På den tredje dagen…

Ett sammanfattande inlägg.

---

 

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagscirkel i Uppsala

Ett lördagligt inlägg.

---

 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Signaler

Ett inlägg om signaler av olika sorter.

Min dag inleddes med städfest. Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

En paprika röd som ett stoppljus.

Nånstans lite senare än mitt på dan marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Här har det blåst rejält.

På vägen mötte jag en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

En man och hans hund.

Jag tror bestämt att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.

Idag gick jag lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Min egen gata.

Jag ser en del märkliga saker på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

Ett UFO bland höstlöven?

Och här är det antingen nån trädklättrare som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Ett sovställe?

Nånting drar mig mot spåren. Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Vilken signal?

Funderar och fantiserar om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Kom in! signalerar den öppna dörren.

Det blev ännu kyligare när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Solen hittade inte till dessa heller.

Som en signal om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

Olika nyanser höst.

Vilken årstid är DIN årstid??

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintern på ingång?

Jag har säkert sagt det hundra gånger på bloggen, men hösten är min årstid. Det jag gillar är såväl färgerna som mörkret. Att få kura inomhus, mysa. Tyvärr verkar det som om vintern redan är på väg. Det varnas till och med för snö…

Frost på jobbfönstret. Men bilden är från februari i år.

Är det nåt jag inte gillar så är det kyla och halka. Det finns inte nåt kul med snö. Lite fint är det med snö under julen – om man har ett varmt och skönt hem att vistas i. Mitt hem är betydligt varmare sen de nya fönstren monterades. Det måste ha varit massor av värme som bara sipprade ut genom otätheter. Men många har inte ens ett hem att vistas i, inte ens tak över huvudet. Hur går det för dem nu när det blir kallt?

Det ska bli kallt över helgen. Kallare än normalt med nordlig vind. På måndag eller tisdag morgon kan den första snön falla här i mina trakter. Vilken tur att jag inte bara har beställt bilservice på tisdag utan också skifte till vinterdäck! När det gäller sommardäck och vinterdäck är det ibland svårt att veta vad som gäller. I våras skrev jag ner reglerna här på bloggen. För min del är det lätt. Jag har inga dubbar på mina vinterdäck och därför får jag egentligen köra på dem året runt. Fast gummit i så kallade friktionsdäck är ju mer lämpat för vinterväglag.

Hur ska mönsterdjupet vara på vinterdäck?

Varje gång jag gör min årliga service (oktober eller november) låter jag verkstadspersonalen byta till vinterdäck. Men jag ber dem från och med förra året också att alltid ange mönsterdjupet på alla åtta däcken så jag inte står där i vår sen med olagliga däck!

Hur gör DU med vinterdäcken? Byter du själv eller gör nån annan det åt dig? Och NÄR byter du till vinterdäck???

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten med diverse tanter, nej jag menar damer…

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.

Och faster E var sig lik om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  

Men… ingen av damerna kom ihåg hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.

Faster E bjöd på hembakade kakor och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…

Det var många som åt middag på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.

FEM är MYYYCKET* äldre än jag, så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.

Efter det starka cappuccinot och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!

Vägen till FEM och A:s hus var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…

Sen vände vi tillbaka till stan där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.

I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt. På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!

*myyycket = lite mer än fyra månader
**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Aprilpromenad(er)

Det var sagt att jag skulle gå några ärenden åt mamma. Solen lyste och det var riktigt skönt ute. Men det är verkligen aprilväder ute…

April i blomkrukorna.

Jag gick ner mot sjön och såg en katt som njöt av aprilsolen – på en studsmatta… Snacka om att ha hittat sin plats i livet!

”Här är min plats!”

Nere vid sjön var det vackert som alltid. Himlen var klart blå.

Vätterpromenaden och klarblå himmel.

Aprilsolens strålar glittrade i vattnet.

Aprilsol i vattnet.

Vårsolen var verkligen stark! Men det var bara varmt just i solen, vinden var nordlig.

Stark vårsol över sjön.

