Fejerier och julmöbling

Ett inlägg om en fixaredag.

---

 

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

*snabeldraken = dammsugaren
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julmusten är utsugen – snart i alla fall

Ett lite städmaniskt inlägg med fokus på att suga ut julen.

Jag vet att många tycker att jag är städmanisk. Har de som tycker det nåt problem med att jag städar, eller vad? Jisses, om jag vore seriemördare eller våldtäktskvinna, DÅ vore det problem på riktigt.

Nu håller jag på att städa ut julen. Och julmusten – och lusten – liksom sugs ur mig för att bland annat hamna i min dammsugare. Det började redan igår med att jag slängde ut granen. Alltså, det funkade inte att ha den kvar, för den barrade enormt. Annars tycker jag nog att julen inte ska slängas ut förrän till Tjugondag Knut.

Nästan tre timmar tog det lilla projektet igår. Sen åkte jag och hämtade Fästmön från jobbet, tog en tur till Himlen och så landade vi här i New Village. Jag lagade mat, vi drack vin och såg på Stjärnorna på Slottet. Jättetrötta kröp vi i säng redan vid 23-tiden. Så roliga är vi en lördagskväll.

Idag började Anna jobba klockan 13 och ska jobba ända till 21. Jättekul. NOT! Vi har knappt setts – i alla fall inte på tu-kvinna-hand – under alla storhelgerna. Men faktum är att vi hoppas på en ledig dag tillsammans i morgon. Vad ska vi hitta på hela den dan, tro? Tja, vi ska nog inte vara för säkra på att hon får vara ledig. Det verkar vara massjukskrivningar på hennes jobb just nu vad gäller all personal. Detta innebär att de som redan jobbar tvingas jobba ännu mer och ännu längre pass. Jättetufft läge, med andra ord.

Lite hoppas jag i alla fall på morgondagen, att vi får den, vill säga. Tänkte börja med myset redan i kväll och servera rödvin till kex och goda ostar, bland annat en trio cheddarostar köpta till jul, egentligen.

Tre små cheddarostar i en trälåda hoppas jag att vi får avnjuta i kväll.

Julen, ja… Det var ju den det här inlägget skulle handla om… Idag bestämde jag mig för att ta bort juldukar och det mesta av julpyntet också. Jag menar, om jag ändå ska damma och dammsuga känns det lite fräscht att lägga på rena dukar.

Stortomtar, julkrubban med de sex vise männen, luciatåget, änglaspelet och deras kompisar åkte ner i i jullådan.

I jullådans botten ligger krubban och stortomtarna.

Det är nog inte bara barr jag får gå och plocka de närmaste månaderna utan också kvarglömda tomtar, säkert. Men jag försökte få med alla småtomtarna och de smärre julfigurerna också.

Små julpryttlar.

Nu är jag jävligt inkonsekvent, tycker Vän af Ordning, men det skiter jag i. Jag lämnar nämligen kvar mina fina julfigurer som hänger i köksgardinen samt adventsstjärnor och dito stakar. De får sitta uppe en vecka till, för det här mörkret som råder är som en tung, blöt filt som behöver lysas upp lite grann.

En av adventsstjärnorna som får hänga kvar ett tag till.

Riktigt färdig för dagen är jag inte. Men jullådan är packad – förutom figurerna i köksgardinen. Jag har dammat och bytt dukar, hunnit med att telefonera med mamma (vi ringdes ”bara” två gånger igår…) Nu väntar ett varv med dammsugaren. Gissningsvis är det dags att hänga ren tvätt från dagens andra maskin efter det. Frågan är bara var…

Jag tänker ta en behövlig dusch och tvätta eventuella barr ur barret innan jag sätter mig ner och äter middag: stekta räkor szechuan (rester från i fredags). Sen ska jag bara floppa i bästefåtöljen och läsa min bok på gång. Vara lite leeedig. Min julmust är utsugen!

Vad pysslar du med då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Luciatjosan och julmöblande

Ett inlägg om Luciadagen 2013.

Jag klagade ju som tusan förra året för att jag inte fick se nån Lucia. Men det fick jag i år! Besöket hos bilverkstan gick supersnabbt (inte blev det dyrt heller!) och jag var på jobbet tio i åtta. Hann bara visa mig så slängdes en kamera på mig och jag blev tillsagd att fota eländet luciafirandet på min arbetsplats.

Lucia med tärnor kom…

Där fick jag så jag teg. Är det nåt jag kämpar med att lära mig så är det att ta order från kollegor.

Lucia med tärnor gick…

Jag tappade linsskyddet som rullade över en gång på en trappa ovanför luciagänget. Det lät som om man rapade i kyrkan, ungefär… Men jag var för irriterad för att bry mig. Efter avslutat jobb hämtade jag go-fika som AV hade fixat så fint. Gick upp i lunchrummet och satte mig och njöt alldeles ensam en kvart. Underbart!!!

Luciafika on my own.

Sen blev jag snäll och foglig och gjorde det jag blev tillsagd. Igår lyckades jag göra mitt första webbformulär. Efter lite justeringar idag fixade jag till alla inblandade sidor och tidsinställde publiceringen till måndag morgon.

Fick ett nytt uppdrag som var minst lika knepigt. Manualen gav ingen hjälp och det fanns ingen att fråga. Jag blev nästan lite kinkig igen, men kom på att en indisk lunch på lokal tillsammans med min bok på gång nog skulle både rensa hjärnan och förbättra dess kapacitet.

Chicken tikka masala från indiern nära jobbet.

Och se! Lunchen gjorde underverk och på eftermiddagen löste jag problemet galant. Efter ett antal fula ord, endast sagda inombords, förstås. Jag var ju på jobbet, trots allt.

Kom iväg skapligt tidigt tack vare snälla I som tyckte att jag som har så långt hem skulle åka. Tack vare I kunde jag plocka upp Fästmön på hemvägen. Det blev en tur till ICA Solen innan jag dumpade min älskling i Himlen. Men jag återvänder i morgon eftermiddag.

På ICA Solen var vi inte ett dugg ensamma och personalen, de stackrarna, var tvungna att arbeta med glitter i håret. Ja, ja… Jag köpte ett par saker till mammas och mitt julbord, resten inhandlas i morgon, hoppas jag.  Tänkte handla julmat efter dusch och hårtvätt och före avfärd till Himlen i morgon. På söndag blir det biltvätt först och frysavfrostning sen.

Men i kväll då? Jorå, jag har kört hårt med dammtrasan. Jag har lagt på juldukar nästan överallt och jag har julmöblat.

Min julkrubba är nog den enda i hela världen som har sex vise män. De flesta vet nog inte att det finns så många vise män. Men jag vet, jag!

Klockan är nu över 20 och jag har också hunnit med att köra och hänga en maskin tvätt. Det har börjat suga i båge- och öl-tarmen. Jag tycker jag är värd det, faktiskt, där jag sitter i mitt julmöblade hem… Påskliljan har fått på sig sin tomteluva…

Tomtig Påskliljan.

Och på spisfläkten står tomten med träsleven tätt ihop med julgrisen, den senare numera julklädd i rött sidenband. I det här hemmet äter vi nämligen inte julgrisen, vi klär upp den. I stället för skinka ska vi äta kalkon i år, har vi bestämt, mamma och jag.

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Djuret har fått julklädseln på.

Lugnet sänker sig över New Village. Eller nåja… Alla grannar som gapar slipper man ju inte ifrån, men just nu är jag så jävla trött att jag inte orkar bry mig. Frid på dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har sex, hur många har du?

Jag har sex vise män till till min krubba:

Diverse figurer, men sex vise män. Varför nöja sig med tre?

Det är tre vise män som rider på kameler.

Tre smarta snubbar på kameler.

Och de andra tre skippade djuren och gick. (Du skulle höra hur det låter när jag deklamerar julevangeliet… Tur att jag inte har några barn som skulle tvingas lyssna…)

Tre gubbar tog apostlahästarna i stället.

Inte vet jag om min julkrubba är så annorlunda egentligen, fast det brukliga är ju tre vise män, inte sex. Hur som helst, nu tronar krubban med alla gubbar i alla fall på sin plats på rokokobyrån i vardagsrummet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är det gjort

Så! Nu är det gjort! Det står små tomte¤%&/(#* lite här och var och en massa röda juldukar ligger utspridda – och skär sig totalt mot övriga färger i inredningen. Det enda jag njuter av är mina fina Stockholms-figurer som hänger från köksgardinen.

Snögubben hänger i köksfönstret. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                      Snögubben var den allra första av figurerna och den fick jag. Sen har jag köpt en figur för varje ny jul, utom de senaste jularna eftersom jag inte vill längre. För det är tyvärr så att jag har två meningar som jag ältar i huvudet hela tiden, som nån sorts negativt mantra:

Jag vill inte!

och

Det är meningslöst.

Det är bara så det känns. Jag går omkring här hemma och är allmänt håglös. Fästmön hjälpte mig med julgardinen till vardagsrummet innan jag skjutsade henne till jobbet. Sen har jag slängt fram resten utan varken känsla eller glädje. Jag orkade inte ens skratta åt min julkrubba – jag är nog nämligen den enda som har sex vise män. (Finns det ens så många vise män, totalt sett? 😉 )

Tre vise män till vänster i bild och tre vise män på kameler till höger i bild. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                                  Lite har jag emellertid ansträngt mig och putsat banansilverfatet, det som Birger och Dagny fick på bröllopsdagen. Vilka Birger och Dagny är har jag ingen aning om. Jag köpte fatet i en antikaffär för några år sen för att ha det på jobbet, det där helvetesstället som jag knappt kan passera utan att må fysiskt illa. Arbetsgivaren var nämligen så snål där att vi bara fick ta en frukt om dan. En. Och det blev oftast banan eftersom jag hatar att skala apelsiner och min mage tål inte äpplen periodvis.

Bananfatet. (Bilden är gammal, just idag är fatet nämligen upputsat och glänsande.)

                                                                                                                                                               Min enda vettiga granne kom och lånade dammsugaren förut. Stackars dem! De har en ganska ny dammsugare och nu har den pajat. Och en dammsugare måste man ju liksom ha om man är en familj på fyra personer.

De nyinflyttade, som väl egentligen inte har flyttat in än, renoverar för fullt så hela huset vibrerar av oljud. Men jag ska inte klaga, jag minns hur det var när vi flyttade hit. Vi var så fulla av drömmar och planer om hur vackert vi skulle göra vårt hem. Sen gick det som det gick. I krasch.

Jag vill åter igen passa på och tacka för mejl och säga att jag tills vidare inte svarar på mejl från andra än familjen. Det samma gäller telefon och sms. Jag orkar inte just nu. Men jag värms av att ni bryr er. Att ni orkar bry er om Sorgebarnet Tofflan.

Avslutningsvis en bild från Bibbi som jag fick idag via mejl. Den ser väldigt söt ut.

Söta tomtar.

                                                                                                                                                              *¤%&/(# = byt ut mot ett fult ord som börjar på jä och slutar på lar

Read Full Post »