Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…
Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.
Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…
Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!
Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.
När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek
Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!
Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…
I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.
I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.
Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:
- jag hänger på varuvagnen
- jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
- jag pratar skit
- jag är rätt ilsk rent generellt
- jag är allmänt DAAAN!
Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!
Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.
Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.
När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???
Livet är kort
Ja, i kväll strejkar kocken, det blir uteäta i kväll 🙂 … så jag vet inte, men det blir säkert gött !
Äta ute brukar vara det! Känner mig rätt hungrig nu, faktiskt…
Hihi, liggsår på huvudet, eller i håret kanske!
Sniggt!
Förskräckligt 2! 😦
Att vara tvungen att använda två kryckor är ett helsike!
Man kan inte bära någonting och jag, som inte kan använda ryggsäck heller (gör för ont) kan verkligen känna mig handikappad ibland och vet du, det retar mig!
Men, man avlastar ju när man använder krycka och det är ju en välsignelse att de finns, annars tog man sig väl inte någonstans..
Ikväll serveras det först en ”aptitretare” här hos oss bestående av liten Bruschetta med creme fraiche, löjrom toppad med rödlök och en liiiiten bit citron och till middag blir det hemgjord klyftpotatis med parmesan, kött och kanske två olika såser, har inte bestämt mig ännu..
Ha dé!/Kram
Ja det är pest med två kryckor och bara två armar… 😦
Låter mumsigt!!!! (Jag är vrålhungrig, ingen lunch idag och frukten är slut på jobbet…)
Ha en bra fredagskväll!
Kram!
Ja jäklar så du ser ut i skallen när du vaknar. Å du ska skratta åt att jag har ett moppskaft i mitt!! 🙂
Så daant!
Ha en härlig fredagkväll, såg förresten att det blir fira av. GRATTIS! 🙂
Kram
Ja jag har olika frisyr varje morgon, den ena värre än den andra. Och ja, de flesta ser betydligt gräsligare ut än ett moppskaft! Men du vet, jag satt ju och glodde på dig och det och fantiserade hur du kände när du hade det i skallen, liksom…
Hare gott!!
Kram!
Hehe! Vet inte vad kakaduan har gjort under natten, men kul ser det ut (eller inte).
Ja, nu är det då lördag morgon, men i går kväll käkade vi lövbiff, klyftpotatis och Lohmanders börnäääs! Gott var det! Sen lite kaffe och pepparkaka på det. Sen lite godis på det. RAAP!
I morse hade jag en framåtfrisyr, såg ut som en keps, ungefär. (Ingen bild.)
Och igår blev jag påverkad av vinet efter ett halvt glas, Anna efter nästan lika mycket, så vi undrade om det var starkvin. Det var det inte, men det blev två glas var igår – och jag har skallebank idag!!! 😎
Det är avslappningen, vet du! När oron släpper och man känner sig lugnare. Det är då sprrriiiten slår till! Skoningslöst! Möhöhöhöhö!
Jag är absolut säker på att du har rätt!