Ett gullnosigt inlägg.

Kattbusarna Citrus och Lucifer främst och Annas rygg. Kattmamman Mini var annorstädes, troligen i en skokartong.
Det hampade sig så att det blev ett besök hos mina gullnosar i Himlen. De tre håriga, fyrbenta och min tvåbenta Fästmö. Men att få dem alla på bild samtidigt, med ansiktena vända mot kameran, är baske mig omöjligt – se bilden till höger. Nåja, en framifrån, en i profil och en rygg var det bästa jag kunde åstadkomma i form av gruppbild idag.
Efter samtalet till lilla mamma gick jag ut för att skotta vid garaget. Det behövdes inte direkt, men attans så kallt det är. När jag åkte hem på seneftermiddagen var det 17 minusgrader och dimstråk på vägen. Riktigt läskigt. Jag hade gärna fotat, men jag brukar inte ägna mig åt sånt när jag kör bil. Därför får du glo på en bild jag tog när solen höll på att sjunka, i samband med skottningen.

Solnedgång på eftermiddagen.
Men hos gullnosarna då? Ja, kattungarna är söta som socker, men väldigt busiga. Och matglada! Lucifer har lärt sig att hoppa upp på diskbänken. Jag vet inte hur många gånger vi fick lyfta ner honom därifrån. Inne i skåpet under diskbänken, där sophinkarna står, var han också så snart tillfälle bjöds. Inte hjälpte det att Anna försökte intressera dem för en kattleksak så vi skulle kunna få fika lite ifred. Nej, våra fötter och mina tofflor var betydligt roligare än nån fjantig boll. Mamma Mini hade coolat ner efter den senaste löpperioden, men lite lustig är hon allt – särskilt när hon försökte knöla ner sig i en skokartong som var kattungarnas. Mini är ju liksom lite större, så det gick inte så bra.
Min hemfärd däremot gick bra, dimma och halka till trots. Inga rådjur såg jag heller och färdkost i form av hemkokt äpplemos hade jag fått med mig av Anna. Jag lagade till en middag av mammas pannbiffar och maten ligger nu fint i magen. Det är dags att slå sig ner i bästefåtöljen och läsa Gården. Oj, vad den boken är bra!!!

Hemlagad Trettondagsmiddag.
Livet är kort.