Jag rundande bibilioteket och ”nya” Folkets Hus, som ju inte är så nytt längre. Blickade genom Stadsparken upp på några fina hus, det rödaktiga längst till höger i bild inrymde ett tag min tandläkarmottagning…

Hus vid Stadsparken.

Uppe i stan utförde jag mina ärenden och fortsatte sen ner mot hamnen. Där var kajen avstängd, men jag såg en båt som låg där och vilade.

En båt låg och vilade vid kajen.

Nån restaurang var öppen i hamnen, liksom Hotell Nostalgi. Och som alltid, Motormuseet.

Motormuseets skorsten.

Sen gick jag hem och tjatade med mig en ovillig mamma ut. Tyvärr började det mulna på, men vi gick längs med sjön bort mot nya bron.

Vi såg ett badställe som var lite inbjudande.

Den nya bron växer för varje dag. Här syns den på lite avstånd.

Två torn är nästan det som syns mest på avstånd.

Vi gick så långt fram vi kunde och försökte begripa hur bron ska konstrueras genom att studera ritningarna. Det gick att föreställa sig hur den färdiga bron blir.

Två delar bro möts snart över vattnet.

Så vek vi av uppåt i Bispmotalaområdet och gick mellan husen hem till mamma. Vi passerade ett hus som hade ett allt annat än inbjudande staket. Kanske nån av herrarna som gjorde The Shining bor här?

The Shining?

Blåsten tilltog så det var två frusna som kom innanför dörren. Kaffe och Tobleronetårta satt fint! Men finast ett telefonsamtal med Fästmön medan kaffet perkolerade… Anna hade varit ute och gått i hagel. Och nu, när jag tittar ut, snöar det… Aprilväder…

Read Full Post »

Lååångfredag…

Det kändes nästan som hemma när jag blev väckt före klockan sju av klamp och stamp och barnaskrik. Men jag låg och lurade i min bädd, en madrass på golvet, fram till klockan åtta. Sen blev det toabesök. Magen är inte riktigt lika förtjust som jag i allt påskgodis.

Jag kom på att jag ju inte har önskat dig som läser glad påsk. Så det gör jag här och nu:

GLAD PÅSK!

Vi släpper inte in några påskkärringar som bara vill åt vårt godis eller ännu hellre, tigger pengar, så nån sån bild kan jag inte lägga in här i inlägget. Håll i stället tillgodo med att titta på mammas fina, ryska påskägg, en bild jag tog förra påsken!

Fina, eller hur?

Idag ska vi låtsas att det är min födelsedag. Jag ska få paket och jag vet i alla fall att jag får två stycken, jag har valt dem själv. Till eftermiddagen har vi en Tobleronetårta och i kväll blir det middag på Restaurang Ming. Ming betyder ju pärla och detta ställe är i sanning en riktig pärla med god och vällagad mat och trevlig personal. Det är ju sånt som göra att man återvänder gång på gång…

Det här stället, Ming, är en pärla!

En av mina läsare i Uppsala lämnade en kommentar här i vilken hon berättade att Uppsala är snöigt. Här väntar vi på snön, inte en flinga har fallit hittills idag, men det kommer väl. Igår var det en fin och solig dag, fast vinden var nordlig och kall. Idag är det väldigt mulet ute, så jag gissar att det är snömolnen. Tur att det inte är sol (!) för nu varnar forskarna för den svenska vårsolen också. Den sägs ha lika stark UV-strålning som vårsolen på Sicilien. Men varför är det då ändå så att de flesta fallen av hudcancer inte finns kring Medelhavet utan här? Kanske nån av läsarna från mitt förra arbetsliv kan svara på det?  (Jag såg att ni läste min blogg igår kväll. Hur vore det om ni ägnade er åt huvudsysslan, vård, när ni är på arbetet? Nu får ni chansen via en direkt fråga!)

Mamma och jag har en ny liten tradition och det är att vi promenerar längs med sjön och letar kvistar till vårt påskris. Vi får se hur det blir med den saken idag, det ser inte ut som nåt skönt promenadväder. Men vi måste ju ha nåt att hänga de fina äggen i.

Annars blir det inte mycket gjort den här dan. Den är liksom bara lååång… Jag ska duscha och tvätta håret och det ska bli skönt. Jag saknar min älskling, förstås, men vet att hon jobbar idag och i eftermiddag får hon hem Elias igen.

På söndag ska jag träffa vännen FEM, det blir nog framåt kvällen ifall vi ska träffa faster E på dan också. Det ser jag fram emot! Och sen måste jag packa, för på måndag vänder Clark Kent* och jag hemåt igen. Men först ska vi fira påsk i några dar… Och fylla på påskägget som jag tömde så fint igår. I bilen på väg ner smaskade jag på innehållet i Annas påskägg, men då var jag väl så mätt på smörgåstårta, för det finns ett par bitar kvar…

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Fulltecknade dagar och tomma

Fredagsmorgon och en väldigt gråkall sådan. Temperaturen är just över nollstrecket, men det blåser lite och vinden är nordlig. I morse hade jag sällskap av Fästmön i bilen och vi tog svängen om Äldreboendet innan jag ensam tuffade ut till jobbet.

Idag ska vi ha nån sorts revision här. Jag kan inte gå in på detaljer, men det är ett viktigt arbete som ska granskas. Lite spännande är det allt! Själv kan jag inte så mycket i ämnet även om jag stödjer det.

Min dag är tom i kalendern. Jag har medvetet gjort så efter fyra ganska fullbokade och intecknade arbetsdagar. Det känns som om jag har lite att skriva ikapp! Främst tänker jag ägna denna tomma dag åt att förbereda inför tjänsten om omvärldsbevakning som jag ska diskutera på måndag förmiddag. Jag hoppas att vi kommer igång med den snart och att mina kollegor uppskattar den. Det bästa av allt är att den är gratis eftersom vi får hänga med på ett slängavtal!

Värsta/bästa dan var nog i onsdags när det var fulltecknat i princip från klockan tio tills det var dags att gå hem.

Nu är det så att jag föredrar att ha mycket att göra. Men att göra saker innebär ju också att man måste reservera tid för detta och att man då kan vara på sitt rum och inte sitta i möte. Därför är min fredag som synes tom. Tro mig, jag har massor på G! Och det är fortfarande så roligt att jobba här att jag redan nu, knappt halvvägs in i den tidsbegränsade anställningen, börjar få separationsångest. Om jag inte kan hänga kvar på nåt sätt, hur ska jag överleva med ständigt tomma dagar i min kalender igen?? Men den dagen, den sorgen. Jag försöker leva och jobba här och nu.

Anna åker direkt till Förorten när hon slutar jobba idag klockan 14. Barnen utom Frida kommer. Jag kommer ut först i morgon. Jag känner att jag mycket troligt lär somna tidigt i kväll – igår satt jag och halvsov till Antikrundan, som ju går mellan klockan 20 och 21…

Helgens höjdpunkt är förstås Melodifestivalen 2012 finalen i den svenska uttagningen. Jag försöker live-blogga som vanligt, om familjen inte gömmer min dator.

På söndag ska jag ringa faster E och gratta. Tänk att hon fyller 95 år!! Och är still going strong! Mamma var ju på kalas för henne i lördags, arrangerat av faster E:s dotter med familj. Av mamma och mig fick hon ett presentkort att använda i bokhandeln. Den här damen är nämligen en riktig bokmal! Härligt!

Dags att sätta fart och blicka ner i mina papper. Var ska jag börja..?

Read Full Post »

Första decemberdagen

Idag är det den första decemberdagen. Den första dagen i årets sista månad. Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på de förhoppningar jag hade efter sommaren. Jag tänkte att den här hösten, den blir den bästa på länge. Och på sätt och vis blev den det. Men om 30 dagar är förhoppningarna grusade och jag balanserar redan på räcket.

