Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skumpa’

Ett sjungande (?) inlägg.


 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex norsk makrill och skumpa

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?


Nu har jag
ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om musik och kakor.


Ett TV-program
som man kanske inte tror att en Toffla ska gilla, men som en Toffla faktiskt gillar, är Fest hos Bagge Wahlgren. Jag tycker att Laila och Niclas, med efternamnen Bagge respektive Wahlgren, verkar vara både underhållande och lättsamma. Såna där människor som verkligen passar att vara värdpar på fester och middagar. I TV-programmet bjuder de in var sin gäst som de lagar mat och leker tramsiga lekar med. Och som grädde på moset dyker alltid en artist upp och river av en låt, för det mesta på Bagge Wahlgrens hustak…

Igår var det en artist som det har varit ganska tyst om ett bra tag. En tjej som har en gudomlig röst och vars låtar jag störtgillade i slutet på 1990-talet. Men hon tillhörde ett annat liv. Ett liv jag hade då. Många av låtarna förknippade jag med jobbiga händelser. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på CD-skivorna jag har.

Dino

Dino – CD:n som bland annat innehåller To be able to love. Mitt exemplar är för övrigt signerat av artisten också!

Så plötsligt poppade hon upp i TV-rutan igår kväll, drack skumpa med Laila och Niclas och deras gäster Lars-Åke och JosephineJesscia Folker. Kvinnan med den gudomliga rösten, som jag sist hörde typ 1999. I morse följde hon med ut i bilen. Eller det vill säga CD:n Dino, som släpptes år 2000. Det året jag funderade på om jag nånsin skulle kunna älska igen. Nu är det 2013 och jag vet att jag kan älska igen, mer än jag nånsin har älskat älskar jag – Anna. Och det gjorde inte alls ont att lyssna till Jessica till och från jobbet. Inte ett dugg. Det var som att återse återhöra en god vän.

______________________


Över halva veckan är gjord
och jag längtar som tusan efter helgen – trots att jag har massor att göra då. Jag ska köpa julmat, kanske ytterligare ett par klappar och så ska frysen frostas av och hemmet julpyntas. Däremellan vill jag åka ut till Himlen och träffa Anna och ”barnen”.

Det har varit tuffa dagar och det kommer tuffa dagar – på flera sätt och på olika håll. Men i kväll fick jag faktiskt ett telefonsamtal från nån som gjorde mig ledsen igår. Nån som faktiskt bad om ursäkt. Det blev jag glad för.

Anna och jag åt middag på en nyöppnad restaurang här i närheten där man säljer snabbmat. På vägen tillbaka stannade vi till på Tokerian och köpte med oss nåt gott hem – Rocky road-kakor. Du vet såna där kakor med minimashmallows på, såna som ser ut som öronproppar.

Rocky road

Rocky road – kaka med öronproppar på.


Vi hade sån tur
att det var extrapris på tre (3) Rocky road-kakor. Dessutom fanns det bara en kanelbulle kvar. Så med oss hem följde tre kakor och en bulle. Dessa delades nogsamt och förtärdes till kaffe. Nu kommer skiten nästan ut genom öronen. Lätt illamående, alltså… (Understatement of the day.)

Nu ska jag göra dagens surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag joinar min darling igen. Och snart är det dessutom läggdags. Vart tar tiden vägen..?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna Toffelveckans ljuspunkter och nattsvarta prylar. 


Torsdagsmorgon och jag ligger nog och sover
när det här inlägget trycks ut. Tidsinställd publicering är ett finfint verktyg i WordPress. Jag skulle ju kunna låtsas att jag är uppe och gör nyttigheter, men troligen är det inte så. Skit samma, nu kör vi!

Skumpa


Rumpa
(alltså jag gillar vissa rumpor, särskilt den som sitter på Anna, men inte alla…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jisses amalia! Min första tanke när jag slog upp mina rätt blå i morse var

Det är TUR att man inte alltid äter så här…

Fästmön hade skenat till jobbet och tagit bussen för att ge mig sovmorgon. Och det var nog väldigt klokt och omtänksamt eftersom det blev en del alkohol igår… (Ingen bra kombo med bilkörning!!!)

Vin, sherry, skumpa och portvin…


Vi började äta
på seneftermiddagen när vi kom hem från vår lilla shoppingtur. Det sista vi intog igår kväll var kaffe och mini-cupcakes framför Downton Abbey. Jag lovar dig att vi RULLADE till sängs sen…

Lena Hjärtegods matlåda till oss är tom…


Om vi hade varit smarta
hade vi nöjt oss med EN dessert och sparat den andra till idag. Men det gjorde vi inte… Det enda vi inte tog nånting av var godiset…

Detta var en helt fantastisk kulinarisk upplevelse! Jag skulle önska att alla hade en Lena Hjärtegod i sina liv, för det finns inget bättre än hemlagad mat, tycker jag som så sällan äter det (jag räknar inte min egen, det kallar jag knappt matlagning).

Men vad tyckte vi allra mest om då? Vi gillade jordärtskockssoppan och den gratinerade hummern bäst. Osten och marmeladen gav en underbar smaksensation! Anna blev mycket förtjust i sherryn och jag blev förvånad över att jag gillade riojavinet så som jag gjorde. Jag har haft lite fördomar mot riojaviner och tyckt att de är lite för lättdruckna. Detta passade perfekt till de heta låren, kan jag meddela!

Faktum är att det finns lite kvar till idag. Så det blir en något lättare måltid framåt kvällen…

En halv flaska vin, en halv kantarellpaj, fyra mini-cupcakes och godis blir middag idag.


Gårdagen fick mig
också att inse att jag genast behöver inhandla såväl sherryglas som portvinsglas. Pappas punschbägare i tenn fick användas – och det var rätt mysigt ändå. Champagneglasen och rödvinsglasen från i serien Optica från Orrefors kom till heder! Men jag älskar ju och fascineras av glas, så inte mig emot! Däremot tror jag det lär dröja innan vi äter en sån här luccullisk måltid igen… Och det är nog tur, det, för annars skulle man inte uppskatta det såsom vi gjorde. Återigen, stort TACK till Lena Hjärtegod!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Men vad gjorde vi mer igår än bara åt och drack? Jo, det blev en tur till Ö & B eftersom jag hade sett en annons om svarta adventssjärnor där. Jag, som inte vill eller ska fira jul i år, har nämligen fått för mig att jag vill ha en stor, svart adventsstjärna i mittenfönstret i köket och två svarta smidesstakar i de mindre fönstren på var sida. De svarta stjärnorna var tvärslut, men jag hittade två svarta stakar – inte äkta smide, förstås, men snygga ändå – som blir perfekta! De är lite högre snarare än breda.

Jag skulle också ha två nya lampsladdar med trycken, men det hade varken Ö & B eller Clas Ohlson där vi stannade på hemvägen. Det blev två lampsladdar utan trycken i stället. Dessa ska jag ha till mina två mässingsstjärnor som jag tänkte hänga i de två mindre fönstren i vardagsrummet. I mittenfönstret där blir det en vit stake. Den ena av mässingsstjärnorna är lika gammal som jag, faktiskt…

En säng full av stakar och stjärnor till nästa söndag!


Därför måste jakten
på en svart stjärna fortsätta idag. Då passar det bra att Anna slutar klockan 14. Det blir nog en tur till Fullerö och gissningsvis svänger vi in till Himlen med lite prylar också när vi ändå är nära.

Men bäst av allt, om jag får vara riktigt, riktigt självisk är nog att jag gick utan kryckor helt och hållet igår – och jag har inte särskilt ont i hälen idag!!! Tacksam!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för nästa rätt, skaldjur och skumpa. Den gratinerade hummern skulle värmas i 250 grader. Det fixad faktiskt jag, trots att jag är mannen i hushållet.

Gratinerad hummer.


Men jag är skotträdd
och därför fick Anna öppna skumpan. Hon gjorde det så fint och försiktigt.

Skumpa ur de fina Orreforsglasen


Hummern var suveränt god
 – och då glömde jag ju att säga att kronärtskockssoppan i förrätten också var det! Vi njöt av varje smula, varje droppe…

Men var ska detta sluta, tro..? To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jag måste få välkomna måndagen lite också, jag tror att dagen känner sig mobbad annars!

Igår morse väcktes vi i Förorten av ett gäng smådjävlar barn som spelade fotboll mot en vägg. Klockan hade då ännu inte slagit åtta. En lördagsmorgon. Kan mycket väl tänka mig att det var så som Fästmön sa, att föräldrarna hade blivit smått galna på sina telningar inomhus och skickade ut dem för att få lite lördagsmorgonlugn inne. TACK för den! Detta bevisar åter igen att alla inte förstår ordet hänsyn.

I morse var vi redan vakna vid åtta-tiden, men låg och snoozade. Tjugo över åtta smög Elias in och väs-viskade:

Mamma! Nu har du elva timmar kvar på dig att rösta!

Och så, med lite högre röst:

Sov gott!

Ja, i det här fallet gör jag som vissa andra bloggare som har barn – lyfter fram dem!!! Nu är ju Elias visserligen inte MITT barn, men ändå, jag måste få skryta över några barn som finns i mitt liv och som jag tycker väldigt mycket om! Elias är ett av dem.

