Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘I de lugnaste vatten’

Idag har det varit fruktansvärt kallt här! På förmiddagen hade vi -22 grader, nu till kvällen är det snudd på -25. Jag är så tacksam att jag fortfarande har tak över huvudet och en dörr jag kan låsa om mig till Mitt Hem! Men jag sänder många tankar till dem som INTE har det och undrar hur de klarar sig i natt. Jag hoppas att nån lägger sin varma hand på dem så att de slipper frysa.

Det har varit en dag inte bara av kyla utan också av en del heta känslor. För min del var kulmen brevet från min handläggare på stället där de inte förmedlar jobb. Jag bara undrar hur handläggaren ifråga reagerar när… Jag trodde inte man kunde vara så utan empati, men det är visst fler än DLF* som inte har förmågan att känna medkänsla.


Lika tom på empati och kall som den här pavan…

                                                                                                                                                        Det har trots alla känslor varit en dag när jag inte har suttit håglös och apatisk och gråtit, även om det var vad jag helst hade velat göra. På förmiddagen städade och tvättade jag medan mamma la in sill. Sen tog vi en promenad över till Tokerian – det var ungefär så långt vi pallade på grund av kylan.

På eftermiddagen och kvällen pratade jag med två riktigt goda vänner som ringde. Det är gott att ha vänner som bryr sig när man är ledsen och har det svårt! Tack kära ni, ni vet själva vilka ni är!

Mamma griljerade skinka på eftermiddagen och jag satt vid datorn. Försökte också råda vännen Jerry i julklappsärenden, vi får se om resultat blir lyckat! Fick veta att även jag har en julklapp att hämta och det ska jag göra i morgon när jag åker ut till Förorten med klappar till familjen i Himlen.

Pratade med Fästmön på kvällen och feberungarnas feber har äntligen gått ner lite. Frida har kunnat äta nåt med lite mer substans än nyponsoppa idag. Elias hostar, men vill inte ta hostmedicin. Än så länge mår Anna, Linn och Johan bra och vi får hoppas att det håller i sig.


Elias hostar massor, stackars lilla gubben!

                                                                                                                                                              I kväll såg vi sista avsnittet av Morden i Sandhamn och jag vidhåller att serien aldrig riktigt lyfte. Nej, läs boken i stället, I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Det blir betydligt mer behållning, jag lovar – även om jag inte var så särskilt imponerad av boken heller nör jag läste den förra året.   

I morgon är det dags att klä granen här. Jag ska klippa upp nätet innan jag åker ut till Förorten, men redan i kväll har jag lagt ut julgransmattan och ställt upp julgransfoten på den. Vi får hoppas att granen har överlevt kylan ute på ballen**.

Ryggen har blivit bättre och bättre under dan, men jag har fortfarande problem med att gå uppför trappor och klä på mig jeans och strumpor. Det gör djävulusiskt ont att lyfta vänsterbenet, helt enkelt. Men ändå, ryggen är betydligt bättre idag! Och några andra krämpor har jag väl inte mer än att lingonen trillade in idag – rätt väntade – och så har jag klämt en otäck liten finne på högernäsvinge. F*n, jag är TANT och tanter ska varken ha lingonvecka eller finnar. Men det har den här. Suck…

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig folkgrupp på min förra arbetsplats
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Alexandra Rapaport i rosa badmössa med gammaldags stuk simmar på ett tämligen ruttet lik under ett tidigt morgondopp. Så inleddes första avsnittet av Morden i Sandhamn, en serie i tre delar, med premiär i kväll på TV4.


Typ en sån här på skallen…

                                                                                                                                                   Nora, spelad av Alexandra Rapaport, går för att ta ett morgondopp med sina två små barn och simmar på ett tämligen ruttet manslik. Polis från Stockholm kallas in och det visar sig att en av dem, Thomas, är en gammal skolkamrat till Nora. Polisen försöker se om det är en olycka eller inte, men när den dödes syster hittas mördad blir slutsatsen att även brodern bragts om livet. Nora hjälper polisen och det är inte särskilt populärt hos hennes arrogante man Henrik (passande namn, för övrigt). Detta eftersom Henriks föräldrar kommit ut till Sandhamn och sonens familj för att fira sin fyrtioåriga bröllopsdag. Henriks mamma spelas för övrigt av Louise Edlind, en gång Malin på Saltkråkan, numera inte bara skådespelare utan också folkpartist! Harriet Andersson syns i rollen som grannkvinnan Signe.

