Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘under täcket’

Ett däckat inlägg.


 

Fil med müsli kaffe o bok

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

Agneta ska cykla hem

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här kylan håller i sig. I morse var det 16 grader kallt och jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen, där det var varmt och skönt under täcket. Men det var nog inte bara på grund av att där var varmt och gott, jag var rätt trött, också. Ändå kom jag i säng runt 22-tiden redan igår. Då hade jag snott som en galning på kvällen. Först kom jag hem sent och var jättefrusen. Tog en varm dusch och därefter en knäckemacka eller två vid köksbordet innan jag åkte ut i kylan igen för att skjutsa hem Fästmön. Jag tycker nämligen inte att hon ska stå och frysa och vänta på bussen, det var neråt 16 minusgrader även igår kväll.

Snöigt barrträd

Jag tror att till och med träden fryser.


Men sen var jag trött, trött, trött
igår kväll. Och i morse. Kanske är det så att mycket av ens energi går åt till att försöka få den lekamliga termostaten att fungera som den ska. I morse fick jag tala allvar med mig själv. För när jag är trött blir jag glömsk. Jag äter piller mot glömskan (glömskan är ett symtom på en blodbrist jag har) också. Bara det att jag glömde ta pillren med den andra medicinen igår, onsdag. Glömde. I morse var det dags för nästa tokighet. I stället för att plocka fram tandborsten när jag hade sörplat i mig yoghurten och tuggat i min russinen drog jag av en bit tandtråd. Ehum… Tandtrådar gör jag på kvällen, inte på morgonen…

I kväll tänker jag åka hem när jag ska sluta från jobbet och inte sitta kvar. Jag behöver sätta mig en stund med mina räkenskaper innan jag ser på Antikrundan. Och så vill jag försöka hinna prata i lugn och ro med en kompis som inte mår så bra.

Men före allt detta ska jag jobba mig igenom denna torsdag. Jag stötte på ett tekniskt problem med webbverktyget igår och hur jag än försökte gick det inte att lösa. Idag har jag sökt hjälp på två olika håll – och inte heller expertisen kan lösa det hela. Återstår att prova från en annan dator. Eftersom jag har en annan dator på femte våningen tänkte jag försöka hasa upp dit senare i eftermiddag. Först ska jag emellertid ha ett möte om ett projekt kring rapportmallar. Mötet skulle ursprungligen hållas i ett mötesrum, men sen visade det sig att en forskare desperat behövde det. Då erbjöd J sig att vi kunde vara på det egna kontoret. H*n sa:

Jag har ett nytt bord inne hos mig som jag tycker är så snyggt.

Jag kontrade med:

Men då utgår jag från att du bjuder på snacks eller nåt annat tilltugg vid ditt snygga bord.

J svarade:

Nej sånt kan jag INTE ha på rummet, då skulle jag äta ihjäl mig. 

Och det är jag den första att skriva under på! Man kan INTE ha godis och snacks på kontoret för då SNASKAR man. Oavbrutet.

Jag har lunchat med Johan idag och vi tryckte i oss kyckling med pestosås. Det tyckte vi var ganska gott. Men jag fick inte mycket pesto på min mat, däremot massor av balsamicovinäger.

Johan äter kyckling på Logen

Johan gillade maten.


På vägen tillbaka
såg vi ett lustigt barrträd som jag bara var tvungen att fota. Nära. Det innebar att jag fick kliva i en snödriva med ena foten. Vad gör man inte för konsten?

Snöigt barrträd nära

För den här bildens skull blev jag ganska blöt om höger fot och ben.


Nu är lunchen slut,
dags för eftermiddagspasset. Och jag har inte glömt att jag ska sluta klocka 16 idag…


Livet är kort.

Read Full Post »