Däckad

Ett däckat inlägg.

---

 

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia! 

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Energikarameller

Ett upplysande inlägg om såna och sånt som är bra.

---

 

I sann upplysande anda… (Denna lampa finns hos mamma.)

Tänk, jag är utvecklingsbar! Eller i vart fall kan jag lära mig nya saker. Igår lärde jag mig ett nytt ord tack vare vännen M. Självklart vill jag sprida min nya kunskap vidare i sann upplysande anda.

Det finns en sak jag är rädd för och det är att uppfattas som en loser. För en loser undviker man – man kan ju bli smittad! Nja, så tänker jag väl inte riktigt, men en person som hela tiden misslyckas och som aldrig når sina mål… Inte ger den människan mig nåt? Eller..?

Jag uppfattar dessvärre mig själv som en loser. Jag ser på andra människor underifrån. De ständiga misslyckandena och måluppfyllelserna som aldrig blir har satt sina spår. Det gäller att komma ur detta tänk och låta tankarna flöda i andra, mer positiva banor. Lätt är det inte. Det är så mycket enklare att trilla ner i gamla tankebanor. Men jag hade lite flyt i onsdags och igår fick jag ett nytt och bra ord att snaska på:

energikarameller

Energikarameller som fotokonst. Fotografen heter Richard Lindgren och du kan läsa om hans foton här.

Inte vet jag exakt vad M lägger för värden i ordet, men jag adopterade ordet i sig och ger det mina värden. Så… energikarameller för mig kan till exempel vara…

• att bli bjuden på lunch av sin granne
• att en vän messar och vill träffas
• att ens kära har köpt konsertbiljetter
• en bra bok
• en hårig, fyrbent liten kille
• att klara av att gå utanför ytterdörren och upptäcka att man inte dör
• att nån säger ”hej!”
• att strukturera upp innehållet i sina tio (eller är de elva?) bokhyllor
• att läsa en riktigt bra text på nåns blogg (jag kan inte länka här, för jag läser så många bra texter under mina surfrundor!)
• att nån frågar hur jag mår
• att kunna hjälpa nån genom att göra en enkel insats som att skjutsa eller lyssna
• att få en flaska klart och kallt Vättervatten när jag är som törstigast
• människor som delar med sig av sig själva till andra

med mera…

Men det jag kan klara mig utan är såna där riktigt sura bitar som…

• människor som bara är ute efter att såra
• medvetna elakingar
• förföljare
• människor som hånar den som har det svårt
• människor som uttalar sig om saker de inte känner till och som hävdar att det de säger/skriver är i all välmening
• människor som väljer bort andra utan att ta reda på vilka de är först

med flera…

>>> Och nu vill jag förstås veta vad DU har för energikarameller! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Om du vill får du även nämna de sura godisbitarna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grisöron

Ett egentligen inte förvånat inlägg.

---

 

Grisöron… Är det sånt man får när man hör saker som det inte var meningen att man skulle höra och att ens 25-öring därefter trillar ner? (För dig som inte vet vad en 25-öring är kan jag avslöja att det är ett mynt som fanns på järnåldern, det vill säga ända fram tills jag var vuxen nån gång. Ett mynt som trillar ner betyder att man förstår hur saker och ting hänger ihop.)

Grisöron – extra billiga också.

Nu på morgonen har jag förstått planen.  Planen går ut på att använda grå arbetskraft medan andra skickas ut i arbetslöshet. Det är ju billigare för arbetsgivaren! Dessutom ser det ju bättre ut i den lokala statistiken eftersom den som blir arbetslös bor på annan ort och följaktligen är skriven där.

Jahaja… Some things never change…

sa hon och kliade sig i öronen. Grisöronen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Majblommor och lite musikaliska funderingar

Ett inlägg i vilket Tofflan visar sina egna majblommor och har en del musikaliska funderingar. Eller snarare undrar över pratsamma gäster.

Igår kväll blev det verkligen skitväder! Det stormade och regnet smattrade mot rutorna. Vi satt inomhus och hade det gott, mätta av Fästmöns Chicken Tikka Masala med naan.

I morse sov vi ända till klockan var nästan tio. Av nån anledning sover vi alltid längre hos Anna. Hon har kanske inte riktigt så många grannar som renoverar eller vars barn får utbrott. Eller också har hon det, men huset är bättre isolerat.

Jag tog en skön dusch, medan Anna fixade frukost. Utomhus var det strålande sol och varmt. På Twitter läste vi om alla som var ute och skenade på ett eller annat sätt, så vi masade oss också ut. Fast endast för att gå. Jag tror inte min onda häl pallar nåt springeling.

Ajfånens kamera åkte fram, men ärligt talat har jag delvis tappat lusten att fota. Jag tycker att bilderna bara blir dåliga och tunga. Men några majblommor fångade jag i alla fall, med ett ganska lyckat resultat. Jag twittrade för övrigt stolt att jag inte hade sprungit en centimeter den gångna veckan. Ärligt talat tycker jag folk är jobbiga och skrytsamma som måste berätta hur långt de springer. Berätta i sociala medier, alltså. Who cares, liksom?

Äntligen fick jag fota blåsippor ute i backarna!

Blåsipporna stod i flera klungor ute i backarna och äntligen fick jag fota både dem och vitsippor.

Vitsipporna har fått strålkastaren på sig.

Vi promenerade bort till Ekeby, men eftersom stället nu är uthyrt kommer man inte fram till varken vattnet eller bron. Vi tittade lite på avstånd. Totalt var vi ute i en timme, men vi satte oss ner en stund på en bänk och bara njöt av vårsolen.

Min egen personliga majblomma njöt i vårsolen. Eller somnade hon?

Det var verkligen varmt i solen och så här efteråt känner i alla fall jag att det hettar i ansiktet. Men när vi var ute blåste det fortfarande ganska mycket, så jag kände inte riktigt hettan då.

Det blåste på Anna.

På hemvägen noterade jag att det måtte ha varit livat i holken igår. Den hade nämligen trillat ner och låg på marken.

”Tjo va de va livat i holken i lördags…”

Hemma i Himlen satt alla barnena vid sina datorer, men Johan reste sig faktiskt och gick ut för att ta en promenad. Anna och jag åkte till ICA Solen och provianterade innan jag for hem till New Village. Anna uttryckte sitt stora missnöje med min packning av hennes varor. Kassörskan flinade och såg ut som om hon tyckte synd om mig.

Fullastad med kassar och väskor flåsade jag uppför min trappa. Plockade med mig ”Lucilles” lokalblaska på vägen. När jag hade packat upp mina varor och ställt dem där de hör hemma gick jag över för att mata husdjuren. De var hungriga. Jag undrar om ”Lucille” hann mata dem innan avfärden…

Storebror hade det kämpigt, så jag gjorde en omstart och en ordentlig virusgenomsökning. Det tog baske mig en timme! Under tiden hann jag ringa mamma och äta min middag – grillad kyckling med potatissallad och räksallad. Ett glas rött tog jag till maten, det andra sippar jag på just nu. Läste tidningen till middagen, men tidningen tog bara fem minuter att bläddra igenom. Nej, jag är verkligen nöjd med att inte längre lägga nästan 3 000 spänn om året på nånting så här tunt!..

I kväll väntar det tredje programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. Martin Rolinski är gäst och jag undrar om han kan hålla låda som de två föregående gästerna Rickard Engfors och Shirley Clamp… Det har jag svårt att tro…

Livet är kort.

Read Full Post »

Att ge sig i kast med nånting man borde ha gjort för länge sen…

I vissa lägen är mitt efternamn som gjutet och gjort för mig. I andra lägen… eh… är det inte det. Sen i somras, tror jag, har jag haft en grej stående bakom ett skåp här hemma. Fästmön och hennes äldsta dotter var på antikrunda när det fortfarande var soligt och varmt. De införskaffade (jag betalade) nåt som stått på min inköpslista sen länge: ett äkta kast.

Att det är ett äkta kast är det ingen tvekan om. Det ÄR verkligen nött av TYPER. Och då talar jag inte om människosorter utan om typer som man tryckte med – på den tiden man satte text till tidningar och böcker för hand.

Kastsamhälle.

Nu har jag ett riktigt kastsamhälle på ena köksväggen. Sen tidigare hade jag ett stenkast, som består av enbart stenar och snäckor, samt ett lägre kast, som mest innehåller småfigurer från Kinder Egg. Och nej, jag har inte ätit alla Kinder Egg själv och nej, jag har inte lekt med småfigurerna. Stenarna har jag samlat själv och kommer från Metropolen Byhålan, Rhodos, Gotland och lite andra ställen.

Idag när jag gick med dammvippan flög det i mig att jag skulle få upp det äkta kastet. Eftersom hälen och även benet fortfarande gör ont av och till är det ganska plågsamt att klättra upp och ner på pallar. Det äkta kastet skulle nämligen monteras ganska högt, vilket tarvade detta trampande å en köksstege, modell mindre.

Kastet är betydligt tyngre än stenkastet med stenar och det lägre kastet, så för säkerhets skull hamrade jag i två betongkrokar. Nu får jag hoppas att det sitter där det ska och att det inte trillar ner på min vinsamling eller jättefikusen (ja, inte jag själv, dårå, utan en krukväxt).

Har telefonerat med min sister och sitter nu och har djävulusiskt ont i häl och ben (vaden). Tur att doktorn är generös med medikamenter. Precis när jag skrev

[…] djävulusiskt ont […] 

ringde telefonen igen. Denna gång var det Annas snälla mamma som ville prata idrott med mera. (Ja tänk, att hon ringer till mig för att snacka sport, det trodde du inte, va?!)

Förutom kastsamhället har jag fått lite annat nödvändigt gjort här hemma. Nu funderar jag på att micra mat, rester av kyckling och Baba Ganoush. Anna ska äta kalkon och potatisklyftor, det är inte så illa det heller. Framåt kvällen blir det en repris från igår, det vill säga ostochkexochvinfrån2008 samt Ahlgrens bilar, enligt beställning. Inget lockar på TV:n, men gissningsvis glor vi på Melodifestivalens första deltävling, trots allt. Nåt bloggande om skiten tävlingen blir det inte i år. Det går ju att smula med kex på nysugen matta, dricka vin och spilla ut hälften på duken och/eller läsa under tiden i stället.

Ett sånt här gick i soporna igår.

 

I kväll ska jag emellertid inte krossa nåt vinglas, vilket jag gjorde igår när jag skulle diska. Det var ett handmålat glas som jag tappade i diskhon (nej, jag var inte berusad, jag hade druckit knappt två glas). Eftersom konstnären var jag själv var det ju ingen större förlust.

Vad händer hemma hos dig???

Livet är kort.

Read Full Post »