Bageri Brantingstorg – en doft av bak (i positiv bemärkelse)

Ett inlägg om ett bageri och kafé som jag upptäckte igår.

---

 

Leverpastejmackan slukade jag – brödet var så färskt och gott!

För ett tag sen berättade Fästmön om hur hon och hennes mamma besökte ett härligt fikaställe i Uppsala. Syftet var att fördriva tiden, men det blev en riktigt härlig upplevelse. Jag blev också sugen på att testa och igår svängde vi in på Brantings torg och parkerade (fem kronor/timme) efter utförda ärenden.

Redan när vi gick över gatan kändes doften av bak. GOTT bak, vill säga, bak i POSITIV bemärkelse (inte slamlukt som i Faringe…). Och trots att det var en vardagseftermiddag fick vi köa. Det talade för att det är ett bra ställe. Enligt White Guide Café 2015 har det

god klass.

Gott kaffe kunde de också göra. Muggarna från ett visst kaffeföretag var läckra!

Det fanns mängder av smaskens i diskarna – smörgåsar, kakor, bakelser, bullar, tårtor… Vidare erbjöds lättare luncher såsom pajer och sallader. Helst av allt ville jag ta en en hel tårta, men valde en leverpastejsmörgås på rågbröd – med tomater, gurka och paprika på. Dels behövde jag järnet från pastejen för mitt blod, dels ville jag testa om magen reagerar. (Järntillförsel fick jag, men inte ont i magen, tack och lov!) Och så kunde jag inte motstå att ta en liten kaka. Tyvärr var det en kund som trodde att h*n var ensam framför disken. Till kunden anslöt efter en stund även partner och barn. Detta gjorde att jag hade lite svårt att se vilka kakor som erbjöds. Jag valde till sist en kokostopp, som var lagom stor. Dessvärre satte jag tänderna i kakan innan jag hann fota den.

Spännande interiör på Bageri Brantingstorg.

Såväl smörgås som kaka var supergoda! Mackan var verkligen rejäl. Brödet var färskt för dagen och alldeles lagom tjockt. Kokostoppen smälte i munnen… Priset minns jag inte riktigt, men mackan kostade 45 kronor. Det var den helt klart värd!

Medan vi smaskade och sörplade gott kaffe fascinerades jag av inredningen. Märkliga färgade fönsterrutor och kakel, snedtak, öppen spis och lampor gav en bild av ett vardagsrum på 1950-talet. Klientelet bestod av allt från äldre herrar i grupp och ensamma tidningsläsande kvinnor till barnfamiljer, två killar i yngre medelåldern och så Anna och jag. Med andra ord är det här ett ställe jag skulle kunna gå till med, förutom Anna, en kompis eller mamma.

Bageri Brantingstorg är öppet på vardagar klockan 8 – 17 samt på lördagar klockan 9 – 17. Bageriets webbplats är under rekonstruktion, men det går att kolla vad de har för sig via deras konton på Instagram och på Fejan.

Toffelomdömet blir det högsta. Hit kommer jag gärna igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Second hand – loppis – antikt – retro – vintage… vad heter det..?

Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.

---

 

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.

Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…

På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.

Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.

Men huvudmålet idag var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!

Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite längre fram, men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!

Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur det går…

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.

Nu har jag jobbat på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.

Jag och ”församlingen” fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

Kollegor

Arbetsuppgifter

Pendlingen

Lönen

Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Enögda bilar? Nej tack!

När jag var och besiktigade Clark Kent* senast pratade jag och besiktningsmannen om det här med lampor till bilen. Jag undrade varför man ser så många enögda bilar nu för tiden, det vill säga bilar med bara en fungerande strålkastare fram. Besiktningsmannen svarade att det handlar om att dagens bilar har så avancerad teknik. De drar så mycket ström att lamporna ofta slutar fungera mycket snabbare än tidigare.

Clark Kent, nytvättad och fin.

Själv råkade jag ut för att en strålkastare slutade fungera. Men samma dag ringde jag till verkstan för att få hjälp att byta ut den. Varför åka omkring i vintermörket och både se och synas dåligt? Dessutom betalar jag gladeligen för att låta nån som kan och som har de rätta verktygen byta ut mina lampor.

För ett tag sen hittade jag en sajt som handlar om led lampor bil. (Särskrivningen irriterar mig dock!) Ledlampor, har jag hört, drar inte alls lika mycket ström som vanliga lampor, så jag blev lite nyfiken. Tyvärr framgår det inte på sajten vilka bilmärken olika ledlampor passar till. För mig säger inte H-serien eller BA-serien och liknande särskilt mycket. Men sånt går ju att ta reda på genom att flukta i bilens instruktionsbok, säkert. (För ärligt talat vet jag inte vad min bil har för socklar på sina lampor heller…) Tydliga prisuppgifter finns det emellertid på sajten och som jag noterar är dessa ledlampor inte dyrare än ”vanliga” glödlampor till bil.

Dagens ledlampor sägs ha oförtjänt dåligt rykte. Idag håller en ledlampa i ungefär 13 år – om den är tänd tio timmar om dan… (Nu gäller det kanske inte billampor, men ändå, det ger en viss fingervisning…)

Jag tänker i alla fall helt klart  testa ledlampor till Clark Kent nästa gång det är bytesdags. En tvåårig garanti hos Ljustema, som företaget heter, garanterar ju också en hel del. Enögda bilar – nej tack!

*Clark Kent = min lille bil

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljus i mörkret

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.

Innehållet var emellertid av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 

Den här amaronen var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.

Idag vaknade jag med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför rostar alla tvålpumpar, home.se och diverse annat irriterande

Idag är det semester. Jag har skurlov. Det är väldigt skönt att ha skurlov en fredag, för jag började skura redan igår kväll, ju. Och snart är jag faktiskt färdig och har mer än bara lördag och söndag att njuta av min ledighet.

Fönstren är verkligen jättefina och det är bara såå praktiskt att kunna vipp-vädra. Man slipper flytta på växter, lampor och annat som brukar stå på fönsterbänkarna. Det går att öppna och vädra ändå. Det enda abret (va fult det såg ut i bestämd form!) är den taskiga persinnen i sovrumsfönstrets vädringsdel. Men jag är säker på att Dalkarlarna, som ju pratar värmländska, kommer och åtgärdar detta snarast. Jag ska ta lite bilder sen när min hem är precis som det ska vara, jag är inte riktigt i mål där än!

Ett av ställena som behövde skuras idag var badrummet. Och jag blev så skitirriterad när jag noterade rost på min relativt nya tvålpump! Det är andra gången en tvålpump blir rostig! Borde inte dessa rimligtvis vara rostfria???

Allt som är orange är inte sniggt. Rost, till exempel, är jädrigt irriterande!

Min förra tvålpump kostade massor och inhandlades på Järnia medan det ännu låg kvar bredvid Tokerian. Egentligen är det inte så konstigt att affären, Järnia, alltså, inte gick så bra där utan fick flytta till Stenhagen (som om den skulle gå bättre då…). Allting var skitdyrt och personalen var bland det mest ointresserade jag hadrskådat. Ingenting kunde de heller när man frågade om verktyg, skruvar och sånt. Satt mest och surfade! Jajamens! Inte så konstigt att kunderna ledsnar då…

Dagens andra stora irritationsmoment har irriterat mig flera gånger redan den här veckan. Av och till går det inte att logga in på home.se, där jag har två mejlkonton. Det finns ingen driftsinfo på inloggningssidan och när man anmäler felet får man bara idiotsvar som

töm cacheminnet

Dessutom kommer dessa idiotsvar till mejlen och om man då inte kan logga in… ja, du fattar resten, va? Men det gör uppenbarligen inte Spray som äger home.se, tyvärr. (Tyvärr att Spray äger home.se, alltså.) Tidigare var home.se så gott som reklamfri, både vad gäller själva sidan och reklam till inboxen. Idag är det så mycket SKIT som snurrar runt omkring på sidan att jag nästan får epilepsianfall när jag ska läsa mejl. SLUTA, SNÄLLA! (Så kanske jag skriver ett milt blogginlägg om home.se)

Sluta med all skit som snurrar i mejlboxen, home.se, så kanske jag slutar sura och skriver nåt snällt om er!

Tror du att det gick att sova idag då? Retorisk fråga. Vaknade klockan sex, men låg kvar ända till halv sju och gjorde en FEM, det vill säga läste. Sen körde jag igång! Och vet du, nu börjar mitt hem se rätt normalt ut! Några saker kvar att göra är det och det mesta är sånt jag behöver fler armar till att göra (sätta upp gardinstången i vardagsrummet, flytta matsalsbordet, vippa ner gästsängen och flytta kökssoffan på plats). Ställer mitt hopp till Fästmön som trillar in här i eftermiddag nån gång. Till dess ska jag hämta in lite prylar som jag har lyckats trycka in i förrådet (stolar, tavlor och nån golvlampa).

Hälen är förstås ondare än ond, men det är nästan bra, för då tänker jag inte så mycket på alien som också är ond. Dessutom kliar det i ögon och näsa och jag undrar om jag helt enkelt är allergisk mot städning, eller vad..?

Skitväder är det ute, det fullkomligt vräääker ner! Men härligt att känna att jag inte slösar bort den här dan genom att städa en vacker höstdag – det är inte särskilt svårt att hålla sig inomhus när det ösregnar konstant. Frisk luft får jag ändå gott om, eftersom det går så bra att vipp-vädra!

Nu ska jag ut i förrådet och härja lite, därefter är det dags för frukost, tror jag. Och sen äntligen en dusch!

Livet är kort.

Read Full Post »

Trodde du att jag var färdig nu???

Fy te rackarns vad jag har hållit på i kväll! Jag som var så himla trött idag. Det vete 17 varifrån krafterna kommer, men kommer gör de.

Min ursprungliga plan var att städa badrummet och duschrummet/toan, kanske stryka några gardiner. HA! Jag har börjat att sväva ur ordentligt, våga gå ifrån planer och manus. Det senare gjorde jag igår. Då insåg jag nämligen att församlingen varken ville ha nån predikan eller nån föreläsning utan jobba…

En favoritskylt från verkstan på jobbet!

I kväll har jag i alla fall fått en del gjort, även om det nu blev i fel ordning. Ett tag tyckte jag att jag gjorde allt möjligt och lite här och var, men det blev rätt bra till sist. Så här är en lägesbeskrivning:

• I morse upptäckte jag att en persienn var knäpp. Hittade till sist ett mobilnummer som jag ringde vid 17-tiden. Eventuellt blir felet åtgärdat på måndag. Passade på att kommentera den urusla fönsterputsningen som var gjord idag också. Stora fläckar, en svart, till exempel, på flera fönster…
• Köket är så gott som klart: gardinen hänger uppe, struken och slät, på sin långstång, krukväxterna står i fönstret liksom de två lamporna. Golvet är dammsuget och torkat. Köksbordet är framdraget så att det står under lampan – vore ju lite kul att kunna sitta där och läsa tidningen i morgon. Kvar att göra är att flytta kökssoffan till rätt position, men det kan jag inte göra ensam.
• Sovrummet är helt klart, förutom den knäppa persiennen, dårå. Men jag fick sätta upp gardiner och ställa dit växter och det har jag gjort, liksom dammat, dammsugit och torkat golvet.
• I vardags rummet har jag försökt rengöra de svarta fönsterbrädorna av sten med skokräm (!). Ingen vidare framgång. Men växterna är på plats och porslinsblomman uppknuten i ett av gardinfästena. Golvet framför fönstret är dammsuget och torkat. Kvar att göra är att flytta matsalsbordet på plats och ta in stolar, nån tavla och golvlampan från förrådet. Och så damma och dammsuga och torka resten av golvet, förstås. Gardinen är inte heller struken, utan ligger och väntar på strykbrädan.
• Gästrummet har fått upp en ren och struken gardin och jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret och där sängen ska stå. Sammetsstolen och lilla runda bordet samt nattduksbordet är på plats. På fönsterbrädan tronar kaktusparaden och porslinblomman är fastknuten i gardinfästet. Nu ska sängen vippas ner, mattan läggas på och sista delen av rummet dammsugas och golvtorkas.
• Arbetsrummet har också fått gardin uppsatt och växter i fönstret, till och med en liten lampa! Jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret. Det astunga arkivskåpet är skjutet på plats, men nu vågar jag inte hålla på med möblerna mer, klockan är ju rätt mycket… Så kvar att göra är att flytta datorn och skrivbordet på plats, damma, dammsuga och torka resten av golvet.
• Badrummet och duschrummet/toan är kvar att städa i morgon. Tänkte också försöka ge mig på att rensa röret till handfatet i badrummet, det rinner rätt dåligt där.

Är det nån som inte tycker att jag är ett under av effektivitet??? (Måste få skryta lite!)

Jag har också hunnit telefonera med Fästmön, det känns som om det var evigheter sen. Skulle ha ringt mamma också, men då hade jag inte hunnit så långt som jag har gjort.

Hälen är ondare än ondast, näsan rinner (porslinsblommorna?) och alien är ju som den är (irriterande). Men jag lever fortfarande!

Nu funderar jag på att sprätta en öl och läsa Uppsala-Tidningen. Det är väl inte för sent för det när man, som jag, har skurlov i morgon???

Och… ja just det… Jag uppdaterade mitt virusskydd på datorn också.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kylan fortsätter

Jag trodde i min enfald det jag hade läst i tidningen: att det skulle bli mildare. Något

mildare

kan man väl säga att det var i morse,

bara

runt 10 minusgrader.

Jag vill att det ska bli varmt, för nu har jag upptäckt att jag måste göra lite handpåläggning på Clark Kent*. Nån idiot har nämligen strukit sig mot hans högra bakvinge och gjort en lång, men inte så djup repa. Förhoppningsvis går det att polera upp skiten. Färg och lack har jag. Men så onödigt sånt där är! Ingen aning har jag heller om när det har hänt, jag upptäckte det i helgen. Visserligen brukar jag gå runt bilen då och då för att kolla att alla lampor funkar. Fästmön brukar också kolla. Av detta skäl gissar jag att det har hänt nån gång i förra veckan. Irriterande! Men samtidigt är jag glad att det inte var en större skada – eller att nån som satt inne i min bil blev skadad!.. Trist attityd folk har, emellertid, som varken skriver nån lapp eller hör av sig när sånt här händer.

Kallt är det som sagt idag, men också soligt. Jag försökte fånga den stora gula osten mellan husen, men som alltid är det ögat ser vackrare än det kameran ser. I alla fall för mig.

En gul ost såg jag i morse mellan husen. 

Uppe på jobbet var det kyligt. Termostaten går ju på lägsta under helger och nätter, så man måste ha tröja på sig. Fast man kan väl säga att det är ett liiitet misslyckande för dem som byggde huset när fönstren ser ut så här.

Man kan väl säga att detta frostiga fönster är ett litet misslyckande för dem som byggde huset..? 

Idag ska jag fila på min plan, i morgon väntar en intervju och ett arbetsmöte angående elektroniska informationstavlor. Det är Alla Hjärtans Dag i morgon och tillika Bibbis födelsedag, så trots att jag tycker att det är en säljarkupp tänker jag mig nog ut till Anna på kvällen.

I kväll efter jobbet måste jag handla lite för att fylla på i kylen. Gissningsvis behöver jag städa efter stamspolningen också och sen ska alla grejor och mattor tillbaka på plats. Hoppas att det blir bra nu, i rör och brunnar!

*Clark Kent = min skadade lille bil-man

Read Full Post »