Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘köra fast’

Ett inlägg om natt och dag.


 

Bok o kaffemugg

Jag läste både i natt och i morse. (Notera det snigga bokmärket, en julklapp från IZ!)

Den gångna natten blev en lång natt. Jag var trött och somnade före klockan 23. Nån timme senare väcktes jag av att nån i huset tyckte att midnatt var en bra tid att möblera om och kasta saker i golvet. Resten av natten sov jag i tjugominuterspass, högst. Låg och tänkte på allt möjligt, grubblade över tillvaron och det länge sen förgångna. De vakna timmarna kollade jag Instagram på mobilen eller läste. Märkligt nog var jag inte astrött i morse, men den stora tröttheten kommer väl i kväll – eller i morgon. Lustigt nog var jag inte den enda som låg vaken. Hade jag vetat att jag inte var ensam hade jag kunnat ta lite sällskap. Nån våndades vi alla på var sitt håll. Kanske är det boken jag läser just nu som påverkar mig mer än jag vill erkänna. Kanske är det inte bara det förgångna. Årsdagen av Det Som Hände är passerad med tio dar och jag har överlevt i år också. Det länge sen förgångna skedde så långt tillbaka som under Äldre stenåldern, i Metropolen Byhålan.

Oxen dagens horoskop

En oxe ska ska tänka lite mer på att må bra.

Inte har det varit nån toppendag idag på jobbet heller. Jag körde fast redan i morse. Försökte räta ut frågetecknen, men har fortfarande inte fått nåt besked trots att frågan nu ligger hos en tredje person. Nåja, jag har gjort lite annat. Bland annat har jag tagit ett stort grepp om ett gäng foton som skulle fixas till. Vidare har jag haft ett litet arbetsmöte på kontoret med en av de riktigt duktiga vattukvinnorna. Själv är jag oxe och jag måste säga att dagens horoskop i Metro fick mig att tänka både en och två gånger. På mig själv.

 

Det händer inte så mycket varken om dagarna eller nätterna i mitt liv. Snart är det dags för förändring igen, för mirakel slutade jag ju att tro på 2013. Jag har gått och grunnat på en sak och nu har en liten idé tagit form. Förhoppningsvis får jag med mig en och annan vän på resan. Och det har med litteratur att göra – så mycket kan jag avslöja för tillfället.

Frukt

Typisk frukt-stash på Toffel-kontoret.

Det har regnat hela dagen och det brukar få mig på gott humör och göra mig lugn. Dessvärre funkade det inte idag. Det kändes lite allmänt… träääligt att gå och handla på Tokerian efter jobbet också. Det händer inte så mycket skoj där heller. Eller också händer det roliga på dagtid. Jag köpte min vanliga fil och mjölk och TV-tidning och frysta luncher för en vecka. Luncherna brukar för det mesta mätta mig. Blir jag sugen på eftermiddagen finns det en fruktkorg på jobbet. Varje måndag levereras elva kilo frukt till Café Java, där jag fikar. Det gäller att vara snabb då. Jag gör så som en inte får: tar flera frukter på måndagen och har en liten stash på kontoret.

Igår var jag duktig och gjorde mina räkningar, men jag säkerhetskopierade också filer från min dator till min externa hårddisk. Det tog sin lilla tid, även om det definitivt inte tog 13 timmar som datorn ville påskina. Mycket är ju redan kopierat och såna filer kan en hoppa över.

Säkerhetskopiering

Nä, några 13 timmar tog det inte att säkerhetskopiera filerna i just den här mappen.


I kväll då?
Jag ska bläddra i TV-tidningen och se om jag blir uppspelt, jag ska läsa, jag ska telefonera och om det hinns med, glo på Veckans brott. Middag i afton blir ett par mackor, men inte rostade och inte med ost. Jag grävde nämligen fram lite rester från julen i form av rödbetssallad och mammas kycklingköttbullar. Riktig finmiddag, med andra ord. Vad äter DU i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar och inspirera mig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.


Nu har jag jobbat
på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Ögon

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.


Jag och ”församlingen”
fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kollegor

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Arbetsuppgifter

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Pendlingen

rosa toffla minirosa toffla mini


Lönen

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snö på fönsterrutan

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.


Alla andra fönster
i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

snö på köksfönstret

Mycket snö är det nu.


Jag var orolig
både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…


*ballefönstren = balkongfönstren

**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller snöbilder – så att vi ska kunna vänja oss vid det elände som kommer!


Ja den som kommer är alltså snön.
Vintern. SMHI utlovar vinterväder till helgen som kommer. Vad tycker vi om det då? Joo, vi tycker att det nog blir lite ljusare, men vi estimerar inte snö, kyla och halt väglag. Vi tänker på såväl lårbenshalsar som bilavkörningar – när man skottat fram bilen, vill säga. Tur att jag har en bra app på Ajfånen. I skrivande stund utlovar den snö på torsdag och ner till åtta minusgrader till helgen.

Så här mycket snö var det i mars 2010 i Förorten.


Det är ett oväder från Storbritannien
som är på väg till oss. Enligt SMHI kommer snön och kylan in över Sverige redan idag. Här är det för en gångs skull torrt idag, men det är betydligt kallare än det har varit de senaste veckorna. Mest snö kommer det längs kusten i Svealand och Norrland. Det vill säga här i mina trakter, dårå. Och enligt SMHI ligger snön kvar. Man rekommenderar oss att ta fram vinterkläderna.

Vackert, men kallt…


Förra året köpte jag
en ny dunjacka, tack och lov! Jag har ett par riktigt grova kängor som jag hoppas att jag kan gå i om hälen inte bråkar mer. Tills vidare kör jag på mina grova skor i vilka jag har lagt ett inlägg som bara ligger under hälarna. Det funkar bra.

Kört fast…


Mina vinterdäck
på bilen har varit på sen ett bra tag och det känns tryggt. För snö och halka kan ju komma plötsligt. Jag tror liksom inte att nån av oss kommer undan snön i år heller… Är DU rustad för vintern – vad gäller fordon och kläder???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag jobbar jag hemma. Det vill säga jag har bara börjat lite än, men fyra timmar ska det bli allt som allt. Jag räknar med att få sitta lite mer avskilt här. För nu är det tankearbete som gäller.

Jobbar hemma vid morfars skrivbord.


Igår var det en riktig skitdag
på jobbet. Jag körde fast i ett av de uppdrag jag har fått. Och jag har ingen att bolla med, känns det som. Ibland är det lite ensamt att vara singel kommunikatör för två institutioner. Vi snackar om nästan 200 personer, de flesta forskare. Jag vill ju göra ett bra och professionellt jobb, framför allt inte framstå som Den Dumma i samlingen. Men det är nog lite så, den examen jag har är väl lägst på bygget…

Arbetsdagen har som sagt inte börjat i skrivande stund. Jag har rivit ut lakan ur sängen och slängt på en tvättmaskin. Det ska bäddas rent. Just nu väntar jag på att perkolatorn ska perkolera klart så att jag kan börja arbetsdagen med en mugg java och lokalblaskan.

Rena lakan ska det bli idag!


Ute duggade det
när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Jag var en tur till brevlådan på vägen hem – fick ju nåt skit från en avsändare som jag inte vill ha nåt ifrån, material som jag inte har beställt. Därför återsänds det, med ett stort kryss på kuvertet samt texten:

Åter avsändaren! Ej beställt material.

Jag undrar när Postkodlotteriet ska fatta att jag inte vill ha post från dem. Jag har skickat tillbaka deras brev i typ tre år nu.

Nu är kaffet klart och dags att försöka vakna till. Det är fredag, med arbetstidsförkortning fyra timmars arbetsdag. I morgon ska jag till Himlen efter att Anna och jag har storhandlat. Tjolahopp!

Vad har du för planer för dagen och helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi var VÄLDIGT insnöade, visade det sig. Clark Kent* hade ju stått ute i natt och trots att jag var iväg två svängar igår kväll – och fick sopa och skrapa bilen båda gångarna – var den tämligen dold under tunga drivor. Men jag har ju min lilla skyffel, min lilla borste och min lilla skrapa och efter en halvtimma var Clark utkörbar. Bara det att närmaste vägen ut från Himlen inte var plogad… Några bilar hade kört där tidigare så det gällde att ha tungan rätt i mun och försöka hålla sig i det enda uppkörda lilla spåret. Det gick bra TILL ICA Solen, dit jag åkte medan Fästmön åt en mager middag, för att handla yoghurt och lite pålägg.

På väg tillbaka fick jag backa när jag kommit in på den sista vägen, för där hade en bil på väg ut kört fast. Naturligtvis kommer det idioter och ställer sig bakom mig (två stycken). Till slut fattade de att jag skulle backa ut, men en av idioterna körde in en bit – tills han (ja det var en man vid ratten i bilen) såg bilen som kört fast. Då höll han själv på att köra fast när han skulle backa ut… Dramat pågick under minst en kvart och ingen av gubbarna i de båda bilarna var ute och hjälpte kvinnan komma loss (de stod liksom bättre till än jag med min bil eftersom jag fick backa upp bussvägen och därmed inte kunde lämna min bil ifall bussen kom – då hade jag stått i vägen). Ja hej å hå, gubbar, säger jag bara! Sen var den första så IVRIG att komma in att han prompt körde – varpå tjejen som kört fast –  en TREDJE gång. Själv lämnade jag artigt företräde till henne på den smala vägen…


Väldigt insnöat var det idag…

                                                                                                                                                          Allt som allt tog det mig en timma att gräva fram bilen, åka till ICA, handla och åka tillbaka till Himlen. Så jag blev inte särskilt glad eftersom vi hade lovat att svänga förbi Morgonen med några filmer till Frida. Det var liksom inte plogat över allt i byn… Och det var nog lite svårt att förstå för dem som inte hade varit ute och kört bil…

Efter många om och men levererades filmerna, men ibland önskar jag att jag kunde säga nej. Eller jag sa nej idag och föreslog ett annat alternativ, men det var ingen som nappade på detta. Och jag hade ingen lust att tre människor skulle bli sura på mig, så jag vek mig. Det gör jag inte nästa gång. Jag hjälper gärna till, men nån taxirörelse driver jag ju inte, så… Nästa gång vädrets makter slår till är det JAG som bestämmer om jag kör eller inte. SÅ! Nu har jag rensat ut detta ur mitt system och det är inget som hänger kvar. Inte hos mig, i alla fall.

Anna och jag hann stannat till hemma hos mig. Där blev det till att gräva sig in i garaget först – parkeringsplatsen var ett berg och inte att tänka på med min rygg – innan vi kunde trippa (läs: lufsa) in med våra datorer, väskor och kassar. Vi hann packa upp också, men sen blev det dags att tuffa iväg till Annas jobb. Smågatorna där runt omkring brukar INTE vara särskilt plogade, så jag ville vara ute i god tid. Idag var de emellertid bra plogade och det skedde inga incidenter tur och retur – även om halkvarnaren blippade (= lät och blinkade) några gånger…

Även i stan hade det kommit mycket snö och så här översnöat var mitt gästrumsfönster (det är även gästrumsfönstret ovan i närbild):


Snöigt gästrumsfönster…

                                                                                                                                                            I kväll blir jag ensam ända till klockan 21, för Anna ska jobba över en timma. Nu börjar jag bli hungrig – har inte ätit nåt sen frukost – men jag glömde förstås att köpa nån mat på ICA idag. Risken är stor att det blir kycklingkorv och pommes strips, det är vad som finns i frysen. Och jag är faktiskt inte överförtjust i strips, vill hellre ha frites eller klyftor.

Gissningsvis sätter jag mig sen en stund med pusslet. Kan ju inte låta ramen ligga där och retas…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lilla snömansbil!

Read Full Post »

Older Posts »