Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »

Dagens Storhandlingswow!

Efter utfört hemarbete skulle vi så storhandla. Storhandling är aldrig roligt, men måste utföras ibland. Särskilt när vi är många som ska äta och bo tillsammans.

Storhandling på Tokerian kan innebära skrattkramper, men också irritationsmoment. Det är som att vissa människor bara måste gå där Fästmön och jag ska gå. Gå, för resten… Jag haltade… Hälen började göra ont igen efter dagens möbelflytt och plastning. Var in på apoteket och beklagade mig över inflammationen i bindväven. Stödstrumpor ska jag ha, sa Nål-Janne, men fy så fula de var! KNÄSTRUMPOR, dessutom! USCH! Det är lika fult på vuxna kvinnor som pippilotter! Men några strumpor blev inte köpta, för jag måste mäta omkrets på smalben och vad och då får benet inte vara svullet. Det blir svullet efter en halvtimma i vaket tillstånd, så… Jag kom bara ut med medicinen mot bråcket på matstrupen.

Men som sagt, på Tokerian får man se och höra både tokigt och slugt. Största irritationsmomentet idag var en kvinna klädd som en tonåring fast hon var äldre än jag som sprang omkring och skrek med rökbasröst i sin mobil. Varför… VARFÖR kan folk inte prata diskret i sina mobiler??? Jag vill inte höra allt de säger.

Jag haltade in bland riset och gömde mig och där kände jag mig hemma av två skäl: 1. Jag är risig 2. Norska namnet på snabbris.

Mitt ris! 

Men dagens storhandlingswow blev ändå denna GAVEL med… Vit choklad! Jag skulle ha kunnat omfamna den!!!

WOW!

Anna köpte hela Tokerian och halva ICA Solen, för där fick vi stanna för att det skulle köpas skithuspapper nån vara som det var bra pris på och lite annat.

Eftermiddagskaffe med syltkakor intogs i Annas nästan normala kök (lånekylen är gör inte underverk med inredningen, precis…). Jag åt för många syltkakor eftersom jag tog de kakor som var avsedda för två av den yngre generationen egentligen. Ja, jag är glupsk!

Nu ska jag gå och lufta vinet, medan Anna fixar potatisgratängen och sallad. Lördagskänslan börjar lägga sig över Himlen. Och det i sig är Dagens Wow!..

Livet är kort.

Read Full Post »