Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘linslus’

Ett kattans inlägg.


 

Lussekatter

En del katter går att äta.

Faktum är att Fästmöns katter, framför allt kattungarna, har botat min katträdsla. Jag vågar närma mig både de små och den stora, deras mamma, utan att vara rädd. Vi har tillbringat snart ett dygn tillsammans i Himlen. Det känns nästan trist att åka in till stan och bli utan kattunderhållning. Men vi börjar från början… En del katter är så söta att en vill äta upp dem. Fast jag tyckte nog att det var lite tidigt av ICA Solen att saluföra lussekatter igår… Vi köpte inga, utan det blev var sin rejäl påse med smågodis, nåt jag inte har ätit på flera månader, faktiskt. Men så är jag fem kilo lättare än för en månad sen också – utan att banta eller plåga mig med nån diet.

Maxi och jag

Maxi tog en wefie på oss. Som den linslus han är är det han själv som syns mest.

Nu hoppar jag tillbaka lite i tiden. Vi tittade in på Morgonen också för att avlämna ett stycke son till sin fader. På Morgonen bor två gamla kattgubbar och en kattjej tillsammans med Jerry. En kan väl säga att gubbarna inte alltid är lika lekfulla som den tjejen. Det verkar som om det är kvinnan som styr i det hushållet. Jag fick mig ett allvarligt samtal med en av gubbarna, Maxi, om detta. Maxi passade på att ta en wefie av oss också, för båda kattgubbarna är riktiga linslöss.

 

 

 

Så småningom landade vi i Himlen. Där är livet mycket annorlunda jämfört med vad det var för några månader sen. Kattungarna är så busiga att Annas hem börjar bli mer och mer likt Villa Villekulla. En ny sorts inredningsstil, alltså. Det är allt ifrån böcker som knuffas ur bokhyllan, till lampor som tänds, tavlor som hamnar på sniskan, solstrålar som jagas, sylvassa tänder och klor på nakna tår, gamla lampskärmar som rullar över golvet med mera. Att min datorväska blev kattleksak kunde jag inte föreställa mig, men framför allt killkatten Cosmos blev överförtjust i den. Båda kattungarna har för övrigt av och till hjälpt mig att skriva det här inlägget, så jag har med milt våld fått flytta ner dem ett antal gånger.

Nu har vi frukosterat, kattungarna på mina tår och tofflor, och det börjar bli dags att samla ihop pinalerna för att flytta in till stan. Vi tänker besöka Hjalmar Brantingsgatan 4 A där Ilonas och Lottas antik- och vintagebutik har öppet till klockan 16 idag. Därefter söker vi oss nog till nån kyrkogård för att ta in allhelgonaljusen och reflektera lite över nära och kära som inte längre är här.

 

Här är några bilder på sötnosarna och deras inredningstips:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett födelsedagiförvägsfirande inlägg.


 

På onsdag är Fästmön inte längre tonårsmorsa på ett tag. I kväll samlades vi i Himlen för att fira Frida som blir 20 år på onsdag. Goa, fina yngsta bonusdottern, bara i början av livet. Jag önskar jag hade kunnat ge mer. Mest av allt önskar jag att jag hade kunnat laga saker och ting. Men till och med mitt superlim hade torkat. Och livet måste var och en lära för. Jag kan egentligen bara önska att det är lite snällare i fortsättningen mot den här tjejen.

Frida snart 20

Frida, snart 20 samt hennes mammas söta rumpa, en riktig linslus, den senare.

 

Från mamma och mig  blev det kläder och en plånbok. Pappa Jerry hade köpt så många fina saker, bland annat en skinnjacka. Till och med kattbröderna hade paket till Frida. Storebror gav presentkort.

Jag hämtade Anna efter jobbet. Hon ställde sig direkt i köket medan jag tog en promenad med snabeldraken med mera före maten. Och så bytte Jerry och jag kaffe med varandra. (Nej, det är ingen kod för nånting annat.) Anna bjöd på hamburgare, själva åt hon och jag halloumiburgare. Mormor och L plingade på just som jag hade tryckt på kaffet.

Anna lagade inte bara mat, hon hade bakat småkakor och gjorde en kladdkaka för LCHF:arna samt en hallontårta för övriga. Magen stod i sju hörn på oss alla när jag slängde av Jerry, Frida och Elias på Morgon. Äldsta bonusdottern Linn stannade kvar hos sin mamma innan hon tar planet hem till byn i Norr i morgon. Men roligt att träffas var det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för att jag får vara med i er familj!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »

Överväldigad… Det finns inget annat ord för vad jag är… Det hade aviserats avtackning med kaffe och tårta i eftermiddag vid fakultetskansliet i eftermiddag. Den alldeles hjärtegoa B hade lyckats fixa min favorittårta, White Lady


Min favorittårta på assietten!


Så fick jag ett fint kort
med allas namn inuti…


Alla kära, goda kollegors namn finns här inuti.


Och en vacker bukett tulpaner
i olika färger, här har de röda smugit sig fram och linslusat sig.


Röda tulpaner = kända linslusar?


Men inte nog med det…
jag fick två (2) presentpåsar också…


Två (2) presentpåsar, till mig… (Notera den vidriga sherryn som aldrig tar slut till vänster i bild. Flaskan inhandlades nån gång innan jag skilde mig. Jag skilde mig… 1999, tror jag…)


Om den blåa påsen lät det nästan ingenting,
om den guldiga kartongpåsen… klirrade det och kluckade… Mystiskt!


Det var medikamenter!?? Eh… nej, den påsen köpte jag ju själv på vägen hem… 😳


Den blåa påsens innehåll var av mer fast karaktär
– ost, kex och fin choklad.


Brie, kex och fin choklad.


Den guldiga påsen,
i något styvare kvalitet än den blåa, innehöll nånting som jag  nästan aldrig kan köpa nu för tiden. Och inte bara en flaska, utan tre flaskor… Amaronevin!


Amaronevin, en favoritdryck som jag sällan aldrig har råd att köpa själv numera. Och tre flaskor…


Eh… men jag måste backa tillbaka lite…
De där kexen… De är ju alldeles förträffligt passande… *HÄR FÅR DU GÄRNA SKRATTA LITE*


Mycket passande kex!.. 😉


Kära, bästa kollegor jag nånsin har haft…
Om jag är rund och vit som tårtan, då är ni röda och vackra som rosen ovanpå!

Bästa kollegorna är rosen!


Och nu tänker jag hänga ut er alla med förnamn!
Ni fantastiska kollegor som finns på Fakulteten för Veterinärmedicin och husdjursvetenskap och Fakulteten för Naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU, TACK

Barbro, Birgitta, Christine, Elisabet, Eva, Inger, Ingrid, Jimmy, Kerstin, Malin, Monica, Mårten, Staffan, Yvonne, Anders, Anna, Anna-Carin, Anna-Lena, Caroline, Elisabeth, Håkan, Lena, Li, Magdalena, Marianne, Mia, Niklas och Pär!!!

Vilket gäng!!!

Read Full Post »

Sicken dag det har varit! En riktig KOntrasternas dag! Den inleddes med diverse jobb kring forskartexterna. Hela sex av 30 har svarat och kommit med ändringar och tillägg. För att ha lite koll på vad som är gjort och inte gjort fick jag fixa till ett Exceldokument med uppgifterna. Utöver textbearbetning och inväntan av förslag på projekt ska det fotas. Och översättas från engelska till svenska.

Och HEPP! så blev det lunch… Jag hade en god låda med het tacokycklingfärs med mig från Fästmöns frys. I min egen frys hittade jag en påse kokt spaghetti. Jag lät dem gifta sig på en tallrik i micron. Helt OK, fast mängden färs var ju liiite större än mängden pasta…


Mycket färs och lite pasta! Men gott och hett var det!

                                                                                                                                                         Anna, ja… Hon jobbar kväll i afton och har försökt byta med nån kollega eftersom det är föräldramöte för Elias. Tyvärr utan framgång. Dessutom hade hon ingen som passade pojken så det var bara att släpa honom med sig till jobbet på eftermiddagen när han slutat skolan. Inte idealiskt, men ibland blir det så. Jag ska sms:a om en stund och kolla hur det går, i värsta fall får han komma hit en stund. Fast jag har lite saker jag behöver göra i kväll, så det blir nog inte så kul här heller… Trist när det blir så där, men Elias är duktig och det funkade bra i somras att han var med nån gång. Skillnaden då var väl att mamma jobbade på kontor och nu jobbar hon med människor…

Min eftermiddag då? Jo vi skulle ut och fota en ko-karusell. Jag ska i ett kommande inlägg förklara vad det är. Nu blev det emellertid inte så att korna släpptes på, så vi fick prata lite med dem och ta några foton i stället.


Den här ryggkliaren för kossor är en suverän uppfinning, tycker jag.

                                                                                                                                                                Carl, min handledare, berättade att kossor inte har så bra lokalsinne. Eller rättare sagt, de har inte så bra minne. De är vanedjur och att lära dem byta utgång, till exempel tar tid…


Den här kossan hittade inte grinden så att hon kom ut, så hon käkade lite i stället.

                                                                                                                                                              På vägen ut passerade vi kalvarna. De var väldigt linslusiga och kelsjuka. Carl kliade dem så han blev alldeles svart om handen.


Två linslöss och kelsjuka kalvar blev fotade och kliade av Carl.

                                                                                                                                                              Så for vi tillbaka till kontoret. Vi hade bra samtal i bilen och det känns skönt att både Carl och jag kan tala fritt med varandra. Det underlättar förståelsen för så mycket annat som påverkar oss – i tjänsten såväl som hur vi är som personer. Och jag måste säga att det går förvånansvärt bra att dela kontor! Det enda som är jobbigt är när en av oss pratar i telefonen – av förståeliga skäl, kanske..?

Sen sa Carl att jag löser uppgifterna han ger mig för snabbt. Men jag kan ärligt säga att översättningarna blir en utmaning som lär ta tid… Resten av eftermiddagen ägnade jag åt dessa. Jag har ju som sagt fått in sex texter att jobba med och jag hann göra två idag. I alla fall grundöversätta dem. Men det känns långt ifrån OK, så jag får se hur jag löser detta.

Carl är borta på tjänsteärende tisdag och onsdag så då har jag kontoret för mig själv. Funderar på att hitta på nåt bus, men det kanske jag inte ska göra om jag vill få ett goda referenser i framtiden…

Nu sitter jag här i arbetsrummet hemma och luktar ko. Tröja och jeans hänger på vädring på ballen*, för tro det eller ej, det slutade regna idag också och framåt kvällen kom solen. Jag måste nog försöka få in balkongmattan och täcka över möblerna i helgen som kommer. Vi sitter ju liksom inte där ute längre.

Dags att hoppa in i duschen så att jag inte

luktar bonde

som Elias brukar säga till sin morfar att han luktar. Ja, finkänslighet finns det inget som heter i den här familjen… Men ärlighet… Och det är inte fy skam det heller!

                                                                                                                                                           *ballen = balkongen

Read Full Post »

Dagen som började i panik och regn, avslutades med blommor, presenter, champagne, hyllningar med mera. Allt avlöpte bra – förutom kvällsfesten, som jag i skrivande stund inte vet nåt om. Jag hoppas att dagen blir ett ljust minne för Linn – en tjej med ett alldeles lysande avgångsbetyg, för övrigt. Stort GRATTIS till dig! Du har jobbat hårt och du är så värd alla MVG:n!

Efter att ha hämtat Elias i skolan och i all hast klätt om honom hos pappa Jerry där vi också hämtade Frida tuffade vi in till stan i en gnisslande och stånkande Clark Kent*. Vi fick cirkla en lång stund innan vi hittade parkeringsplats, så det var tur att vi hade gott om tid på oss.

På gågatan strålade vi samman med pappa Jerry och mormor och Lasse.


Anna var plakatbärare, Jerry blomsterpojke, mormor, Lasse och Elias förväntansfulla. Personen till vänster i bild är troligen en linslus som ville vara med på bild, hunden till höger likaså.

                                                                                                                                                                 In i det sista hade det varit oklart var själva utstpringet skulle ske. Lokalblaskan hade helt fel uppgift, så det är tur att vi kollade grundkällorna. Det verkade inte UNT ha gjort.


Här har morfar anslutit och nu börjar det tjockna till på gågatan. Somliga ser bistra och/eller nervösa ut, medan andra fortfarande är glada.

                                                                                                                                                                   Jerry hade inhandlat rosor till vår student. Man kan säga att han är vår egen blomsterpojke. Och han var mycket stolt över sin dotter, visst syns det på bilden?


En stolt fader med plakat.

                                                                                                                                                                   Men sötast var nog den här blomsterpojken!


Sötaste blomsterpojken!

                                                                                                                                                                   Men så äntligen kom vår student! Mormor var en av dem som kramades först.


Mormor och Linn, två glada tjejer.

                                                                                                                                                               Om Linn hade varit orolig för att INTE få saker hängda runt sin hals, blev hon nu lugn. Eller snarare, det blev lite för mycket, så vi fick ta med oss några grejor hem. Det var blommor, gosedjur, champagne och en studentmössebrosch. Lätt att bli trött i nacken, med andra ord…


Mycket runt halsen.

                                                                                                                                                                    Inte kan man ta miste på stoltheten hos det här föräldraparet som lyser ikapp med sin dotter?


Stolta päron** med sin studentska!

                                                                                                                                                                             Anna var spindeln i dagens nät. Hon räckte till för oss alla och fixade och donade med det mesta kring dagen. Inte konstigt att hon ser lite sammanbiten ut på den här bilden, för nu skulle vi strax hem och fixa maten. Skulle den räcka? FASA om den inte gjorde det!


Ska maten räcka?

                                                                                                                                                                På väg ner mot bilen på vars flak vår studentska skulle kuska runt ett par timmar blev hon infångad av en kamera och en mikrofonförsedd man från TV4 Uppland. Här kan du se inslaget och det är Linn som är i slutet. Kikar du noga på filmen kan du också upptäcka några linslöss i bakgrunden – Tofflan, Anna, Frida och Elias. Jerry var smart nog att ställa sig på andra sidan kameran.


Intervjuad!

                                                                                                                                                                 Efter mediaframträdandet gick vi ner till Gamla Torget där lastbilarna väntade på sin last nybakade studenter. Det blev några varv runt stan i solen som nu hade ersatt regnet. Gissningsvis var inte många strupar torra, trots budskapet på SPE:s bil…


”Mamma jag är inte full, jag är bara glad. Jag har vaskat allt…”

                                                                                                                                                            Medan Jerry och Frida gick och tog nåt ätbart samt hämtade grejor på jobbet åkte Anna, Elias och jag hem för att förbereda studentmiddagen. Runt 16-tiden började det droppa in folk – vänner, moster, faster, kusiner. Bara Studentskan själv lyste med sin frånvaro.  Men till sist kom hem, hemförd av snälla mormor och Lasse.

Det bjöds god mat – kallskuret fläskkött och rostbiff till köttätarna, örtmarinerad kallskuren kalkon till mig, potatisgratäng, sallad, baguette, ost, kex, druvor… Ja vi var nog bortåt en 20 personer som åt och drack (alkoholfritt).

I en paus blev det presentöppning. Det var ett berg med paket. Linn fick så fina saker, bland annat glas av olika slag, en karaff, pengar, skor, berlocker, presentkort, ett resekit, en karamellskål och jag vet inte allt…


Presentöppning!

                                                                                                                                                                   Så rundade vi av firandet med kaffe och en fantastiskt god tårta som mormor hade gjort. Jag hoppas att Linn är nöjd med sin dag och att kvällen som följde efterpå blev toppenkul. Anna och jag kollapsade i sofforna runt 21-tiden efter all röjning och fick äntligen lägga upp fötterna en stund och glo på Anna Travis. Därpå nattade vi oss, eftersom min kära fästmö skulle upp klockan sex för att vara på jobbet mellan sju och 16 idag. Härligt… Jag vet två som var jättetrötta i morse… Och två som är jätteglada att det dröjer några år innan det är dags för nästa student. För även om det är en häftig dag, studentdagen, tar det på krafterna att få allt att klaffa.


Grattis till examen!

 

*Clark Kent = min lille bil
**päron = föräldrar

Read Full Post »

Även en kall dag behöver man gå ut. För min del var det för att posta brev. Och inhandla kvällstidning så jag kunde läsa Marcus Birros krönika samt TV-bilaga. Himlen var alldeles blå och solbrillorna åkte på eftersom solen gnistrade i snön.


Ett litet plan avtecknade sig – eller dess rök, snarare – mot den blåa vinterhimlen.

                                                                                                                                                        Jag stegade mot Tokerian och solen lyste som ett eldklot på himlen. Verkligen tur att jag hade kommit ihåg solbrillorna!


En solig vinterdag var det idag!

                                                                                                                                                        Passade på att fota mig själv lite också, som den linslus jag är (not!).


Fotografen, likt en Michelingubbe i sin dunjacka, avtecknar sig svart mot den vita snön.

                                                                                                                                                        Snö, ja… Det har vi fått massor, som synes. Och jag är inte särskilt förtjust. Men lite vacker är den allt när man vänder sin tejpade mobilkamera neråt…


Lite vacker är snön, ändå.

Read Full Post »

Older Posts »