Bland bullar och kakor, några viner och julförberedelser

Ett inlägg om godsaker.

---

 

Gofika när mamma kom. Men jag åt bara en lussekatt.

Jodå, tack alla som undrat, mamma anlände igår. Riksfärdtjänst kör med samåkning och en dam skulle av söder om Stockholm. Vidare skulle det letas anläggning för att miljötanka taxin. Inte lätt för chauffören att krångla i Uppsala. Resan tog därför över fyra timmar. Mamma var emellertid nöjd och glad att det just var denne chaufför som körde. Han var verkligen gullig, hjälpte mamma upp med väskorna och kramade om henne och tog mig i hand innan han åkte igen. Jag tackade för att han anlänt med min mamma intakt och bad honom köra försiktigt på vägen hem till Metropolen Byhålan igen.

Jag bjöd mamma på nyperkolerat kaffe med kakor och bullar till. Eller lussekatter, egentligen. Mamma gillar gofika och kan jag glädja henne på detta enkla sätt gör jag det gärna. Jag hade också inhandlat favoritgodiset Mariannekarameller och hällt upp en en fin skål till kvällen. Min mamma är en riktig godisråtta! För egen del åt jag en lussekatt, inget mer. Ingen kärleksmums, ingen pepparkaka, ingen Marianne och ingen choklad som finns i skåpet heller. Tror bestämt att jag har stävjat mitt sockerberoende och det känns jättebra. Till jul ska jag unna mig en och annan godbit, men så länge jag kan låta bli är det ju jättebra – för såväl tänder som hälsa och vikt.

Som vanligt tar det tid innan jag vänjer mig vid att ha en annan människa boende i mitt hem – även om det är min mamma. Jag är van vid tystnaden – och mamma pratar. Hela tiden… Ibland piper jag in i arbetsrummet och sitter en stund vid datorn. Men då kommer hon gärna efter – och pratar. Jag fick mejl med julhälsningar från vänner igår och ville svara på dem. Jag vet inte riktigt vad jag skrev…

När jag gick och la mig igår tog jag med mig datorn in i sovrummet. Nu sitter jag i en arbetsställning som min kropp, framför allt ryggen och högerbenet, starkt protesterar emot. Jag har läst lite nyheter på nätet. Det blev annars en rätt stor dos av TV-nyheter igår kväll. Mamma och jag har inte riktigt samma smak vad gäller TV-program, men jag låter henne bestämma nu.

Till middag införskaffade jag kotletter till mamma och kycklingfilé till mig, grillat hos ICA Heidan. Ordnade också en julblomma till en person. Och så träffade jag på Fästmöns mammas L bland gångarna, letandes efter ostkaka. Jag tror att eftersökningarna gav utdelning. Till maten unnade jag mig två glas rött italienskt, förstås. Som en motvikt till kakorna och bullarna överst kommer här ett kollage med åtta sju röda och en vit italienare som jag verkligen rekommenderar:

Åtta italienare jag rekommenderar! Vinet längst till vänster i översta raden var det jag drack igår.

Idag blir det varken kött eller vin till middag, för mamma har önskat sig våfflor. Till det serverar jag grädde, hjortronsylt och drottningsylt. Jag lär väl få en sötchock och hoppas att jag inte återfår mitt sockerberoende. Men det går ju faktiskt att inte äta så många våfflor, med så mycket sylt och grädde på. En träning i karaktärsfasthet, vill säga.

Vi har två uppgifter i övrigt att utföra under dagen: göra ett besök på apoteket samt inhandla gran. Vidare ska jag instruera mamma om hur hon hanterar min micro – hon får ju värma mat när jag är och jobbar. I morgon har mamma lovat att steka kycklingköttbullar och dito pannbiffar åt oss, på tisdag ska hon lägga in sill och på onsdag griljera vår kalkon. Mamma har alltså fullt upp att göra här medan jag arbetar. På tisdag kväll ska jag till Himlen med julklappar till familjen. På onsdag kväll jobbar nämligen Anna. Då ska jag i stället klä vår gran om vi nu får tag i nån idag. Och så blir det julknäcke med kalkonskiva på.

Hur är det hos DIG??? Riktig julgran eller plastig??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, pussat och gröngöling på fot

Ett inlägg om dagens upptåg.

Det blev en märklig början på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!

Mitt när jag stod och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Annas goda cigarrkakor.

Annas snälla mamma lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma och L.

Hade med mig en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.

Till och med i Himlen, fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien. Spännande!

En påse klappar från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

En påse klappar från Anna.

Mamma ville ha fika mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten med diverse tanter, nej jag menar damer…

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.

Och faster E var sig lik om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  

Men… ingen av damerna kom ihåg hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.

Faster E bjöd på hembakade kakor och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…

Det var många som åt middag på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.

FEM är MYYYCKET* äldre än jag, så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.

Efter det starka cappuccinot och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!

Vägen till FEM och A:s hus var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…

Sen vände vi tillbaka till stan där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.

I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt. På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!

*myyycket = lite mer än fyra månader
**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Dan före dopparedan

Dan före dopparedan haltade jag ut till bilen med två kassar julklappar till familjen i Himlen och Morgonmannen samt min snöskyffel. Bara det att en kasse var tvungen att gå sönder precis utanför garageporten. Hoppas nu inget gick sönder…

Ute i Himlen möttes jag av en totalt igensnöad parkeringsplats, så med motorn på och inväntandes söta Fästmön började skotta i ren ilska och ryggen till trots. En vit Volvo närmade sig och det var farbror Bosse, Annas pappa och barnens morfar, som kom med klappar till sin lillkicka och barnbarnen. Men han for snart tutande hemåt igen, för han hade så mycket julmat att laga och så mycket bakning att göra.

Anna och jag åkte till Morgonen där vi hämtade två kassar julklappar och en burk senap. Nästa anhalt blev ICA Solen där Anna handlade det hon glömt igår och jag köpte kalkonsalami, middag till mig och mamma, Pro Viva för magen och två trisslotter. Mamma stod för notan för mina pengar är slut. Vi är emellertid hoppfulla att trisslotterna ska inbringa en förmögenhet.

Äntligen landade vi sen i Himlen med totalt sex fem kassar julklappar och två kassar mat. Jag noterade att Anna inte hade glömt att inhandla juvelen i fruktskålen till jul, ananasen. Själv har jag numera strukit frukt från handlingslistorna, pengarna räcker inte.

Anna hade inte glömt juvelen i fruktskålen, ananasen.

                                                                                                                                                            Söta älsklingen hade hunnit baka en saffranskaka på förmiddagen.

Annas berömda saffranskaka var alldeles gul inuti. Och i det här fallet är gult faktiskt inte fult utan gott!

                                                                                                                                                                    Elias var på benen, men såg väldigt medtagen ut. Fast lite grejs på datorn ville han visa mig.

Datorn till vänster och medtagen liten sjukling till höger visade en uräcklig pizza med julmat på!

                                                                                                                                                           Elias hade bara lite feber idag, men hostar mycket. Frida kom så småningom upp från bädden och såg inte särskilt frisk ut hon heller. Skönt att se att Linn var piggelin och att Slaktar-Pojken hade blivit så långhårig. Inga bilder på dem, förstås, de skriker så fort mina fingrar närmar sig min tejpade mobil.

Nån julblomma hade jag inte med mig i år, Anna fick en puss i stället och jag fick njuta av den fina amaryllisen som hon fått av sin mamma igår.

Två amaryllisstänglar i denna!

                                                                                                                                                       Jag åkte hem till mig så småningom, men jag hade Elias ord ringande i huvudet:

När ska du fira jul med oss, egentligen?

Lite ledsamt känns det allt att fira jul på var sitt håll. Men det viktiga är att ingen sitter ensam och jag har ju än så länge tak över huvudet och får fira ihop med min lilla mamma. Men OJ vad jag saknar Anna! Och barnen förstås, ändå!

Hemma hos mig åkte gröngölingen in från ballen*. Först fick jag den på fot.

Granen var nätt och passade perfekt i avsett hörn.

                                                                                                                                                  Granen är inte så stor, så det var lätt att få på toppstjärnan.

Stjärnan i topp!

                                                                                                                                                          Nästa steg blev att få i ljusen. Då morrade jag fram några halvkvävda svordomar, för se julgransljus, dem ska man montera tvärtom. Man ska liksom inte knipa ihop klämmorna utan tvärtom.

Varde ljus! Och det vart, det.

                                                                                                                                                                     Mamma satt i fåtöljen och tyckte en massa medan jag slängde upp färgade kulor i grenen grenarna, tomtar, hjärtan, klockor, en och annan kotte och lite annan skit andra julgransprylar.

Gröngölingen blev riktigt fin med alla färger.

                                                                                                                                                      Och så avslutades det hela med glitter, förstås. Uppifrån och ner, blev det, för jag kunde liksom inte dansa runt gröngölingen – den står ju liksom i ett hörn. Men visst blev den ett riktigt maaasterpiece???

Ett riktigt maaasterpiece, eller hur?

                                                                                                                                                         Nu sitter jag och är ledsen för än det ena, än det andra. Men jag är glad och tacksam att Anna och barnen och barnens pappa finns i mitt liv och att jag har en snäll mamma som stöttar mig. Dessa människor, FAMILJ, går inte att köpa för pengar!

                                                                                                                                                     *ballen = balkongen

Read Full Post »