Skriva, leva… vad är skillnaden?

Ett skrivande inlägg.

---

 

Frågan i rubriken är naturligtvis inte möjlig att besvara. Jag har hittills skrivit i mina jobbansökningar att jag lever för att skriva. Det är en stor del av sanningen, men inte hela, förstås. Man kan faktiskt sluta leva och man kan sluta skriva, men att leva för en handling… Jag vet inte… Det behövs nåt mer. Typ… kärlek, kanske?

För övrigt har jag slutat skriva i mina ansökningar att jag lever för att skriva. Det är mera så att jag skriver för att leva. Kan du se skillnaden? Kan du förstå skillnaden?

Den här pennan fick jag av en före detta arbetskamrat för ungefär ett år sen. Pennan ska användas när jag signerar min första bok.

I morse läste jag en BRA och intressant artikel i lokalblaskan på nätet om en skrivare i Uppsala som heter Håkan Pettersson. Han är bland annat poet och har gett ut böcker med poesi, noveller och krönikor. Sen är han med i en dokumentärfilm också.

I artikeln säger Håkan Pettersson bland annat att han inte är nånting utan skrivandet. Att skrivandet i sig är nåt han både är och gör, både ett varande och en process. Det lät så himla… fint. Och så känner jag igen mig i så mycket, förutom det där med bokutgivningen, dårå. Även där är jag ett misslyckande – än så länge. (Vänta bara…)

Den där filmen om Håkan Pettersson är jag nyfiken på. Enligt artikeln är den ärlig, men Håkan Pettersson själv tycker att den kunde ha varit både hårdare och djupare och ännu mer ärlig. Medierna inte varit särskilt intresserade av filmen. Kanske för att det är semestertider.

Håkan Petterssons texter blir jag förstås också nyfiken på. Enligt artikeln är de

[…] humoristiska och poetiska, men också dräpande, sylvassa, arga […]

Det är skönt att läsa att nån annan än jag själv har ilskan som inneboende. Annars är vi inte så lika, denne poet och jag. För mig tog det exakt sju minuter att skriva och korrekturläsa den här texten. För Håkan Pettersson tar det fyra timmar att skriva en A4-sida. Han skriver nämligen med näsan. Enligt artikeln har han en grav CP-skada. Jag hoppas bara att folk slutar se CP:t och i stället skrivaren Håkan Pettersson.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Curry curry day!

Lillan sa igår att hon tyckte att jag skulle ha en glad färg på söndagen. Ljusblå eller gul. Eftersom jag har haft en ljusblå dag och eftersom gul ju liksom är ful har jag valt en mellanfärg: currygul! Troligen inspirerad av färgen på såsen vi ska ha till kycklingen i kväll! (Jag är rätt förutsägbar, så där, eller hur? Det är mycket mat och gott som färgar mina dagar…) Men också av all känsloblandning de senaste dagarna. Curry är ju en kryddblandning och jag har känt mig lite sån.

Curry är en häftig krydda!

                                                                                                                                                      Lördagen gick i familjens tecken även om jag inte var så delaktig. Jag kände mig ganska medtagen av alla känslor som drabbat mig i veckan – från lite ledsen via tramsig och fnissig till djupaste förtvivlan, sen arg, sen glad och sen rörd över alla som visade mig sån uppskattning. Jag vet att jag inte borde känna efter så förbaskat ibland, men som läget är just nu har jag lite för mycket tid för eftertanke.  Dagarna bara går och inget händer och…

Idag känner jag mig mest tom i bollen, men jag vaknade med en skallebank* som hette duga och fick kräla ut i badrummet för att ta ett piller innan illamåendet kom. Sen somnade jag om. Morgonens dröm handlade om Linn som hade fått en vårta på halsen – UFF! Jag frågade om hon trodde att vårtmedel bet även på mina äckliga prickar på halsen, men jag minns inte vad jag fick för svar… Klockan var över tio när jag slog upp ögonen igen…

Känner mig lika tom i bollen som jag gjorde 1958 när jag var man och den här bilden togs.

                                                                                                                                                   Fästmön fixade till en underbar helgfrukost med kokt ägg och vi satt länge. Sen packade vi våra ryggsäckar och jag tog dem med hem till mig. Jag behövde nämligen handla lite bröd, fil, mjölk och potatis till Anna och mig för veckan som kommer. Passade på att köpa ris och currysås inne på Tokerian också samt lämna in mammas och mitt Lotto. Men idag blev det ingen vinst… Nu har jag packat upp min rygga** och stoppat in matvarorna som inte ska med tillbaka ut till Himlen i kylen. Strax dags att hoppa ut i bilen igen.

I kväll ska trion O till sin pappa och eftersom både de och vi har packning kändes det smartast att åka över med lite grejor till hemmet i stan i förväg. Linn, stackarn, har alltid en stor trunk som väger ett ton och som till stor del består av skolböcker. För övrigt gläder det mig att hon har fått en sån bra kontakt med R och jag hoppas att det leder till ett visst mål! Hon är så duktig med sin engelska även om jag hittar svenska meningar ibland, men man lär sig genom att skriva och prata och lyssna. Och hennes engelska är bra mycket mer avancerad än min var när jag var i hennes ålder… Ja, när det gäller engelskan kan Linns föräldrar verkligen vara stolta över sin dotter!

Veckan som kommer har jag inte ett skit inplanerat mer än att jag ska städa och tvätta i morgon, måndag. Och så ska jag läsa en spännande bok om bokutgivning och författarskap som jag har fått mig tillsänd som recensionsexemplar. Ett sätt att hålla hjärncellerna i trim!

I kväll blir det det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med sir John Nettles klockan 21 på SvT 1.

                                                                                                                                                 *skallebank = huvudvärk                                
**rygga = ryggsäck

Read Full Post »