Fredagsmorgon

Ett  fredagsmorgoninlägg.

---

 

Jag vill också höra till nånstans!

Det här är nog veckans bästa dag, tycker många. Själv tycker jag att det är en svår dag när det känns extra mycket att jag inte hör till nånstans. Därför gäller det att aktivera sig och inte fundera så mycket över detta. Jag inledde dagen med att på Twitter gratulera vår ärkebiskop till en fin utmärkelse för mångfald och öppenhet, bland annat. Därefter sökte jag dagens jobb. Bland annat hittade ett riktigt spännande jobb här i Uppsala. Det vore riktigt roligt om jag fick möjlighet att få visa vad jag går för på den tjänsten. Drömma kan man ju…

Min fredag fortsätter med en dejt med Fästmön på förmiddagen. Vi har var sina ärenden och eftersom Anna är ledig passar det bra att stråla samman för att utföra dem. Mitt är att hitta en present och jag har åtminstone några idéer nu. I eftermiddag har Anna ett viktigt möte i Förorten, så jag har lovat att skjutsa dit henne. Jag hoppas att vi hinner med alla de ärenden vi har tänkt!

Torsdagsmiddag bestående av thaisoppa, ostmacka, mjölk och litteratur.

Igår skrev jag att det var lite svettigt här. Egentligen var jag frusen. Det är ingen ordning med matrutinerna när jag är ensam. Framåt kvällen började jag frysa rejält – tills jag kom på att jag kanske skulle fixa middag. I stället för de tänkta nudlarna med frysta grönsaker blev det het thaisoppa med macka och mjölk. Och till sällskap den tegelsten jag plöjer just nu. Det är verkligen en hemlig historia, precis som titeln säger… Jag är väldigt glad över att några av mina kollegor på min förra arbetsplats introducerade mig i somras för författaren! Faktum är att jag har även hennes andra roman i min att läsa-hög. Den tredje var en present från kollegorna och den har jag redan läst. Men det går bra att läsa böckerna separat, för de hänger inte ihop på nåt sätt.

För att förekomma eventuell frossa framåt aftonen idag har jag med spretiga bokstäver skrivit ett note to self på en pissgul lapp om att jag ska ta fram mat ur frysen. Lappen har jag satt på en av mina svarta köksbänkar. Bra färg-kontraster där, för skumögda jag. Köket serverar därför spaghetti med nästan ett år gammal tonfisksås. Jag tror inte att det är något fel på maten och jag är verkligen sugen på just tonfisksås.

I eftermiddag ska jag ge mig på att försöka ladda ner Office Home & Student 2013. Jag fick ett tjockt kuvert innehållande en produktnyckel och enkla instruktioner. Det fixar jag, jag vet, men Den Hånfulle griper tag i mina magnerver, klämmer till och säger

Är du verkligen säker på det? Tänk om det bara blir problem?

Då darrar Den Lilla Självkänslan inuti och jag svarar med pipig röst:

Nej, det är jag inte. Jaa… vad gör jag då?

Såna där dialoger är till för att jobbas bort. Men många års innötande har satt sina spår och det är en kamp. Hela tiden.

Vad utkämpar du för kamper idag? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Men som vanligt nyper administrationsskorpionen till och publicerar inga oförskämda kommentarer. Det är nog med såna nu.

Administrationsskorpionen i egen hög person.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och dan har gått på i samma spår…

Ytterligare ett tisdags-inlägg.

---

 

Äppelblom blommade vackert nära parkeringen på jobbet.

Fy vilken dag! Jag vet att man säger att tillvaron blir vad man gör den till. Men baske mig att det stämmer på alla håll och kanter. På min kant har det inte stämt ett dugg. Dagens största irritations-moment är människor som svarar som politiker – det vill säga runt omkring i stället för rakt på sak. Jag blir inte klok på såna människor. Är det så att man inte vill svara? Eller kan man inte? Varför inte säga som det är? För jag känner ju att sanningen gnaver.

Jag försökte se det vackra i ett blommande äppleträd idag. Sånt brukar göra mig på gott humör. Men ickepicke! Det var till och med så att jag sa, rent ut, till en kollega

Nej, jag gör inte mer än jag måste eftersom jag inte fick tjänsten.

Det är lågt och dåligt av mig. Jag valde ju på sätt och vis själv att kliva av, om än inte helt. Här kunde jag troligen ha gjort min tillvaro annorlunda. Påverkat i annan riktning. Och en oskyldig kollega ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Så jag skäms lite, det gör jag…

Men dan har gått på i samma negativa spår. Hur folk svarar – eller inte svarar, dårå, kan jag helt klart inte påverka.

Hemma hade jag fått ett tjockt kuvert från Försäkringskassan. Det var två jäkla sidor av mer eller mindre obegriplig blankett att fylla i. Något svarskuvert låg inte med, däremot flera andra papper som skulle förklara själva blanketten. Hur vore det om man i stället gjorde en blankett som är lätt att fylla i? Nu har jag säkert fyllt i helt fel, men till skillnad från Arbetsförmedlingen brukar Försäkringskassans handläggare ringa när nåt är oklart. Arbetsförmedlingens handläggare har, för övrigt, fortfarande inte mejlat kontaktuppgifterna. Eftersom det har gått en och en halv vecka räknar jag inte med att få några heller. Hur som helst, det tog en halvtimme av min tid, ett kuvert samt två frimärken – allt för fyra dagars ersättning. Jag har kollat min nettolön som jag får den här månaden. Trots tre veckors sjukdom är den flera tusen kronor högre än a-kassan. Det säger en del hur arbetssökande värderas i Sverige…

Till middag idag har vi tryckt i oss kalkonkorvar med chili och chipotle samt bröd. Magen står i fyra hörn. Fästmön frågade just om det möjligen fanns lite amerikansk glass kvar sen sist och det gör det! Dessutom tror jag att hon hade med sig bär av något slag hem. Så den här dan slutar i alla fall i nya spår, tack och lov.