Årets första decembermorgon var ett par grader på plus. Lite kylig, alltså med den nordliga vinden som blåste igenom frisyren. Himlen var vackert rosa och L, som agerade mottagningskommitté när jag kom till jobbet i morse, menade att det är snö på gång. Jorå, rosa himmel brukar betyda det…

Den första decemberdagens morgonhimmel 2011. 

                                                                                                                                                               L bjöd för övrigt på smaskigt morgonfika med tre sorters mjuka kakor, varav en helt nykomponerad – av misstag. Samtliga tre var alldeles för goda för att vara nyttiga, men jag var ju bara tvungen att smaka en bit av dem alla. Jag magrar väl sen när jag har slutat här.

Jag har ägnat morgonen åt att inventera trycksaksförrådet och skriva en förteckning. Vidare har jag rensat en hylla med tidskriftssamlare och fördelat lämpligt antal ex trycksaker i var och en samt märkt dem, förstås. Så har jag justerat lite text, mejlat några rader hit och dit, granskat några webbsidor och några intranätsidor. I eftermiddag blir det blankettpyssel med S. Tiden rinner ut. Vi slutar båda två vid årsskiftet, men för S:s del innebär det att den 20 december är sista arbetsdagen, för min del är det den 21 december.

Det blev en tur ut på lunchen för att äta kycklingspett och läsa Sankta Psyko, min bok på gång. Det är en märklig bok. Det händer inte mycket i den, men stämningen är kuslig. Lite som mitt liv… Det känns som om det har börjat växa mossa på mig. Jag tappar ord igen och jag glömmer saker om jag inte antecknar ordentligt. Häromdan kom jag inte på ordet för blomman julstjärna…

Mossigt!..

                                                                                                                                                                 Fästmön messade på lunchen att jag hade låst in henne rejält i morse – med båda låsen. Hon trodde att jag hade glömt bort henne, men i själva verket ville jag ju spara henne för mig själv… Moahahahahaaaaaa….

Read Full Post »

Korv och kultur på ballen*

Det blev sannerligen korv idag! Kycklingchorizo. Lite extra kryddig smak, så där. Eftermiddagen blev varm. Vi satt på ballen. Läste och åt. Det är så mysigt med Anna att vi kan dela såna här stunder när vi gör olika saker, sitter med var sin bok, samtidigt som vi är med varandra. Anna har för övrigt just påbörjat läsningen av Birgitta Anderssons bok Blondie. Läs den om du inte redan har gjort det!!!

Blondie är en mycket speciell bok – liksom Birgitta Andersson som har skrivit boken om sitt liv. Läs den om du inte redan har gjort det!

                                                                                                                                                        Jag läser en bok just nu skriven av en ny litterär ”bekantskap”, Aino Trosell. Hade väl hört namnet nån gång i nåt sammanhang, men inte i litterära sammanhang, trodde jag. För en stund sen gick jag in för att kolla in författaren lite via nätet – och min förvåning var minst sagt stor när jag läste att hon har skrivit 20 böcker… Förutom flera pjäser…

Boken jag läser just nu ska jag skriva mer om när jag har läst ut, men den heter Om hjärtat ännu slår och utsågs till Årets bästa svenska kriminalroman 2000 av Svenska Deckarakademin. Nu vill jag bara ha sagt att boken inte bara är en kriminalroman. Den har så många bottnar! Trots detta blir intrycket inte alls rörigt och under läsningens gång ser man hur saker och ting hänger ihop…

Inte bara en prisbelönad kriminalroman, utan en bok med många bottnar.

                                                                                                                                                          Tyvärr blåser det nordliga vindar här idag. Det är inte alls lika hett som i Kungliga Hufvudstaden de senaste dagarna. Anna säger att hösten är på väg. Och jag börjar tyvärr att tro henne. Solen har redan sjunkit ner bakom hustaken och alla små ungj****r barn är stoppade i säng. Tystnad. Det enda som hörs är vinden i träden utanför. Och så mitt knackande på tangentbordet.

Jag tror att det blir en film eller nåt annat inspelat på DVD:n i kväll igen.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen

Read Full Post »