Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘daaan’

Trött och DAAAN på ren östgötska kom jag hem efter en hektisk och rolig dag på jobbet samt ett besök hos frissan och Tokerian. Vittjade min postbox och fann detta intressanta innehåll:

Dagens post

Antiktidningen, en räkning och ett paket.


Antiktidningen är alltid rolig att få,
men se Mediehuset UNT vill jag inte ha några fönsterkuvert ifrån. I morgon ringer jag dit och ber dem avsluta min prenumeration på lokalblaskan när den går ut i mars.

Jag har inte nån lust längre att betala 2 700 nånting pix för de tunna tidningar som kommer nuförtiden. Hutlöst pris! Men man kan ju inte bara skita i att betala räkningen, man måste höra av sig också. Så småningom hittade jag kontaktuppgifterna på baksidan. Däremot framgick inte telefontiderna. Man tänker att ett Mediehus borde… ja, ja, skit samma. Den var nämligen det GRÖNA paketet som var mest spännande i dagens post, för inuti låg dessa!

Orange vantar

Inuti paketet låg dessa VACKRA VANTAR, i Toffelriktig kulör


Och ett vänligt,
medföljande kort:

Kort fr I

Vänliga rader!


Stort TACK till Iréne
för de VACKRA VANTARNA! En mer Toffelriktig kulör finns inte! För tänk, nu lär det bli svårt att glömma vantarna – de syns otroligt bra! Dessutom tror jag att de är smått unika – nåde den som stjäl dem! Bäst av allt är nog emellertid att – jag matchar Leffe!!!

Leif GW letar kossor

Jag matchar Leffe!


Livet är kort. Och jag slipper frysa om händerna!

Read Full Post »

Framåt eftermiddagen kände jag orken sina. Men idag var jag mer lyhörd och gjorde mig klar för avfärd i tid, innan krafterna tar helt slut. Och det var rätt smart, för bilen behövde verkligen grävas fram under snömassorna. Som tur var var det lätt snö. Vägen hem var plogad och det var också tur. Minns en dag före operationen när jag nästan inte tog mig hem…

Tyvärr blev det ingen tur ut till Himlen i kväll. Där ute brukar det nämligen inte plogas i första taget och parkeringsplatsen är med all säkerhet inte plogad – sånt tycker Uppsalahem att man ska göra själv. Att gräva sig loss och att skotta klarar jag inte än så länge. Jag skrapade lite försiktigt med min lill-skotte utanför garaget hemma – och sen fick jag ont i både ryggen och magen. Idiotiskt, jag ska ju vara frisk nu! I morgon gör jag ett nytt försök att åka till Himlen med matkassen till Fästmön och barnen. (Anna lagar till sig och barnen – och jag tänkte nog laga till Anna och mig när hon kommer nästa gång.)

Det blev en bra arbetsdag idag! Jag trivs verkligen på institution 1 – med alla som jobbar där. (Alltså jag älskar inte alla där, men de flesta är trevliga, glada, sociala och pratbara.) Bland annat hade jag en lång pratstund med R efter förmiddagens möte eftersom R har liknande alienproblem i familjen som jag har haft – fast med stor bokstav. Dessutom är den nyaste familjemedlemmen inte helt frisk, vilket naturligtvis är oroande för alla.

Nån hade ställt en skål med märkliga snacks på fikabordet, så på eftermiddagen undrade jag var drinkarna var nånstans. Det är sånt man bara kan vräka ur sig på institution 1, inte på institution 2, tror jag. Vi som fikade på eftermiddagen försökte sammanställa nån sorts innehållsdeklaration, men jag tror inte att nån av oss lyckades helt.

konstigt snacks

Innehållsdeklartion, någon???


På vägen hem stannade jag till
vid Tokerian eftersom både müslin och mild lättyoghurten var slut. Tisdag betyder också TV-tidningsdags, men det var ett rätt misslyckat köp. Inte mycket att glo på i veckan, alltså, mer än Antikrundan och Leffe (i kväll in person, på söndag ska jag väl försöka stå ut med det gubbiga och se på andra delen av En pilgrims död.) Jag fick helt enkelt trösta mig med att köpa hem en kanelbulle – det doftade ljuvligt av kanel i hela affären. Och är det nånting som Tokerian är outstanding på – förutom att dålig stavning på skyltar – så är det kanelbullarna! Mums!

kanelbulle

Skitgoda kanelbullar!


Men jag tog faktiskt
ett par knäckemackor, kaffe och ett glas mjölk först, innan jag åt en bulle. Jag skulle nämligen ringa mamma och då kan jag inte ha lågt blodsocker. Fick höra att mammakusinen B gjort en kvickfixoperation igår. Jag hoppas att allt har gått bra. Del två följer visst redan nästa vecka.

Eftersom jag längtar efter min älskling ville jag telefonera med henne också. Det blev inte så länge, för den ena luren laddade ur efter jag hade pratat med mamma och den andra är på god väg. Men en liten stund blev det. Ingen ville lägga på, typ. Vi kan barnsla oss rätt bra ibland… Särskilt när vi spelar Wordfeud. Några av dagens snuskiga ord har till exempel varit

  • urinoar
  • kuse
  • påk
  • kåta
  • sex

Jag avslöjar naturligtvis inte vem som är värst av oss…

Nu ska jag försöka vara lite vuxlig och läsa Antiktidningen som kom idag. Annars var det bara en räkning i postboxen och såna kan man ju egentligen klara sig helt utan, eller hur?..

BTW, det har inte ringt nån säljare från nåt pensionsföretag idag, men jag har fått ett mejl från Prognosia där man beklagar att jag har blivit uppringd. Uppenbarligen läser de min blogg bloggar, för den e-postadressen de hade mejlat till var inte den jag skrev i meddelandet till kundtjänst, idiot@prognosia.se…


*daaan = se detta inlägg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »