med personer man upplever bättre motsvarar förväntningarna, eller?

Hej,

Först och främst vill jag tacka för din ansökan till tjänsten som X på Företaget Y. Vi har fått in hundratjugofem ansökningar till denna tjänst vilket vi är väldigt glada för och i den tuffa konkurrensen har vi tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater som bättre stämmer överens med kravprofilen. 

Eller, en mer högtravande variant, men som känns mer korrekt för mig:

Förnamn Efternamn

Angående sökt tjänst som X vid  Y med referensnummer XYZ-1234
Vi tackar för din ansökan och det intresse du visat för Y-förvaltningen.
Nu har vi gjort ett första urval och du är inte med bland de kandidater, som går vidare i rekryteringsprocessen.

Eller så här, med tack för att jag lagt ner tid på att ansöka en viss tjänst (denna variant har jag fått ett tiotal av):

Hej Förnamn, 

Vi har många kvalificerade sökanden till denna tjänst och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan. 

Eller så här, ett mer personligt nej, som jag känner att rekryteraren har lagt ner lite tanke och ansträngning på att författa. Men det bästa hade ju varit att man redan i annonsen preciserat att man sökte en junior medarbetare:
Hej Förnamn, 
Förlåt att jag inte svarat på din mejl tidigare.
Utifrån den besättning och de behov vi har på byrån har vi gått vidare med mer juniora kandidater. Vi behöver fylla på med juniorkonsulter i våra olika team.
Jag kände din kompetens överlappade med den nivå vi redan har.

Eller så här, där man också lagt ner lite möda på att nejet, men där jag undrar om ordet ”Vi gillar din bakrund” är att uppfatta som sexuell trakasseri – eller bara ett simpelt stavfel…:

Hoppas allt är väl, ber om ursäkt för att det inte blev ngn återkoppling i slutet av förra veckan. Den kommer här istället. 
 
Vi har valt att gå vidare med annan sökande. Vi gillar din bakrund, erfarenheter och kunskap inne på ”vårt” området. Saknaden av Xerfarenhet och att tjänsten kanske är 
ngt för junior för dig, fällde avgörandet. 
 
Jag vill tacka dig för den tid du tog för våra intervjuer och önskar dig stort lycka till i jobbsökandet.  
Om du har orkat läsa ända hit har du fått en bild av några av de nej jag tar emot varje dag. För varje nej vittrar en bit av mig sönder, men hittills har jag spottat upp mig och tagit nya tag. Men att skriva ansökningar är helt klart inte lätt. Nu har jag ändå skaffat mig ganska stor erfarenhet av detta och inser att jag ständigt måste bli bättre på att formulera mig eftersom jag aldrig räcker ända fram till målet.

Trodde du att livet som arbetssökande är slappt och skönt kan jag meddela dig att det är en ständig kamp för att hitta de rätta orden, att flera gånger om dagen ta emot nej och att, i många fall förödmjuka sig och skrapa med foten inför dem jag en gång själv var med och rekryterade. Erfarenheter av att bita i sura äpplen blir nog nästa post jag sätter upp på mitt CV…

Och ja just det… Efter ungefär den tjugonde gången slutade jag be om återkoppling. Då hade jag fått en enda. Inte så konstigt att jag känner mig lite misstänksam mot den långa jag fick igår, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.


Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år.
Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

 Glad råtta

Eh… nåja…


Fritzlan fick en iPhone
av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Frida öppnar paket

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…


Inte blev det några fina, dyra eller mängder
av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

 Frida öppnar paket

Innehållet föll damen på läppen.


Anna hade varit hemma
sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakade  kakor

Hembakat.


Mellan alla kakor och presenter
hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Wordfeudmatch

Seger!


Förloraren tyckte visst inte
att det var lika sött…

 Jerry ilsk

Förlorare.


Men han lugnade sig så smått
när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry o Annas mamma

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.


Själv parkerade jag mig
bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

tårtdags

Kö till tårtan.


Fritzlan och Prinskorven
följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.


För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet.
En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.

ängel
Gabriel, en ängel bland äldre.


Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården
så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.

De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!

Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.

I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…

Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!


Här kan du läsa Gabriels blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vänskap är också ett förhållande! Nånting mellan två parter. På sätt och vis i kärlek, men inte fysisk. Men att förlora en vän gör lika ont som att förlora en älskad.

Vänskap är ett förhållande!


En sann vän
har man alltid kvar genom livets alla faser. En sann vän är aldrig avundsjuk/missunnsam på medgångarna och finns där i motgångarna. Det är i alla fall så jag vill se det – eller så jag önskar att det – och jag! – vore.

Att vara en vän är inte alltid lätt.


Det är inte alltid lätt
att vara en sann vän heller. Jag försöker att alltid vara ärlig i mina vänskapsrelationer, men det går inte hem alla gånger. Det är inte säkert att jag alla gånger agerar rätt, jag försöker handla såsom jag tror är bäst. Ibland blir det fel. Jag är långt ifrån felfri.

För mig är en vän nån jag kan ringa till när jag är överlycklig – och nån jag kan ringa till mitt i natten, när jag är ledsen, nära sammanbrott. En vän avvisar aldrig utan finns där. En vän lyssnar, duttar och för mig, ger råd om jag ber om det.

