Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged avfölja, barnkalas, bilder, blod, blodvite, bra sak, bröllopsdag, december, doktor, dotter, dygn, efternamn, fantastisk resa, födelsedag, förändring, förlovning, förnamn, förunderligt, fundera över, fuska, fylla, fylla på energi, gilla, gilla gång, gilla mig, grubbla, halvsekel, helg, heltidsjobb, hemma, Instagram, inte dum, inte intresserad, inte statiskt, jul, kliva vidare, kluvet sinne, knuffa igång, Lars, ligga kvar, livet, mamma, märklig, märkliga existenser, månad, möte, medömkan, minnesjoggning, mobiltelefoni, natt, nödvändig, november, nu, nyår, ovanligt, plastlock, plåster, rensa, riksfärdtjänst, sår, sen, skära mig, sociala medier, spänning, Stockholm, struktur, svimma, tillhåll, tillvaro, tonåring, Twitter, uppdatera, vuxen on 03 november 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om nuet och senet och om att gilla gilla gången.
Ska jag låta mig ligga kvar?
Tänk att jag gillar den gilla gången! Jag gillar när livet går den gilla gången och när det är struktur på min tillvaro. Den där strukturen som ett heltidsjobb ger. Sen är det upp till mig att fylla den andra tiden med både nödvändiga och bra saker, det vill säga sånt som behöver göras och sånt som fyller på energin. Det är med lite kluvet sinne och en viss spänning jag tänker på morgondagens möte och vad det kan innebära – en förändring igen, kanske. Och ändå kan jag inte påstå att jag vill förändra så mycket just nu som jag ville för lite mer än en månad sen. Livet är förunderligt! Det är i vart fall inte statiskt, men den gilla gången är inte dum. Ja, jag har en del att fundera över just nu. Ska jag ligga kvar eller ska jag kliva vidare…
Igår kväll telefonerade jag med vännen FEM. Jag fick höra om en fantastisk resa och jag riktigt såg bilderna framför mig. Men jag har ändå bett dottern att knuffa igång mamma på Instagram. Vi pratade också om livet här hemma och om inget oförutsett händer ses vi i Stockholm om tre och en halv vecka.
Hela november känns som en enda spännande månad för mig. Den kommande helgen ska Fästmön och jag fira vår sjunde förlovningsdag. Jag hade förstås önskat att det var en bröllopsdag, men förhoppningsvis kommer den dan allt närmare. Helgen därpå ska jag hänga med familjens tonåring. Vi har inte bestämt än vad vi ska hitta på, men nåt blir det. Helgen efter den firar familjen barnkalas när en av oss fyller halvsekel. Jag har ju redan fyllt, så jag anses väl vuxen..? Och sista helgen i november ska jag alltså träffa FEM. Sen är det december… Maj gadd! Mamma kommer till jul och stannar över nyår – om hon nu får riksfärdtjänst. Men vänta lite… Jag är här och nu, inte sen!
Gilla? Nej, blodvite uppstod och eftersom jag svimmar av blod blev jag tvungen att plåstra om mig i morse.
Framåt senkvällen igår fick jag känna på här och nu rent fysiskt. Jag skar mig så blodvite uppstod på ett plastlock. I morse gick såret upp och jag tvingades plåstra om mig själv. Jag svimmar nämligen (nästan) när jag ser blod. Sen sökte jag – och fick viss! – medömkan på Instagram. Sån är jag!
