Ett inlägg om en bok.
Jag har länge varit på jakt efter en bok av Tom Rob Smith, Gården. Men så hittade jag i augusti hans debutroman Barn 44 och inhandlade den för en guldpeng på Myrorna. Det stod thriller på framsidan och att boken blev nominerad till Bookerpriset på baksidan. Nu har jag läst den och frusit och ryst.
Handlingen utspelar sig i Sovjet och boken börjar 1933 med att en pojke försvinner. Tjugo år senare har Stalin landet i sitt järngrepp. Säkerhetspolisen är brutal och alla är misstänkta. Bokens huvudperson, Leo Demidov, är officer och bland annat inblandad när fångar ska förhöras. Men så kommer han en barnamördare på spåren. Tillsammans med sin fru Raisa tar han upp mördarjakten, nåt som inte är helt enkelt med tanke på att han inte bara har blivit degraderad, han och frun förs bort mot en säker död.
Nja, hum… Jag är lite besviken, faktiskt. Det här är inte en thriller i vanlig bemärkelse, det handlar mycket om politik och maktens utövande av terror och väldigt lite om jakten på en mördare. I den meningen blir boken spännande först mot slutet. Jag satt mest och frös när jag läste den.
Toffelomdömet blir lågt. Jag struntar i att boken har filmatiserats och att den fått nåt brittiskt litterärt pris, Ian Fleming Steel Dagger av Crime Writers’ Association. Det här var not my cup of tea, sorry!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
