Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lätta promenader’

Ett inlägg om skit. Skräp, alltså. Och homofobi.


Uppdaterat inlägg: Och nu har det kommit ytterligare en tumme ner för att Anna och jag förlovade oss. Varför läser homofober min blogg?


Så klart att det gjorde mig ledsen 
när jag noterade att nån läst mitt inlägg om den 8 november 2013 och gjort tummen ner. Jag tror nämligen inte att det var de fakta jag la fram i inlägget som gjorde nån negativt inställd utan att jag skrev att Fästmön och jag firade femårig förlovningsdag. Den tummen ner sved, kan jag meddela. Och det var väl kanske syftet med den också, eller? Själv skulle jag aldrig ha mage att trampa på nåns kärlek – så länge det är kärlek och inte besatthet, sjuklig svartsjuka eller liknande. Så länge ingen far illa av kärleken, vill säga.

Vad hände den 8 november

Tummen ner för vår femte förlovningsdag.

 

Benen på köksstolen

Morgonstund på golvet, med den obarmhärtiga vårsolen i ögonen.

Annars ligger jag mest här  och tittar på skit. Skräp, vill säga. I morse när jag vårdade ryggen på köksgolvet hittade jag en stor lerkocka. Antagligen nåt som vattumännen drog in i förra veckan, för jag går då inte in med leriga dojor i mitt kök.

Jordhögar i en grop

Kanske en jordkocka från den här högen? (Bilden är från Gamla Uppsala och tagen i höstas.)

Jag ligger här och glor och noterar hur obarmhärtigt vårsolen visar hur skitigt här är. Kanske kan jag promenera runt lite med dammvippan, i alla fall. Bara så jag står ut. Och jag ska ju företa mig lätta promenader, enligt doktorn. Fast idag behöver jag ta en lätt promenad över till Tokerian. Nyponsoppan och filen är slut och det är det jag lever på just nu.

Till påsken ska jag försöka få upp aptiten för då bådas det annan mat. Ägg, lax, sill och Janssons frestelse, har Anna och jag talat om. En liten klar vill jag förstås ha på påskafton och kanske kan jag skippa en tablett just den dan, bara för att få njuta av Östgöta sädes..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt var jag nog vaken till klockan tre. Såg på TV, en film som var skitdålig och som inte slutade förrän kvart i två. Jag satt hela tiden och trodde och hoppades att den skulle bli bra. Den blev lite bättre mot slutet, så den fick inte bottenbetyg av mig. I morse väcktes jag före klockan åtta av Liv i luckan i barnrummet under mitt sovrum.

Men det var bra att jag blev väckt, för jag låg och läste en stund i min bok på gång innan jag satte fart. Idag var det verkligen dags att bädda rent, så det och att tvätta lakan har jag ägnat förmiddagen åt. Det känns inte skönt att skaka i täckena i påslakanen och det känns inte skönt att hänga dubbelunderlakan och tunga, blöta påslakan på tork. Men det går. Det måste gå. För övrigt är det röda kring operationsärret mycket bättre. Inte helt bra, men bättre. Jag skiter nog i att ringa mottagningen i morgon – om det inte är illrött igen, vill säga.

Vidare har husmorhör och häpna! – stoppat strumpor. Två stycken. Här härjar nämligen som bekant Strumpmonstret. Strumpmonstret är det elände som snor strumpor när man tvättar, till exempel. Så då gäller det att ta vara på de strumpor man har. Fästmön, till exempel, blev av med ett helt par strumpor, inte bara en, förra gången hon var här. Ett alldeles nyinköpt par, dessutom. Detta par dök upp igår när jag skulle tvätta tjockis-svart. Strumpmonstret hade lagt paret i tvättkorgen, blandat in dessa svarta strumpor med vita trosor och handdukar, den busen!

roliga strumpor svarta m ögon

En strumpa som är besatt av Strumpmonstret?


Övriga planer för dagen
är att ta en lätt tur med dammvippan och en lätt promenad med dammsugaren. Jag ska ju ta lätta promenader. Det är inte överskitigt här hemma, men så här års drar man in rätt mycket grus och sand. En lagom strykhög väntar också, den får nog vänta till i kväll. Jag ska hinna ringa mamma, tvätta och klä mig, äta frukost och skjutsa hem Anna från jobbet (Mitt val och erbjudande till henne, inte hennes önskan eller krav, är det väl bäst att tillägga innan nån lämnar en missunnsam kommentar bara för att man försöker vara lite snäll och hjälpsam – Anna har ju barnen). Innemellan ska jag skriva några mejl till släkt och vänner, jag har inte hunnit med.

På fredag kommer Anna hit och är det nån som sätter käppar i hjulet för vår enda lediga helg tillsammans på en månad ska jag personligen straffa den. Hårt. Jag sitter och funderar på god mat som ska lagas. Eftersom vi jobbar på fredagen kan det bli så att vi köper nånting från Saluhallen. Jag fick ju 400 pix i 50-årspresent av vännen Rippe, presentkort som jag ännu inte har utnyttjat.

