Allting har en ände…

Ett ändligt inlägg.

---

 

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???

I morgon är det redan tisdag och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Till minneslunden och lite andra turer

I centrala Uppsala, vid gamla kyrkogården, nära dess kapell/krematorium, finns en väldigt vacker minneslund. Detta var ett av våra mål idag. Min nästan-brors mamma har sin viloplats där och vi ville passa på att lämna en liten blomma.

Mörkrosa rosor till M.A.

Mamma säger alltid att min nästan-brors mamma älskade rosa rosor. Vi hittade en bukett mörkare rosa sådana som blev riktigt fina.

Mamma vid minneslunden. (Jag tiltade kameran lite här med vilje, annars kan min förföljde nästan-bror kanske råka ännu mer illa ut på grund av såna som älskar hakkorset.)

I övrigt blev det ett par ärenden till och en shoppingtur inne på Tokerian. Vi hade tänkt att gå till Maestro och äta idag, men mamma orkar inte gå så långt och taxi idag igen blir lite kostsamt. I stället äter vi grillad kyckling med potatissallad här hemma. Sen kan mamma se lite på det där evenemanget som numera är det enda som visas på SvT1.

Just nu packar mamma. Själv har jag slängt ner underkläder och t-shirt i min lilla rygga, den lilla som har denna fina logga:

Inget i Uppsala län har tjänat mig troget och går strax i graven av slitage. Det ligger riktig handgripligt terapiarbete bakom den loggan!

Den lilla ryggan är så sliten att tyget i dess botten nästan är genomskinligt. Jag har tänkt i några veckor att inhandla en ny rygga på Clas Ohlson, för där hade de nån modell större till bra pris. Får försöka hinna det på måndag eller tisdag.

I morgon, söndag, är det alltså resdag igen. Jag ska skjutsa hem mamma och stannar sen över natt. Räknar med att vara hemma i Uppsala igen tidig måndagskväll. Då ska jag tvätta och packa och greja, för sen väntar min riktiga semester: Pride! Som jag har längtat… Då är såna som jag rätt normala och jag får möjligheten att träffa andra – kända och okända – från hela Sverige. Det brukar bli många återseenden, en del kära sådana, andra kunde man klara sig utan…

Livet är kort.

Read Full Post »

Skitväder ute, värme inne

Det var ett riktigt skitväder i morse! Jag hade vaknat av och till under sennatten/tidiga morgonen för att springa på toa, förstås, men också för att det smattrade mot sovrumsfönstret. Och knakade. Regn och blåst, alltså. När jag kom ut från porten hemma hade regnet övergått i snö. Stora, tunga flingor föll och sa

Ploffs!

när de landade på mig och marken.

Det var som att köra i mjölk till jobbet och än värre blev det ju närmare jag kom.

Jobbet, ja… Jag vill inte berätta för mycket om de personer som finns där, men vilka människor det är! Jag har varit här sen i september och jag har aldrig mött folk som är så varma, omtänksamma, snälla och framför allt normala. De går inte att jämföra med de halv- respektive helpuckon som fanns där jag var förr i tiden. I ett annat liv. Där en liten klick styrde – precis som här – men på ett sätt som gjorde att medarbetarna förvandlas till strykrädda rövslickare. Ja, jag skräder inte orden. Det var ett riktigt sjukt ställe! Visst fanns det undantag där också, men inte en enda människa kom nån enda gång fram till mig och frågade rakt på sak. Inte som här. Igår, till exempel, slog sig en kvinna från en annan våning  ner vid mitt lunchbord och sa:

Jag hörde att du inte får vara kvar. Och jag ville bara säga att det var tråkigt!

Vad svarar man på sånt? Jag började förstås gråta, skulle inte du ha gjort det?

Den här värmen möter jag hos de allra flesta som jobbar här. Därför kan jag bara gratulera MG som har fått Tjänsten. Det är en fantastiskt vänlig arbetsplats h*n kommer till! Men det klart att här finns saker som är mindre bra också. Detta handlar emellertid mest om att det är brist på tid och att folk inte alltid hinner kommunicera. För egen del känner jag också att det inte alltid är så lätt att ha två chefer – en som jag sitter ganska nära och som är den som förser mig med de flesta arbetsuppgifter och en som sitter i ett annat hus, som betalar min lön och vars avdelning jag tillhör. Men det går! Det funkar, faktiskt! Jag får mina yrkesmässiga behov tillfredsställda på ett alldeles utmärkt sätt – på ena stället den stimulerande miljön i sig, på andra stället i möten med andra kommunikatörer. Och jag klarar av att ibland dras mellan dessa två var för sig starka fru Chefer.

Jag får lite tid till. 

I morse när fru Chef1 stod i dörrhålet kunde jag inte låta bli att fråga om det var för att de ville vara snälla mot mig som jag får vara kvar en månad. Men det är det inte. Jag har fått saker att göra i januari som är viktiga och som behövs göras och fru Chef1 sa att hon tyckte att det är jättebra att jag kan och vill stanna en månad till.

Det köper mig tid. Och jag planerar och försöker ordna till det bästa under den tiden.

Read Full Post »

Vi gottar oss på lördagskvällen!

På lördag är det verkligen helt legitimt att äta nåt gott! Vi inledde med en superb måltid bestående av kotletter och potatisklyftor med diverse olika såser till. Byt ut kotletten mot kalkonfilé så stämmer allt på vad jag åt. För min del blev det dels en matlagningsöl till själva tillagningen, dels ett glas rött till måltiden. Nu ska jag emellertid tillstå att Fästmön stekte kotletterna – jag har ju lite svårt för grislukt. Men annars är hon tämligen risig och tar det mest lugnt inne i sovrummet.

Jag köpte två relativt stora godispåsar på ICA Solen – där de allra flesta är små solstrålar! Mötte Slaktar-Pojken vid varukorgarna, han har ett strykar-beteende precis som sin mor, kan meddelas.

Efter middagen gjorde sig storasyster redo för en biokväll med en kompis. De ska se Saw i 3D – och jag tror att hon är väldigt glad att hon får skjuts hem ända till porten… Saw-filmerna är ena riktigt ruskiga saker, men jisses så läskigt bra också! Jag pytsade ut lite lördagsgodis och Vintervit choklad i en påse som hon fick med sig som biogodis. Övriga barn och vuxna har fått skålar med snask. Elias och jag satt och smaskade en bra stund vid köksbordet.

En godisnapp doppad i vatten – kan det vara gott? Geishakaramellerna var i alla fall favoriter!

                                                                                                                                                     Inte var det så stora godisskålar, men man mår ganska illa efter ett tag…Jag är ju känd för att alltid köpa för mycket ”lös-godis”. Sen äter jag därefter och så får jag ont i magen i flera dar. Men kvällens skål var tämligen modest, som synes. Fast tom, då…

Min skål, tom dårå… och illa mår jag…

                                                                                                                                                            I afton är WordPress lika segt som Hemkola, så jag tror att jag rundar av här innan jag slänger ut datorn genom köksfönstret och skriker könsord. Man får ju lov att tänka på att behärska sig, eftersom Annas grannar är rätt normala och trevliga människor. Jag menar, det vore rätt dumt att kasta bort en ett år gammal dator – OCH att ge en granne skallskador på grund av humöret…

Read Full Post »