Frihet i medier – hot eller smaklöst?

Ett fritt inlägg.

---

 

Hotar Telia det fria nätet?

Idag är det min morfars födelsedag. Om han hade levt skulle han ha fyllt 112 år. Det sägs att den bästa presenten han fick på sin 58 års dag var att min mamma kom hem från BB med mig. Kanske är det sant, men mer troligt en efterkonstruktion. På min egen födelsedag, för en vecka sen, fick jag ett nytt jobb. Det slog nog morfars bästa present. Kanske..? Hur som helst, idag är det också pressfrihetens dag. Syftet med dan är att påminna världens regeringar om yttrandefriheten, den som finns i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är bra med både yttrandefrihet och pressfrihet, men det är ju inte alltid det efterföljs. Och ibland har jag svårt att acceptera att vissa saker görs till yttrandefrihetsfrågor. Jag förstår till exempel inte varför 27 publicister menar att Telia och Facebook hotar det fria nätet. De 27 publicisterna liknar Telias fria surf på sociala medier för sina kunder vid en gräddfil köpt av ett bilmärke:

[…] Tänk vilket försprång BMW skulle ha om biltillverkaren kunde göra en deal med Trafikverket som innebar att bara BMW-bilar fick köra i bussfilen eller slippa trängselavgifter och trafikskatt! […]

Aftonbladet tar in annonser från Telia.

De menar att nätneutraliteten begränsas. Jag förstår inte riktigt resonemanget. Jag bara tackar och tar emot, för den fria surfen gäller även Instagram och Twitter, där jag har konton (inte på Fejan, alltså). Men så är jag ju också Teliakund. Inte blir jag klokare när det intill detta upprop på till exempel Aftonbladets webbplats sen finns Teliaannonser. DÅ tycks publicisterna inte ha nån invändning, när media kan tjäna pengar på Telia. Nån som kan förklara så jag förstår varför detta skulle hota det fria ordet??? I mina ögon främjar detta det fria ordet. Eller tänker jag fel???

Den här kameran varken filmar eller fotar jag med.

En annan sak jag känner mig fundersam till (underdrift!) är privatpersoners filmande av olyckor, katastrofer och liknande och medias publicering av sånt material. När det gäller foto och filmning finns särskilda lagar för detta. Ändå tycks media inte ha några skrupler att ta emot och publicera allmänhetens bildmaterial från svåra händelser. Igår inträffade en dödsskjutning i Uppsala igen. Förra gången hände det en morgon för cirka två år sen utanför huset bredvid mitt. Igår skedde det på Ulleråkersområdet. Åter igen var det en polis som sköt en misstänkt till döds. Jag säger inget om nån eventuell skuldfråga här – jag var inte med vid nåt av tillfällena (jag hörde bara de sju skotten 2014, men jag såg inte händelsen), så jag kan inte veta. Däremot kan jag förstå att det händer när det uppstår tumult och den misstänkte/a är beväpnad. Men varför filmar allmänheten och varför lägger lokalblaskan ut en film från händelsen på sin webb? Det är… fan ta mig smaklöst!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Anja Kontor bevisar det: Alla människor har en historia

Ett inlägg om människor och en TV-serie.

 

Anja Kontor intervjuar åtta människor som drabbats av det ofattbara. (Foto: Carl-Johan Söder/SVT.)

I kväll är det säsongspremiär igen för När livet vänder. Den här gången blir det åtta halv-timmeslånga program där Anja Kontor intervjuar människor som har drabbats av det ofattbara, enligt SvT:s webbplats.

Förra gången serien gick blev jag helt fast. Anja Kontor bevisade det jag länge hade hävdat: alla människor har en historia. Men hon visade också att vissa människor som har drabbats av svåra händelser faktiskt klarade att överleva. Anja Kontor säger själv om första säsongen:

Jag var helt oförberedd på all tittarkontakt, trots att jag jobbat med bland annat Go’kväll och Karlavagnen. Jag tog emot starka berättelser som bekräftade det jag redan visste, att tittarna ville höra om andra människor som varit med om det otänkbara och får kontakt med livet igen.

Vad är det som gör att vi vill höra andra människors historier då? Jag kan bara tala för egen del, förstås. För mig handlar det om att möta överlevare, människor som kravlat sig igenom ofattbara svårigheter och överlevt. Många av förra säsongens program gav mig personligen både hopp och kraft att gå vidare.

Jag tror att det är viktigt att den som har varit med om nåt svårt och som klarat sig igenom det berättar sin historia – både för personen själv, men också för andra. För såna små frön kan bli yttepytte ljuspunkter i en för övrigt svart tillvaro. Och de kan gro till att bli projekt. Såsom att skriva en bok eller så…

Anja Kontor var alldeles lysande som intervjuare förra omgången. Hon lyssnade, avbröt inte, men kom med frågor som ledde berättaren vidare. Det är få journalister som är så duktiga. Därför är jag övertygad om att den här säsongens program blir minst lika bra som de förra.

Och om jag själv finge intervjua nån om den personens historia är valet inte alls svårt – och detta trots att jag både har läst böcker och lyssnat på en föreläsning av henne: Annika Östberg.

Läs vad jag tyckte om förra säsongens program:

När livet vänder: Ulrika

När livet vänder: Börge

När livet vänder: Per

När livet vänder: Inger

När livet vänder: Monika

När livet vänder: Tomas

När livet vänder: Jonas

När livet vänder: Anita

Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagens Bibelord blir Dagens citat

Ett filosoferande inlägg om tänkvärda ord.

Igår stoppade jag ner handen i en kruka i Gamla Uppsala kyrka. Jag fiskade upp ett Bibelord. Det var ett synnerligen tänkvärt Bibelord, tillika väldigt passande.

Ett Bibelord till mig.

En del skrattar nog åt citatets härkomst, Habackuk. Ja, det är ett roligt namn, särskilt slutet. Men Habackuk var ingen muntergök, han var en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. I Habackuks text pratar han med Gud. Habackuk har svårt att se en mening med det som sker och han förstår inte hur Gud kan handla såsom han gör. Men Gud säger att tiden måste få ha sin gång. Babylonierna har syndat på många olika sätt och för detta ska de få sitt eget straff, när tiden är inne. (Babylonierna var ett gäng människor som bland annat förde bort judarna och höll dem fångna länge.)

Jag tog det här Bibelordet till mig för att jag understundom känner mig så svag. Jag behöver kraft nånstans ifrån! Det sägs att när man går igenom svåra händelser i livet kommer man starkare därur. Men när det flödet av svåra händelser aldrig sinar är det svårt att orka ibland.

En del kanske förhärdas av att klara sig igenom svåra skeenden, andra blir ödmjuka, några blir starkare, somliga blir skadade. Jag tror att vi alla blir lite av varje. Vad tror du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför gråter inte Emma?

Hur kommer det sig att man verkar oberörd efter en svår händelse? Att man inte gråter ihjäl sig när ens båda barn blivit mördade mitt framför ögonen? Den frågan dryftas i Varför gråter inte Emma?, en bok skriven av journalisten Magnus Wennerholm tillsammans med Emma Jangestig, känd som ”Arboga-mamman”. Tack, Nurse Rached, för det var en av böcker i det senaste bokpaketet från dig!

Ja… varför gråter inte Arboga-mamman?

En kväll blir Emma och hennes två små barn attackerade i sitt hem. Emma blir svårt skadad och småttingarna dör. Hur överlever man en sån händelse som mamma? Emmas har minnesproblem. Hon förtränger. Och det är ju självklart svaret! Det är så man klarar att gå vidare. Emma gråter inte. Hon visar inga känslor alls, till att börja med. Men hon kräks. Hon kräks när hon hålls isolerad i väntan på polisförhör och rättegång.

Det är svårt att begripa, svårt att ta in händelsen som beskrivs i boken. Och ja, jag tycker att det är konstigt att Emma inte minns, att hon inte gråter och att hon sen plötsligt får minnesbilder av tyskan. I mångt och mycket upplever jag också denna bok som en sorts försvarsbok. Emma kommer till tals genom en journalist och hon vill så gärna förklara sitt agerande och uppträdande, sånt som kan verka konstigt i folks ögon.

Jag har själv varit med om svåra händelser – dock inte av den här svårighetsgraden! Men jag vet hur förträngning funkar. Man förtränger för att överleva, för att kunna gå vidare. Det måste vara så. Och minnena av upplevelsen/upplevelserna är luddiga och oklara – en del klarnar så småningom, annat förblir i ett töcken.

Detta är långt ifrån ett litterärt mästerverk. Bitvis känns det som riktig kvällstidningsjournalistik. Det drar tyvär ner betyget som ändå blir medel. Ämnet är angeläget och fallet synnerligen intressant!

Read Full Post »