Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Stoiskt’ Category

Idag har det varit en vanlig dag på jobbet. Nej, nu ljög jag. Det började med att jag inte hade nåt morgonkaffe att sätta i halsen när jag såg nedanstående i lokalblaskan:

Att prata om skicklighet är väl en sak, men långsiktighet och ödmjukhet är rena hånet när det kommer från det här hållet…


Och det var till Sjukstugan
i Backen Fästmöns snälla mamma skjutsade mig kvart i sju i morse. Jag skulle nämligen delta i en modeshow.

Haute couture, eller vad det nu heter.


Som alla provdockor
skulle jag nålas. Men det går inte att nåla mig på händerna. Trots det gjordes vissa försök. Jag pep. Resultatet ser ut så här nu i kväll:

Lila har aldrig varit min färg.


Till sist fastnade det äntligen
nåt skit i underarmen. Då var jag svimfärdig och kände mig jättemodig. Som tack fick jag en hutt av nåt som smakade orange och beskt och faktiskt inte gott.

Finally!


Mellan varven läste jag lite.
Opassande nog handlar den här boken om en man som jobbar i vården och som tycker om att plåga patienterna – eller gamlingarna, egentligen. Personalen skakade på huvudena när jag berättade och vidhöll att de är snälla och inte plågar nån i onödan. Jag vet inte, jag…

En opassande bok att ha med sig i vården.


Sen försvann några timmar
i ett töcken och som tack för min medverkan blev jag bjuden på vatten, saft, kaffe och mackor på bricka med hjärtor. En timma tuggade jag. Mådde illa ändå.

Bjuden på fika på bricka med hjärtor.


Tack vare blivande, hoppas jag, svärmors försorg
kom jag hem till mig. Jag har legat ovanpå gästsängen, under filten, och telefonerat med mamma och Anna, jag har ätit ett par mackor till och nu njuter jag av en kopp senapsmugg  perkolerat kaffe. I kväll blir det inte nån fest, men jag njuter av att vara hemma. I morgon blir det jobbet igen! Det vanliga, vill säga.

Tack till alla som stöttar på olika sätt! TACK!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är helg. (Är det nån som har missat det?) Fästmön klev upp mitt i natten (5.45). Det gjorde jag också, men jag kröp ner i sängen igen till 6.30 när det var dags för en biltur till Annas jobb. Inte kunde jag somna om sen heller, när jag kom hem. Satte mig för att skriva lite och läsa lite. Magen värker idag liksom hälen, så det gäller att sysselsätta mig så att jag inte hamnar i smärtghettot.

Igår samlades vi alla två hemma hos mig när min arbetsvecka var slut för gemensam avfärd till Stormarknaden. Där skulle diverse ärenden utföras och inget var roligt. FEL! Det var roligt att träffa A där! En ur den yngre generationen i familjen förknippar fredagar med chips; jag förknippar numera fredagar med A och Huld Moders storhandling! Det är en syn, ska du veta! Igår hittade vi A bärande på ett paket knäckebröd inne ICA Kvantum. Den Hulda Modern hittade vi däremot utanför affären, spatserandes i rask takt mellan affärerna. Det var nästan så att vi förväntade oss höra en röst ur nån högtalare som vrålade:

A, 44 år, har tappat bort sin mamma – eller tvärtom. Återfås mot beskrivning!

eller nånting ditåt.

Folk var i vägen överallt och vi tycktes vara osynliga eftersom vi hela tiden blev påsprungna. Och konstigt nog hamnade det fem flaskor vin i varuvagnen på Systemet trots att det bara stod två på lappen… Fattar inget…

Av de två flaskor jag skulle köpa var en avsedd till kvällens räkor och en till kollegan M, som deklarerat att h*n nog skulle kunna tänka sig en flaska vin som tack för svampen jag fick. Vitt vin. Och jag är verkligen inte duktig på vitt vin, eftersom jag föredrar rött. Rött vin kan jag ”allt” om! Men vitt… Hur som helst, det hamnade tre vita viner i varuvagnen. Två av dem ser du här på bild, det tredje får du inte se eftersom det är en överraskning till M.

Två vita viner.