Ja det ÄR onekligen bra skådespelare i den här TV-serien! Sonen Malmsjö spelar för övrigt den odräglige Henrik med bravur! Anki Lidén är polischef. Och de spelar verkligen karaktärerna i boken* väldigt bra. MEN… Särskilt spännande blir det inte. Det går för långsamt. Jag menar, vem vill sitta och titta i flera minuter på en polis som inte kan sova? Dryyygt… Musiken snarare stör än tillför nåt, dessutom. Nej, bättre får det bli, annars tappar jag sugen att se alla delar. Del två visas i morgon, tredje och sista delen på onsdag.


Två rosa tofflor – eller kanske skulle det ha varit badmössor, den här gången? Hägre betyg än så får inte första delen av Morden i Sandhamn.

                                                                                                                                                             * Morden i Sandhamn är en TV-serie baserad på Viveca Stens bok I de lugnaste vatten.

Read Full Post »

Jisses anoga så gott det var med mammas pannbiffar! Gjorda på kycklingfärs, men med mammas härlig kryddning. Hela tre stycken åt jag och till det kokt potatis, gräddsås, smörgåsgurka och lingon – vi hittade faktiskt lingon i kylen. Mamma gjorde också några köttbullar på kycklingfärs, men dessa ska sparas till julbordet. Fast en fick jag smaka och den var så god, så god…


Mammas köttbullar på kycklingfärs. Mums!

                                                                                                                                                     Annars försöker jag smälta informationen från a-kassan. Det kom ett tjockt kuvert med posten vid 16-tiden idag och jag hann precis ringa innan de stängde för dagen. För så är det alltid att så fort jag får nåt brev eller nån blankett från a-kassan så måste jag ringa för jag fattar inte vad där står.

Det jag fattade bums är i alla fall att jag inte blir rik, inte ens går runt månadsvis på a-kassans ersättning. Ja, jag är VÄLDIGT OROLIG, men får försöka lägga oron åt sidan nu när mamma är här. Tur att jag inte hade planer på att köpa mig ett barn som jag noterat att vissa har gjort. Stackars unge, jag hoppas det finns en högre makt som håller ett vakande öga.

Barn finns det annars alldeles för många av här i krokarna. Nu i afton var det några skräckexempel som fann det roande att smälla smällare på baksidan. Lustigt nog kom det samtidigt ett årligt informationsbrev från vår styrelse, som vanligt full med pekpinnar. En av dem är jag emellertid helt ense med styrelsen om: inga smällare på området! Kalla mig gnällkärring, men nej. Det finns djur som lider av de höga ljuden och gamla gubbar med dåliga hjärtan och så jag då, som är skotträdd (av förklarliga skäl).

Saknar redan älsklingen och vet att det dröjer lång tid innan vi får vara tillsamamns igen. Jag ska i alla fall åka ut med några kassar julklappar senare i veckan, så då får vi träffas en gång till före jul. Hoppas sen att vi får vara tillsammans i nyår. Nu har Frida fått feber också, så Anna har plötsligt fått hem två sjuka barn idag. Hoppas hon själv håller sig på benen nu i veckan som kommer. Gissar att de INTE blir så glada på hennes jobb nu när hon måste vara hemma med sjukt barn…

När vi ändå är inne på krämpor har jag smörjt in det onda på ryggen med Iprengelen. Den smärtlindrar som vanligt bra och en annan fördel är ju att den är antiinflammatorisk. Vi får hoppas att det ger sig och inte blir värre än den sträckning det är just nu. Ryggskott vore ju så lagom kul nu när jag har mamma här.

I morgon ska vi ut på några ärenden och bland annat försöka inhandla en ispigg till mammas krycka. Och jag ska posta ett brev till a-kassan, as usual.

I kväll startar en ny TV-serie i tre delar som går kvällarna efter varandra. Det är Morden i Sandhamn, en serie baserad på en deckare av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Jag gillar hennes böcker och ser fram emot tre timmars spänning på TV. Fast man vet ju aldrig hur det blir, oftast är böckerna bättre än filmerna, tycker jag…

Read Full Post »

Jag har just lyssnat till Viveca Sten, som sommarpratade i P1 tidigare i månaden. För mig är hon mest känd som författaren som skriver deckare som utspelar sig på Sandhamn. Men i sitt sommarprogram var hon tydlig med att berätta att hennes rollista även omfattar rollerna som mamma och chefsjurist på Posten. Skriver gör hon ungefär en och en halv timma, på kvällen, när barnen har lagt sig…


Viveca Sten i studion. Bilden är lånad från Sveriges Radio.

                                                                                                                                                       Jag har hittills läst två av Viveca Stens böcker, I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen. Men att få höra om denna författares ANDRA liv, andra roller var minst lika intressant. Hon berättade bland annat om den mörkblåa juristdräkten och det diskreta guldsmycket som hon klär sig i innan jobbet – och byter ut mot jeans och tröja när hon kommer hem.

Vidare talade hon om sina ryggproblem och att ena sonen var åtta månader första gången hon kunde lyfta upp honom och hålla honom i sina armar. Och så får vården en känga när hon berättar om sin sjuka, men arga gamla mamma – som till viss del påminner om min…

Och musiken… Viveca Sten spelade Supertramp. Hon spelade mina gamla idoler Supertramps låt Crime of the century… Bara det…

Read Full Post »

Många intressanta böcker kommer numera allt snabbare ut i pocket. Trevligt, tycker jag! För personligen köper jag hellre en pocketbok än en skvallerblaska.

                                                                                                                                                           Från Månpocket, till exempel, kommer i nästa månad bland annat följande intressanta böcker i pocket:

  • I den innersta kretsen av Viveca Sten (Detta är den andra och fristående delen i en serie Sandhamnsdeckare om kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans barndomsvän juristen Nora Linde. Den första delen, I de lugnaste vatten, har nu även blivit film. Nästa år ges den ut i Tyskland och i Danmark.)


Spänning i skärgårdsmiljö!

  • Kryptan av Kate Mosse (Fristående uppföljare till den internationella storsäljaren Labyrinten . Oktober 1891. Léonie Vernier gör ett märkligt fynd i skogen – en bortglömd grav, en krypta med mystiska inskriptioner. Drygt hundra år senare, i vår egen tid, söker sig forskaren Meredith Martin till skogsgläntan med kryptan och inser plötsligt att hennes eget liv är i fara. Kate Mosse är en välkänd BBC-profil. )
  • Skynda att älska av Alex Schulman (I boken får vi möta en ny sida av Alex Schulman. Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som kompisarnas pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Mitt förhållande till Alex Schulman är mycket dubbelt, men jag funderar på att köpa den här pocketen!)
  • Dödsbud av Mark Billingham (Vem skickar foton av döda kroppar till Tom Thornes mobiltelefon, och varför? Kriminalkommissarie Tom Thorne har sett många lik i sina dagar. Men när han börjar få hotfulla meddelanden och vidriga foton av döda människor till sin mobiltelefon har en gräns passerats.)
  • Good enough av Elizabeth Gummesson (Känner du dig jagad av alla krav? Är du ständigt rädd för att misslyckas eller att omgivningen ska upptäcka dina svagheter? Tror du att du skulle vara lyckligare om du jobbade effektivare, ägnade mer tid åt dina barn, hade ett perfekt hem och en vacker, vältränad kropp? Här får du tips och råd av nån som säger att du behöver inte vara perfekt – det räcker med good enough.)
  • Om du var jag av Jessica Schiefauer (Agnes och Louise är tvillingsjälar, fastän de är så olika. Louise är en sån som alla vill vara med, snygg och sexig och rolig och påhittig. Agnes är inte alls sån tyvärr, hon är mest grå och osynlig och meningslös i största allmänhet. Ändå vill Louise vara med henne. Hon vill till och med att de ska hyra lägenhet ihop nu, när gymnasiet är slut och livet faktiskt har börjat på riktigt. Men verkligheten blir inte som de har tänkt sig.)

Read Full Post »