Kan gamla ord väckas till liv?

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över gamla, glömda ord, nåt som Lars Wittenstens krönika i lördagens lokalblaska triggade igång.

Det är få saker jag saknar med att inte längre vara lokalblaskeprenumerant. Lars Wittenstens krönikor är dock en av dessa. Jag har alltid läst hans krönikor om vårt språk med stor behållning. Idag var jag uppe ett ärende på institution 1 och hittade en krönika signerad LW i lördagens tidning, en krönika jag inte kunde låta bli att söka upp på nätet.

Ord…

Lars Wittensten skriver om gamla ord och det nyväckta intresset för dessa. Han funderar om det går att väcka liv i ord som har fallit i glömska. Han är inte så övertygad om det, emellertid. Lars Wittensten har hittat en kul (tycker jag, alltså!) blogg, Glömda ord, som varje morgon publicerar ett nästan bortglömt ord. Läsaren uppmanas att använda ordet under dan på ett naturligt sätt. OK, jag tror väl kanske inte heller att detta kan väcka liv i bortglömda ord, men jag tycker att det är en kul och intressant grej – jag älskar ju ord! Min största fasa är att tappa mina ord, att glömma bort dem. Det var ett av skälen till att jag startade den här bloggen för fyra år sen (den 16 maj 2009). Alltså att jag ville försöka hålla kvar orden, minnas dem, fästa ner dem i inlägg så jag inte tappar eller glömmer bort dem. Problemet är bara att jag har skrivit så många ord sen den där dan för fyra år sen att jag inte minns alla bara för det…

Bloggen Glömda ords syfte är alltså att värna om gamla ord så att de inte glöms bort. Intresset för gamla ord har ökat. Detta i sig innebär emellertid inte att det går att hitta praktiska användningar för dessa ord. Lars Wittensten skriver bland annat:

[…] Men känner ni någon som otvunget säger oomkullrunkelig tio gånger om året? […]

Svenska Akademien måste inför varje ny utgåva av sin ordlista rensa bland orden. År 2006 togs  5 500 ord bort för att ersättas av 10 500 nya. Men det betyder ju inte att de gamla orden för den skull slutar att existera, enligt Horace Engdahl.

Dagens glömda ord är för övrigt

berså

Det tycker jag inte är så väldigt glömt, jag använder det ganska ofta, åtminstone den här tiden på året. Tänk bara på att

Dricka saft i syrénbersån – om man nu hade nån… Berså, alltså… Saften skiter jag egentligen i…

Syrénpåslakan har jag däremot, men det passar inte riktigt att dricka saft i dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hushållsam

I natt var jag nog vaken till klockan tre. Såg på TV, en film som var skitdålig och som inte slutade förrän kvart i två. Jag satt hela tiden och trodde och hoppades att den skulle bli bra. Den blev lite bättre mot slutet, så den fick inte bottenbetyg av mig. I morse väcktes jag före klockan åtta av Liv i luckan i barnrummet under mitt sovrum.

Men det var bra att jag blev väckt, för jag låg och läste en stund i min bok på gång innan jag satte fart. Idag var det verkligen dags att bädda rent, så det och att tvätta lakan har jag ägnat förmiddagen åt. Det känns inte skönt att skaka i täckena i påslakanen och det känns inte skönt att hänga dubbelunderlakan och tunga, blöta påslakan på tork. Men det går. Det måste gå. För övrigt är det röda kring operationsärret mycket bättre. Inte helt bra, men bättre. Jag skiter nog i att ringa mottagningen i morgon – om det inte är illrött igen, vill säga.

Vidare har husmor – hör och häpna! – stoppat strumpor. Två stycken. Här härjar nämligen som bekant Strumpmonstret. Strumpmonstret är det elände som snor strumpor när man tvättar, till exempel. Så då gäller det att ta vara på de strumpor man har. Fästmön, till exempel, blev av med ett helt par strumpor, inte bara en, förra gången hon var här. Ett alldeles nyinköpt par, dessutom. Detta par dök upp igår när jag skulle tvätta tjockis-svart. Strumpmonstret hade lagt paret i tvättkorgen, blandat in dessa svarta strumpor med vita trosor och handdukar, den busen!

En strumpa som är besatt av Strumpmonstret?

Övriga planer för dagen är att ta en lätt tur med dammvippan och en lätt promenad med dammsugaren. Jag ska ju ta lätta promenader. Det är inte överskitigt här hemma, men så här års drar man in rätt mycket grus och sand. En lagom strykhög väntar också, den får nog vänta till i kväll. Jag ska hinna ringa mamma, tvätta och klä mig, äta frukost och skjutsa hem Anna från jobbet (Mitt val och erbjudande till henne, inte hennes önskan eller krav, är det väl bäst att tillägga innan nån lämnar en missunnsam kommentar bara för att man försöker vara lite snäll och hjälpsam – Anna har ju barnen). Innemellan ska jag skriva några mejl till släkt och vänner, jag har inte hunnit med.

På fredag kommer Anna hit och är det nån som sätter käppar i hjulet för vår enda lediga helg tillsammans på en månad ska jag personligen straffa den. Hårt. Jag sitter och funderar på god mat som ska lagas. Eftersom vi jobbar på fredagen kan det bli så att vi köper nånting från Saluhallen. Jag fick ju 400 pix i 50-årspresent av vännen Rippe, presentkort som jag ännu inte har utnyttjat.

Presentkort som kanske går till Fredagsmys från Feskarn…

Igår åt jag potatisklyftor, kycklingkorv och ärtor-majs-paprika samt räksallad. Det var rätt OK. Men idag blir det god söndagsmiddag! Jag har tagit fram den här burken ur frysen:

U 3 biffar…

Anna gjorde ju kycklingköttbullar åt mig till jul. Men hon gjorde också tre pannbiffar. Och det är dessa jag ska äta till söndagsmiddag i kväll!

Tre kycklingfärsbiffar på tining.

Jag minns söndagsmiddagar när jag bodde hemma. Min morfar kom alltid till oss då och åt middag. För det mesta hade mamma tillagat stek eller nånting fint, men ibland var det pannbiffar. Och hjälp så jag åt! Nu äter jag ju inte vilken färs som helst, utan bara kycklingfärs. Anna var så söt och lagade åt mig. Idag ska jag verkligen njuta!

Det vackra vädret håller i sig och tack och lov har temperaturen stigit till mer behagliga sex minusgrader, jämfört med 22 igår… Jag vet att jag borde gå ut, men hur kul är det att göra ensam? Nej, jag stannar inne tills det är dags att hämta Anna.

I kväll bänkar jag mig för att se andra delen av En pilgrims död. Vi får se om Leffe fortsätter gubberiet eller om det blir lite mer kärringstuk på det hela…

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Julklappar och den underbara julkorgen!

När jag gick från jobbet idag var jag alldeles överbelamrad med grejor. Den underbara och enorma julkorgen vägde ett ton och jag var nyfiken så jag kunde spricka på dess innehåll! Sen fick jag en julklapp från fru Chef1 också – och den var inte så illa, den heller. Riktigt fin, skulle jag vilja säga…

Två påslakan med lika många örngott till – av finaste kvalitet! Hoppas min förra arbetsgivare ser det här och skäms över sina Clas Olson-prylar.

                                                                                                                                                            Jag åkte ju svängen om min duktiga frissa och på parkeringen dök Fästmön upp, överbelamrad även hon med julklappskassar efter en shoppingrunda på stan. Det var kärt att få en kvarts pratstund och en puss eller två innan jag hastade in till M. M, som precis som vanligt gjorde underverk med mitt huvud!

Hemma i New Village hade mamma varit flitig! Hon har stekt kycklingköttbullar till vårt julbord samt griljerat sin skinka. Micron klarade hon också av, så hon fick i sig matlådan jag hade gjort i ordning.

Jag var över till familjen Snäll med deras post och för att mata husdjur – jag är ju lite lägenhetsvakt över julen – men sen var ju mamma och jag tvungna att titta vad korgen innehåller!

Det var massor av små paket och nåt lite större, men jag öppnar inget av dessa förrän på julafton, har jag bestämt. Men kolla bara, så mycket gott…

Finaste julkolan!

                                                                                                                                                                      Och så grävde jag lite…

Silverpaket med söt tomte, starkvinsglögg, ljus…

                                                                                                                                                           Grävde lite till…

Scrack!

