Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tacka ja’

Ett livsinlägg.


 

blodpenna

Ett delikat skrivuppdrag är på gång.

Just i denna stund lever jag i ett tämligen rent hem. Det var sååå skönt att jag uppnådde dagens mål – att städa min bostad (nåja, inte tak, väggar och fönster, typ resten). Men livet är som bekant inte rättvist. Det finns de som lever i ett rent helvete. Jag har fått höra lite grann, tills jag bromsade för att inte bli alltför känslomässigt indragen. Det kan jag inte bli om jag ska hjälpa till med detta delikata skrivuppdrag. Och därför får du som läser inte veta mer än så här.

Trots att ett av mina öron har varit mer eller mindre klistrat till mobilen av och till idag, har jag alltså uppnått mitt dagsmål. Vidare har jag nätverkat på ett positivt sätt, med vänner och bekanta. Jag har tackat ja till krattning som jag har blivit utlovad, därför att jag inser att jag inte klarar av vissa saker ensam och på enbart mina egna meriter.

Elias och en okänd tants brövlåda.

En blivande tonåring och en okänd tants brövlåda fotade för exakt ett år sen.

Lilla mamma har fått ett samtal och hon klarar av att svara i sin mobil även om det tar lite tid. Men hon vågar ännu inte ringa med den. Det blir nästa steg. Fästmön och jag hade ett litet planeringssamtal mitt på dan. Jag frustreras av det faktum att tiden inte räcker till för det jag vill göra, men i morgon blir det i vart fall så att jag åker ut till Himlen. Nånstans mitt på dan får jag besök av två av mina favoritkillar som har ärenden i environgerna. Tänkte pumpa den av dem som snart blir tonåring om uppslag till den kommande födelsedagen. Det blir svårare och svårare ju äldre vederbörande blir.

Den kommande tiden blir mina dagar mer fyllda än tidigare. Det är bra för mig. Samtidigt jobbar jag på det spontana, men också på att säga nej. Det går sisådär, men det går framåt. Det känns skönt att vara åtminstone något utvecklingsbar – till skillnad från bittra, till åren komna personer, som utsätter andra för sin sjukliga fixering. Vilken förebild! Nej, jag kan inte påstå att jag njuter av att få mer uppmärksamhet än barn och barnbarn.

Corvina Veronese

Corvina Veronese i glaset i kväll.

En dusch och lite middag från frysen med ett glas rött har gjort mig lite slö och mjuk i kroppen. Det är dags att jag försöker ta tag i seriös läsning, medan somliga spelar sin musik på så sätt att jag är böjd att tro att de har fått för sig att jag gillar den. I nästa liv ska jag inte ha grannar och jag ska definitivt inte omge mig med skrytpellar. I kväll ska jag däremot umgås med Vera.

 

 

Ha en go fredagskväll och helg!

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

I fredags kväll intervjuade Fredrik Skavlan (ja, han heter Fredrik i förnamn!) en svensk partiledare i sitt SvT-program Skavlan. Jisses! Det blev stora reaktioner både före och efteråt. Och under tiden, naturligtvis.

Skavlan intervjuar Åkesson

Jimmie Åkesson talar ut (?) hos Fredrik Skavlan.  (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kritiken före programmet
gällde att man inte vill att just den här partiledaren och hans parti ska få synas i media. Dessutom en fredagskväll, på bästa sändningstid (när alla har somnat i soffan efter det där glas vinet… hum…) Eftersom den aktuelle partiledaren företräder ett parti som aldrig skulle få min röst, var väl inte jag heller så förtjust, i ärlighetens namn. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med att visa upp eländet, så att säga. Låt personen sitta i TV-rutan och säga en massa knäppa saker så kanske en och annan förstår att det här går inte an. Som läget är nu är det här partiet större än Kristdemokraterna, ett parti som i mina ögon är snudd på lika goa kålsupare. Men ändå. Finge jag välja mellan enbart dessa två, blev valet KD.

Nu tittade jag inte på varken hela programmet eller ens hela intervjun. Jag såg en fem, tio minuter i slutet. Kanske är det därför jag inte riktigt förstår varför folk blev så upprörda efteråt. OK, jag har uppfattat att sagda partiledare knaprar antidepressiv medicin mot sin utbrändhet och har varit långtidssjukskriven. Det är det nog för övrigt många i vårt land som har gjort eller gör. Men tackar man ja till att bli intervjuad i TV i sin roll av partiledare får man kanske räkna med en del tuffa frågor.

Fast i ärlighetens namn… Fredrik Skavlan är ingen skjutjärnsjournalist nånstans. Jag håller helt med Leffe där! Inte blev det mycket ull… Under de minuter jag tittade på intervjun hade jag önskat en lite rappare journalist i hans ställe. Nä, jag tycker han passar bäst till att göra snälla intervjuer med glada människor som har gjort nåt kul, bra eller positivt annorlunda. Det gäller inte för Jimmie Åkesson. De enda jag har läst som tyckte att Skavlan gjorde ett bra jobb var Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Henrik Arnstad. Representanter från den så kallade kvällspressen, alltså.

Det är jobbigt att må dåligt, men ger man sig in i leken hos svenska folket en fredagskväll och sätter sig i intervjustolen… Ja, då får man leken tåla, tycker jag. Och jag tycker inte att Fredrik Skavlan var för hård i sin utfrågning, snarare tvärtom. Att sen Fredrik Skavlan mordhotades i sociala medier tycker jag är skit och oacceptabelt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett nöjt inlägg.


 

Kor

Perfekt present!

För en gångs skull är jag lite nöjd med mig själv. Jag har lyckats lösa ett rejält problem, nämligen att hitta en present till en före detta arbetskamrat vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Det är Den Hjärtegoda, du vet hon som gav mig en påse bröd en gång när jag var utan mat, som går i pension. Man kan inte tro att hon har uppnått pensionsåldern, för hon är baske mig raskare än jag. Visserligen är det lite förtida pension. Och det tycker jag är smart och bra: man ska gå medan man fortfarande är pigg och orkar göra en massa roliga saker på all den fritid man får som pensionär.

I augusti fick jag en inbjudan till en buffé efter Den Hjärtegodas sista arbetsdag på tisdag i nästa vecka. Jag tackade självklart ja. Men sen kom ju problemet med present. Vad ger man en person som har arbetat länge på SLU och som liksom har ”allt”? Idag kom jag på det: KOR! Man ger KOR!

Och KORna har jag slagit in alldeles själv, som synes. Eh… ja…

Snören och paket

Många snören blev det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett diverserat inlägg.


 

Toffla sur m 3Dbrillor 20111

Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!

Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet! 

Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.

Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?

Frostig sadel

Frost på sadlarna i morse, rentav?

I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.

Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.

I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.

twitter_logo_headerI sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tackande inlägg.


 

Office home & student 2013

Office Home & Student 2013 är nu beställt och på väg till mig tack vare Anders.

Igår kväll fick jag ett något förbryllande samtal på mobilen från Jerry. Det var så förbryllande det han sa att jag hade svårt att förstå vad som menades. I stora drag var det emellertid så här:

Anders hade läst på min blogg om mina pengabekymmer och gamla programvaror. Han kontaktade då vår gemensamme bekant/vän Jerry via Facebook för att säga att han vill betala ett Office 2013-paket åt mig.

Jag känner inte Anders, men jag har förstått att han tillhör the Good Guys. Det är svårt att fatta att det finns snälla människor idag. Människor, som inte nödvändigtvis har läst Stefan Einhorns bok och påverkats. De är bara snälla och goda av naturen. En sån är denne Anders. Snäll och god. Inga krav på nån mot-prestation. En person som är snäll mot andra, kort och gott.

Eftersom jag sitter i den sits jag gör tackade jag förstås väldigt mycket ja. Igår kväll förde Anders över 1 500 kronor till mig. De fanns på mitt konto kring lunchtid idag. Det kändes som en finfin belöning att få nätshoppa Officepaketet efter att jag hade suttit och harvat på min bok i tre timmar!

Ett tag hade jag helt tappat tron på människor – även mig själv. När man upprepade gånger får höra att man är elak och bara tänker på sig själv tror man på det. Dessutom tycker man att andra är det också. Man ser ingen godhet nånstans.

Nu har jag sett godhet och snällhet i cyberspace. Jag känner som sagt inte Anders, jag har aldrig ens träffat honom. Det enda jag vet är hans för- och efternamn samt hans e-post-adress. Naturligtvis har jag mejlat honom och tackat för pengen och berättat att jag har nätshoppat Office-paketet idag.

Men jag vill ändå lyfta fram Anders här på bloggen, så att den som läser här också får veta att det finns goda och snälla människor där ute. Typ Anders.

TACK!

Glad solros

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kvällsinlägg.


 

Det finns inte just nåt att berätta om mitt tråkiga liv. Jag har inget att roa församlingen med för tillfället.

Elias nyklippt

En nyklippt kille.

Elias nyklippt med solbrillor

Okejrå, en bild till!

Eftersom jag knappt står ut att vara med mig själv tackade jag ja till att äta kvällsmat med Fästmön och två av bonusbarnen ute i Förorten. För tack och lov står de ut med att vara med mig och får mig att skingra tankarna. Elias hade varit och fått kalufsen klippt och han är så fin i kort hår. Jag tror att han var väldigt nöjd själv, för jag fick fota honom! Två gånger, till och med!

Elias börjar bli allt mer lik sin storebror, för när han hade ätit upp sin pizza tyckte han att det räckte med den sociala biten och traskade hem. Vi tjejer fick betala. Ja, vi åt alltså kvällsmat på Kreta. Jag var sur och grinig eftersom det var bacon runt kycklingen. Jag äter inte grismuskel, men hade beställt fel. Det var i alla fall skönt att sitta utomhus en stund. Ljus och luft var gratis.

Jag tog vägen om ICA Solen med Anna och Linn och fick tillfälle att prova den berömda PRO-stolen i affären.

Sen åkte jag hem till en instängd och varm lägenhet. Öppnade fönster och dörrar. Kliade på mina tre myggbett och ringde mamma. Hon hade ringt tre (3) gånger, enligt nummerpresenta-tören.  Kvällen avslutade jag med en timme framför TV:n och en lika lång stund framför datorn, allt medan nån krämade entonig musik. Ja, jag är fortfarande ljudkänslig.

I morgon är en ny dag. Det hjälper föga. Anna och jag förtvivlar över att vi inte kan planera nånting ihop i sommar. Vissa stunder känns livet mest skit.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »