Antikrundan 2013: Eslöv

Igår var det torsdag och då kommer inte bara Tofflans hiss- och disslista utan Antikrundan. Men jag var ju inte hemma igår kväll, så jag fick se en inspelad version av Rundan från Eslöv.

En brosch i form av en slända visade sig vara nånting …i hästväg… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland föremålen från Eslöv tyckte jag att dessa var lite speciella:

• En kvinna med underbar finlandssvensk dialekt medförde broschen ovan. Den fina sländan visade sig vara rysk och bestå av bland annat diamanter. Den gjordes runt 1900. Värdet sattes till hela 50 000 kronor.
• En man kom med en elfenbenskrabba, gjord ungefär 1940. Eftersom man inte får handla med elfenbensföremål gjorda från och med 1947 gäller det att kunna bevisa att den är gjord före detta år. Hos Jordbruksverket får man tillstånd att sälja. Värdet skulle vara cirka       15 000 – 20 000 kronor.
• Ett dopfat tillverkat på 1600-talet värderades till mellan 8 000 och       10 000 kronor.
• En kvinna kom med ett underbart glasbord med havsmotiv. Bordet hade till och med belysning. Bordet värderades till cirka 5 000 – 6 000 kronor. Lågt kan tyckas, men jag tror att det stiger. Både ovanligt och vackert.
• En kvinna kom med en massa Wiwen Nilsson-silversmycken. En ring värderades till bland annat 9 000 kronor. Ett armband värderades till cirka 6 0 00 – 7 000 kronor. En prinsesskrona värderades till cirka 9 000 kronor. Ett halsband skulle kunna vara värt 19 000 kronor.
• En kvinna kom med en öltunna i keramik som målats av Isaac Grünewald. Föremålet är lite svårvärderat, men skulle kunna vara värt mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En kvinna kom med en häftig möbel, en sorts sekretär med ett litet överskåp. Möbeln gjordes troligen under 1800-talets senare hälft och värderades till 12 000 kronor.
• En man kom med två nummer av en tidning som grundats av Andy Warhol. Båda var signerade. Tidningarna värderades till mellan 6 000 och 12 000 kronor.
• En kvinna kom med en stor Gauguin-tavla. Trodde hon. Kvinnans föräldrar hade köpt tavlan på 1950-talet för cirka 20 000 kronor. Värdet idag sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
• En kvinna kom med en djuphavsfiskerulle från 1920-talet för riktigt stora firrar. Den visade sig vara en av en upplaga om 45 stycken – och dessutom oanvänd… Vid en auktion utomlands skulle hon kunna få mellan 40 000 och 60 000 kronor.
• En mycket blond kvinna kom med en man och ett stort skåp i alrot. Svensk rokoko från cirka 1760, troligen. Skåpet värderades till cirka     30 000 kronor. Både kvinnan och mannen blev besvikna över värdet. Paret hade också med sig ett miniatyrskåp i alrot och ek. Troligen är skåpet från närmare år 1800. Skåpet värderades till mellan 15 000 och 18 000 kronor.
• En kvinna kom med ett blått jadesmycke med rosenstenar. Smycket gjordes cirka 1900 och var prytt med en elefant. Smycket värderades till mins 25 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Linköping igen. 

Livet är kort.

Read Full Post »

Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »