Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nordlig vind’

Ett sammanfattande inlägg.


 

Toffelfötter på balkongräcket

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax potatis och romsås

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om signaler av olika sorter.


Min dag inleddes med städfest.
Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

Nyskördad paprika

En paprika röd som ett stoppljus.


Nånstans lite senare än mitt på dan
marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Lövlöst träd

Här har det blåst rejält.


På vägen mötte jag
en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

Man med dvärgcollie

En man och hans hund.


Jag tror bestämt
att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbär

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.


Idag gick jag
lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Hurtigs gata

Min egen gata.


Jag ser en del märkliga saker
på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

UFO bland höstlöven

Ett UFO bland höstlöven?


Och här är det antingen nån trädklättrare
som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Madrass i träd

Ett sovställe?


Nånting drar mig mot spåren.
Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Signal vid järnvägsspåret

Vilken signal?


Funderar och fantiserar
om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Öppen dörr i huset i Den Hemliga Trädgården

Kom in! signalerar den öppna dörren.


Det blev ännu kyligare
när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Frostiga lönnlöv

Solen hittade inte till dessa heller.


Som en signal
om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

 Höstlöv i olika nyanser

Olika nyanser höst.


Vilken årstid är DIN årstid??


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har säkert sagt det hundra gånger på bloggen, men hösten är min årstid. Det jag gillar är såväl färgerna som mörkret. Att få kura inomhus, mysa. Tyvärr verkar det som om vintern redan är på väg. Det varnas till och med för snö

Frost på jobbfönstret. Men bilden är från februari i år.


Är det nåt jag inte gillar
så är det kyla och halka. Det finns inte nåt kul med snö. Lite fint är det med snö under julen – om man har ett varmt och skönt hem att vistas i. Mitt hem är betydligt varmare sen de nya fönstren monterades. Det måste ha varit massor av värme som bara sipprade ut genom otätheter. Men många har inte ens ett hem att vistas i, inte ens tak över huvudet. Hur går det för dem nu när det blir kallt?

Det ska bli kallt över helgen. Kallare än normalt med nordlig vind. På måndag eller tisdag morgon kan den första snön falla här i mina trakter. Vilken tur att jag inte bara har beställt bilservice på tisdag utan också skifte till vinterdäck! När det gäller sommardäck och vinterdäck är det ibland svårt att veta vad som gäller. I våras skrev jag ner reglerna här på bloggen. För min del är det lätt. Jag har inga dubbar på mina vinterdäck och därför får jag egentligen köra på dem året runt. Fast gummit i så kallade friktionsdäck är ju mer lämpat för vinterväglag.

Hur ska mönsterdjupet vara på vinterdäck?


Varje gång jag gör min årliga service
 (oktober eller november) låter jag verkstadspersonalen byta till vinterdäck. Men jag ber dem från och med förra året också att alltid ange mönsterdjupet på alla åtta däcken så jag inte står där i vår sen med olagliga däck!

Hur gör DU med vinterdäcken? Byter du själv eller gör nån annan det åt dig? Och NÄR byter du till vinterdäck???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.


Och faster E var sig lik
om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  


Men… ingen av damerna kom ihåg
hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.


Faster E bjöd på hembakade kakor
och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…


Det var många som åt middag
på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.


FEM är MYYYCKET* äldre än jag,
så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.


Efter det starka cappuccinot
och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!


Vägen till FEM och A:s hus
var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…


Sen vände vi tillbaka till stan
där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.


I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt.
På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!


*myyycket = lite mer än fyra månader

**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Det var sagt att jag skulle gå några ärenden åt mamma. Solen lyste och det var riktigt skönt ute. Men det är verkligen aprilväder ute…

April i blomkrukorna.


Jag gick ner mot sjön
och såg en katt som njöt av aprilsolen – på en studsmatta… Snacka om att ha hittat sin plats i livet!

”Här är min plats!”


Nere vid sjön
var det vackert som alltid. Himlen var klart blå.

Vätterpromenaden och klarblå himmel.


Aprilsolens strålar 
glittrade i vattnet.

Aprilsol i vattnet.


Vårsolen var verkligen stark!
Men det var bara varmt just i solen, vinden var nordlig.

Stark vårsol över sjön.


Jag rundande bibilioteket
och ”nya” Folkets Hus, som ju inte är så nytt längre. Blickade genom Stadsparken upp på några fina hus, det rödaktiga längst till höger i bild inrymde ett tag min tandläkarmottagning…

Hus vid Stadsparken.


Uppe i stan
utförde jag mina ärenden och fortsatte sen ner mot hamnen. Där var kajen avstängd, men jag såg en båt som låg där och vilade.

En båt låg och vilade vid kajen.


Nån restaurang
var öppen i hamnen, liksom Hotell Nostalgi. Och som alltid, Motormuseet.

Motormuseets skorsten.


Sen gick jag hem
och tjatade med mig en ovillig mamma ut. Tyvärr började det mulna på, men vi gick längs med sjön bort mot nya bron.

Vi såg ett badställe som var lite inbjudande.


Den nya bron
växer för varje dag. Här syns den på lite avstånd.

Två torn är nästan det som syns mest på avstånd.


Vi gick så långt fram
vi kunde och försökte begripa hur bron ska konstrueras genom att studera ritningarna. Det gick att föreställa sig hur den färdiga bron blir.

Två delar bro möts snart över vattnet.


Så vek vi av uppåt
i Bispmotalaområdet och gick mellan husen hem till mamma. Vi passerade ett hus som hade ett allt annat än inbjudande staket. Kanske nån av herrarna som gjorde The Shining bor här?

The Shining?


Blåsten tilltog
så det var två frusna som kom innanför dörren. Kaffe och Tobleronetårta satt fint! Men finast ett telefonsamtal med Fästmön medan kaffet perkolerade… Anna hade varit ute och gått i hagel. Och nu, när jag tittar ut, snöar det… Aprilväder…

Read Full Post »

Det kändes nästan som hemma när jag blev väckt före klockan sju av klamp och stamp och barnaskrik. Men jag låg och lurade i min bädd, en madrass på golvet, fram till klockan åtta. Sen blev det toabesök. Magen är inte riktigt lika förtjust som jag i allt påskgodis.

Jag kom på att jag ju inte har önskat dig som läser glad påsk. Så det gör jag här och nu:

GLAD PÅSK!

Vi släpper inte in några påskkärringar som bara vill åt vårt godis eller ännu hellre, tigger pengar, så nån sån bild kan jag inte lägga in här i inlägget. Håll i stället tillgodo med att titta på mammas fina, ryska påskägg, en bild jag tog förra påsken!

Fina, eller hur?


Idag ska vi låtsas
att det är min födelsedag. Jag ska få paket och jag vet i alla fall att jag får två stycken, jag har valt dem själv. Till eftermiddagen har vi en Tobleronetårta och i kväll blir det middag på Restaurang Ming. Ming betyder ju pärla och detta ställe är i sanning en riktig pärla med god och vällagad mat och trevlig personal. Det är ju sånt som göra att man återvänder gång på gång…

Det här stället, Ming, är en pärla!


En av mina läsare i Uppsala
lämnade en kommentar här i vilken hon berättade att Uppsala är snöigt. Här väntar vi på snön, inte en flinga har fallit hittills idag, men det kommer väl. Igår var det en fin och solig dag, fast vinden var nordlig och kall. Idag är det väldigt mulet ute, så jag gissar att det är snömolnen. Tur att det inte är sol (!) för nu varnar forskarna för den svenska vårsolen också. Den sägs ha lika stark UV-strålning som vårsolen på Sicilien. Men varför är det då ändå så att de flesta fallen av hudcancer inte finns kring Medelhavet utan här? Kanske nån av läsarna från mitt förra arbetsliv kan svara på det?  (Jag såg att ni läste min blogg igår kväll. Hur vore det om ni ägnade er åt huvudsysslan, vård, när ni är på arbetet? Nu får ni chansen via en direkt fråga!)

Mamma och jag har en ny liten tradition och det är att vi promenerar längs med sjön och letar kvistar till vårt påskris. Vi får se hur det blir med den saken idag, det ser inte ut som nåt skönt promenadväder. Men vi måste ju ha nåt att hänga de fina äggen i.

Annars blir det inte mycket gjort den här dan. Den är liksom bara lååång… Jag ska duscha och tvätta håret och det ska bli skönt. Jag saknar min älskling, förstås, men vet att hon jobbar idag och i eftermiddag får hon hem Elias igen.

På söndag ska jag träffa vännen FEM, det blir nog framåt kvällen ifall vi ska träffa faster E på dan också. Det ser jag fram emot! Och sen måste jag packa, för på måndag vänder Clark Kent* och jag hemåt igen. Men först ska vi fira påsk i några dar… Och fylla på påskägget som jag tömde så fint igår. I bilen på väg ner smaskade jag på innehållet i Annas påskägg, men då var jag väl så mätt på smörgåstårta, för det finns ett par bitar kvar…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »