Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »

Klafs, klafs…

Ja, du har rätt. Rubriken är onomatopoetisk. Idag låter det klafs, klafs när man går ut. Inte nog med att det blåser som 17, det regnar också. När jag vaknade i morse trodde jag att jag hade sovit utomhus med tanke på frisyren.

Morgonfrisyr av det blåsta slaget.

Den här bilden är inte bara rolig. Jag förtvivlar faktiskt lite över den också! Skälet är att jag alltid har varit så stolt över mitt hår. Är det nånting jag har unnat mig och nånting jag verkligen har skött om och lagt pengar på är det mitt hår. Och nu tappar jag nävar varje dag. Sist jag var och klippte mig bad jag att min frissa skulle klippa riktigt kort. På det viset inbillar jag mig att det inte syns så mycket. Jag känner det ändå. Tunt och livlöst är det. Fåfänga jag gråter inombords. Kan operation Alien Extraho ge mig håret tillbaka, såsom det var? Svar: nej, troligen inte. Så då gråter jag lite till. Inombords.

Inte var jag ensam idag heller som åkte bil till jobbet. Maj gadd, vilka köer det var! Varför ska alla ut och åka när jag är ute och åker? (Ironi, för den som inte fattar det.)Vid vissa trafikljus var det ingen idé att köra trots att det var grönt, för risken var så stor att jag hade blivit stannandes i en korsning… Regn, regn, regn… Men jag såg i lokalblaskan att det ska bli sol i morgon. Må dä. Det vore ju inte helt fel när jag ska tömma ballen*  och skena till kallförrådet som värsta ystra ponnyn. (Ja, jag överdriver. En Toffla skenar aldrig som nån värsta, yster ponny – det går inte ihop med min image.)

För tillfället är hösten ganska grå och färglös. Jag ser fram emot fyrverkeriet i naturen som jag vet kommer varje höst! Visst, naturen dör – men bara för att återfödas igen i vår! Det gäller att inte glömma bort det när det känns som mest… färglöst/tjockis-svart. På tal om färger känns det skönt att Salas heminredningsbutik har koll på vilka färger som gäller i höst. Fast ett misstag gjorde de ju i annonsen när de skrev turkos… Turkos är ju varken nån färg eller snyggt.

Tur att Salas heminredningsbutik har lite koll på vilka färger som gäller i höst – trots korrekturfelet turkos. 

Fredag idag och Fästmön dimper ner i kväll. Ska verkligen utnyttja henne den här veckan till att skyffla och plasta in möbler. Stackars Anna… Måste komma på nåt bra sätt att muta henne på…

*tömma ballen = tömma balkongen på möbler inför fönsterbytet

Livet är kort.

Read Full Post »