Till räkorna senare på kvällen
tog vi ett par glas ur den vänstra flaskan som Anna valde för att den hade snygg färg på kapsylen. Den högra valde vi gemensamt, den har vi druckit förut och gillat. Och så är etiketten lite rolig.

De röda vinerna som följde med hem var Copertino och Villa Puccini, två ganska fylliga och synnerligen prisvärda italienare!

Dessa två italienare följde också med hem.


Innan middagen
tog snuskan veckans första dusch, så att hennes kroppsparfym inte skulle konkurrera med räkornas. Men jag hade lika gärna kunnat gå ut och ställa mig och bli avspolad, för det ösregnade. Typ hela dan, från morgon till kväll. Och natt. Och i morse.

Inte blir man pigg av detta regnande och gråväder, inte, men jag ska ändå försöka få lite gjort idag. Det finns en liten strykhög att bli av med, mobilen ska rensas på foton, datafiler ska säkerhetskopieras och mamma ska ringas. Sen ska jag förhoppningsvis hinna äta frukost och klä på mig innan jag åker och hämtar Anna som slutar jobba klockan 14.

Seneftermiddagens evenemang består av ett besök i Kitty Lindstens ateljé, första gången för både mig och Anna. Senast jag såg Kittys tavlor var på Kulturnatten förra året – och innan dess var det nog på en vernissage på Söder i Stockholm för cirka tio år sen. Vem sa att tiden står stilla? Håll mun, i såna fall! Tiden flyger ju iväg!

Men Kittys tavlor är lika färgstarka nu som då – och som konstnären själv! Tanken med besöket är inte bara att titta på Kittys tavlor utan  att kanske inhandla nånting för födelsedagspengen jag fick av mamma i våras. Det hela ska rundas av med en middag nånstans på stan tillsammans med Monica, förstås. Kul, kul!

Den här helgen är det också marknad i Ulva. Tyvärr verkar både helg och marknad regna bort. Det blir bara en stor leråker där ute, så vår ursprungliga tanke att åka dit i morgon läggs nog på hyllan. Jag minns ett annat år när jag var chaufför för ett gäng som skulle dit ut och titta. Vi körde nästan fast på parkeringen. Clark Kent* var lerig från topp till tå, så när vi kom in till stan skulle han tvättas. Men HEPP! så var alla så kallade kompisar som åkt med till marknaden borta. Blir det inte marknad i morgon, kanske jag tar en tur till Bil 3:an och provar en ny bil. Bara för att.

Nästa helg – Anna hade rätt! – är det Kulturnatt här i Uppsala. Vi får hoppas att den inte regnar bort, men det är inte troligt att Anna och jag åker ner på stan i år. Så blir det ibland.

Och nu vill jag ju förstås veta vad DU gör i helgen!!! Eller vad du har tänkt göra…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Äh! Jag fnyser åt alla som börjar jobba mitt i veckan eller som måste ta en semesterdag, kanske två, mot slutet av första arbetsveckan  efter semestern. Eller som bara måste åka UTOMLANDS på semester efter semesternVad är det för meseri? (Inte ett dugg avundsjuk heller, nehej då…) Om en sån som jag kunde börja jobba heltid efter att ha gått och skrotat i två år och åtta månader kan väl en vanlig frisk människa orka börja jobba efter några veckors semester? VA?! (Jag känner mig jäääädrigt missunnsam – fast jag skojar mest! 😛 )

Men ärligt talat… jag är skittrött. SkitTRÖTT… Och i morgon är det fredag. Ser jag fram emot…

Det är inte jobbigt i sig att jobba. Det jag tycker är jobbigt är att gå upp på morgonen. Jag har varit på jobbet precis före åtta hela veckan och tro mig, det är SENT för att vara jag. Att komma i säng i vettig tid har inte gått så bra. Eller jag kommer i säng, men jag ligger och läser för länge. Kanske glor på nåt gammalt avsnitt av CSI på TV – och VIPS! – är klockan halv tolv! Jag går upp 6.10. Fast jobbigast av allt är nog den här matlagningen jag försöker mig på om kvällarna.

Dagens middag – kycklingchorizo med bröd och räksallad.


Matlagningen i sig är väl inte så utmattande
som det att komma på vad jag ska laga till. Det får inte vara nån mesmat, men samtidigt inte för mycket mat – jag äter ju ordentlig lunch mitt på dan. Idag blev det kycklingchorizo med bröd och en klick räksallad som jag hittade i kylen, en klegga som ännu var vid liv. Igår blev det lite sämre, bara knäckemackor med kycklingkorv på. Tisdag gjorde jag varma mackor och det var roligt att kunna inspirera nån annan med min otrooliga matlagningskonst. Ingen mat för mesar, inte!

I kväll efter jobbet var jag in på Tokerian och försökte handla nåt smaskens till helgen. Tänkte jag skulle försöka få min kära Fästmö på lite bra humör när hon jobbar tre kvällar på raken – varav två med tillhörande eftermiddagar också. Jag har lärt mig en del som den lilla älsklingen gillar, till exempel i ostväg och i chokladväg. Men sen när jag kom hem fick jag veta att hon minsann festar på kräftor i kväll, så det är ju inte särskilt synd om hennI! (Hmpfff…)

Själv har jag skurat mina båda våtutrymmen samt gått med dammtrasa och dito vippa. Men nu ORKAR jag inte städa mer! Dammsugningen sparar jag till i morgon. Hälen gör ganska ont i kväll också, så jag tänkte vila mig resten av kvällen – den som snart är slut…

Dagens irritationsmoment är alla blaskors fototävlingar. I så gott som alla vinner bilder på barn! Men va f… Kan inte folk ta några andra sommarbilder än på sina ättelägg? Hur kul är det för nån annan än dem själva? Egentligen..? Var ärlig när du svarar!

Dagens ser-fram-emot är en nyutkommen ungdomsbok av duktiga journalisten och författaren Anna Ehn. Den recenseras snart på en blogg nära dig. Vill du hellre träffa författaren personligen kan du traska till Stadsbiblioteket i Uppsala onsdagen den 29 augusti klockan 18. Då ska Anna Ehn presentera sin nya bok alldeles själv! Bara så du vet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll, efter att ha värmt på lite mat till kvällen, tagit rätt på tvätt, duschat och bloggat, erbjöd jag mig att åka och hämta Fästmön från jobbet. Det var även Annas första dag efter fyra veckors semester och jag gissade att hon var trött efter arbetspasset. Hon blev glad och tacksam när jag erbjöd mig, så jag åkte dit vid 20-tiden.

Gymnastik, sport, idrott = INTE min grej!


Jag satt väl i bilen
ungefär en kvart medan Anna jobbade klart och klädde om. Under den tiden – och nu ljuger jag inte! – passerade åtta personer som antingen promenerade med viftande armar eller joggade. Men hallå! Har alla blivit hurbullar, eller???

Tro nu inte att jag fick dåligt samvete eller nåt. Jag är fullt medveten om att jag behöver gå ner i vikt. Banta. Men jag lär gå ner en del automatiskt framöver, så nån bantning blir inte aktuell förrän jag har tillfrisknat. Fast jag började redan igår med att försöka äta vettigare.

På morgonen får jag bara ner kaffe och yoghurt med müsli när jag går upp så tidigt som tio över sex. Men då är jag hungrig när det ska förmiddagsfikas på jobbet vid halv tio, tio. Därför gjorde jag iordning en macka med ost och paprika, på grovt bröd, igår. Nu blev det inget fika, utan jag smaskade mest framför datorn. Men ändå. Mackan gjorde att jag klarade mig till lunchen, runt klockan tolv.

Till lunch åt jag vegetarisk paj och sallad med fetaostdressing. Nyttigt så det förslår. Och som sagt, igår kväll blev det en uppvärmd, liten portion makaroner och två korvskivor. Fast när jag hade sett alla hurtbullar och skjutsat hem Anna blev jag lite sugen på nåt. Då åkte två KitKat-chokladbitar ner i svalget.

Nej, bra på att äta bra är jag INTE, men jag har börjat tänka och försöka äta bättre. Där stannar det sen. Nån joggning eller några raska promenader med armar vevande som väderkvarnsvingar tänker jag inte göra, träna på gym – no way, José! Men lite, lite funderar jag på att gå och simma igen och ta med mig somliga små från Himlen… Jag funderar, alltså. Funderar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller nja… Särskilt spännande är det ju aldrig att åka till Stormarknaden, bara tålamodsprövande och KBT-tränande. Om man dessutom, som Fästmön och jag, ska in på ICA Kvantum – ha ha, jag höll på att skriva IVA (IntensivVårdsAvdelning) – och storhandla kan man krevera. Bokstavligt och faktiskt. Då kan det kännas liiite lugnande att lägga handen på… stora meloner…

Melonas gigantes, så att säga. Mitt dasslock* till vänster i bild.


På ICA Kvantum är det inte alls roligt.
Ingenting är kul. Det är väl en sak att jag inte längre hittar i själva Stormarknaden som hela tiden expanderar. På ICA Kvantum tror jag de har vissa Anti-Toffeldagar. Personalen tycks förvarnad om att Petite Moi är på väg dit – och då samlas man för att flytta runt på precis alla varor i hela jävla affären.

Det mest försvunna idag var familjelasagnen. Efter att ha linkat runt några varv med en häl som jag snart ber nån att hugga rakt av för den gör så ont hittade jag så paketet. Bland ketchup och senap. VA?! Lasagne är väl inte ketchup eller senap???

Jag blickade längtansfullt på Londonölet, men eftersom det bara är bebis-öl köpte jag det inte. Visste ju att jag hade var sin kall starköl i kylen hemma. Men snigg etikett var det!

London calling, kändes det som…


Vi hasade runt
och handlade jag vet inte vad, men till sist närmade vi oss kassorna. På vägen noterade jag denna chokladbit. Passar ju bra för oss som är skilda. Choklad är ju trösterikt. Inte för att jag behöver tröstas, tvärtom, men det finns ju en del som skulle behöva hjälp att gå vidare. Nej, nu ska jag inte gå över några gränser, så jag spyr inte upp mer galla. Jag bara strör lite salt i såren, för idag känner jag av mina egna sår så det räcker. Då är jag inte go att tas med. Det är därför jag har burit min Serial Bitch-tischa. Som varning, liksom.

Jag känner mig som en skild padda rätt ofta.


Totalt fick vi med oss sex påsar
samt en flaska rödvin till kvällen från Systemet (Så! Nu kan alla läsa öppettiderna till Systemet i Stormarknaden. För det ska väl handlas – i morgon är det ju fredag.) Jag köpte ostar som verkligen luktade skit. Hela bilen luktar därför skit, skit, SKIT nu. Men ost är jävligt gott och i afton ska vi mumsa.

Först åkte vi ut till Himlen med fem påsar och ytterligare tre påsar från gårdagens shopping. Jaa, somliga har väldigt många barn (fick jag ju inte skriva om) verkligen påssjuka!..

Fast du kanske minns de här sniggingarna från tidigare idag?

Skogens guld.


Jag kan meddela
att dessa är uppätna nu tillsammans med var sin omelett och rostat bröd. De var så fint plockade och rensade! Betänk, att de är plockade av en yngling som fyllde 80 bast i tisdags!!! Det tycker jag är häftigt! Grattis i efterskott, mammakusinen B:s man A!!!

Det har annars inte varit nån av mina bättre dagar idag. Känslor ligger på ytan och svallar och jag har inte mått så bra utan har haft ont lite här och var. Ska strax in i duschen och tvätta av mig eländet. En dusch och hårtvätt brukar nämligen hjälpa till viss del.


*Mitt dasslock = Toffelhanden


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte för att jag kan sägas vara särskilt unik vad gäller nånting, men det skulle kunna vara det här som händer om nätterna. Gissningsvis sover de flesta gott om natten – om man inte jobbar, förstås, eller plågas av smärta eller mardrömmar eller dåligt samvete, kanske. Men andra håller på med annorlunda aktiviteter och jag är nog en av dessa.

Vinterbadar Tofflan om nätterna?


För det mesta har jag inga problem
att somna. Den här veckan har vi gått och lagt oss lite extra tidigt också, eftersom Fästmön började jobb klockan sju. Vi läser en stund, ofta en ganska lång stund. Sen släcker jag och somnar bums. Anna gör för det mesta likadant. Undantaget är när vi kommer över nån sorts trötthetströskel och det bara inte går att somna. Det händer, det också.

Ibland när jag precis ska somna drabbas jag av Klådan. Klådan innebär att det kliar på mig. Överallt. Den kan börja på ryggen, fortsätta i nacken… Sen kliar det under ena foten, på baklåret, på ena knäet, i stjärten, i huvet, i örat, i andra örat, på ryggen igen… Så där kan det hålla på en lång stund. Jag kan bli fullkomligt gaaalen…

I natt vaknade klockan 1.15 och drabbades av Klådan. Jag blev inte gaaalen, men näst intill. Tror jag låg och rev mig minst fem timmar. Närå, men säkert passerade en kvart. Sen somnade jag. Bara för att FLYGA UPP ur sängen vid halv tre med kramp i vänster vad och vänster pektå. Alltså, kramp i vaden är nog som ont, men i pektån är fruktansvärt! Tån låser sig, lägger sig gärna runt om långtån och det krampar och vrider och har sig. Tårarna är nära. Såna här kramper gör att jag så snabbt som möjligt måste upp ur sängen och för att utföra en olustiger dans – så tyst som möjligt, eftersom Anna vanligtvis sover bredvid. Det är svårt, som du förstår, när man bara har lust att skrika ut sin smärta och helst av allt stampa i golvet.

För att runda av detta gnäll-inlägg med en sammanfattning: jag tränar mig att uthärda Klåda och smärta i det tysta. En riktig stoiker är jag, om nätterna. Det är dagtid jag gnäller. Som nu.

Nej, dags att borsta tand och fara iväg till bilverkstan innan jobbet. Clark Kent* ska få sommarsandalerna på och i lokalblaskan stod det nåt om snö, precis som Sura Gubben sa…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Om det finns nåt jag avskyr att göra så är det att åka till Stormarknaden och storhandla! Men idag hade jag Ett Viktigt Ärende på Stormarknaden –  starkölen var slut hemma. Dessutom tänkte jag att Fästmön kanske behövde få lite hemhandlat  i matväg eftersom barnen kommer hem i morgon. Så jag frågade min kära om hon skulle orka. Det gjorde hon – trodde hon – och så tog hon visst ett piller innan jag plockade upp henne när jag hade slutat jobba.

Jobbet, för resten, blev väldigt intensivt idag för min del. Jag gick runt och bokade in de flesta av de personer jag har kvar att intervjua, intervjuade en person samt skapade fyra svenska sidor på intranätet samt fyra engelska spegelsidor. Så jag hade lite huvudvärk när jag gav mig av hemåt för att hämta Anna. Som vanligt var jag kissis också, men ibland prioriterar jag bort sånt. Tänk så mycket tid som går till spillo för att man går på toa, liksom…

Väl framme vid Stormarknaden hjälpte jag Anna att lösa ut en scannerpistolen. Sen skickade jag in henne på Affären-Man-Aldrig-Hittar-Nåt-I-Längre, det vill säga ICA Kvantum. Jag skulle utföra mitt ärende på Systembolaget, gå ut med varorna i bilen och sen joina Anna.

På Systemet gick jag lääänge. Blev lite trött på gubbar som bara skulle tränga sig fram hela tiden, så jag blev tvungen att botanisera bland rödvinerna också. En flaska av den här italienaren hamnade i varuvagnen…

Nebbiolo från 2010.


Och sen var mitt vanliga starköl slut
så jag fick ta en platta av nån annan sort. Till tröst plockade jag ner ytterligare en flaska rött, denna gång ett Amaronevin.

Ett Amarone från 2008 hamnade också i varuvagnen.


Ja, jag VET!
Jag skulle ju hålla hårt i pengarna. 😳 Men det är ju så roligt att få lön nu för tiden. Det är roligt också att ha pengar kvar så här dan före löneutbetalningen. Det var länge sen…

Sen gick jag ut i bilen och kastade la försiktigt in dryckerna för att därpå leta rätt på Anna med stridsvagn varuvagn och hjälpa henne. Jag fann henne vid ostarna och hon såg väldigt matt ut.

På ICA Kvantum var det enbart lustiga människor och lustigast av alla var förstås jag. Nåt annat är egentligen inte lustigt med ICA Kvantum. Mer än det här brödet jag hittade… Snacka om motsägelsefullt…

JätteFranska En halv… Det känns liksom… inte riktigt rätt…


Efter att ha sluppit undan avstämning
rullade vi åter ut till bilen och lastade in fem matkassar. Därpå intog vi var sin kycklingburgare på Burger King i tron att två för priset av en skulle vara en bra deal. M på jobbet hade nämligen lyckats lura på mig en BOK med rabattkuponger, Klubbkortet i Uppsala. HA! Vi fick halva priset på burgaren, inte på nån meny, så notan stannade på över 100 pix i alla fall. Hutlöst!

Så for vi till Himlen, där man ju hittade fårskallar i lördags bakom en garagelänga. Vi hittade inga i kväll, bara Johan som var snäll och kom ner och mötte oss på parkeringen och hjälpte till att bära in matkassarna.

Bakstycket på min bilnyckel lossnade och jag kunde inte få ihop skiten den, så det första jag fick göra när jag kom hem var att tejpa den – annars ramlar liksom batteriet till fjärrlåset ur. Jag ska sluta skryta om att det aldrig några fel på Toyota, för nu har det varit lite många det senaste året, tycker jag…

Jag hade tänkte konversera min Storasyster, men hon var upptagen av husförhör förhör av körkortsstudent, så i stället slöglodde jag lite på Antikrundan på TV. Men då fick jag bara ännu mer ont i huvet eftersom nåt smart ass tog av sig sin tröja och visade upp sig i TV-rutan i rutig skjorta! SNACKA OM MOARÉ!!! Och huvudvärksförstärkande… Det är liksom basics att aldrig ha smårutigt på TV…

Anna ligger i soffan med filt över sig, jag ska strax borsta min tand och därefter hasa till sängs. I morgon är det fredag och ska jag bara jobba och sen ta en lååång kvällsdusch. Man måste ju göra sig ren och snygg (så gott det senare nu går…) när man ska fira svärfar på lördag. Han blev 75 år ung idag och har fortfarande djur i drift på sin gård! DET är häftigt, tycker jag! Och jag tror inte han har tid att tänka på om han har huvudvärk ibland…

Read Full Post »

När man drabbas av förkylning eller bråck nånstans i pipelinen ner till magen kan det vara bra att få lite perspektiv på det hela. Fästmön och jag bänkade oss för att se en helt seriös film idag, Fjärilen i glaskupan (2007).

En film som ger perspektiv. 


I slutet av 1995
drabbades Jean-Dominique Bauby, redaktör för det franska modemagasinet ELLE, av en svår stroke. Efter en cirka tre veckor lång koma vaknar han upp – enbart för att inse att det enda han kan röra är ena ögat.  När han lär sig kommunicera är nåt av det första han säger:

Jag vill dö.

Men han dör inte. Han skriver en bok, en självbiografi, Fjärilen i glaskupan, genom att blinka sig till rätt bokstav. Bokstäverna rabblades upp i en viss följd, med den vanligaste först. Men alla som har läst franska vet att franska ord innehåller en massa bokstäver som ofta inte hörs. Det måtte ha varit ett otroligt tidsödande jobb… Boken skrev han under två sommarmånader 1996. Boken kom ut den 6 mars 1997. Tio dagar senare avled Jean-Dominique Bauby i sviterna av en lunginflammation.

Fjärilen i glaskupan finns numera i pocket.


Det här är en både gripande
och fascinerande film. Fascinerande därför att man faktiskt får veta hur en man upplever omvärlden efter att han har fått en svår stroke. Och gripande när samme man inte kan kommunicera eller röra sig. När han inser att han aldrig mer kan dra handen genom sina barns hår. När hans gamle pappa gråter i telefonluren…

Jag läste boken först, jag fick den för många år sen i julklapp av mamma och pappa. Men filmen såg jag inte förrän idag, inspelad på DVD-hårddisken nån gång från Sveriges Television.

Mina varmaste rekommendationer ger jag såväl bok som film. Och högsta betyg.

Read Full Post »

Fy te rackarns! Det straffar sig att äta trerätters. Och frukost. Jag mådde liksom finfint idag tills jag åt frukost. Betänk då att jag druckit flera muggar java först utan att må illa nånting. Eftersom illamåendet kommer varje dag jag har ätit frukost jämförde jag med det jag åt idag och det jag brukar äta på vardagarna. Det måste vara antingen mild lättyoghurt, F-Müsli Gold eller ProViva svartvinbär som är skurken. Jag blir galen galnare! I skrivande stund sitter jag och sväljer och sväljer och sväljer för att frukosten ska stanna nere…

Vem är skurken?


Det gick inte att somna om
i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet, men jag gjorde en FEM. Det innebär att man ändå kryper ner i sängen igen och läser. Jag läser en spännande bok (som jag för övrigt fick i julklapp av FEM!) om ett gammalt mord som skedde på en maskeradbal, nåt som annonseras i den här gamla blaskan…

I Stockholms Posten den 15 mars 1792 utannonserades maskeradbalen där Gustaf III blev skjuten. Blaskan råkar finnas i min ägo.


Men jag kunde inte ligga still
mer än till åtta. Sen dess har jag varit i farten, antingen vid datorn eller med snabeldraken och dammvippan. Dessutom har jag torkat golven i badrummet och i duschrummet/toan. Det blir mer golvtorkning i morgon, misstaget att äta frukost är för kännbart just nu.

Anna slutar klockan 14 och då åker jag och hämtar henne. Vi ska åka på diverse ärenden som till apoteket och för att tanka. Jag måste komplettera skafferiet med en del varor till kvällens middag. Även i afton äter vi italienskt (det var det vi åt igår), men nu är det en Toffelkock som lagar till skiten det hela. Det blir min berömda italienska pastasås.

Vet bara inte hur jag ska palla att åka på shoppingtur. Idag känner jag att jag inte står ut med folk. Minst av alla mig själv.

Read Full Post »

Äh, jag slängde till den gamla klyschan

Ny dag, nya möjligheter 

lite i rubriken! Jag tycker i och för sig att dagarna allt mer innehåller möjligheter, men samtidigt är det lite tärande att må illa och ha ont och känna sig svag. Det tar liksom ner det goda humöret lite. (Understatement of the year..?) Men, men, jag gnäller av mig här och sen försöker jag visa upp en behärskad – och glad! – min utåt. För jag är ganska glad för övrigt. Det är till exempel fortfarande otroligt stimulerande att jobba här. Och roligt. Enda smolket i bägaren är att jag inte har lika mycket tid för familjen i Himlen. Det stör mig lite. Samtidigt kämpar jag för att få jobb och en försörjning och det måste gå före just nu. Men det är många dagar som jag längtar och saknar och känner mig väldigt ensam. Jag värmdes i alla fall av Fästmöns morgon-sms idag och bär med mig orden genom hela måndagen.

Min kollega B har kommit tillbaka från en resa i Indien och nu ser jag fram emot att få höra ”allt” på morgonfikat idag. Ett otroligt spännande resmål! Jag minns, från ett annat liv, en annan person som reste till Indien. Det enda vi fick höra om var alla billiga skräddarsydda kläder h*n hade köpt. Det får mig att nynna lite på en gammal rödstrumpelåt…

Ty sådan eeeeee kapitalismen…

Det klart att man vill shoppa lite när man är utomlands, men det bör väl ändå kanske vara upplevelserna som är de väsentliga, inte prylarna man kommer över hur billigt som helst..? Eller? Jag vet inte, jag är ingen van resenär, jag har ju inte varit utomlands sen 1996.

Taj Mahal, det är väl bara vackert? (Bilden är lånad från sajten Allposters.se. Där kan du hitta en massa fina affischer och bilder!)


Efter fikat har jag ett möte
med företagets presschef. Vi ska diskutera omvärldsbevakning och kanske lite medieträning också. Jag håller ju på att få till en utbildning i det senare och har fått ett förslag på program att ta ställning till.

Veckan i övrigt innebär bland annat en annan utbildning som jag har anordnat, i vår videokonferensutrustning. Vidare blir det ett och annat halvtidsseminarium som våra forskare ska hålla.på torsdag kväll ska jag klippa kalufsen. Härligt!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »