Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tuff period’

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.


Och faster E var sig lik
om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  


Men… ingen av damerna kom ihåg
hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.


Faster E bjöd på hembakade kakor
och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…


Det var många som åt middag
på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.


FEM är MYYYCKET* äldre än jag,
så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.


Efter det starka cappuccinot
och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!


Vägen till FEM och A:s hus
var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…


Sen vände vi tillbaka till stan
där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.


I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt.
På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!


*myyycket = lite mer än fyra månader

**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Jag satt kvar en halvtimma framför TV:n efter Morden i Midsomer och kollade på en ny serie på SvT 1: Försvunna. Det var nåt så ovanligt som en finsk dokumentärserie i fem delar om människor som försvunnit.


Programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig!

                                                                                                                                                            Förutom att programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig tyckte jag att programmet i sig var intressant. Jag menar tänk dig själv att du har en anhörig som bara försvinner spårlöst, i princip. Gissningsvis finns personen inte i livet längre, men vad har hänt? Tänk att aldrig få lösningen på gåtan och få göra ett riktigt avslut?

Först ut i denna serie om fem avsnitt var fallet Aulis Käkelä. Han försvann i augusti för snart fem år sen från sin gård i Rovaniemi i norra Finland. Några år före försvinnandet hade han haft en tuff period i sitt liv när hans firma gått i konkurs med en massa skulder till följd. Då hade han gjort som alla typiska finländare, sa programledaren:

Han blev deprimerad och sen söp han. Men sen tog han sig i kragen!

Det är därför inte troligt att Aulis Käkelä efter att ha kommit igenom dessa svåra år plötsligt långt senare skulle ta livet av sig. Möjligen kan hans försvinnande ha att göra med ett rån han råkade ut för en kväll när han hade festat. Men ingen vet nåt.

Detta var kanske inte nåt riktigt actionprogram. Bitvis var det snyggt filmat och dramatiserat, men det kändes trist att alla samtal mellan programledaren och polisen var svartvita. Dessutom blev det väldigt flåsigt när ett av dessa samtal hölls under tiden de båda männen gick uppför trapporna… Men annars tycker jag att programmet var intressant! Jag känner verkligen med de anhöriga som inte vet vad som hänt!

Tycker du att finska låter konstigt? Äh, du är inte van! Ta chansen och lyssna på detta vackra språk! Och om du vill förstå vad folk säger kan du alltid läsa textningen…

Högt betyg för ett angeläget program!

Read Full Post »