Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sjöwall-Wahlöö’

Ett fruset inlägg.


 

Bok hand bokmärke

Handen håller boken Gården som jag fick i julklapp från vännen FEM. Bokmärket är en julklapp från vännen IZ.

Ha! Trodde du att jag har ägnat min dag åt att plocka barr? Nja, ett och annat har jag nog plockat sen igår, men jag har framför allt ägnat mig åt bilden här intill till vänster. Den föreställer en sida ur min bok på gång. Den bok jag läste ett par sidor i sent igår kväll – och idag är typ halvvägs i. Tom Rob Smith gjorde mig besviken en gång, men den här boken visar att han är en riktigt god berättare. Jag återkommer med några rader om boken sen när den är utläst, förstås! Tack vännen FEM för denna fina julklapp!

Termometer minus 13 grader

Det blev kallt i Sverige… (Men värmerekord inomhus för mig.)

Det blev sent igår kväll. Jag läste ut Färjan och kollade på en dokumentär om Sjöwall-Wahlöö. Och däremellan avjulade jag. Nu har jag ett par juldukar, den fina julkulan i sovrumsfönstret, julfigurerna i köksgardinen, julgardinen i vardagsrummet samt stakar och stjärnor kvar. De sistnämnda får sitta uppe några dar till – och kanske figurerna och julkulan också. För det har ju blivit vinter och kallt i Sverige, på flera sätt än ett… Inte för att jag tror att mina juleljus lyser upp eller värmer den kyla som har smugit sig in i vårt land, men… I eftermiddag ska jag i alla fall skjutsa hem en arbetande stackare som jag inte vill ska frysa ihjäl i väntan på nån UL-buss. Den andra kylan kan jag inte skriva om, för jag har svårt att uttrycka det jag känner. Dessutom finns det alltid folk som vänder och vrider på mina ord – så mycket att orden inte längre är mina. Men Trolluggla har väldigt väl beskrivit hur mina tankar går, trots att orden är hennes.

Till kvällen är jag så lyckligt lottad att jag har mat. Den är på tining. Jag har plockat fram tre pannbiffar som min mamma stekte på kycklingfärs och tillsammans med sås, potatis, lingon och gurka blir de min trettondagsmiddag. I glaset serverar jag klövermartini, för i morgon är det arbetsdag igen. Vi får se om vännen och kollegan E orkar upp – jag har försökt hålla E vaken med Wordfeud, men har även erbjudit mig väckning i morgon bitti. Det är svårt när en har vänt på dygnet efter ett par veckors ledighet…

Och ja just det… Jag har också författat ett viktigt dokument och sänt iväg det. Nu ligger min framtid på sätt och vis i andras händer igen…

Det är dags att ringa lilla mamma. Men vad händer hos DIG idag, dårå??? Har du inget bättre för dig kan du väl slänga ner några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Mannen på taket År 1976 var jag 14 år. Jag gick på bio då och då med mina kompisar. En av filmerna jag såg som jag har bestående minnen av är Mannen på taket. (Bland annat minns jag biobesöket för att min vän FEM fick ett skrattanfall under en av reklamfilmerna.) Jag hann precis hälla ner mig i tid framför TV:n när SvT1 visade filmen direkt efter en dokumentär om författarparet Sjöwall-Wahlöö. (Dokumentären spelade jag in och ska kika på i kväll, kanske.) Filmen är baserad på en av deras deckare, Den vedervärdige mannen från Säffle.

Filmen börjar riktigt obehagligt: en patient mördas i sin säng på sjukhuset, ett regelrätt blodbad. Det visar sig att mannen är polis – och att han som sådan var ganska… vedervärdig. Men kårandan inom polisen är stark och det är tack vare den han har klarat sig. Tills nu. Mördaren är en person som vill hämnas och det blir inte bara den sjuke polisen som får sätta livet till. Mannen tar sig upp på ett tak i Vasastan och börjar skjuta vilt omkring sig. Men det är inte allmänheten han vill åt utan poliser…

Den här filmen har 40 år på nacken. Nästan alla skådespelare – utom Sven Wollter (som för övrigt visar sin snorrkas) – i filmen – inklusive dess regissör – är döda. Det är så tittaren vet att filmen är gammal. Kläder och bilar avslöjar det förstås också liksom avsaknaden av mobiltelefoner, men förutom det… Filmen håller fortfarande! Den är fortfarande spännande och obehaglig och mycket skickligt gjord, särskilt helikopterscenen vid Odenplan. En annan stark scen är när mannen just skjutit sina första poliser och en liten knatte kommer cyklande på en trehjuling.

Alla som har spelat kommissarie Martin Beck kan slänga sig i väggen: Carl-Gustaf Lindstedt ÄR och kommer alltid att vara Beck för mig. Thomas Hellberg är också betydligt bättre än han… vahetteran Micke nånting… i rollen som Gunvald Larsson.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skoj-litterärt inlägg.


 

Skulle du kunna vara en karaktär i en semesterdeckare? Jag hittade ett roligt test hos @Deckarhuset på Twitter där du kan få reda på det! Testet är baserat på vilken semester du har. Genom att svara på sju frågor får du även veta vilken författare som kunde ha skrivit/skriva boken om dig och hur du skulle ha tagits/hur du tas av daga…

Testa din semesterdeckare här!


Jag gjorde testet och blev Stadssuddaren,
en person som mest jobbar (!) under sommaren. Jag är oftast utan pengar och dricker helst starköl om det bjuds. Jag plöjer TV-serier eller softar på min balkong. Vid ett flertal tillfällen har jag varit berusad och har gjort sexuella val med dåligt omdöme. Jag dör i en sammandrabbning som ser ut som en olycka och boken om mig är skriven av Mons Kallentoft, Jens Lapidus, Katarina Wennstam eller Kristina Ohlsson. Eller möjligen Sjöwall-Wahlöö…

sol i sinne mord inne


Om det ligger nån sanning i detta?
Tja jobbar gör jag ju inte, men jag skulle HELST göra det. Pengar har jag inga och starköl gillar jag, men jag är aldrig berusad och plöjer sällan TV-serier. Några sexuella val med dåligt omdöme har jag inte gjort de senaste åtta åren. Jag har softat på ballen* typ en helg i sommar. Vad gäller resten kan jag ju inte veta det… Vem blev DU??? Eller vågar du inte göra testet???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdagkväll och dags för Deckarna. Serien börjar gå mot sitt slut nu. I kväll var det yngste deltagarens tur att utredas. Christoffer Carlsson skriver ganska hårdkokta, svarta deckare. Jag har läst en av dem och blev inte imponerad. Men efter en Twitterdialog med författaren har jag bestämt mig för att ge hans författarskap en ny chans. (Jag är svag för författare som inte räds att kommunicera med sina läsare. Såna författare hamnar automatiskt på plus hos mig.) Nån gång. Inte just nu. Först ville jag ju veta lite mer om honom.

Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson skriver hårdkokt och svart. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Christoffer Carlsson är minstingen
i gänget. Men trots att han endast är 29 år ung är han disputerad kriminolog. Litterärt har han tagit livet av elva personer och ett och annat djur. Christoffer Carlsson började skriva deckare redan som barn. Vem vet, kanske är han psykopat? Han avslöjade i vart fall att han har knäckt deckargenrens W-kod och att han är inspirerad av bland andra Sjöwall-Wahlöö.

Dagens övning kändes lite märklig, men gick bland annat ut på att hitta mordoffer och mördare. Den kändes lite… rumphuggen och det offer som tagit bussen in till stan rollade ut ganska snart efter att ha presenterats. Ett visst kvinnofall skedde även denna gång – dock inte nerför nån trappa utan i form av en tappad röst.

Roligast var nog att upptäcka att Christoffer Carlsson säger

liksom 

minst lika ofta som jag.

Det var ett bra program och Christoffer Carlsson är en intressant författare som jag ska ge en ny chans. Och detta skriver jag inte enbart på grund av vår Twitterdialog!

Toffelomdömet blev högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång avslutar Katarina Wennstam den här TV-serien.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Denise Rudberg

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den osynlige mannen från SalemDet är alltid spännande att testa nya författare. Christoffer Carlsson hade jag bara hört talas om till namnet, när jag i juni nätshoppade hans deckare Den osynlige mannen från Salem. Det skulle visa sig att det var en prisbelönt deckare, minsann. Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2013. Och i sitt slutord berättar författaren själv om vilka anspelningar han gör på såväl Sjöwall & Wahlöö som Leif GW Persson. Kan det då bli annat än bra? Ja.

En ung kvinna hittas mördad i en våning som används som härbärge för hemlösa. Den avstängde polisen Leo Junker bor i samma hus. Han kan naturligtvis inte låta bli att lägga sig i fallet. Ett fall som tar honom tillbaka till ungdomsåren, kärleken Julia och hennes bror Grim. Uppenbarligen är det nån som känner Leo från den tiden och han börjar snart få anonyma sms. Det är Leo som mördaren är ute efter.

Ja vad ska vi säga om den här boken då utan att vara alltför elaka? För det första undrar jag verkligen om det är möjligt att ha en sms-konversation med nån som har dolt nummer. För det andra tycker jag inte att boken är bra skriven. Vissa meningar är sju meter långa. En del stycken innehåller konstigheter som detta – betyder ordet ”alla” i själva verket ”alla utom en”?

[…] Alla var män och tio år äldre än jag, hade breda axlar och tatuerade armar, varma leenden. Förebilder var fel ord, men det var det första jag kom att tänka på. En av dem presenterade sig utan att le […]

Nej, jag är inte imponerad alls. Det blir lågt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.


Ett franskt program,
skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Änglamakerskanlåt den rätte komma inDen farliga lekenHuvudjägarna
Nordiska deckarunder?


Så många nordiska deckarunder
var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.


Livet är kort.

Read Full Post »