Presentkort till Saluhallen

Presentkort som kanske går till Fredagsmys från Feskarn…


Igår åt jag potatisklyftor,
kycklingkorv och ärtor-majs-paprika samt räksallad. Det var rätt OK. Men idag blir det god söndagsmiddag! Jag har tagit fram den här burken ur frysen:

U 3 biffar

U 3 biffar…


Anna gjorde ju kycklingköttbullar
åt mig till jul. Men hon gjorde också tre pannbiffar. Och det är dessa jag ska äta till söndagsmiddag i kväll!

Biffar på tining

Tre kycklingfärsbiffar på tining.


Jag minns söndagsmiddagar
när jag bodde hemma. Min morfar kom alltid till oss då och åt middag. För det mesta hade mamma tillagat stek eller nånting fint, men ibland var det pannbiffar. Och hjälp så jag åt! Nu äter jag ju inte vilken färs som helst, utan bara kycklingfärs. Anna var så söt och lagade åt mig. Idag ska jag verkligen njuta!

Det vackra vädret håller i sig och tack och lov har temperaturen stigit till mer behagliga sex minusgrader, jämfört med 22 igår… Jag vet att jag borde gå ut, men hur kul är det att göra ensam? Nej, jag stannar inne tills det är dags att hämta Anna.

I kväll bänkar jag mig för att se andra delen av En pilgrims död. Vi får se om Leffe fortsätter gubberiet eller om det blir lite mer kärringstuk på det hela…

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fan idag är det inte roligt alls att vara Tofflan. Jag har ont på flera ställen på kroppen och jag är ilsken. Det senare är ju ingen ovanlighet, men ändå. Även Tofflor föredrar att vara glada. Helst vill vi vara smärtfria också.

Liksom igår har jag så ont att jag mår illa. Det trycker på både här och var och hälen har jag bara lust att såga av.

Jag jobbade till lunch idag och det var vad jag orkade med. Var tvungen att inhandla diverse på vägen hem, så jag var rätt slut. Fästmön kommer på seneftermiddagen och vi ska handla lite till då. Det hade ju varit himla bra om jag hade kunnat lämna bilen på min parkeringsplats, dårå. Men se det gick ju inte! Jag såg hur personen som har parkeringsplatsen till vänster om mig, de som alltid ställer sig så himla nära, skyfflade snö härom kvällen. Skyfflade från sin parkeringsplats till… min.

Jävla idiot!

tänkte jag, men hade för ont för att protestera. Idag har jag också ont, men idag blev smärtan till en gnista energi i stället. Jag började skotta min parkeringsplats – jag fick ju köra in bilen i garaget – och passade på att ge tillbaka lite snö till grannen. Bakom denn*s bil. HA! Om jag nu tack vare detta får åka till akuten i natt – so be it!

Jag fick alldeles nyss ett kuvert från sjukhuset med en massa papper. Insåg att jag har ätit hälmedicinen en vecka för länge för att det ska vara lyckat inför en operation. Men vaffan, om jag förblöder blir säkert en och annan glad. Frågan är bara vem min stalkare ska stalka då. Vilken stackare som ska drabbas…

Igår mejldiskuterade jag med en vän som har liknande problem med en stalker som jag har. Det märkliga är att båda våra stalkare är kvinnor. Men vad jag förstår av programmet Stalkers på TV3 är det faktiskt inte så ovanligt som man kan tro. I onsdagens program var det emellertid en exmake som stalkade sin exhustru och hennes nya familj. Han hade roat sig med detta i… 30 år! 30 jävla år… Ja, som du förstår är ju stalkare inte särskilt friska i huvudet. Det kan man liksom inte vara. Min stalkare har bara trakasserat mig i två och ett halvt år. Men det verkar ju inte vara några problem att fortsätta. Jag förstår bara inte vad man får ut av att förfölja, trakassera och håna nån annan i flera års tid. Det är riktigt, riktigt sjukt beteende, som sagt. Men h*n är ju inte mottaglig, som vännen K uttryckte det. Så rätt K hade!

Nu är det snart helg på riktigt. Sista helgen i nuvarande skick. Efter nästa helg är jag förhoppningsvis i nyskick. Tjolahoppsansasteg får jag inte ta då, men väl

lätta promenader.

Lätta promenader, my ass! Jag kan knappt gå från stolen till toa, så jag får väl införskaffa rulle snart. Eller en elefant som kan bära mig.

Ha en bra helg! Och gör nåt kul, du som orkar!  Börja med att kolla på dessa goa gubbar! (Jag fick länken av I för att jag skulle ta en paus. Det var innan I visste att jag hade gett tillbaka snö till min parkeringsgranne, tror jag. Känner mig lite lik gubbarna i filmen, faktiskt!..)


Livet är kort.

Read Full Post »