Innan dan slutar ska vi se Maria Wern på TV4 i afton. Om vi nu står ut med reklamavbrotten. Kvällens film, Drömmen förde dig vilse, är i tu timslånga delar (inklusive reklamen). Del två går redan i morgon. En timme är lite lagom, tycker jag nog. Då kanske jag hinner göra lite nytta också – både i kväll och i morgon kväll. Tänkte gripa mig an strykningen nu… Inte för att jag ska få en stjärna i husmorshimlen utan för att jag är skittrött på att se t-shirtar och pikétröjor hänga i gästrummet och handdukar och bordstabletter ligga på gästsängen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsfirande del ett

Framåt lunch blev det så äntligen min födelsedag på låtsas! Mamma kom med presentpåsar i högsta hugg och sång fick jag också.

Presentpåsar och mamma med sång.

Mamma hade till och med dekorerat sig själv, upptäckte vi.

Födelsedagsdekorerad mamma.

Jag fick massor av fina kort med grattishälsningar.

Idag är det varken sol och värme eller min födelsedag, men jag hoppas mammas önskan slår in!

Ett kort var större än paketet…

 

Litet paket med stort kort!

Ett paket var inte inslaget, men det gjorde inget. Jag fick ju välja två presenter igår och det här järnet var en av dem.

Ett svart, coolt strykjärn!

Ett annat paket var ett tjockt kuvert med innehåll som passar bra till vår kommande tripp på min riktiga födelsedag.

Passar bra till vår kommande lilla resa, jag och Fästmön.

Sen fick jag ett väldigt tjusigt inslaget paket, också med innehåll som jag valt och provat igår.

Ett tjusigt paket!

Även innehållet i detta blir perfekt till vår resa, för under vår vistelse planerar vi att gå ganska mycket. (Ja, jag vet att det är joggingmodell, men jag joggar aldrig, jag går.)

Snigga och väldigt bekväma gympadojor!

Vad det var i det allra minsta paketet? Jo, jag hade ju önskat mig nåt minne av dan från mammas gömmor. Av berlockerna från ett trasigt armband hade mamma låtit göra tre berlocker till min halskedja! Detta var nog det bästa paketet!

En känga, en Folka och en häst i guld att ha runt halsen.

Nu fortsätter firandet med kaffe och tårta! Vilken fin födelsedag på låtsas!!!

Read Full Post »

Smälter mat och information

Jisses anoga så gott det var med mammas pannbiffar! Gjorda på kycklingfärs, men med mammas härlig kryddning. Hela tre stycken åt jag och till det kokt potatis, gräddsås, smörgåsgurka och lingon – vi hittade faktiskt lingon i kylen. Mamma gjorde också några köttbullar på kycklingfärs, men dessa ska sparas till julbordet. Fast en fick jag smaka och den var så god, så god…

Mammas köttbullar på kycklingfärs. Mums!

                                                                                                                                                     Annars försöker jag smälta informationen från a-kassan. Det kom ett tjockt kuvert med posten vid 16-tiden idag och jag hann precis ringa innan de stängde för dagen. För så är det alltid att så fort jag får nåt brev eller nån blankett från a-kassan så måste jag ringa för jag fattar inte vad där står.

Det jag fattade bums är i alla fall att jag inte blir rik, inte ens går runt månadsvis på a-kassans ersättning. Ja, jag är VÄLDIGT OROLIG, men får försöka lägga oron åt sidan nu när mamma är här. Tur att jag inte hade planer på att köpa mig ett barn som jag noterat att vissa har gjort. Stackars unge, jag hoppas det finns en högre makt som håller ett vakande öga.

Barn finns det annars alldeles för många av här i krokarna. Nu i afton var det några skräckexempel som fann det roande att smälla smällare på baksidan. Lustigt nog kom det samtidigt ett årligt informationsbrev från vår styrelse, som vanligt full med pekpinnar. En av dem är jag emellertid helt ense med styrelsen om: inga smällare på området! Kalla mig gnällkärring, men nej. Det finns djur som lider av de höga ljuden och gamla gubbar med dåliga hjärtan och så jag då, som är skotträdd (av förklarliga skäl).

Saknar redan älsklingen och vet att det dröjer lång tid innan vi får vara tillsamamns igen. Jag ska i alla fall åka ut med några kassar julklappar senare i veckan, så då får vi träffas en gång till före jul. Hoppas sen att vi får vara tillsammans i nyår. Nu har Frida fått feber också, så Anna har plötsligt fått hem två sjuka barn idag. Hoppas hon själv håller sig på benen nu i veckan som kommer. Gissar att de INTE blir så glada på hennes jobb nu när hon måste vara hemma med sjukt barn…

När vi ändå är inne på krämpor har jag smörjt in det onda på ryggen med Iprengelen. Den smärtlindrar som vanligt bra och en annan fördel är ju att den är antiinflammatorisk. Vi får hoppas att det ger sig och inte blir värre än den sträckning det är just nu. Ryggskott vore ju så lagom kul nu när jag har mamma här.

I morgon ska vi ut på några ärenden och bland annat försöka inhandla en ispigg till mammas krycka. Och jag ska posta ett brev till a-kassan, as usual.

I kväll startar en ny TV-serie i tre delar som går kvällarna efter varandra. Det är Morden i Sandhamn, en serie baserad på en deckare av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Jag gillar hennes böcker och ser fram emot tre timmars spänning på TV. Fast man vet ju aldrig hur det blir, oftast är böckerna bättre än filmerna, tycker jag…

Read Full Post »