Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)
Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.
Och faster E var sig lik om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!
Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!
Men… ingen av damerna kom ihåg hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…
Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…
Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.
Tjejerna.
Faster E bjöd på hembakade kakor och en äpplepaj som var…
diviiine…
Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!
Solen ville få sin vilja igenom…
Det var många som åt middag på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.
Cappuccinon krävde två sockerbitar.
FEM är MYYYCKET* äldre än jag, så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!
FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.
Efter det starka cappuccinot och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…
Häftig dörr, eller hur?!
Vägen till FEM och A:s hus var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.
Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…
Sen vände vi tillbaka till stan där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé!
Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.
I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt. På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!
Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!
*myyycket = lite mer än fyra månader
**Clark Kent = min trogne, lille bilman
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 