Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärtan’

Ett kommenterande inlägg.


 

Mamma Katt och jag

Mamma Katt och jag, en mjaufie.

Det luktar lök i hela lägenheten. Stekt lök. Jag lagade mat igår kväll. Det blev en sen middag. Det här med lediga dar är inte riktigt vår grej, Fästmöns och min. Ibland kommer dessa dar och då är frågan vad en ska göra av dem. Har en inget planerat kan det bli så att en får ett infall ganska sent. Då blir allting sent. Därmed också middagen. Och det är därför det luktar lök i hela lägenheten.

Mitt under matlagningen ringde telefonen. Jag kände mig upptagen just då och inte så pratbar, men idag förekom mig personen som ringde innan jag hann ringa tillbaka. Nån telefonmänniska är jag inte, lika lite som en kattmänniska, men självklart blir jag glad när nån för en gångs skull ringer. Till mig. Då pratar jag. Då pratar jag mycket, precis som alla andra ensamma gör. Det blev ett kort och trevligt samtal med denne äldre, men vitale herre. (Ja, jag saknar min pappa och lider svår brist på äldre herrar i mitt liv. Därför blir jag extra glad när denne man ringer.)

Selfie 27 juli 2015

Det har varit tyst här… Ser du mig eller bara din spegelbild i mina solbrillor?


Annars har det varit tyst här.
De stunder livet är OK blir allt längre, men det blir även de stunder när livet känns som pest och jag går sönder. Jag har nu smugit igång kommenteringen på bloggen igen. Förhoppningsvis kan jag hantera den. Ett skäl till avstängningen var att jag inte orkade hantera kommentarer, eftersom min policy är att svara på alla inkomna sådana. Två (2) personer, båda svårt sjuka, hörde av sig ganska direkt på annat sätt än via bloggen och undrade/förstod hur läget var. Sen var det några till som hörde av sig, de flesta av andra orsaker än för att fråga om läget och några oförskämda, elaka och sårande. Som vanligt. Kommenteringen har varit avstängd under ett par veckor. Antalet besökare har minskat. Så då har det alltså handlat om att dessa vill göra sina egna röster hörda. Bevisat är nu att ord – och luft mellan raderna – om det som gör ont är tydligen ointressant. Men lägger jag ut en kattbild på Instagram får den hur många ❤ ❤ som helst. Ja, katter är ju betydligt sötare än jag. Jag läste hos Metro igår om en mamma som härmade sin dotters selfies på Fejan. Bilden överst i inlägget är därför fri för tolkning.

Det här har fått mig att förstå att jag inte kan använda bloggen för sociala kontakter. Mitt sociala liv snävas in allt mer. Därför blev jag extra glad för den äldre mannens telefonsamtal liksom för samtalet från mammakusinen B häromdan. ”Alla andra” är så upptagna med att jobba, eller nåt.

Två glada plastburkar

Så här tomma glada var Anna och jag igår.


Det är Kulturnatt här i Uppsala idag.
Naturligtvis ska jag inte bevista den. Men om jag hade gjort det hade jag nog kikat på nåt av det jag skrev om för nån vecka sen. Idag ska jag ha en läsdag. Jag behöver komma in i min bok på gång, som passande nog bär titeln Dödens bok. Boken är på strax över 600 sidor. I morse, efter att ha skjutsat Anna till jobbet, låg jag i sängen och läste till sidan 155. Tvättmaskinen har snart jobbat färdigt åt mig. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men jag ska inte. Trött, trött, trött är mitt mellannamn.

Och för att du inte ska bli besviken… Här är några kattbilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fortfarande nio procents utrymme kvar på bloggen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur en fransk bok – som jag läste på engelska. Författaren är Patrick Cauvin och boken heter på engelska A little romance.

Panic! I’m thinking, the wheels are turning, I’ve got to say something she’ll remember, something that’ll sum up all we’ve been, that’s really us, only the two of us, that combines both our outsize brains and our too-big hearts, something that’ll express, well, I don’t quite know, somtething that’s both Einstein and Racine at the same time. Einstein and Racine!
Then suddenly I lean over the balustrade, my hands around my mouth like a megaphone, and shout:
e = mc², my love.


