Katter är sötare än jag

Ett kommenterande inlägg.

---

 

Mamma Katt och jag, en mjaufie.

Det luktar lök i hela lägenheten. Stekt lök. Jag lagade mat igår kväll. Det blev en sen middag. Det här med lediga dar är inte riktigt vår grej, Fästmöns och min. Ibland kommer dessa dar och då är frågan vad en ska göra av dem. Har en inget planerat kan det bli så att en får ett infall ganska sent. Då blir allting sent. Därmed också middagen. Och det är därför det luktar lök i hela lägenheten.

Mitt under matlagningen ringde telefonen. Jag kände mig upptagen just då och inte så pratbar, men idag förekom mig personen som ringde innan jag hann ringa tillbaka. Nån telefonmänniska är jag inte, lika lite som en kattmänniska, men självklart blir jag glad när nån för en gångs skull ringer. Till mig. Då pratar jag. Då pratar jag mycket, precis som alla andra ensamma gör. Det blev ett kort och trevligt samtal med denne äldre, men vitale herre. (Ja, jag saknar min pappa och lider svår brist på äldre herrar i mitt liv. Därför blir jag extra glad när denne man ringer.)

Det har varit tyst här… Ser du mig eller bara din spegelbild i mina solbrillor?

Annars har det varit tyst här. De stunder livet är OK blir allt längre, men det blir även de stunder när livet känns som pest och jag går sönder. Jag har nu smugit igång kommenteringen på bloggen igen. Förhoppningsvis kan jag hantera den. Ett skäl till avstängningen var att jag inte orkade hantera kommentarer, eftersom min policy är att svara på alla inkomna sådana. Två (2) personer, båda svårt sjuka, hörde av sig ganska direkt på annat sätt än via bloggen och undrade/förstod hur läget var. Sen var det några till som hörde av sig, de flesta av andra orsaker än för att fråga om läget och några oförskämda, elaka och sårande. Som vanligt. Kommenteringen har varit avstängd under ett par veckor. Antalet besökare har minskat. Så då har det alltså handlat om att dessa vill göra sina egna röster hörda. Bevisat är nu att ord – och luft mellan raderna – om det som gör ont är tydligen ointressant. Men lägger jag ut en kattbild på Instagram får den hur många ❤ ❤ som helst. Ja, katter är ju betydligt sötare än jag. Jag läste hos Metro igår om en mamma som härmade sin dotters selfies på Fejan. Bilden överst i inlägget är därför fri för tolkning.

Det här har fått mig att förstå att jag inte kan använda bloggen för sociala kontakter. Mitt sociala liv snävas in allt mer. Därför blev jag extra glad för den äldre mannens telefonsamtal liksom för samtalet från mammakusinen B häromdan. ”Alla andra” är så upptagna med att jobba, eller nåt.

Så här tomma glada var Anna och jag igår.

Det är Kulturnatt här i Uppsala idag. Naturligtvis ska jag inte bevista den. Men om jag hade gjort det hade jag nog kikat på nåt av det jag skrev om för nån vecka sen. Idag ska jag ha en läsdag. Jag behöver komma in i min bok på gång, som passande nog bär titeln Dödens bok. Boken är på strax över 600 sidor. I morse, efter att ha skjutsat Anna till jobbet, låg jag i sängen och läste till sidan 155. Tvättmaskinen har snart jobbat färdigt åt mig. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men jag ska inte. Trött, trött, trött är mitt mellannamn.

Och för att du inte ska bli besviken… Här är några kattbilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är fortfarande nio procents utrymme kvar på bloggen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött och daaan*…

Framåt eftermiddagen kände jag orken sina. Men idag var jag mer lyhörd och gjorde mig klar för avfärd i tid, innan krafterna tar helt slut. Och det var rätt smart, för bilen behövde verkligen grävas fram under snömassorna. Som tur var var det lätt snö. Vägen hem var plogad och det var också tur. Minns en dag före operationen när jag nästan inte tog mig hem…

Tyvärr blev det ingen tur ut till Himlen i kväll. Där ute brukar det nämligen inte plogas i första taget och parkeringsplatsen är med all säkerhet inte plogad – sånt tycker Uppsalahem att man ska göra själv. Att gräva sig loss och att skotta klarar jag inte än så länge. Jag skrapade lite försiktigt med min lill-skotte utanför garaget hemma – och sen fick jag ont i både ryggen och magen. Idiotiskt, jag ska ju vara frisk nu! I morgon gör jag ett nytt försök att åka till Himlen med matkassen till Fästmön och barnen. (Anna lagar till sig och barnen – och jag tänkte nog laga till Anna och mig när hon kommer nästa gång.)

Det blev en bra arbetsdag idag! Jag trivs verkligen på institution 1 – med alla som jobbar där. (Alltså jag älskar inte alla där, men de flesta är trevliga, glada, sociala och pratbara.) Bland annat hade jag en lång pratstund med R efter förmiddagens möte eftersom R har liknande alienproblem i familjen som jag har haft – fast med stor bokstav. Dessutom är den nyaste familjemedlemmen inte helt frisk, vilket naturligtvis är oroande för alla.

Nån hade ställt en skål med märkliga snacks på fikabordet, så på eftermiddagen undrade jag var drinkarna var nånstans. Det är sånt man bara kan vräka ur sig på institution 1, inte på institution 2, tror jag. Vi som fikade på eftermiddagen försökte sammanställa nån sorts innehållsdeklaration, men jag tror inte att nån av oss lyckades helt.

Innehållsdeklartion, någon???

På vägen hem stannade jag till vid Tokerian eftersom både müslin och mild lättyoghurten var slut. Tisdag betyder också TV-tidningsdags, men det var ett rätt misslyckat köp. Inte mycket att glo på i veckan, alltså, mer än Antikrundan och Leffe (i kväll in person, på söndag ska jag väl försöka stå ut med det gubbiga och se på andra delen av En pilgrims död.) Jag fick helt enkelt trösta mig med att köpa hem en kanelbulle – det doftade ljuvligt av kanel i hela affären. Och är det nånting som Tokerian är outstanding på – förutom att dålig stavning på skyltar – så är det kanelbullarna! Mums!

Skitgoda kanelbullar!

Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor, kaffe och ett glas mjölk först, innan jag åt en bulle. Jag skulle nämligen ringa mamma och då kan jag inte ha lågt blodsocker. Fick höra att mammakusinen B gjort en kvickfixoperation igår. Jag hoppas att allt har gått bra. Del två följer visst redan nästa vecka.

Eftersom jag längtar efter min älskling ville jag telefonera med henne också. Det blev inte så länge, för den ena luren laddade ur efter jag hade pratat med mamma och den andra är på god väg. Men en liten stund blev det. Ingen ville lägga på, typ. Vi kan barnsla oss rätt bra ibland… Särskilt när vi spelar Wordfeud. Några av dagens snuskiga ord har till exempel varit

• urinoar
• kuse
• påk
• kåta
• sex

Jag avslöjar naturligtvis inte vem som är värst av oss…

Nu ska jag försöka vara lite vuxlig och läsa Antiktidningen som kom idag. Annars var det bara en räkning i postboxen och såna kan man ju egentligen klara sig helt utan, eller hur?..

BTW, det har inte ringt nån säljare från nåt pensionsföretag idag, men jag har fått ett mejl från Prognosia där man beklagar att jag har blivit uppringd. Uppenbarligen läser de min blogg bloggar, för den e-postadressen de hade mejlat till var inte den jag skrev i meddelandet till kundtjänst, idiot@prognosia.se…

*daaan = se detta inlägg!

Livet är kort.

Read Full Post »