Att mista en vän gör ont. Men ibland är det så att vänskap, liksom kärlek, tar slut. Och liksom i alla förhållanden måste man släppa taget och låta gå. Det är naturligtvis ingenting som är lätt, men… Kanske kan vänskapen tas upp igen, senare, när det som har gått snett har förlåtits eller inte längre spelar nån roll.

Att mista en vän för alltid, en förlust man själv inte har valt, lämnar en ensam kvar, ofta med en massa frågor som aldrig får svar. För döden, kära läsare, är oåterkallelig. Oåterkallelig. 

Har du en vän du kan väcka mitt i natten???


Livet är kort.

Read Full Post »

GAH! Större delen av förmiddagen gick åt till att svära över jobbets hemsida och intranät samt webbverktyget. Vad jag förstår var inte jag den enda att svära. Det slutade med totalt sammanbrott och den sedvanliga lösningen på problemen – en omstart av hela skiten systemet. Sen har det funkat hur bra som helst och jag tror att jag har gjort åtminstone tio (10) sidor lite här och var. Det får jag ändå vara ganska nöjd med! En intervju som var mycket givande har jag också hunnit med.

Dagens bästa var i alla fall besöket av Fästmön som bjöd på namnsdagslunch. Fast hon höll ju på att hamna nån helt annanstans än hos mig. Vilken tur att hon tog sin långtradare hem i stället för att chansa på opålitliga Uppsalabuss eller UL eller vad de nu heter…

Min långtradartjej!

Read Full Post »

Lokalblaskans servrar verkar ha vant sig vid mina strida strömmar av ord. Inget sammanbrott på flera dar! Och ingen har mig veterligen bombhotat tidningen med anledning av mina skriverier heller…

Här är dagens gästinlägg i Skrivrummet:

Alltid på en lördag

Nya kanaler, snabba ryck, korta språk

Tecken som språk

Read and weep!

Read Full Post »

Poesi stod på agendan i säsongens näst sista Babel. Programmet gick på SvT den 27 maj, men jag fick spela in det på min DVD-hårddisk och har inte haft möjlighet att kika på det förrän nu.

Programledaren Daniel Sjölin, nyss uppstigen ur bingen (vem f*n gör inte hans hår???) inledde med att be tittarna att inte stänga av – oavsett hur flummigt programmet blir. Och så erkände han att han haft ett nervöst sammanbrott – på sina medarbetare… Hmmm, kan ju bli ett riktigt intressant program… Vi kikar får vi se!

Bob Hansson och en jury skulle utse en vinnande kärleksdikt som ska läsas för kronprinsessparet. Stackars dem!.. Kronprinsessparet, alltså. Men svenskarna skriver dikter som bara tusan – eller TREtusan – för över tretusen dikter hade kommit in till programmet. Gör folk inget annat än skriver poesi? I vart fall tackade Hovet nej till att få den vinnande dikten uppläst för kronprinsessparet.

Författaren och Svenska Akademien-ledamoten Kjell Espmark var första gäst i studion. Kjell Espmark har skrivit såväl romaner som lyrik. Nu senast blev det memoarboken Minnena ljuger. Ett intressant och seriöst inslag som dessvärre togs ned när badkarsfilosofen Erik Schüldt svamlade ointressant i karet om minnets bedrägeri. Suck, varför, varför, varför dessa tramsiga prylar i ett annars så bra program??? Men… Kjell Espmark tog tillbaka showen genom att läsa en av sina kärleksdikter! Vilken vacker röst…

Så följde ett spännande och annorlunda reportage om den arabiska, kvinnliga poeten Hessah Hilal som vunnit priser för sin poesi. I burka berättade hon om sitt skrivande och sitt liv. Tävlingen gick av stapeln i TV och därför lever hon nu under dödshot. En kvinna på männens arena är nämligen otänkbart i denna kultur. Inbjudna för att diskutera bland annat poesins ställning och betydelse i diktaturer var poeten och kritikern Anna Hallberg samt författaren och journalisten Göran Greider. (Den senare har dykt upp lite nu och då i programmet, är han månne kompis med nån i redaktionen?) Göran Greider hade för övrigt inte bytt kläder sen han i samma program men i en annan konstellation satt och bedömde de 16 finalistdikterna i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.


Göran Greider på en bild från Bok- och biblioteksmässan 2008. Han hade samma skjorta i programmet.

                                                                                                                                                    Nästa studiogäst var Helena Granström, poet och matematisk fysiker. Hon kändes betydligt fräschare än Göran Greider. Lätt läspande och med Lidingö-i:n berättade hon om den egentligen inte så konstiga kombinationen poesi – vetenskap. De tre studiogästerna Granström, Greider och Hallberg fick gissa författarna bakom två olika dikter – den ena skriven av en människa, den andra av en dator. Ganska intressant, men också ganska lätt, tyckte jag. Daniel Sjölin presenterade sin version av poesins periodiska system. Lite halvtramsigt men ändå med ett visst mått sanning.

Sen blev det mer trams igen när Daniel Sjölin presenterade hur poesin ser ut i framtiden. Fem olika poesigenrer presenterades. Lätt löjligt.

Veckans boktips blev:
Kjell Espmark: Processen av Franz Kafka
Göran Greider: Gå, mina sånger av Ezra Pound och Kallskänken av Jenny Wrangborg
Anna Hallberg: Låga av Anja Utler

Read Full Post »