Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘solljus’

Ett svalt inlägg.


 

Maj gadd! Jag kommer alldeles nyss från ett besök i Himlen, där jag hamnade vid fikabordet efter en bilresa med viss spänning. Mer om detta kommer i ett separat inlägg! Min lägenhet har morgonsol på ena sidan och eftermiddags- och kvällssol på den andra. Man skulle kunna tro att den är stekhet om somrarna – men icke! Jag är så tacksam för mina ”vippfönster”och det var så skönt att komma hem till härlig svalka inomhus idag.

Köksfönster vippöppet

Ett av mina köksfönster är här öppet för vädring. Och jag behöver inte flytta på en enda krukväxt!


När jag först flyttade hit
fanns det två stora fönster i köket. Hur lätta att öppna var dessa, tror du, när här bor en krukväxtälskare? Inte alls. I det här 70-talshuset fanns inte ens små vädringsfönster i köket. För ett par år sen bestämde min bostadsrättsförening att alla fönster i våra 300 lägenheter skulle bytas ut. OK, det var ganska mycket förberedelser för oss boende, med ihopfösning av möbler, inplastning av grejor, städning efteråt etc. Men oj vad det var värt det!

Jag har ett femtiotal krukväxter på mina fönsterbrädor. Inte en enda behöver jag flytta på när jag ska öppna ett fönster numera, tack vare den geniala möjligheten att öppna det genom att vika det inåt, framåt. Naturligtvis går det att öppna på vanligt sätt också – det är ju ett måste när jag ska putsa fönstren.

Den här funktionen gör att jag kan ha fönstren på båda sidor i lägenheten öppna samtidigt, vilket ger ett skönt och lagom drag och ljuvlig svalka även heta sommardagar. Det är nog det allra bästa med fönstren. En annan bra sak är att de i stängt läge tar bort nästan alla ljud utomhus. Särskilt sommarnätter kan det vara livligt på gården, ett ljud jag slipper om jag stänger. Och stänger jag åt andra sidan hör jag inte bruset från ”nya” E4:an. Men det är självklart inte bara ljud fönstren stänger ute. På vintern stänger de ute kylan så otroligt mycket mer än mina gamla fönster. Detta har förstås medfört minskade energikostnader för min bostadsrättsförening – och i förlängningen även för mig.

Fönstren levererades med persienner som tyvärr inte var av högsta kvalitet. Jag fick ta hit persiennlagare ett par gånger och jag är inte nöjd med lamellerna, som inte sluter särskilt tätt när persiennerna är nerfällda. Till sist gav jag upp och skaffade mörkläggningsgardiner till sovrummet. Det funkar hur bra som helst!

Går du i fönsterbytartankar? Surfa runt och kika på nätet för idéer. Jag hittade mycket matnyttigt hos Kronfönster. Men låt mig ge dig några oombedda råd:

  • Byt till fönster som går att öppna både på vanligt sätt och ”vippöppna”. Det är underbart att ha en sval lägenhet även en het sommardag!
  • Se till att fönstren stänger ute tillräckligt med ljud. Då slipper du höra grannars partajande och trafik nattetid.
  • Bra isolerade fönster gör att du stänger ute kylan på vintern också. Det innebär minskade energikostnader.
  • Skaffa mörkläggningsgardiner till sovrummet! Persienner är bra mot solljus, men gör inte ett rum tillräckligt mörkt att sova i.
Fönster

Det här fönstret är mest vackert, men säkert inte så praktiskt. Det sitter i en trappa i ett hus på Drottninggatan i Stockholm.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om några timmars samvaro.


Äntligen blev den av,
träffen – eller Tweetupen, som det visst heter! – med Anna och Åsa, två Twitterbekantskaper till mig. Anna och jag har träffats tidigare i Stockholm, men den här gången hade vi dragit med Åsa till Uppsala.

Vädret blev kanon så i stället för att luncha på stan sågs vi i Gamla Uppsala. Bland troll och vikingar… (De där trollen de tycks fortsätta att förfölja mig! En del är så korkade att de också avslöjar sina namn för andra… Mer än vad jag har gjort…)

Troll och viking

Bland troll och vikingar…


Lunch intogs på Odinsborg
och den vänliga Anna bjöd mig på den som tack för taxichaffisandet..? (Det hade jag gjort gratis!) Det blev ett engagerat samtal vid matbordet, det är onekligen spännande att träffas tre personer som jobbar inom samma gebit fast på olika håll och på olika sätt – en av oss egenföretagare, en av oss konsult på väg till anställning (tummar hålls!) och en av oss arbetssökande före detta anställd…

Efter lunchen skuttade vi upp på en av högarna. En mansperson lyckades ställa sig i vägen typ hela tiden när jag skulle fota mina gäster, men till sist gav jag upp och photoshoppade bort honom. Kvar är bara hans skugga till höger i bild. Vid orange pil den typiska Uppsalasilhuetten!

 Anna och Åsa

Anna och Åsa i motljus, Uppsalasilhuetten vid orange pil och skuggan av en man.


Högarna är verkligen urhäftiga…
Jag kan inte ta nog med foton på dem…

Gamla Uppsala högar

Häftiga kullar, va?!


Vi kom både upp och ner helskinnade.
Det är så häftigt att stå där uppe och kika ut…

Gamla Uppsala högar

Gamla Uppsala högar i motljus.


Efter bergsbestigningen
tog vi en kort tur fram mot kyrkan. Vi såg ett brudpar som fotograferades, så vi gissade att det skulle bli bröllop.

Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala kyrka.


Underligt, men…
 trollen hade letat sig ända in i kyrkan också. Jaa, troll spricker i solljus så där har jag ju skälet!

Troll i kyrkan

Troll till och med i kyrkan.


Våra misstankar om bröllop bekräftades,
för inne i kyrkan höll kyrkvärdarna på att dekorera bänkarna med små buketter. Vi hann i alla fall titta lite på kyrkan invändigt. Jag tände ett ljus för pappa och för Karin. Pappa skulle ha fyllt år i oktober och i början av månaden är det ett år sen vännen Karin gick bort.

Blommor i kyrkan

Små buketter vid varje bänkrad i kyrkan.


Tanken var att avsluta
med en tur på Disagården. Dessvärre möttes vi av ett stort hänglås på grinden. En skylt utanför gården deklarerade

Stängt för säsongen!

Och därmed avslutade vi med en promenad tillbaka till bilarna. Anna fick skjuts till tåget och jag hoppas hon kom med ordentligt. Åsa vet att hon kan ringa om motorn skulle skära eller en rem skulle råka gå av…

Nu tar vi snart lördagskväll och jag ska bege mig till Himlen. Vad ska du göra i kväll? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet att jag gillar att få min nyfikenhet stillad.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.


Torsdagen blev underbart varm och solig.
”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solen bakom molnen
Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.


Jag hade tänkt skriva ett inlägg
om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

regn på backspegeln
Andra dagar…


Jag har faktiskt kämpat
och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

stenar och rutor
Hårt. Eller kort.


Det är en kamp att vara människa.
Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

soluppgång
Solens uppgång. Kommer jag också upp?


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »