Ett segt inlägg.

Anna hasar runt med en sån här just nu.
Det som passar bäst att göra idag är att ägna sig åt planering. Planering av kommande aktiviteter, helt enkelt. Och så ska jag ut på vift med Clark Kent* till både Förorten och Förortens förort. Fästmön hasar runt på Tokerian. Jag är nyss utsprungen (?!) ur duschen och sitter nedhasad vid datorn. Två tröjor och halsduk på. Tänker att jag är min fars dotter. Pappa hade nämligen sin lilla barnhalsduk virad runt sin gubbhals när han var förkyld. Jag skrattade lite åt det. Nu är jag nästan likadan själv. Pappor och döttrar, du vet… Jag har förstås fått en riktig mans-förkylning.

Jag hade ingen bild på min halsduk, så du får titta på de fina vantarna jag fick av vännen Irene.
Det blir ingen helg i Himlen för min del. Jag ska, som sagt, ägna mig åt planering. Och tugga lite piller, försöka kurera mig över lördag och söndag. Nästa vecka innebär en del… fart och fläkt. Fart och fläkt ska det visst bli om man får tro väderprognoserna. Bäst att ställa undan lösa prylar som ballemöbler** så de inte blåser omkring när vi har Alexander över oss… (Hur jag nu ska orka det, jag som är så sjuk… <== ironi)
I övrigt har jag uppfunnit en träningspenna. Knappen man trycker av och på med är trasig och varje gång jag använder knappen sprätter jag iväg den. Det innebär att jag måste böja mig ner och kräla runt på köksgolvet för att leta efter eländet. Motion på låg nivå, alltså, men bra övningar mellan mina planeringsstunder.
Vem vet, jag kanske återkommer senare. Eller också inte. Oavsett vilket önskar jag DIG en go helg!
*Clark Kent = min lille bilman
**ballemöbler = balkongmöbler
Livet är kort.
Haha! Ja, har man inga redskap hemma för gymnastiska övningar, så får man tillverka dem själv, eller hur!! Knäna böj, osv…
Eller hur?! Och nu har den lilla, £¤
Dom därna supersnygga vantarna ska du ju värma dig i! Jag har en fundering gällande text om man ska beskriva saker; orangea låter som nån växt, oranga, eller existerar ordet ”brandgul” ännu? Hur som helst, cyberkram! 🙂
Man skriver faktiskt bara ”de där orange vantarna”, orangea är talspråk! Det är ju ett engelskt ord som vi har lånat över och därför är böjningen inte solklar – eller logisk.
Mina fina orange vantar använder jag varje dag nu! De piffar upp den gråsvartbruna klädseln, ska jag säga dig! 😛
Cyberkram tillbaks!