Frilans och ortopedi – en god kombo

Varning! Detta är inte ett gnäll-inlägg utan tvärtom!

Häromdan blev jag tipsad av bloggvännen Arga Klara (ja, vi har träffats IRL och då stryks prefixet blogg i bloggvän!) om ett företag som heter Frilans Finans. Det händer ju nämligen att jag får förfrågningar – ganska ofta, faktiskt – om skrivuppdrag. Tyvärr har jag inget eget företag så antingen får jag hänvisa uppdragsgivarna att gå via Blogvertiser – eller så får jag tacka nej. Ett problem har varit att alla skrivuppdrag inte passar på bloggen, utan är en annan typ av uppdrag. Ett annat problem är att man inte får ha ett registrerat företag själv om man blir arbetssökande och måste få a-kassa. Du vet, a-kassan vill ju inte att man jobbar lite grann när man är arbetslös – även om man noggrant talar om detta. Man ska vara arbetslös och passiviserad, typ.

För tillfället har jag sen över ett år en tidsbegränsad anställning på heltid, men jag kan åta mig skrivuppdrag också, utanför jobbet – tack vare företaget ovan! Detta företag sköter nämligen fakturering och ser till att jag betalar skatt på det jag tjänar etc. Skönt, alla papper i ordning! Självklart får jag betala för tjänsten, men som jag ser det är det värt det. I dagsläget känns det alldeles för osäkert att starta eget och det Frilans Finans erbjuder mig är en suverän tjänst! Det känns också bra att veta att andra personer, särskilt goda vänner, berättar hur nöjda de är med företaget. Lite lustigt i det hela är att jag inte har hört talas om företaget förrän nu. Och ändå, visade det sig, finns det i lokaler jättenära mitt jobb. Ibland är världen onekligen liten…

Pennan är vässad och jag är redo för skrivuppdrag!

Så, bombardera mig nu med skrivuppdrag! Jag har kvällar och helger att skriva på. Du som vill köpa ett blogginlägg av mig kan antingen gå via Blogvertiser – stor knapp i högerspalten – eller mejla mig direkt om du inte vill registrera dig som kund hos Blogvertiser – e-postadressen finns under min bild överst i högerspalten. Jag kan tidsinställa publicering av blogginlägg, om du har såna önskemål. Annonser tar jag inte emot, det ska vara skrivuppdrag. Däremot kan jag vara behjälplig om du vill köpa copytjänst av mig för annonser. Jag har en lång och bred bakgrund av professionellt skrivande i mitt yrke som informatör, kommunikatör och redaktör. Kolla in mitt CV!

Och så slutligen är jag väldigt nöjd med att jag via internet har bokat en tid till en ortopedtekniker. Redan på måndag före lunch ska jag dit och gjuta av fossingarna! Jag har ingen aning om vad det kostar, det är säkert svinigt dyrt. Fast det får kosta den här gången – om jag ska kunna gå som folk. Idag har jag provgått utan kryckor en gång fram och tillbaka i korridoren till toa. Det gick bra, men jag ska nog inte överanstränga hälen utan använda kryckorna tills vidare för promenader och sånt.

Dagens höjdpunkt lär bli lunchen med ”Lisbeth”! Hon talar alltid i så många citat och jag har börjat använda anteckningsfunktionen på Ajfånen flitigt. Det blir många uppslag till kommande blogginlägg!

Jag har sovit bra i natt och bara vaknat två gånger. Det gör underverk! I kväll blir det en tur med dammvippan och snabeldraken* hemma. I morgon har jag semester och kanske åker jag och tvättar bilen på förmiddagen innan jag vänder kosan söderut för att hedra minnet av vännen K på eftermiddagen.

*snabeldrake = dammsugare

Livet är kort. 

Read Full Post »

Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »

Om nätterna

Inte för att jag kan sägas vara särskilt unik vad gäller nånting, men det skulle kunna vara det här som händer om nätterna. Gissningsvis sover de flesta gott om natten – om man inte jobbar, förstås, eller plågas av smärta eller mardrömmar eller dåligt samvete, kanske. Men andra håller på med annorlunda aktiviteter och jag är nog en av dessa.

Vinterbadar Tofflan om nätterna?

För det mesta har jag inga problem att somna. Den här veckan har vi gått och lagt oss lite extra tidigt också, eftersom Fästmön började jobb klockan sju. Vi läser en stund, ofta en ganska lång stund. Sen släcker jag och somnar bums. Anna gör för det mesta likadant. Undantaget är när vi kommer över nån sorts trötthetströskel och det bara inte går att somna. Det händer, det också.

Ibland när jag precis ska somna drabbas jag av Klådan. Klådan innebär att det kliar på mig. Överallt. Den kan börja på ryggen, fortsätta i nacken… Sen kliar det under ena foten, på baklåret, på ena knäet, i stjärten, i huvet, i örat, i andra örat, på ryggen igen… Så där kan det hålla på en lång stund. Jag kan bli fullkomligt gaaalen…

I natt vaknade klockan 1.15 och drabbades av Klådan. Jag blev inte gaaalen, men näst intill. Tror jag låg och rev mig minst fem timmar. Närå, men säkert passerade en kvart. Sen somnade jag. Bara för att FLYGA UPP ur sängen vid halv tre med kramp i vänster vad och vänster pektå. Alltså, kramp i vaden är nog som ont, men i pektån är fruktansvärt! Tån låser sig, lägger sig gärna runt om långtån och det krampar och vrider och har sig. Tårarna är nära. Såna här kramper gör att jag så snabbt som möjligt måste upp ur sängen och för att utföra en olustiger dans – så tyst som möjligt, eftersom Anna vanligtvis sover bredvid. Det är svårt, som du förstår, när man bara har lust att skrika ut sin smärta och helst av allt stampa i golvet.

För att runda av detta gnäll-inlägg med en sammanfattning: jag tränar mig att uthärda Klåda och smärta i det tysta. En riktig stoiker är jag, om nätterna. Det är dagtid jag gnäller. Som nu.

Nej, dags att borsta tand och fara iväg till bilverkstan innan jobbet. Clark Kent* ska få sommarsandalerna på och i lokalblaskan stod det nåt om snö, precis som Sura Gubben sa…

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »