Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘safe’

När man är med om nånting svårt, till exempel en separation eller att förlora jobbet, följs detta av en sorgeperiod. Det är en period när man ältar och bearbetar det som har skett och det som gör ont. Efter ett tag kommer man förhoppningsvis ur detta tillstånd – en del som nya människor, knäckta eller starkare. En del människor kommer inte igenom perioden alls.

I morse ringde telefonen strax efter klockan tio. Det var en svägerska eller en brorsdotter till min förra sambo. Hur kul är det att bli påmind om ett sånt misstag? Och man kan ju undra hur fina kontakter de har i den familjen, det var liksom nio år sen hon flyttade

Men den tyngsta påminnelsen om nåt som gör ont fick jag av lokalblaskan vid frukostbordet. Rubriken

Utköpt chef åter på toppjobb

på tidningens förstasida drog till sig mina ögon. Och jag läste artikeln. Jag läste den högt för stackars Fästmön, som säkert inte var ett dugg intresserad. Den som vill läsa artikeln på nätet hittar den med rubriken Kränkte kollegor – fick ny tjänst. Jag är inte förvånad över att det inte går att lämna kommentarer på artikeln!

Jag kände till att den år 2010 från Svenska Kyrkan utköpta chefen var tillbaka på Sjukstugan i Backen sen ett bra tag. Personen har arbetat deltid där. Jorå, jag har flera personer inne i organisationen som förser mig med information om chefen i fråga utan att jag efterfrågar den. Jag vill nämligen så gärna gå vidare, men det blir lite svårt när jag ständigt blir påmind om sånt som gör ont.

Därför kan jag säga att jag inte är ett dugg förvånad att Sjukstugan i Backen tar tillbaka chefen. (Jag och några till slog nästan vad om detta för ett år sen. Trodde man att det var safe nu, efter ett år,  att anställa honom utan att nån skulle reagera? Nu har vi nästan slagit vad om vem han ska peta härnäst…) Denna person som arbetade på Sjukstugan i Backen i samma befattning som han nu har återfått fram till 2005. Därefter arbetade han centralt inom organisationen fram till hösten 2009 då han tillträdde en tjänst vid Svenska Kyrkan.

Journalisten Hannah Davidsson har frågat nuvarande högste tjänsteman på Sjukstugan i Backen hur man tänker när man anställer en person som har kränkt medarbetare. Han svarade:

Man förvissar sig om att den bilden inte är den som man delar. Jag har själv jobbat ihop med honom (chefen) så jag känner honom, och jag har även förankrat att rekryteringen skulle ske […]

Om jag tolkar svaret rätt letar man efter avvikande åsikter tills man hittar några som stämmer överens med sina egna. Eller vad menar karl’n???

Hannah Davidsson frågar också vad den högste tjänstemannen tror att personalen på Sjukstugan tycker om att få en chef som tidigare har betett sig illa. Han svarar:

Det får du fråga dem om.

Och det är synd att Hannah Davidsson inte har frågat personalen eller grävt lite mer och frågat personalen som var underställd honom när han jobbade centralt i organisationen, alltså tjänsten han innehade före tjänsten på Svenska Kyrkan. Hannah Davidsson kunde till exempel ha studerat personalomsättningen åren 2007, 2008 och 2009 och enbart med dessa siffror kunnat få intressanta trådar att rycka i.

För en sak är ganska klar och det är att en person som beter sig kränkande mot kollegor och medarbetare inte bara plötsligt gör det. Genom att studera historien skulle Hannah Davidsson ha hittat ett och annat. Jag själv kunde ha berättat om chefens nämnande av min homosexualitet i jobbsamtal, till exempel. Vad har sexuell läggning med arbetet att göra, liksom? På Svenska Kyrkan handlade det tydligen om att chefen skulle ha

[…] skrivit mejl till några anställda kvinnor där han kommenterade deras utseende och klädsel. […]

Nu blev det emellertid utrett att detta inte var kränkande. Ändå blev chefen utköpt. (Så vad var det då, undrar man?)

Under år 2007 slutade, köptes ut eller omplacerades cirka 50 procent av avdelningen som chefen då basade över centralt inom den organisation varunder Sjukstugan i Backen sorterar. Hade det inte varit lite… intressant att undersöka varför? Och två år senare var det dags igen, men då handlade det om cirka 20 procent av avdelningen som slutade eller som köptes ut. Varför personalen ifråga köptes ut fick varken de drabbade eller fackombuden svar på. Vad som sades till övriga kollegor och personal kan man bara spekulera om…

Skälen till att personal slutar kan ju vara allt ifrån att man har hittat ett nytt och bättre jobb till att man inte trivs. Och den som blir omplacerad vågar nog inte säga varför h*n gick med på det – att stå bredvid och se kollegor bli utköpta utan anledning är tillräckliga skäl att tiga.

Ja, Hannah Davidsson, det var synd att du inte grävde lite mer. Men genom att skriva det här inlägget har jag grävt i gömmor i mitt inre som jag hade täppt till. Trodde jag. Att bli påmind om sånt som gör ont… gör väldigt, väldigt ont…

Read Full Post »

Idag fick jag fint besök från Himlen på jobbet. Det var Fästmön och Elias som tog bussen hit för att kolla var jag jobbar. En hel timma tog resan, men jag hoppas att det var väl värt för jag bjöd på god lunch – på thaistället. Safe, och alltså inte tillagad av mig!!!


Anna och Elias kom på lunchbesök idag. 


Men först visade jag Anna och Elias
mitt rum och så kom snälla B förbi och hälsade, liksom fru Chef1. Sen bar det iväg uppför backen! Tack och lov hade det slutat regna. Jag hade tagit med Annas paraply som hon hade glömt hemma hos mig, men i skrivande stund upptäckte jag just att hon glömde ta det med sig. Vi får hoppas på minimalt med promenader i regn framöver…

På thai-stället åt vi kycklingspett alla tre – Elias utan den goda jordnötssåsen! Men annars tyckte han att det här var så god mat så hit ville ha gå igen och äta! Anna och jag tog kaffe på maten innan vi traskade tillbaka. Elias hade sin nya jacka, som han fick av mormor igår, på sig. Den är verkligen snygg!

Vi gick tillbaka till kontoret en stund eftersom det skulle dröja innan bussen tillbaka till Himlen skulle gå. Passerade en flyttbil som på taket lovade

Allt i transport

Och det var det verkligen – till och med ormar… se framrutan!


Till och med ormar transporteras av den här flyttfirman…


Elias fick tillbaka sin smörgåslåda
som jag hade fått pepparkakor i. Jag hade lagt ner lite frukt till dem att snaska på under bussresan hem så de inte skulle svälta ihjäl…

Dags för mig att jobba lite nu, tror jag bestämt…

Read Full Post »

Kväll i Himlen. Jag har varit och tankat, hämtat Elias bibliotekskort och pantat tomburkar och -flaskor, medan Fästmön gjorde mat. Sås och potatis till alla utom Johan som kokade spaghetti, köttbullar åt alla utom mig som fick tre pannbiffar gjorda på kycklingfärs. Eller ja just det, Linn har börjat med nån diet vars namn jag inte vågar skriva ut här för då får jag en massa fanatiker som kommenterar och det är jag inte intresserad av. Men jag tycker att Linn är duktig som försöker, för det är inte lätt när alla andra äter som vanligt. Jag önskar att jag hade ett uns av hennes energi, för alldeles nyss gick hon iväg på promenad.


Tofflan är tröttig, men tacksam för alla som bryr sig om!

                                                                                                                                                          Anna och jag sträckte ut oss efter maten. Jag försökte läsa en stund, men ögonen bara föll ihop och till slut slumrade jag. Natten var inte så kul med miljoner turer till toa på grund av lingonen. Jag blir trött av att inte få sova en hel natt och trött av att förlora så mycket blod som jag gör. Vaknade av att mobilen brummade på ljudlöst. Det var vännen CL som ville önska lycka till på torsdag!

Det är så många som önskar lycka till på olika sätt, genom bloggen, per sms, telefon, vykort med mera. Och det är kända som okända. Jag är överväldigad! Tack snälla alla!!! Jag är så nervös och att få veta att just DU tänker på mig – och tänker goda tankar – hjälper mig mycket.

Extra glad blev jag i kväll för mejlet från mammakusinen B som varit nere i Östergyllen en sväng. Bland annat har hon hälsat på min mamma och även varit till min pappas grav med ett ljungträd. Tusen tack! Det betyder så mycket att nån åker till både mamma och pappas grav när man själv inte kan besöka dem så ofta som man skulle vilja ibland.


Mammakusinen B är lika snäll som hon ser ut att vara på denna beskurna bild.

                                                                                                                                                                 I morgon är det sista dagen i frihet, men du ska inte tro att jag sörjer att tiden är förbi! Det ska bli skönt att få komma in i ett sammanhang igen, att tillhöra en grupp, att åka iväg och göra nytta om dagarna. Inte bara sitta framför datorn och spotta ur sig bitska blogginlägg. Det tror jag fler än jag själv håller med om… Därmed inte sagt att jag tänker sluta blogga, så tro inte att du är safe… Moahahahahaaaa……

 

Read Full Post »