Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mordet på Olof Palme’

Ett inlägg om en bok.


 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Den tredje mannenDet börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mellan sommarens längtan o vinterns köldAtt jag gillar Leffe vet den som läser min blogg. Han är rolig, ironisk, vass och skärpt som tusan. Sen kan han vara lite underlig också – precis som vi alla kan vara. För ett tag sen lånade jag en hel hög med böcker av Fästmön. I den låg bland annat Leif GW Perssons bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Nu har jag läst den tegelstenen på nästan 600 sidor.

En amerikansk student tar livet av sig genom att hoppa från fönstret till sitt studentrum. Det är helt klart ett självmord. Men en synnerligen envis polis gör en märklig upptäckt i studentens klack. Plötsligt rullas en underlig historia upp. Försent inser polisen att det egentliga offret hela tiden har varit Sveriges statsminister.

Det här är en fiktiv historia. Boken är också den första delen av Leffes trilogi om mordet på Olof Palme. Därför kan och bör man som läsare läsa boken med den vackra titeln på lite olika sätt. Personligen tycker jag att historien blir alltför utdragen. Boken är för tjock, helt enkelt. Den blir seg bitvis.

Det samlade Toffelomdömet når upp till medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm om Anna Lindh.


Igår var det tio år sen
Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen en eftermiddag på NK i Stockholm. Idag är det tio år sen hon avled från skadorna. Socialdemokratiska politikern Anna Lindh, utsedd av osss genom våra demokratiska riksdagsval (även om hon inte fick just min röst), blev mördad.

Vi som var med redan 1986 när statsminister Olof Palme mördades undrade om även detta ministermord skulle förbli olöst. Det blev det inte. Mördaren infångades och dömdes till livstids fängelse. Anna Lindhs två barn blev för alltid moderlösa. Och när även deras pappa avled 2010 blev de föräldralösa.

TV4 visade på tisdagskvällen dokumentärfilmen Anna Lindh – människan, ministern, mordet. Fästmön och jag tittade tillsammans på filmaren Christina Olofsons verk.

Anna Lindh

Anna Lindh. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


I den här dokumentären
skildras Anna Lindh som den politiker hon var av sina arbetskamrater och partiledare. Så mycket av den privata Anna Lindh får vi inte se, utan det är den oerhört engagerade och pålästa socialdemokraten Anna Lind vi möter. Det visas en hel del foton och klipp. Intressanta glimtar om hennes förmågor ges också av utländska politiker, såsom Colin Powell och Madeleine Albright.

Vi tittare får en ganska entydig bild av Anna Lindh, genom andras ögon. Människor som har jobbat med henne. Mest då ur det egna, socialdemokratiska ledet, men ändå. Alla talar om hennes engagemang och kompetens. Vi är många som tror att hon kunde ha blivit partiledare, kanske till och med statsminister. Men så blev det inte. Anna Lindhs liv tog slut i förtid. En mördare såg till att hon inte blev äldre än 46 år.

Det här är en riktigt bra film! Även om det mest är politikern Anna Lindh som skildras blir kollegornas ord om henne mycket rörande. Förutom Göran Persson, dårå, som gör ett riktigt klavertramp i ett av sina uttalanden. (Varför lägga skulden på Anna Lindh när det var ett helt gäng som fattade ett felaktigt beslut?)

Det blir förstås inget betyg mer än ett stort jäkla minus för den som tar en folkvald politikers liv. Våra politiker ska vara trygga i sitt ämbete. De ska inte behöva frukta för sina liv. Men så är det ju, förstås! Idag har väldigt många politiker en hotbild mot sig.

Toffelbetyget för den här filmen blir det dock det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

I kväll kommer nästa dokumentär om Anna Lindh. Klockan 20 – 21.30 visar SvT1 Tom Alandhs Anna Lindh 1957 – 2003. Eftersom vi gör lite annat då, spelar jag in den på DVD:n och tittar efter TV-visningen.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.


Ett franskt program,
skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Änglamakerskanlåt den rätte komma inDen farliga lekenHuvudjägarna
Nordiska deckarunder?


Så många nordiska deckarunder
var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.


Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död är slut. Det fjärde och sista avsnittet gick i kväll. Och just för att jag vet att Olof Palme blev mördad och att hans mördare inte har fått sitt straff ville jag se vad Leif GW Persson har för teorier om det hela.

En pilgrims död

Här får Lars Martin Johansson, till höger, en avhyvling under minnesstunden över Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Mordet har nu skett
och Leffes teorier om en inblandad polis har börjat slå rot i oss tittare. I den här delen hamnar polisen på varmare breddgrader, för nu har spåret blivit hett. Och hetare ska det bli. Somliga får det riktigt hett om öronen. Så hett att bara somliga vet vem som mördade Olof Palme.

Slutet innebär i alla fall i mina ögon en liten missräkning. Samtidigt tror jag att vi nog inte kan komma sanningen närmare än så här. Frågan är om Leif GW Perssons teorier är korrekta. Jag vet inte, jag. Jag vet verkligen inte. De är i vart fall inte otroliga…

En pilgrims död, sista avsnittet, får högsta Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tyckte
om En pilgrims död. Del 1, En pilgrims död. Del 2 och En pilgrims död. Del 3!


Livet är kort.

Read Full Post »

För första gången i världshistorien tittade Fästmön och jag tillsammans på En pilgrims död. Anna hade hämtat igen avsnitten via SvT Play, medan jag glott på TV.

Gruppen i En pilgrims död

Gruppen som har tagit upp det olösta mordet på Olof Palme på nytt. Bilden är lånad från SvT:s hemsida och fotograf är Peter Cederling.)


Kvällens avsnitt
var det tredje och näst sista. Det verkar ha försvunnit bevismaterial från utredningen. Frågan är hur det kan komma sig. Men i detta avsnitt får vi också se hur Leif GW Persson tänker sig att mordet har gått till och vem som är mördaren. Det blir riktigt spännande och om den som ligger bakom mordet är den skyldige är det en riktigt obehaglig person – som dessutom har kopplingar till gruppen på bilden ovan… För övrigt känns Leif GW Perssons idéer kring mordet inte alls särskilt otroliga.

I kväll blev det högsta Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och dags för den andra delen av Leif GW Perssons En pilgrims död. Efter den första delen tyckte jag att Rolf Lassgård var den stora behållningen. Men vad tyckte jag i kväll?

Rolf Lassgård

Behållningen av första delen: Rolf Lassgård. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I kvällens avsnitt,
liksom i det första, pendlar händelserna mellan dåtid (sent 1985) och nutid. Ett mord på en amerikansk författare sker medan denne utreds. Inblandad i utredningen är en av de kvinnliga utredarna som numera ingår i Lars Martin Johanssons nya utredningsgrupp. Man börjar ana att allt inte är nån stor röra utan hänger ihop.

Det blir lite spännande i kväll. Och ett skäl till det är att det dyker upp flera konstigheter som har med mordet på Olof Palme att göra. Sist i det här avsnittet dyker även mordvapnet upp.

Jaa, det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret.

Nu stiger Toffelbetyget till rätt högt. Fortsätter del tre i samma anda kan det sluta hur som helst. Med antal tofflor, alltså…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »