Lång natt, blöt dag

Ett inlägg om natt och dag.

---

 

Jag läste både i natt och i morse. (Notera det snigga bokmärket, en julklapp från IZ!)

Den gångna natten blev en lång natt. Jag var trött och somnade före klockan 23. Nån timme senare väcktes jag av att nån i huset tyckte att midnatt var en bra tid att möblera om och kasta saker i golvet. Resten av natten sov jag i tjugominuterspass, högst. Låg och tänkte på allt möjligt, grubblade över tillvaron och det länge sen förgångna. De vakna timmarna kollade jag Instagram på mobilen eller läste. Märkligt nog var jag inte astrött i morse, men den stora tröttheten kommer väl i kväll – eller i morgon. Lustigt nog var jag inte den enda som låg vaken. Hade jag vetat att jag inte var ensam hade jag kunnat ta lite sällskap. Nån våndades vi alla på var sitt håll. Kanske är det boken jag läser just nu som påverkar mig mer än jag vill erkänna. Kanske är det inte bara det förgångna. Årsdagen av Det Som Hände är passerad med tio dar och jag har överlevt i år också. Det länge sen förgångna skedde så långt tillbaka som under Äldre stenåldern, i Metropolen Byhålan.

En oxe ska ska tänka lite mer på att må bra.

Inte har det varit nån toppendag idag på jobbet heller. Jag körde fast redan i morse. Försökte räta ut frågetecknen, men har fortfarande inte fått nåt besked trots att frågan nu ligger hos en tredje person. Nåja, jag har gjort lite annat. Bland annat har jag tagit ett stort grepp om ett gäng foton som skulle fixas till. Vidare har jag haft ett litet arbetsmöte på kontoret med en av de riktigt duktiga vattukvinnorna. Själv är jag oxe och jag måste säga att dagens horoskop i Metro fick mig att tänka både en och två gånger. På mig själv.

 

Det händer inte så mycket varken om dagarna eller nätterna i mitt liv. Snart är det dags för förändring igen, för mirakel slutade jag ju att tro på 2013. Jag har gått och grunnat på en sak och nu har en liten idé tagit form. Förhoppningsvis får jag med mig en och annan vän på resan. Och det har med litteratur att göra – så mycket kan jag avslöja för tillfället.

Typisk frukt-stash på Toffel-kontoret.

Det har regnat hela dagen och det brukar få mig på gott humör och göra mig lugn. Dessvärre funkade det inte idag. Det kändes lite allmänt… träääligt att gå och handla på Tokerian efter jobbet också. Det händer inte så mycket skoj där heller. Eller också händer det roliga på dagtid. Jag köpte min vanliga fil och mjölk och TV-tidning och frysta luncher för en vecka. Luncherna brukar för det mesta mätta mig. Blir jag sugen på eftermiddagen finns det en fruktkorg på jobbet. Varje måndag levereras elva kilo frukt till Café Java, där jag fikar. Det gäller att vara snabb då. Jag gör så som en inte får: tar flera frukter på måndagen och har en liten stash på kontoret.

Igår var jag duktig och gjorde mina räkningar, men jag säkerhetskopierade också filer från min dator till min externa hårddisk. Det tog sin lilla tid, även om det definitivt inte tog 13 timmar som datorn ville påskina. Mycket är ju redan kopierat och såna filer kan en hoppa över.

Nä, några 13 timmar tog det inte att säkerhetskopiera filerna i just den här mappen.

I kväll då? Jag ska bläddra i TV-tidningen och se om jag blir uppspelt, jag ska läsa, jag ska telefonera och om det hinns med, glo på Veckans brott. Middag i afton blir ett par mackor, men inte rostade och inte med ost. Jag grävde nämligen fram lite rester från julen i form av rödbetssallad och mammas kycklingköttbullar. Riktig finmiddag, med andra ord. Vad äter DU i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar och inspirera mig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalas hela dan

Ett kalasande inlägg.

---

 

Trägubbe med trE ben (?).

Igår kväll avnjöt vi först säsongspremiären av Mr Selfridge på SvT 1. Lite väl kort avsnitt, men ändå händelserikt. Sen satt vi uppe ganska länge och såg på en otäck film, Unthinkable, på Sjuan. Filmen var så otäck att jag läste med ett öga och glodde på filmen med det andra. Till sist var jag tvungen att gå därifrån. Tortyr är inte nåt jag vill se på.

En skön sovmorgon blev det idag innan vi rullade ut på landet till Fästmöns pappa som blev 78 vårar. Vi var först på plan och fick en god pratstund och en och annan titt på bilder av äldre datum. Anna förevisade också en rolig trägubbe, men inte när hennes pappa såg på. Kolla hur många ”ben” gubben har, så förstår du kanske vad jag menar med rolig…

 

 

 

Tårta på tårta blev det idag. Frukttårtan var bäst, tyckte jag.

Smörgåstårta och frukttårta med drycker till serverades sen via granngården. Vi kalasade nästan hela eftermiddagen, så det vete 17 när jag ska slänga in söndagsmiddagen i ugnen. Så särskilt hungriga är vi inte än. Det blir pulled turkey idag och maten lär ta en stund att tillaga, så pippin måste gissningsvis strax läggas i form och sky och börja sin långsamma tillagning.

För mig som kommer från en liten familj är det både roligt och lite omtumlande att kalasa ihop med Annas. Idag var sex barnbarn, ett par respektive till barnbarnen samt fem barnbarnsbarn, samtliga tillhörande Annas syster, med för att fira morfar/gammelmorfar. Syster själv jobbade, men maken var där som suppleant…

Annas pappas fåglar bajsade ner Clark Kent*, så medan jag torkade av det värsta fotade Anna en lustifik figur på busskuren.

Kallt och ruggigt är det, men det snöade tack och lov bara idag på förmiddagen. Mamma har fått ett samtal och idag var det ganska bra med henne. Hon ska få städhjälp i veckan som kommer, så därför dammade hon lite… Ja, det låter kanske knäppt, fast det handlar om att mamma vill ha lite kontroll på sina egna saker OCH att hon känner att hon själv gör lite nytta. Det är bättre att städhjälpen gör de tunga jobben som dammsuger, torkar golv etc. Sen kommer ju mammas dotter hem till påsk och mamma har börjat skriva en att göra-lista.

I morgon är det måndag och sedvanlig administration inleder min dag. Anna jobbar kväll och jag tänkte vara hemma och tvätta och kanske städa. Belöningen tar jag på tisdag när jag har tid för trimning av håret. Jag hoppas att mitt nackonda har gått över till dess. Alltid ska man ha nån åkomma.

Har DU också kalasat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna några rader och berätta!!! 

*Clark Kent = fågeltoalett och bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjen!

Ett inlägg om familjen jag tillhör.

---

 

Ikväll har jag sett bevisen: jag tillhör en familj. För några dar sen skrev Jerry så fint att bara Frida och jag saknades vid ett familjeevent. Och nu har hans äldsta dotter skapat vår familj… Virtuellt…

Familjen! Känner du igen vem som är vem?

Det här är så bra gjort att det är nästan läskigt! Kan du se vem som är vem av oss på bilden? (Eftersom man inte kan skapa barn i Sims är Elias inte med.)

Titta en gång till…

Familjen från vänster: Anna, jag, Johan, Frida och Jerry. På översta bilden är Linn längst till höger.

Alltså, det är riktigt creepy bra! Avslutningsvis en bild på Anna och mig:

Anna och jag som Sims.

Linn har gjort oss som Sims-kopior med hjälp av foton på oss.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, pussat och gröngöling på fot

Ett inlägg om dagens upptåg.

Det blev en märklig början på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!

Mitt när jag stod och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Annas goda cigarrkakor.

Annas snälla mamma lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma och L.

Hade med mig en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.

Till och med i Himlen, fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien. Spännande!

En påse klappar från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

En påse klappar från Anna.

Mamma ville ha fika mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fixat förråd och fån

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.

I morse var jag trött när jag vaknade, men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.

Eftersom vi blev klara betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.

Lite senare än vanlig tid åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat.

Killarna på Mac Jack var så gulliga och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…

Livet är kort.

Read Full Post »

ShoppingTUR

Ett inlägg om en utflykt och shoppingtur. Med tur!

Idag åkte jag in till Fästmön i Himlen på eftermiddagen för vidare färd till Morgonen med Prinskorv och prylar. Morgonens härskare var inte hemma och då passade råttorna på att snoka. Det är tur att man är musexpert!.. I will say no more. De involverade fattar.

Eftermiddagens utflyktsmål var Thuns i Faringe. Jag skulle göra nåt jag inte gillar – shoppa kläder. Men faktum är att det var en väldigt lyckad tur! Bäst av allt var ett par skor som var nedsatta till halva priset. Tanken var även att kolla på nånting i klädväg till Prinskorven, som ju snart fyller år. Men jag vägrar köpa pojkkläder med döskallar eller apor på. Det fick bli… nånting annat. Hans mamma köpte två par skor till honom.

Klockan var närmare 20 innan vi fick middag på sedvanligt After Thuns-ställe, det vill säga Olandsbaren i Alunda. Vi fick rikligt med mat och det enda som blev en jättestor besvikelse var desserten – friterad camembert MED CHOKLADSÅS och JORDGUBBAR!.. OK, det var lite friterad persilja och nån tesked hjortronsylt, men inte tillstymmelse till glass. Urrrrrk… Jordgubbarna var goda, men nej. Chokladsås och jordgubbar ska det INTE vara till friterad camembert.

På hemvägen svängde vi in till Morgonen igen där Prinskorven fick prova skor och jag försökte ta ett allvarligt snack med hans pappa. Det gick väl sisådär. Men även om vi har helt olika åsikter i en del frågor tror jag att vi gillar varandra. Eller..?

Nu är klockan över 23 och vi har packat upp det vi har handlat här i New Village. Jag kliar på mina soleksem, Anna har blivit så smal och snigg och nån i närheten har fest. Igen. Men det är ju fredag så det får man finna sig i. Skål!

Här kan du titta på några bilder från min shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Dr Oetker, Strumpmonstret och andra figurer

Idag hade jag en dejt med Nål-Janne på eftermiddagen. Jag hade väldigt ont i hälen när jag anlände och det var inte skönt med åtta nålar i och omkring det onda området. Jag kved – och det brukar jag inte göra.

Efteråt var det inte alls roligt att åka till Tokerian och hasa omkring därinne på jakt efter mejerivaror och annat spännande. Hälen gjorde så ont att jag nästan rusade fram till knivarna och begick harakiri, typ. Jag köpte i alla fall en Dr Oetker Mozzarellapizza, för nåt plåster – som inte ger eksem – ville jag ha på såren. Och Dr Oetkers pizzor är helt OK. Denna smakade väldigt mycket vitlök, till exempel. För övrigt kan jag inte låta bli att undra vem denne dr Oetker är. Är han pizzabagare eller är han doktor – eller är han rentav både och???

Medan jag duschade, vilket inte heller var skönt eftersom jag i princip måste stå på ett ben, funderade jag över dr Oetker. Jag gissar att mina tankar var alltför mycket hos den gode doktorn, för Strumpmonstret hann lura mig! Innan jag klev in i duschen satte jag nämligen på en maskin tjockis-svart tvätt. Men bara en strumpa med hundhuvuden på kom med. Och den är ju inte ens tjockis-svart…

Singelstrumpa med hundhuvuden.

Bestämt tror jag att jag har listat ut hur det där Strumpmonstret gör. Jag sätter på en maskin med bland annat strumpor. Medan jag gör nåt annat, som idag duschar, till exempel, sliter Strumpmonstret fram och stänger av maskinen samt plockar ur en strumpa och lägger tillbaka i tvättkorgen. Det måste bara vara så. Vadå? Senil? Jag..?

Just nu läser jag en väldigt märklig bok. Jag har läst lite mindre än halva boken och den är både spännande och fascinerande. Påminner lite om Da Vinci-koden – och ändå inte… Samtidigt var det en märklig historia, om jag inte minns fel, kring själva släppet av Strindbergs stjärna, som boken heter . Den såldes till 16 länder innan den kom ut 2010 och författaren, före detta nyhetsjournalist på SvT, fick jättemycket pengar för att skriva den. Undrar vad han gör nu…

Den här skribenten, som just nu skriver dessa rader, ser emellertid snart i kors. Därför tänker jag parkera mig i bäste fåtöljen och lägga upp onda hälen och försöka hitta nåt skit mindre dåligt att se på på TV. Jag har försökt säkerhetskopiera filer, men inser att överst på min önskelista står just nu ett USB-minne på 16 GB – nu har jag till exempel mina bilder utspridda på tre stickor. Naturligtvis hittar jag ingenting…

I morgon bitti ska jag lära ett gäng forskare att göra personliga hemsidor. Undrar hur det går. Jag kanske snor deras strumpor och doktorerar på detta. Sen kanske jag kan ge ut en serie egna pizzor, dr Tofflans, med hundhuvuden och USB-minnen på..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Inflammerat och inplastat

I eftermiddag fick jag äntligen sticka iväg till Nål-Janne för lite akupunktur. Det har varit en urhektisk dag där jag knappt har hunnit gå på toa eller ta rast på jobbet. Men jag fick också beröm och positiv feedback av M, som är chef, och det tar jag åt mig och gömmer i hjärtat. Men jag blev jättegenerad och låtsades inte höra.

Lunchen inklusive haltande promenad till Syltan fram och tillbaka stressade jag i mig på 20 minuter. Och då åt jag både fjärtsoppa (utan fjäsk fläsk) och pannkakor. Jaa, du ska veta att jag var rädd att Janne skulle sätta en nål i min mage, då hade ballongen smällt och det hade blivit grym gasutveckling…

Efter lunchen.

Idag gjorde akupunkturen ont. Två av nålarna var värst; den ena satt på framfoten, mellan stortån och pektån; den andra under hälen, just där jag har ont. Janne klämde och kände på mitt ben och nog är bindväven fint inflammerad, alltid. Det kändes som om att det gjorde ont var han än petade på mig. Men det är väl sjukgymnasters roll, att känna till folks ömma punkter och tortera människor därefter…

Trött som fan, på ren svenska, var jag när jag kom hem. Jag har inte ens orkat läsa min post. Och äntligen – ÄNTLIGEN!!! – hade plasten kommit! Fyra smala rullar stod nere i entrén. Jag tog genast upp en och började plasta…

Inplastat skrivbord.

Jag började plasta in i arbetsrummet för där var det svårast med höga bokhyllor, tunga möbler som nu står i vägen samt datorn. Det höll på att sluta med katastrof, för jag tappade en sten (min X-frus fiiina stennyckelpiga som hon fick i 35-årspresent och blev så arg över! 😛 ) Datorn och skrivbordsstolen har jag måttat ut och klippt till plast för, de plastar jag in på söndag kväll.

I gästrummet ska Fästmön och jag vippa upp sängen, annars är det klart där också (förutom krukväxterna – men de får ju stå kvar i alla fönster till söndag kväll).

Inplastade möbler i gästrummet.

I vardagsrummet har jag plastat in en del och måttat och klippt till annat – man måste ju kunna sitta nånstans och glo på TV. När jag plastade steron med tillbehör åkte en högtalare i golvet, vilket var mindre bra. Det var ett lite h-e att få i kablarna och naturligtvis fick sig skyddet över själva membranet en rejäl skada. SKIT! 

Inplastad teknik i vardagsrummet. 

Vitrinskåpet i vardagsrummet har inte täta dörrar så det plastade jag också in, inklusive fotona på de fyra bonusbarnen – de får ju inte bli smutsiga! Sen skaffade jag mig dessutom en Plast-Pappa i och med att jag plastade in fotot av honom och några till.

Inplastat vitrinskåp och min Plast-Pappa.

På ballen* tronar de nya fönstren. Och om jag räknade rätt fick alla fem fönster och nya balledörren** plats! Skönt, för de hade verkligen inte fått plats här inne…

Nya fönster.

Det låg en lapp i min postbox att Dalkarlarna stormar in här klockan sju på måndag morgon. (Mitt under min tandborstningstid.) Jobbigast blir det på tisdag morgon eftersom jag ska förbereda mig för läkarbesöket då. Har ingen lust att ha en massa främmande män i mitt hem just då, men det får jag lov att finna mig i.

Nu är allt inplastat och jag fick skutta ner för trappan och hämta upp ytterligare en rulle – som tog slut. Hoppas verkligen att de andra i trappuppgången har tagit till sig, för vad jag förstår är Dalkarlarna inte här och jobbar i morgon. Jag är ganska irriterad på att de lämnade plasten så här sent, vi skulle ju få den en vecka före fönsterbytet. Och vad gör folk om plasten inte räcker? Dåligt!

Nu har jag tagit reda på en maskin ren tvätt som hängt färdig, nästa maskin är på gång att hängas. Klockan 20 ska jag hämta Anna från jobbet. Hon kände sig inte särskilt pigg idag, stackarn! Mina förkylningssymtom inklusive febern har mirakulöst nog gått tillbaka helt. Kroppen är fantastisk!

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Ulla Billquist – en soldat i min ”armé”?

Ulla Billquist… Den häftiga rösten som kanske är mest känd för schlagern Min soldat under beredskapstiden i Sverige. Nu är hon aktuell igen med en samlingsbox med över 400 inspelningar på 17 CD-skivor samt en bok med unika bilder och textkommentarer. Och av den framgår att Ulla Billquist troligen var en soldat i min ”armé”.

Ulla Billquist, inte alltid så glad som i vissa av hennes schlagers… Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.

                                                                                                                                                        Ulla Billquist slog igenom 1929 och var mycket stor under beredskapsåren. Hon kallades för

en sångens Inga Tidblad

och hade en alldeles fantastisk röst. Hon var en av Sveriges mest populära artister under dåtiden. Bara tre dagar före sin död spelade hon två skivsidor låtar. Men hur kom det sig att denna kvinna tog sitt liv, endast 38 år gammal?

Enligt Lasse Zachrisson, som producerat boxen, var självmordet en konsekvens av hennes kamp med sin sexuella identitet. Bakom sig hade hon tre havererade äktenskap. Hon efterlämnade också en tonårig dotter. Och när hon hittades på köksgolvet hade hon armarna vilande över bröstet och huvudet på en kudde. Bredvid den döda låg ytterligare en kudde som indikerar att nån legat bredvid men gått. Enligt Lasse Zachrisson var det en kvinna som Ulla Billquist träffat i Stockholms revykretsar och som hon i hemlighet hade haft ett längre förhållande med. Vi ska komma ihåg att homosexualitet var brottsligt i Sverige fram till 1944 och Ulla Billquist tog sitt liv sommaren 1946. Då var det inte heller hennes första självmordsförsök.

Nyheten om den här boxen har gjort mig nyfiken på Ulla Billquist, en tidig soldat i min ”armé”, en kvinna som inte kunde leva fritt med den kärlek hon ville…

Read Full Post »