Livet är kort.

Read Full Post »

När man får såna här paket i sin postbox tillsammans med vänliga rader från den alltid så snälla Nurse Rached (utom när hon stjäl min kakvinst), då kan man bortse från alla puckon som skriver onda saker i en kommentar på ens blogg:

Rosa och hjärtan, verkligen jag!


Med vänliga ord
på hjärtekortet och en fantastisk omtänksamhet om min näsa, på vilken jag hade en gigantisk finne nyss, är Nurse Rached en vän i särklass.

Fina snorfanor för min finniga näsa.


Tusen tack för ett gott skratt, Nurse Rached! 
Detta kom i exakt rätt stund.


PS
Även Fästmön har fått en hälsning i samma kuvert, på eget kort!

Read Full Post »

I år Förra året fick jag tag i Världens Finaste Gröngöling, det vill säga julgran, om du inte har fattat det. Det var nån sorts mellanting mellan rödgran och kungsgran och även priset låg dem emellan. But alas, idag är det Tjugondag Knut och då kastas granen ut…


Världens Finaste Gröngöling nyklädd, två dar före julafton förra året.


Granen har nästan inte barrat alls
sen jag köpte och klädde den två dar före julafton. Men de senaste dagarna har jag hört några enstaka plink och plonk från barr som touchat julgranskulor på väg ner mot julgransmattan på parketten. Och i kväll var det så dags att ta farväl.

Några dar före jul fick jag en intressant julklapp, Barryav min arbetsgivare. Nu var stunden inne när Gröngölingen skulle få möta sitt öde. Och ödet, det var Barry. Fast först tog det en hiskelig tid att slita ta bort alla jädra vackra kulor, tomtar, hjärtan med mera, glitter och ljus och stjärnan från toppen. Och ja, jag sa en del icke rumsrena ord under tiden.

Tydliga instruktioner på Barry!


Enligt instruktionerna på Barry
skulle man lyfta upp granen, dra Barry, som alltså är en gigantisk säck i nedbrytningsbar plast, in under granen och sen sno ihop säcken i toppen över alla kvistar, grenar och barr. Jag hade just för det där momentet Dra-Barry-in-under-granen behövt fyra armar, men för övrigt gick detta alldeles strålande! Klart jag fick både sopa och dammsuga efteråt, men det var betydligt färre barr än vid mina tidigare julgransplundringar! Dessutom slapp jag bli stucken av alla barr som faktiskt satt kvar på granen när jag bar ut den till uppsamlingsstället utanför vaktis. Framför allt tror jag min fan club, Grannarna, uppskattar att inte få barr i hela trappuppgången. (Själv skulle jag uppskatta om ungarna kunde lära sig öppna och stänga ytterdörrar normalt och inte slänga upp eller igen, men det är nog för mycket begärt önskat.)


Gröngölingen har mött sitt öde i Barry. Här vilar de i min hall en stund medan jag dammsuger.


Julgransplundring innebär förstås att smaska på nåt gott
och det gjorde jag inte först. Jag provsmakade nämligen en av pepparkakorna med glasyr som Fästmön hade bakat åt mamma och mig. Den smakade… inte helt färskt…


Denna smakade inte helt färskt idag.


Ja, jag kan verkligen rekommendera Barry!
Jag hoppas att företaget till dess har uppdaterat sin hemsida så att man får veta var man kan inhandla Barry! Högsta betyg till Barry!

Read Full Post »

Dan före dopparedan haltade jag ut till bilen med två kassar julklappar till familjen i Himlen och Morgonmannen samt min snöskyffel. Bara det att en kasse var tvungen att gå sönder precis utanför garageporten. Hoppas nu inget gick sönder…

Ute i Himlen möttes jag av en totalt igensnöad parkeringsplats, så med motorn på och inväntandes söta Fästmön började skotta i ren ilska och ryggen till trots. En vit Volvo närmade sig och det var farbror Bosse, Annas pappa och barnens morfar, som kom med klappar till sin lillkicka och barnbarnen. Men han for snart tutande hemåt igen, för han hade så mycket julmat att laga och så mycket bakning att göra.

Anna och jag åkte till Morgonen där vi hämtade två kassar julklappar och en burk senap. Nästa anhalt blev ICA Solen där Anna handlade det hon glömt igår och jag köpte kalkonsalami, middag till mig och mamma, Pro Viva för magen och två trisslotter. Mamma stod för notan för mina pengar är slut. Vi är emellertid hoppfulla att trisslotterna ska inbringa en förmögenhet.

Äntligen landade vi sen i Himlen med totalt sex fem kassar julklappar och två kassar mat. Jag noterade att Anna inte hade glömt att inhandla juvelen i fruktskålen till jul, ananasen. Själv har jag numera strukit frukt från handlingslistorna, pengarna räcker inte.


Anna hade inte glömt juvelen i fruktskålen, ananasen.

                                                                                                                                                            Söta älsklingen hade hunnit baka en saffranskaka på förmiddagen.


Annas berömda saffranskaka var alldeles gul inuti. Och i det här fallet är gult faktiskt inte fult utan gott!

                                                                                                                                                                    Elias var på benen, men såg väldigt medtagen ut. Fast lite grejs på datorn ville han visa mig.


Datorn till vänster och medtagen liten sjukling till höger visade en uräcklig pizza med julmat på!

                                                                                                                                                           Elias hade bara lite feber idag, men hostar mycket. Frida kom så småningom upp från bädden och såg inte särskilt frisk ut hon heller. Skönt att se att Linn var piggelin och att Slaktar-Pojken hade blivit så långhårig. Inga bilder på dem, förstås, de skriker så fort mina fingrar närmar sig min tejpade mobil.

Nån julblomma hade jag inte med mig i år, Anna fick en puss i stället och jag fick njuta av den fina amaryllisen som hon fått av sin mamma igår.


Två amaryllisstänglar i denna!

                                                                                                                                                       Jag åkte hem till mig så småningom, men jag hade Elias ord ringande i huvudet:

När ska du fira jul med oss, egentligen?

Lite ledsamt känns det allt att fira jul på var sitt håll. Men det viktiga är att ingen sitter ensam och jag har ju än så länge tak över huvudet och får fira ihop med min lilla mamma. Men OJ vad jag saknar Anna! Och barnen förstås, ändå!

Hemma hos mig åkte gröngölingen in från ballen*. Först fick jag den på fot.


Granen var nätt och passade perfekt i avsett hörn.

                                                                                                                                                  Granen är inte så stor, så det var lätt att få på toppstjärnan.


Stjärnan i topp!

                                                                                                                                                          Nästa steg blev att få i ljusen. Då morrade jag fram några halvkvävda svordomar, för se julgransljus, dem ska man montera tvärtom. Man ska liksom inte knipa ihop klämmorna utan tvärtom.


Varde ljus! Och det vart, det.

                                                                                                                                                                     Mamma satt i fåtöljen och tyckte en massa medan jag slängde upp färgade kulor i grenen grenarna, tomtar, hjärtan, klockor, en och annan kotte och lite annan skit andra julgransprylar.


Gröngölingen blev riktigt fin med alla färger.

                                                                                                                                                      Och så avslutades det hela med glitter, förstås. Uppifrån och ner, blev det, för jag kunde liksom inte dansa runt gröngölingen – den står ju liksom i ett hörn. Men visst blev den ett riktigt maaasterpiece???


Ett riktigt maaasterpiece, eller hur?

                                                                                                                                                         Nu sitter jag och är ledsen för än det ena, än det andra. Men jag är glad och tacksam att Anna och barnen och barnens pappa finns i mitt liv och att jag har en snäll mamma som stöttar mig. Dessa människor, FAMILJ, går inte att köpa för pengar!

                                                                                                                                                     *ballen = balkongen

Read Full Post »