I vardagsrummet fortsatte sen valvakan av unge herrn. Vi hade fullt sjå att inte skratta för högt så det skulle höras. (Elias är en sån som har ”e käpp i owöva” – det vill säga, han stänger aldrig dörrar efter sig.) Vi hörde ord och uttryck som

[…] kollektivtrafik […] nya energikällor […] arbetgivare med småföretag […]

När jag sen skuttade upp ur sängen, för att mötas av doften av bränd pommes frites blandat med nybakade scones, var det en farbror på TV. Jag frågade Elias om han visste vem farbrorn var, men det gjorde han inte. Det var Lars Ohly.

Frukosten smakade bra, men illamående blev jag. Det är ju lite svårt att låta bli att ta om när det serveras nybakade scones. Och igår kväll, till TV-deckaren, blev det ett antal chilibågar och TVÅ rader Polka-choklad som slank ner. Men så är det också en finne som långsamt värker fram på hakan…

Nu är jag hemma hos mig och har städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Ska nu fixa till mig själv och sen flyga in till Stockholm där jag ska dricka te och skumpa med Inna! En rapport om detta kommer självklart senare, på en blogg nära dig.

Read Full Post »

Fästmön och jag tog tjuren vid hornet och åkte till Stormarknaden när hon hade slutat jobba. Där handlade vi på två affärer – ja, vi jagade extrapriser så vi kan äta den här veckan. Men det höll på att sluta illa, för den ena påsen, den med dagens middag – kyckling – glömdes kvar i varututlämningen. Som tur var kom Anna på det innan Clark Kent* hade rullat ut från parkeringen… På en av affärerna mötte vi en fritidsfröknarna som påminde mig om att köpa bröd. Jag har nämligen varit på barnens smörgåsar på morgnarna – lite skämtsamt, förstås. Men lustigt nog höll jag på att inte känna igen fröken…

Fel person på fel plats!

sa hon själv när hon såg min förvirrade min.

Hemma i Förorten hade Slaktar-Pojken bakat en kladdkaka som utlovat! Jag blev mycket imponerad och trots att jag som vanligt mådde illa var jag ju tvungen att smaka. Och kakan var verkligen god! BRA GJORT!

Vi satt och pratade en del med Storasyster som hade röstat i skolan idag (inte på riktigt, alltså!). Det var roligt och intressant att höra hennes argument, hon har verkligen tänkt efter innan hon har röstat.

Annars damp det ner valsedlar och ”propaganda” från ett parti i brevlådan i kväll som gjorde att i alla fall jag blev rätt full i skratt. Skulle du rösta på denna kandidat???


Skulle du rösta på en 81-årig aktiv pensionär och insektsspecialist???

                                                                                                                                                Nästa skratt, lite i smyg, var Elias orsak till. Jag hittade en fin bok i hans ryggsäck när jag plockade ur smörgåslådan och vattenflaskan.


En jättefin Rimbok!

                                                                                                                                                Jag blev ju bara tvungen att bläddra lite i den för att se vad gossen hade åstadkommit. Det var fint textat och ritat – fram till sista sidan. Höll på att sätta kaffet i vrångstrupen. Kolla hur han har rimmat!


Mittenordet, som han måste ha lärt sig hos sin pappa 😉 , har han illustrerat fint i blyerts. Notera den prominenta SKÅRAN från vilken det kommer ”rök”… Underbart!

                                                                                                                                                     Efter alla skratt blev jag så matt att jag fick slänga mig när skjutsat Storasyster till sin pappa. Hon är på fest i kväll och skulle mellanlanda hos pappa för att fixa till sig. Jag däckade en timma, försökte hålla mig vaken genom att läsa, men det gick inte. Som vanligt fick stackars Anna fixa middagen. Nu skäms jag riktigt!..

På fredag är det kyckling – i alla fall mär COOP har bra pris på den grillade. Vi åt potatisgratäng till och bröd och jag tror att alla blev mätta och belåtna. Efter maten blev det en lång och intressant pratstund med Frida om skolan, familjen, socialt umgänge och annorlunda människor. Ibland får jag känslan av att hon är betydligt äldre och framför allt klokare än jag…

Johan, Frida och Elias har fått sina fredagschips och lugnet har börjat sänka sig över Förorten – även om jag har noterat att det pyr här och var i buskarna… Bildligt talat! Och det är både sunt och härligt att beskåda!

Elias sitter ensam och kollar Idol, jag vet inte vart alla människor tog vägen… Misstänker att alla sitter vid sina datorer och är mycket upptagna… Får nog gå en liten runda och kolla läget…

Ja just det, ett litet PS! Jag och Inna är bjudna på skumpa på söndag i Gamla Stan! Men det kommer en separat rapport om detta när vi skålat färdigt, oroa dig inte!

                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »