Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvällssol’

Ett inlägg om självuppgraderingar, litteratur, hushållsarbete, mat och vin, mera vin…


 

Uppgraderar Windows

Jaha. Detta var synen som mötte mig när jag skulle stänga av datorn igår kväll.

Nog för att jag skulle kunna lägga mig klockan 22 en fredagskväll, men det gör jag inte. Nån timme eller en och en halv till kan jag tänka mig att vara uppe – annars vaknar jag så tidigt på min ena av veckans två lediga dar. Fast i natt blev klockan närmare halv två innan jag kom i säng. Min dator och jag lever ibland till synes separata liv. Jag hade i princip dissat den hela fredagskvällen till fördel för litteraturen. När jag sen skulle stänga av datorn och gå och lägga mig hade eländet börjat systemuppgradera alldeles på egen hand till Windows 10. Meh! Ska inte datorägaren bestämma om detta ska ske och när, eller? Uppenbarligen inte. Uppgraderingen tog sin lilla tid och sen ville jag ju kolla att allt funkade, att inga program eller filer saknades och testa en del av det nya. Till sist tog emellertid tröttheten över efter typ 18,5 timmars vaken tid, så jag stängde av, kröp ner i sängen och somnade tvärt. Mer om Windows 10 kommer i ett senare inlägg!

 

Kaffe och Prio ett

Kaffe och Prio ett var en bra start på dan!

I morse vaknade ändå vid sjutiden. Det var lite skönt, för jag gav mig en stunds läsning i sängen med sedvanligt svart kaffe till. Sen skulle jag ju städa… Jag började igår kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Sen tog jag slut. Så idag återstod resten… Dessutom behövde vissa golv torkas, golvbrunnar rensas och så skulle dammsugarmunstycket
frigöras från hårstrån etc.

 

 

 

 Ägg räkor grönsaker och paj

Titta så mycket gott!

Jag slet på i en tre, fyra timmar och hann precis duscha innan jag skulle åka och hämta Fästmön vid jobbet för vidare färd till Annas snälla mamma och man för lunch. Den ursprungliga tanken var att vi skulle till Slottet och få sitta i Slottsträdgården, men det satte vädret stopp för. I natt ösregnade det verkligen. Jag sov underbart gott i fem timmar i natt med öppet fönster. Regnet smattrade rogivande. Tyvärr var början av den här lördagen inte regnig, men för kylig för Slottsbesök. Vi tuffade till svärmors och L:s hem i stället och blev bjudna på en hejdundrande tvårätterslunch avrundad med kaffe och kaka – jag avstod dock den senare… Att städa hade nämligen gjort mig vrålhungrig, så jag åt massor av sill och potatis och massor av laxpaj och grönsaker. Jag blev… mätt…

Det var så ljuvligt härligt med hemlagad mat att jag åt alldeles förskräckligt mycket. Nån mer mat kan jag inte få ner idag. Ändå måste jag laga mat. Jag hade nämligen tagit fram ett paket kycklingfärs som jag skulle göra lasagne på ur frysen. Eftersom här inte slängs mat lagas den ändå. Och det återstår att fixas innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa igen. Prio ett är mentalt prio ett i alla fall. Jag har redan läst halva boken…

Anna är återbördad till jobbet. Mamma har fått sitt samtal och Mors dags-present är nätshoppad sen tidigare i veckan, fast inte levererad än. Eftersom Bokus kräver att mottagaren av inslagna paket ska ha mobiltelefon eller e-post-adress gick det inte att skicka paketen direkt till mamma. Mamma har mobil, men klarar inte av sms och nån e-post-adress har hon inte. Uppenbarligen tror Bokus att alla mammor har det. Dumt och tanklöst, för alla mammor är inte 45 och/eller datoriserade/sms:iga. Nu måste paketen ta omvägen över mig som bor 30 mil ifrån mamma. Och det verkar ta tid den här gången. Men för en gångs skulle blir det ett plus om jag får hämta leveransen på Årsta jävla travcafé, för då kan jag hoppa in till vännen Agneta och sno lite böcker och umgås innan hon drar söderut. Tyvärr kanske mamma inte hinner få sina Mors dags-presenter till nästa söndag, bara…

Ett eget paket har jag fått idag av lunchvärdinnan. Det var en födelsedagspresent i efterskott. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag inte haft med nåt själv, men min After eight kändes väldigt simpel jämfört med det jag fick… Mera vin! Det passar alldeles utmärkt, för det finns ett och annat hål i vinskåpet…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men kanske blir det ett glas rött senare.
Till matlagningen, däremot, blir det en öl. Passar bra när kvällssolen tittar fram… Matlagningen ska jag ta itu med NU!