Två nätter har jag grubblat över ett namn på en doktor som jag kände i ett annat liv. Två dygn tog det innan jag kom på vad karl’n heter. Jag kunde i och för sig ha fuskat och frågat vännen Agneta som jag har jobbat med, men jag ville komma på det själv. I natt vid halv tre-tiden kom jag på att doktorn hette Lars i förnamn och nåt ovanligt i efternamn. Minnesjoggning? Brukar DU fastna på såna där saker??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Den här kvällen, inte natten, ska jag rensa lite på Twitter. Jag följer alldeles för många vars tweets jag inte är intresserad av. Det handlar mest om att jag inte längre har tid att hänga med vad det twittras om, men även om att Twitter har blivit ett tillhåll för en hel del märkliga existenser. Sen gillar jag Instagram mer. Jag är också märklig, fast mig själv kan jag ju inte avfölja. Jag kan bara försöka gilla mig. Och den gilla gången.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Personligt, Vänner, tagged aldrig klarat, arbetsrum, Återbruket, över, bagagelucka, bära, bära upp, bästefåtölj, bästefåtöljen, besiktigas, besvikelse, bil, bilder, bilkörning, bokhyllor, bostad, brant trappa, damma, deckare, deckarhörna, dra av på priset, enkelt, ensam, ett svagt ögonblick, ett svar jag inte ville ha, färdig och helt slut, få plats, förberett, förutsätta, fikarast, fint bemötande, Frendo, Gamla Uppsala, gästrum, gångjärn, glasdörrar, glassplitter, god hjälp, golv, golvlampa, grädde på moset, gullig, hall, handläggare, handling, hantverkare, hemma, hyllat, hyllmetermätning, ICA Supermarket SAMköp, idiotiska frågor, illa rispade, information, inget svar, joker i fickan, kaffe, kanelbulle, katastrof, kärra lyfta, köra lagligt, laga, lämplig färg, ledig dag, litteratur, losers, möbelpolish, möra armar, möte, mejl, mera ordning, middag, missa, myndigheter, nödlösningshylla, nervös, offra, omtanke, onsdag, orkade inte hålla emot, orkar inte fixa till nåt, paja, paket, på rätt sida om ån, påfyllning, plåster på såren, polera, Power Point-presentation, sanningen, sitta i mitten, skära mig, skrivare, skruvdragare, smaka ljuvligt, sms, snäll kvinna, solskent, specifikation, stol, studsa, svag röst, tacksam, teknisk utrustning, timmar, toner, träningsvärk, tur, tvätta bilen, utsikt, varken hörde eller såg ordentligt, vaxkrita on 11 maj 2015|
20 Comments »
Ett hyllande inlägg.
Inte tror jag att jag behöver säga att det där mötet i morse var en besvikelse? Du fattar det ändå. Vi var cirka 30 losers som de hade skrapat ihop. En tjej med svag röst pratade till en Power Point-presentation. Trots att jag satt i mitten varken hörde jag eller såg ordentligt. Den viktigaste informationen fick vi inte – eller så missade jag den. Nästa måndag ska jag tillbaka på ett enskilt möte. Till dess ska jag ha svarat på några ganska idiotiska frågor samt skriva ut och ta med mig min senaste specifikation. Allt är förberett, men jag mejlade även min handläggare. Inget svar, naturligtvis. Och som grädde på moset kom just ett mejl med ett svar jag inte ville ha. Det är tur att jag har en joker i fickan…
Mötet var tack och lov över efter en knapp halvtimme, så jag åkte till Gamlis och plockade upp Fästmön. Hon hade i ett svagt ögonblick igår lovat mig att offra några timmar på sin lediga dag för att hjälpa mig bära upp bokhyllorna för min branta trappa hemma.
Clark Kent* och jag for till Återbruket för att hämta hyllorna. Jag fick sånt fint bemötande och god hjälp ut till bilen av Anders och en annan kille, som jag inte hörde namnet på. Men det började med katastrof, naturligtvis. Vem har sagt att det ska vara enkelt? Jag fick låna en skruvdragare för att montera av de fyra glasdörrarna. Det gick hur bra som helst med de sex gångjärnen per dörr – tills jag kom till det allra sista. Armarna var väl möra, för jag orkade inte hålla emot. Dörren studsade till i golvet och glassplittret flög över halva Återbruket… Alla tittade naturligtvis på mig. Den snälla killen i kassan kom till undsättning och sopade. Som plåster på såren – nej jag skar mig inte! – var han så gullig att han drog av 30 kronor per hylla eftersom jag lämnade de tre hela dörrarna kvar. Så två hyllor kostade mig alltså totalt 100 kronor!
