Drömmar och verklighet – action så det förslår

Ett händelserikt inlägg.

---

 

Programledaren Tom uppmanar på webbplatsen folk att skicka in sina roliga hemfilmer. De kan vinna upp till 100 000 dollar…

Inte blev det nån lång lördagskväll för Fästmön och mig igår. Men vi avnjöt oståkexåvinådruvoråetthalvtpäron och kollade lite på TV. Medan vi mumsade på chiligorgonzola för första gången flabbade vi åt djur som kliade sina arslen på TV. Såna är vi! När ett av de bästa pro-grammen svensk television sänder en lördagskväll är Americans funniest home videos blir det så. Sen tittade vi på kvällens riktiga höjdpunkt, i alla fall och rundade av med att se en del av en film om två politiker som blir kära i varandra. För att detta senare skulle bli en film har man gjort politikerna till både politiska motståndare och bögar. En av dem är dessutom gift med en kvinna. Ja, ja, jag läste hellre min bok på gång…

Anna somnade nästan så snart hon lagt ner huvudet på kudden. Jag läste en stund, sen föll även jag i sömn. Och drömde… Jag har börjat drömma så mycket och ofta om nätterna. Det är rena actionrullarna som spelas upp med Yours truly i huvudrollen, så vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar. Den senaste tiden har jag drömt var och varannan natt om min nästanbror. Jag känner mig smått löjlig när jag då och då måste skicka sms till honom för att kolla så att allt är OK. Så mycket som han har deltagit i mina drömmar torde nämligen han också vara rätt slut om morgnarna…

På den bästa arbetsplatsen var det högt i tak…

I natt drömde jag om den bästa arbetsplatsen jag har varit på. För ett tag sen fick jag ju lite nyheter därifrån – både roliga och mindre roliga. Nattens dröm var i alla fall positiv – ett av dess huvudteman var att en av doktoranderna, J, hade fått en forskarstjänst vid institutionen och var på väg att göra akademisk karriär.

Den verklighet jag vaknade till var dimmig och disig. Jag fick sovmorgon i morse. Anna hade stigit upp i ottan och promenerat till jobbet. Fattar inte hur hon orkade gå upp så tidigt, klockan femnånting, och sen promenera till jobbet ett par stadsdelar här ifrån. Men hon kan vara ganska envis och bestämd, Anna, och igår kväll sa hon att hon ville gå, trots att jag erbjöd skjuts. Jag tänker i alla fall sitta i bilen utanför hennes jobb idag när hon slutar, klockan 14.

Jag ska gå och rösta idag.

Men dagens viktigaste händelse här ute i verkligheten är förstås att det är valdag. Jag ska sörpla i mig min andra senapsmugg kaffe – ja, jag dricker kaffe ur en brun mugg som det har varit apotekssenap i – bädda och duscha. Sen stegar jag iväg med legitimation och röstkort för att rösta på en närbelägen skola. Det är enda gången jag sätter mina hälsporrar där. När jag röstar, alltså. I år känns valet mycket mer spännande än tidigare år. Kanske för att jag själv tänker rösta på vad somliga skulle säga är ”andra sidan” och några ”den rätta sidan”. För mig är det den enda sidan, det enda parti som har bra svar på nio av tio av mina frågor. Så särskilt svårt blir inte valet för min del. Kvällens mest spännande på TV lär i alla fall bli programmen från valvakorna. Om man nu kan hålla sig vaken och glo, åtminstone en liten stund. Innan man faller ner i sina actionfyllda drömmar, vill säga…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilja sjunka genom jorden

Ett pinsamt inlägg.

I kväll när jag åkte hem från jobbet lyssnade jag på två killar som höll låda på en av radiostationerna jag får in här i trakterna. De uppmanade folk att berätta om pinsamma saker de har gjort och skriva om detta på en av radiokanalens sociala medier-ställe, under hashtagen

#då ville jag sjunka genom jorden

Sen berättade en av killarna om en fruktansvärd dejt och en snorbuse som landade på linneduken på matbordet… Inte fräscht…

Man lägger sig inte ovanpå en boll hur som helst när man är lite stor…

Hemma i New Village träffade jag på Lucille och fick en pratstund. Jag frågade hur det går med hennes träning och hennes grymma PT, som verkar vara en riktig elaking. En gång berättade nämligen Lucille för mig och Fästmön, väldigt livfullt, om hur hon tvingades upp på gigantiska bollar och ha sig. Dan därpå kunde hon inte gå. Vi skrattade alla tre, men jag kan tänka mig att för en person som Lucille, som liksom jag är lite… stor… blev det ett tillfälle när hon ville sjunka genom jorden. Lucille har förresten gjort slut med sin PT – och det förstår jag fullkomligt!

För egen del har jag i färskt minne bland det pinsammaste jag har gjort. Det har jag skrivit om här tidigare, men ifall du har missat det drar jag en quick version:

Jag skulle göra ett utskick via e-post på mitt förra jobb, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). I mejlet hade jag skrivit en länk till en sida på intranätet med viktig information. Trodde jag. Det var bara det att jag skrev lite fel i URL:en (adressen). I stället för att skriva slu.se skrev jag

slut.se

Och när en dator tolkar en adress som det står

slut 

i, så tolkar den inte ordet på svenska utan på engelska. Vet du inte vad ordet betyder på engelska så får du googla det… Det tog två minuter efter att jag klickat på sänd innan jag hade två fnissande doktorander i dörren till mitt kontor, för de hade minsann klickat på länken och hamnat… helt fel… Pinsamt! Men också rätt roligt, faktiskt!

Så nu undrar jag förstås vad DU har gjort för pinsamheter. Kom igen och berätta nåt i en kommentar nu så att jag får skratta den här bedrövliga tisdagen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: Written in the stars

Ett inlägg om andra delen i sommar av en väldigt svensksomrig brittisk deckarserie.

Tisdag kväll och sommar = Morden i Midsomer. I kväll såg mamma och jag månförmörkelser, nya planeter, astrologi och mord i Morden i Midsomer: Written in the stars.

Poliserna Barnaby och Jones fortsätter att jaga mördare.

Kvällens långfilmslånga avsnitt startade med en månförmörkelse under vilken en man blir mördad. Sen är det färdigt! En ung doktorand har visat sig hittat en ny planet, nåt som kullkastar gamla rävars teorier – och utsätter dem för risken att inte få åtråvärda forskningsbidrag. Som vanligt är morden märkliga. En mördas med ett spjut, en annan med en meteorit och så vidare. I det här avsnittet får Barnaby också prova på yoga, ledd av hustrun. Hustrun, som i sin tur tar yogalektioner för apotekaren… Rörigt? Nej inte egentligen! Mest roligt och bara lite läskigt.

Andra delen av årets fyra sommaravsnitt får lite högre Toffelbetyg än det förra.

Livet är kort.

Read Full Post »

I bladen, fast på nätet

Ett inlägg där Tofflan lyfter fram något av det hon tycker är av intresse i media.

Igår var jag ju på utflykt till Förorten. Idag gör jag en utflykt bland medias webbplatser. Två verkligheter, om jag generaliserar. Häng med på utflykten bland bladen fast på nätet. Eller stå kvar. Du är inte nödd och tvungen till något.

Förslag om public service klart. Äntligen har partierna enats om skrivningarna i public service-proppen. I nästa vecka kommer förslaget om villkoren för Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television. Den radio- och TV-avgift vi har idag blir kvar de kommande sex åren, men det hela ska utredas. Så mycket nytt var det alltså inte…

Statlig TV och radio i Grekland slutar sända. I Grekland behöver man inte tänka på radio- och TV-avgifter snart. På onsdag läggs den statliga radion och TV:n ner. Det handlar om sparkrav. Och 2 500 personer blir permitterade. Vad ska alla dessa göra??? Förskräckligt!

Museet slutar ta betalt för gående spädbarn. Ja, jag fattar inte rubriken helt, men så läser jag vidare. Museet = ABBA-museet. En mamma med barn i bärsele tvingades betala 50 kronor i entré för barnet. VD:n sa att det var ett misstag och att man bara tar betalt av barn som kan gå. Nu ändras reglerna och barn under tre år ”går” in gratis. Nån som fattar det snurriga? Knappt jag…

Bankman gjorde överföring i sömnen. En väldigt trött tysk banktjänsteman somnade när han skulle göra en mindre överföring  pengar. Beloppet växte därför med 222 222 222,22 euro. Felet upptäcktes snart och banken rättade misstaget. Hur det gick för den trötta mannen framkommer icke ur TT-historien, men hans kollega, som verifierade den felaktiga summan, fick sparken. Nu har emellertid en domstol bestämt att han ska få tillbaka jobbet. Men är det ingen som vet hur det gick för mannen som somnade???

Så irriterar dina vänner dig. Ja, det handlar om dina vänner i sociala medier, ska tilläggas. En ny undersökning visar att det som irriterar folk mest på Facebook är vänner som uppdaterar för mycket. Sen blir ”dina vänner” också irriterade på skryt, klagande, felstavningar och gulliga barnbilder. Undersökningen gjordes av opinionsundersökningsföretaget SSI, på uppdrag av pr-byrån Jung Relations. Via enkäter på webben intervjuades ungefär tusen svenskar.

Mer gubbslem i varmare klimat. Det hävdar Karin Johansson, doktorand på en av institutionerna där jag jobbar. På fredag disputerar Karin. Hon lovade mig före lunch att skicka ett ex av sin avhandling till Janne Josefsson. Vi få se om hon vågar – jag tycker självklart att hon ska göra det!

Misstänkt miljöbrott var alger. I förra veckan larmades polis och räddningstjänst i Metropolen Byhålan. Enligt larmen var Motalaviken fylld med röd målarfärg från den nya bron över vattnet. Eh… fast… det var inte färg. Det var… alger… Gubbslem, kanske? Nja, dess färg gör vattnet brunt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ta i trä och lite annat

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.

Fy te rackarns så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Den startade om, tack och lov…

Motivationen på arbetet är väldigt låg, ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

En nyponros till Peter! 

Igår kväll bestod middagen av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

Jobbet står kvar.

I kväll efter jobbet behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Klämdagstugg

Ett inlägg i vilket Tofflan svamlar om klämdagar och annat.

Idag är det fredag. Men det är också en så kallad klämdag. Eller

squeeze day

som en av administratörerna sa på ett institutionsmöte. Alla utländska doktorander och forskare såg ut som frågetecken och fattade ingenting. Det var mest förvirrande. Men vi svenskar är rätt vana vid klämdagar, alltså en dag mellan två röda eller mellan en röd dag och en lördag. En dag när många av oss tar ledigt. Man måste alltså ansöka om semester – eller komp. Man kan inte bara ta ledigt.

Idag på jobbet har jag sett fyra (4) personer på institution 2 där jag jobbar idag. Alla 136 andra verkar ha hajat det här med klämdag – även icke svenskar. Men undrar om folk jobbade igår i stället, när det alltså var helgdag och ledigt för alla. Det verkade nästan så med tanke på den flod av e-post jag fick. Det är lite jobbigt, det där, med jobbmejlen kopplad till jobbmobilen. Man är alltid tillgänglig, liksom. Så klart jag kan skita i att läsa mejlen, men jag är ju så nyfiken och kan inte låta bli!

Det blev ingen åska igår. Jag satt på ballen* så länge det gick. Åt middag, dessert, läste och spelade Wordfeud. Tog klämdag några timmar ledigt från datoriserandet. Jag inser att jag sitter alldeles för mycket vid datorn. Det blir ju tråkigt till slut. Men samtidigt, jag letar ju jobb och var leta om inte i cyberspace?

Gårdagens dessert. Och nej, Jontas, det är inte ädelost i skålen, det är vaniljglass med krossad choklad.

Regnet kom sen i alla fall. Det verkar ha varit blött i natt igen. Idag är det otroligt hög luftfuktighet. Mitt hår är alldeles lockigt. På jobbet har vi som tur är AC på kontoren. Men det är lite läskigt när man kommer ut sen och värmen slår emot en som en vägg. Jag har en del småplock att ta tag i under dagen. Om jag jobbar på kanske jag kan sluta lite tidigare som kompensation för hemmajobbandet (mejlerier mest), men det vet man aldrig förrän det har gått några timmar.

I morgon eftermiddag åker jag till Himlen. Hämtar Fästmön, som slutar jobba ganska tidigt, och åker ut för att stanna till söndag när Anna också jobbar. Vi får se vad det är för väder ifall jag och Prinskorven kan hitta på nåt.

Telefonerade med mamma igår och det glädjer mig att hon ska hitta på nåt i helgen! Först idag är det frissan (ja, hon får komma fredagar nu igen så att hon blir fin till helgen!). På lördag ska hon gå nån tipspromenad och fika lite med några bekantingar. Det är gott att höra att hon inte bara sitter hemma och är ledsen och ensam. Inte vet jag när jag kan åka ner och hälsa på heller. Annas och min tänkta utflykt i pingsthelgen blir inte av heller, vi har inte råd. Helgen därpå är det Mors dag, men frågan är om jag orkar köra Metropolen Byhålan tur och retur på ett par dar med tanke på hälen. Hälen är mycket bättre nu och i onsdags stod jag faktiskt en hel halvtimme och jobbade på min speciella fotmatta. Men… 60 mils bilkörning vet jag inte om den klarar av utan protester.

Är du ledig och vad sysslar du med då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Hare vatt nåt den 17 april 2013, typ?

Gissningsvis har det hänt andra saker idag än att jag har varit hos tandläkaren. Jag ger mig ut på en spaningsrunda och kollar läget i omvärlden.

Tronskifte vad gäller efternamn. Andersson har nu kört om Johansson och blivit Sveriges vanligaste efternamn. Fast det handlar inte om att Anderssönerna har blivit fler, utan att Johanssönerna har blivit färre. Karlsson häckar på tredje plats. Inget fel på son-namn tycker jag, dårå, som alltid har haft ett ovanligt efternamn.

Nya Zealand säger ja till samkönade äktenskap. Landets parlament har godkänt en lag och nu blir Nya Zealand det trettonde landet i världen som enligt lag OK:ar samkönade äktenskap. Vilket land blir nummer 14, tro?

Margaret Thatcher begravdes idag. Ja, Margaret Thatcher är död. Idag begravdes hon. Polisen tvingades ingripa i början av kortegen. Varför ska det vara så svårt att respektera andra människor? Margaret Thatcher är död. DÖD. Hon själv skiter numera i protester mot sin person. Men hon har anhöriga.

Försämrat förtroende. Åtta av 35 allianspolitiker har fått försämrat förtroende för styrelseordföranden inom den verksamhet i vårt län vars huvudsyssla är vård. Eh… som man frågar får man svar, anser jag…

Malin Åkerman har fått en son. Men vem fan är Malin Åkerman? 😳

Twitters musikapp hyllas. Det här låter spännande! Fast än så länge är det bara några få utvalda twittrare som får testa appen. Men kanske, kanske att vi vanliga dödliga får tillgång til appen redan i helgen!

Äta fritt eller äta rätt. I kväll är det debatt med anledning av köttskandaler och annat. Från mitt jobb deltar en doktorand som har tagit fram en köttguide. Men inte ens hennes hemvist på arbetet kunde lokalblaskan stava rätt till. I kväll ska lokalblaskan leda debatten. Vi får se hur det går… Men det klart, man behöver ju inte kunna stava för att prata.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jättelattjolajbans, jobb och vuxlig kund

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.

Jag hann knappt komma innanför dörren till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)

Livet är kort.

Read Full Post »

När man trivs på jobbet…

När man trivs på jobbet vågar man ha roligt. Och tramsa. Som att sticka in huvudet hos en hårt arbetande doktorand, som koncentrerat glor in i datorskärmen och hamrar frenetiskt på tangentbordet, och säga:

Bajskorv!

I stället för 

God morgon!

typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Licentiat och doktor

Nej, Ingrid, detta är INTE nån recension av din avhandling!!!

I eftermiddags gjorde jag nånting som jag aldrig har gjort tidigare: jag var och lyssnade på ett licentiatseminiarium. Det var min favvo-doktorand Ingrid – ja, jag VET, man ska inte favorisera, men den här tjejen är duktig! – som halvvägs, ungefär, till doktorsgraden, mellanlandar på en licentiat. Om nåt år eller två blir det disputation. Ingrid är som sagt mycket duktig och det hon forskar inom är synnerligen aktuellt – med tanke på den globala uppvärmningen om fyra grader, till exempel.

Ingrid signerade det exemplar av hennes lic-avhandling som jag tog!

Och så till en annan doktor. Eller jag kanske ska säga läkarmottagning. Jag har alltid talat gott om min läkarmottagning och den husläkare jag hade fram till förra årsskiftet, doktor Anders. Tyvärr slutade doktor Anders, men jag hängde kvar vid mottagningen. Jag är inte listad hos nån doktor utan bara vid mottagningen. Hittills har det fungerat ganska bra. (Fast när man surfar in på hemsidan tror man först att man har hamnat hos en veterinär… Men det gör ju i och för sig att jag känner mig lite hemma med tanke på var jag jobbar…)

Men nu är jag lite… fundersam. Jag mejlade mottagningen igår kväll eftersom doktorn, som skrev ut häl-medicinen och skickade mig på röntgen, hade sagt att jag skulle boka en telefontid för att få röntgensvaret. När jag fyllde i formuläret på nätet skrev jag den närmaste veckans delar eller hela dagar när det inte funkar att jag blir uppringd. Bland annat skrev jag att det INTE passade i eftermiddag.

Jag hann precis tillbaka efter lic-seminariet och det efterföljande minglet med förfriskningar när syster Siochså ringde från mottagningen. Men hallå! Läst men inte förstått mitt mejl, eller? Nu var jag emellertid ändå på plats – nätt och jämnt! –  och kunde prata, men det var ju rena turen… Sen var det ju inte sköterskan som skulle ringa utan doktorn – sköterskan får ju inte lämna ut nåt röntgensvar, nämligen. Hur som helst, sköterskan ringde för att ge mig en tid – nästa vecka och precis vid den tiden när jag sitter i bilköer på väg hem. Men hallå igen! Över en veckas väntetid bara för att få bekräftat det jag redan vet, i princip -hälsporre! Nej, det köpte jag INTE! Jag bad i stället att doktorn ju kunde mejla svaret, det räcker ju med en mening och det kan väl inte ta nån längre stund att skriva. Då svarade sköterskan att hon inte trodde att de hade min e-postadress.

Men jag mejlade ju till er igår och dessutom fick jag mejlsvar i morse från en annan av doktorerna, då måste ni ju ha min e-postadress…

Jag liksom hörde hur hon rodnade och började i mitt stilla sinne undra om man kanske måste vara doktor-doktor för att läsa och förstå vad patienterna skriver i sina mejl…

Nej, jag är inte längre imponerad av min läkarmottagning. Vi får se om röntgensvaret via mejl dröjer en vecka också. I såna fall byter jag nog mottagning, för det här är klart sämre service och tillgänglighet!

Nu ska jag, som bara är kandidat, (fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), gå och hänga tvätt innan jag telefonerar. Och… ja just det… Ingrid blev förstås godkänd!!!

Livet är kort.

Read Full Post »