Ha en fin lördagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.


 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Mörka moln över hustaken

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.


På kvällen sen blev himlen alldeles blå
och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Blå himmel över hustaken

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.


Igår höll jag mig inte till mina regler. 
Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Bok med courier

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.


”Straffet” för gårdagens regelbrott 
blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.


Men just nu, i den här stunden,
är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett knappt inlägg.


 

Knappar Helping Hand

Det var i alla fall inte knappt om knappar hos Helping Hand.

Jag är på jakt efter en sak. En mycket specifik sak. Men jag har dessvärre ingen framgång. Jag tog i alla fall Clark ”Den rene” Kent* och for iväg för att kika på ett par loppisar idag. Kika. Jag tittade. Jag köpte ingenting. Det är andra gången på kort tid jag bara tittar. Det är roligt att se på spännande prylar. Det är spännande att se vilka roliga – och fina! – prylar som är sålda sen sist. Jag behöver inte handla. Det är knappt om pengar och då är det tillräcklig njutning att bara titta.

Sen var jag emellertid tvungen att handla. Mat, alltså. Tokerian fick ett besök liksom apoteket och så bytte jag in mammas och min Trissvinst mot en ny lott. Jag hoppas på en lite större vinst på den.

I love you Mum Myrorna

I love you Mum… Fem kronor på Myrorna i Boländerna.

Men jag har en snäll mamma! I förra veckan hade hon gått ett ärende till banken och satt över en slant till sin kyrkråtta till dotter. Mamma är verkligen generös. Jag hade ingen aning om det förrän hon sa det i söndags. Har försökt leva på det som har funnits i plånboken sen ett tag och det har gått bra. Jag har vant mig. Det är många saker jag har dragit ner på och inte lider jag nämnvärt av det än så länge. Värre blir det väl om mobilen eller datorn pajar eller nåt större som kyl och frys här hemma. Eller kanske en tand. Det vågar jag inte tänka på…  Så kanske jag skulle ha köpt det söta lilla snapsglaset jag såg hos Myrorna i Boländerna för endast fem kronor och lagt i ett påskägg till mamma. Jag tänker mig nämligen neråt landet till påsk. Fast… mamma dricker ju inte snaps. Det får bli lite godis i stället!

Det blåser som 17 ute, men jag hade ytterligare ett ärende som jag knappt hann med mellan dagens turer: jag skulle posta ett unikt armband till en vinnare. Kuvertet var så lätt och vinden så kraftig att det nästan blev flygpost.

Kvällssol

Knappt var det, men jag hann fånga kvällssolen medan jag väntade på att de fällda järnvägsbommarna åkte upp.

Sen blåste jag bort till Fästmöns jobb. Han knappt öppna min medföljande bok på gång förrän hon hoppade in i bilen. Vi ångade in på ICA Solen en tur – och naturligtvis sprang vi på Skrämmaren. Jag försökte ge igen genom att tuta ilsket, men personen verkar stendöv och var helt oberörd. Däremot kacklade vi så mycket i affären att jag knappt mindes vem jag kom dit med. Jag blev i alla fall upplyst om att Anna kommer till mig redan på fredag, för grabbarna Olsson ska ju ut på galej i helgen. Det blir lite extra umgänge med Anna i helgen, alltså, men bara fredag och lördag kväll och natt, sen jobbar hon.

Nu är det hög tid att ställa sig vid spisen och fixa till kycklingkorv och snabbmakaroner. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT2 och se när Eva Dahlgren pratar om sin sanning. Och efter det blir det Leffe och Camilla som bjuder på kriminalitet och annat i Veckans brott.

Har du lika knappt om tid som jag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark ”Den rene” Kent = min nytvättade bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt och kärleksfullt inlägg.


 

Nä, livet är faktiskt inte bara regn, som igår. Det omfattar en hel del solsken också. Igår kväll, till exempel, tittade solen fram, stark och kraftfull. Åtminstone vid sin nedgång. Och idag, när vi skriver den 27 augusti, är det knappt ett moln på himlen. Så bra då att jag har bestämt mig för att den här dagen är en städdag…

Kvällssol

Kvällssol igår.

 

Men den här dagen är inte bara en städdag! Idag är det exakt sju år sen Fästmön och jag hade vår första dejt. Vår första dejt var inte tänkt att bli nåt annat än en middag med en ny bekantskap. Jag föll som en fura. Jag kände direkt att jag ville tillbringa resten av mitt liv med Anna. Nu har våra liv tagit en del kringelikrokar, dessvärre. Du vet, så där som liv gör utan att man kan styra dem. Jag har inte kunnat erbjuda Anna det liv jag vill. Inte än. Men jag är hoppfull och tror att det ordnar sig nån gång. Och att kärleken övervinner allt. Så låt oss därför besegras av kärleken! (Det var Vergilius som skrev det ursprungligen.)

Här kommer några bilder på min kärlek:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna, jag älskar dig. ❤ ❤ ❤

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.


 

Glass och bär

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med fokus på bild.


Eftermiddag-kväll med Fästmön hos hennes snälla mamma.
Vi hämtade mat från Restaurang Trädgården, Annas mamma bjöd. Trots att hon är nyopererad hade hon snott ihop (!) en rabarberkaka med kardemumma. Mumma var ordet! Till detta, granatäppledryck. Friskt och annorlunda.

tre glas granatäppledryck
Granatäppledryck.


Annas mamma blev trött
och behövde nog vila. Och Anna ville se… havet. Jag tog henne till en brygga vid Storvad. Fyrisån var vad jag kunde erbjuda i kväll.

Anna på en brygga i Storvad
En brygga i Storvad var vad jag kunde erbjuda.


Där fanns en del människor
som njöt av kvällssolen. Några fiskade, några grillade, några lirade boll. Vattnet såg onekligen inbjudande ut…

Storvad svartvit
…även i svartvitt…


Spegelblank yta
och vårens dofter och färger.

Storvad
… men mest i färg…


Sen for vi hem
och lämnade bilen för att traska över till Tokerian för att kolla på matsvinn köpa lördagsgodis.

Hallon o blåbär på golvet
Matsvinn.


I morgon ska jag kolla på
min Nästanbror och intervjua honom om hans nyutkomna bok.


Vad har du kollat på idag??? Och vad ska du kolla på i morgon???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit en slapp dag som jag till största delen har tillbringat på Fästmöns balle. Dagen började med regn, men för en gångs skulle blev vädret bättre till kvällen.

Anna och jag var och handlade först. Sen slängde hon ihop (!) en rabarberpaj till vilken glass och kaffe serverades. Underbart gott! 

Underbart gott på ballen!


Min helvetesnatt och det jag plågas av
gjorde mig så trött, så trött. Det kändes som om huvudet vägde ett ton. Jag slumrade av och till och kopplade verkligen av. Passade på att läsa lite i min bok på gång, Flimmer, som jag fick av den snälla Syster-som-inte-alls-är-dyster till födelsedagen.

Tofflan softade – och fotade – på ballen.


Anna lagade mat och jag bara vilade.
Efter maten satt vi en stund i kvällssolen på ballen, det var härligt att få ljus och luft. Jag började må lite bättre och pallade att titta på en repris av en gammal brittisk deckare. Och innan dess kollade vi lite hotell på nätet – det börjar bli dags att boka till Pride.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.


Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.


Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.


Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.


Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.


Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.


Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!


Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.


Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!


Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.


En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »

Kvällen har sniglat sig fram. Fästmön och jag kunde sitta nån timma på balleb* i kvällssolen. Det var intressant att diskutera det en kär vän kallar för WT**. Man slås onekligen av gräsliga stilar, smaklös klädsel och dessa eviga foppatofflor. I ett visst område tycks den rosa varianten på de senare vara högsta mode. Tur att jag är så piffig själv när jag hasar omkring här i Himlen i mina bajsbruna sandaler som jag en gång i tiden svischade fram genom stadens Sandlådas korridor. Snorhalt var det, för lokalvårdarnas scheman var så pressade att golven ibland bara fick en mugg rengöringsmedel och ett par muggar vatten på sig. Sen ansågs de skurade. Och snorhala, dårå. Vansinne! Men billigt för Sandlådan – som naturligtvis på samma gång fick kunder till Sjuktugan i Backen. Säga vad man vill om min förra arbetsgivare, men innovativ var man, på gränsen till det vi vanliga döda skulle kalla dumsnål. Men i alla fall…

Nu pratade vi om kläder och stilar och jag måste ju säga att jag estimerar Annas nya klädmärke. Det gav mig också en påminnelse om vad jag ska sätta upp på fredagens handlingslappp…


Starkt varumärke!

                                                                                                                                                                       Kaffe och kanelbulle intogs i köket innan vi bänkade oss i TV-soffan. I kväll gick den fjärde och sista delen av den norska dokumentären Mitt liv som homo på SvT2. En halvtimma långt när jag önskade lite tystnad och lugn och ro. Men det är svårt att få till i Himlen eftersom de två yngsta älskar att reta varandra. Till slut blev jag skitirriterad och röt till var på den allra yngsta rusar ut ur rummet och klipper till mig på fötterna på vägen ut. Sånt beteende är inte OK. Man slåss aldrig. Men det här med kommunikation är svårt… Och ibland är jag glad att jag inte är förälder. Fast bara ibland. När ungarna retas och slåss. När de är goa och snälla och mysiga är det OK att vara bonus. Ja, ja, det är väl tur att jag inte har egna barn, för de skulle väl vara helt kuvade…

I morgon bitti ska jag in till stan och träffa min coach. Efter det blir det en tidig lunch med en god vän som jag tyvärr träffar alltför sällan. Så sorgligt eftersom vi aldrig i vår vildaste fantasti kunde tro det… Men DET är en helt annan historia och den har jag försökt lägga bakom mig. Så gott det nu går. Jag är fortfarande mitt uppe i dess konsekvenser.

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen
**WT = White Trash

Read Full Post »

Vuxentid med min kära ikväll innebar…


…en rutig duk nånstans…

                                                                                                                                                        Nåt gott att dricka…


Fast inte detta Amaronevin utan en Valpolicella.

                                                                                                                                                          En promenad bland det andliga…


Domkyrkotornen lyste röda i kvällssolen, ”kulan” på Gustavianums anatomiska teater skymtar guldgul till höger.

                                                                                                                                                     Försökte fånga en ängel…


Hon har gäckat mig länge, denna donna…

                                                                                                                                                 Tulpanerna i parken nedanför universitetet har nästan blommat ut redan.


Tulpaner, tulpaner… Överallt tulpaner…

                                                                                                                                                       Fångade en annan tjej på bild, vid foten av Geijerstatyn. Gubben själv dissade jag…


Vem är hon?

                                                                                                                                                      Träden i parken är gamla och tunga. Detta har för säkerhets skull försetts med stöttor.


Tungt träd stöttas.

                                                                                                                                                         Ett träd var väldigt rött. Mobilkameran gjorde det inte rättvisa, tyvärr.


Ett rött träd.

                                                                                                                                                               Ett av husen har flera fuskfönster, det vill säga fönstren är bara påmålade på gavlarna. Varför?


Fuskfönster påmålade på huset till vänster i bild!

                                                                                                                                                      Pumpen vid S:t Eriks källa var häftig i skymningen.


Här nedanför har ett huvud rullat…

                                                                                                                                                        Fyrisån var stilla i kväll. Långt bort skymtar tornet för hotell Hörnan.


Ån och Hotell Hörnan som skymtar längst bort.

                                                                                                                                                          Och kastanjerna blommade på träden vid vattnet. Så vackert…


Kastanjerna blommar!

                                                                                                                                                          Jag blev tvungen att gå nära dessa märkliga blommor.


Märkliga blommor, kastanjeblommorna!

                                                                                                                                                           Nån trodde att jag var från Armenien. Anna blev kär i en söt liten man. Vi har skådat Karl Bertil Jonsson IRL. Och så har jag telefonerat med mamma. Nu är vi trötta och ska strax sova. En kväll i stan är slut.

Read Full Post »

Older Posts »