Kaffe och kanelbulle smakade ljuvligt efter bärande, handling, bilkörning och biltvätt.
Anders tog en kärra och vi hjälptes åt att lyfta in hyllan i bilen. Eller in och in… Det kändes som om halva hyllan stack ut i bagageluckan. Jag är inte säker på att jag körde lagligt och dessutom gjorde jag det två gånger… 😳 Det var tur att jag inte behövde köra på nån stor och mycket trafikerad väg. Dessutom ligger Återbruket och min bostad på rätt sida om ån, så att säga.
Jag hade aldrig klarat att bära upp hyllorna ensam, så jag är mycket tacksam för Annas hjälp. När vi var färdiga skjutsade jag henne till ICA Heidan för att handla. Själv skulle jag hämta ett paket – toner till min skrivare. Vissa myndigheter förutsätter ju att man har teknisk utrustning av detta slag. Vi for sen ut till Himlen där jag släppte av min kära. Jag åkte tillbaka in till stan för att tvätta bilen – den ska besiktigas på onsdag, nämligen. Upptäckte att en grej hade pajat under förmiddagen, men försökte laga den så gott det nu gick. Lite nervös inför besiktningen är jag, med anledning av detta. Efter tvätten gjorde jag som alla hantverkare: jag tog fikarast. Den snälla kvinnan på Frendo bjöd på kaffe och kanelbulle eftersom jag hade tvättat bilen! Det smakade ljuvligt i solskenet.
Hemma igen skred jag till verket. Jag hade inte tid att sms-snacka med två goa vänner som undrade hur allt hade gått, men jag är tacksam för deras omtanke. Tanken var att flytta alla deckare ut från hyllorna i arbetsrummet till de ”nya” hyllorna i hallen och göra en liten deckarhörna. Stol och golvlampa fanns ju redan. Jag tänkte att kan Johanna ha en deckarhörna, så kan jag!
Jag dammade av hyllorna och polerade dem med möbelpolish. Tyvärr var båda högersidorna illa rispade, men jag fyllde i med lite vaxkrita i lämplig färg. Det blev inte sämre. Sen började jag fylla hyllorna och passade samtidigt på att damma av hyllorna i arbetsrummet. Vid 19-tiden i kväll var jag färdig. Färdig och helt slut, kan jag meddela! Jag lär ha träningsvärk i morgon, det är helt säkert. Nån middag har jag inte hemma och jag orkar inte fixa till nåt. Nu vill jag bara slå mig ner i bästefåtöljen och titta på mina nya bokhyllor.
Men du… Tror du att mina hyllmetermätningar stämde..? Här kommer några bilder från min bokhylledag. Kikar du på dem får du veta sanningen…
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Clark Kent = min väldigt lilla bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, Stoiskt, Vänner, tagged blodvite, dokument, förmiddag, fläck, godast, grönt vadderat kuvert, hög, hoppfull, möte, Nisse-vännen, papper, pappersskyffling, posta, postbox, ratt, seneftermiddag, skära mig, sortering, svimma on 10 december 2014|
4 Comments »
Ett pappersinlägg.
Framåt seneftermiddagen anlände två gröna, vadderade kuvert till min postbox från godaste Nisse-vännen…
Två gröna kuvert var intryckta i min postbox.
Därefter vidtog en lång stunds pappersskyffling. Eller sortering, kan man säga… Jag skar mig bara en gång bland alla hundratals papper. Blodvite uppstod förstås, men jag svimmade inte utan fortsatte stoiskt, mest rädd att mitt blod skulle fläcka dokumenten.
Papperssortering… Hoppas jag la rätt papper i rätt hög nu.
I morgon efter förmiddagens möte stoppas dokumenten ner i två nya kuvert och postas. Hoppfull…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 