                                                                                                                                                                 Jag hittade två påsar av olika sortes Scrack, italienska snacks. J, som kom förbi och tittade, sa att han hade köpt sånt i helgen och att det var riktigt, riktigt gott! Så spännande!

Sen grävde jag lite mer i korgen…

Skumtomtar och tomtar på pappersservetter trängdes med pasta.

                                                                                                                                                               Här var ju massor av gott att äta!.. Titta!

Pastasnäckor som jag älskar!

                                                                                                                                                            Ytterligare djupdykning i korgen visade ännu mer gott!

Espressokaffe och karameller!

                                                                                                                                                           Alltså, jag sa redan när jag började jobba första dan att jag lär bli tjock på det här jobbet. Riktigt tjock. Det är det väl ingen som tvivlar på nu?..

Oliver, kolor och en burk torkad svamp.

                                                                                                                                                                 Jag kan inte med varken ord eller bild berätta vilken otrolig omtanke som ligger bakom denna fantastiska julkorg! Innehåll för såväl kropp som själ! Till mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Röd pesto – perfekt till pastasnäckorna!

                                                                                                                                                           Godsaker för både kropp och själ, tror jag bestämt. Snälla, snälla människor!.. Jag är överväldigad!

En tomtepåse.

                                                                                                                                                              Paketen sparar jag som sagt till julafton. Här är ett av de större. Hårt paket = bra paket, eller hur?!

Hjärtepaket!

                                                                                                                                                               Jaa… jag är alldeles matt… Vilka hjärtegoda människor… 

Det finns en samling av just dessa hjärtegoda människor som jag en gång hoppas få bjuda till fest. En gång. När vinden vänder och jag har flyt igen. Jag ska aldrig, aldrig glömma er!

Read Full Post »

Tackar som frågar, men jag mår BLÄ!

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.

Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.

Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »

En nyans brunt

Dagen idag går i en nyans brunt. Det är bara så. Brunt. Brun dag. Inte nån bajsdag för det. Bara brun. Inte skitbrun. Brun. Brunt var min älsklingsfärg när jag var tonåring – fråga FEM, hon vet! 😀 (För det var hennes älsklingsfärg också! Du skulle ha sett våra rum…) Här kommer ett smakprov:

Personerna på bilden har inte med det bruna att göra, de råkade bara vara mina kompisar just då – OCH Max Fenders-diggare! Kolla in tapeten – BRUN – samt ryggkuddarna  – BRUNA. Kikar man mellan kompisarna ser man påslakan – BRUNA…

                                                                                                                                                   Fästmön är skjutsad till jobbet. Det var som vanligt knappt en människa eller bil ute, bara ett par galningar som svajade omkring på vägbanorna på cykel. Jag fattar inte varför folk envisas med att cykla när det är massor av snö, snorhalt och kallt (ungefär -9 grader i morse)!

Anna jobbar till klockan 16 idag, så jag har hela dan för mig själv. Och inte ett dugg planerat. När hon frågade i morse vad jag ska göra idag, kände jag mig som en orörd (nåja…) målarduk. Fast inte lika inspirerande, kanske, för här kommer ju inte precis nån konstnär och passerar med palett och penslar. Här gäller det att måla sin dag själv, liksom. Och min dag har jag ju redan bestämt färg på. EN färg. Brun.

Möjligen blir det nån maskin tvätt, troligen blir det strykning. Sen borde jag gå ut och få lite ljus och frisk luft, men jag har inte nån lust alls. Ingen alls. Gissar att jag ringer mamma i eftermiddag innan jag hämtar Anna. Kyckling och potatisklyftor med hot béarnaisesås blir det till middag i kväll. Fantasifullt? Nja, inte särskilt, men gott och relativt snabbt tillagat.

Kanske en film, senare. Jag spelade in Max Manus igår – tack för tipset, Inna! Vi har också lite lättsammare filmer på DVD-hårddisken. Igår kväll såg vi tre avsnitt från Snobbar som jobbar-boxen, en fin julklapp från Anna. Jag har nu sett tolv avsnitt totalt, det vill säga hälften. Men boxen innehåller också fyra långfilmer! Och det ÄR verkligen kult och roligt att få frossa i 70-talet lite och skratta åt töntiga dansmoves och kläder!

En fin julklapp från Anna!

Read Full Post »