Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vindrutan’

Ett inlägg om en bok.


 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Den tredje mannenDet börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snö på fönsterrutan

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.


Alla andra fönster
i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

snö på köksfönstret

Mycket snö är det nu.


Jag var orolig
både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…


*ballefönstren = balkongfönstren

**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag skulle ju Clark Kent* få lite nya prylar för att han hade varit så duktig igår hos glasmästaren. Och det passade bra, för Fästmön handlade lite mat till fredag på samma gång eftersom barnen kommer hem då.

Första stopp blev Biltema. Jag hade tänkt titta på en billig kaffeburk där också eftersom min gick sönder häromdan. Men där fanns nästan ingenting av intresse och allting var flyttat på och ologiskt organiserat. så det blev bara en parkeringsbiljettklämma till vindrutan – för tio kronor. Den hittade jag bland… spännbanden…


En fiffig liten klämma för parkeringsbiljetter. Den jag hade försvann ju igår med den trasiga rutan.

                                                                                                                                                                      På vägen till ICA Kvantum stannade vi till vid Ö&B för att kolla främst kaffeburk, rengöringsmedel och en lunchbox för smårgåsar (till Anna). Jag hittade flera lunchboxar till Anna, men antingen var de för små eller för stora. Fast den här tyckte jag var bra. Dock inte Anna själv.


Anna lunchbox var väl som hittat för en som heter Anna? Men det tyckte inte den som heter Anna, konstigt nog…

                                                                                                                                                                  Fina kaffeburkar hade de inte heller på Ö&B. Jag tycker att deras benämning

Kaffeburk m dekor

känns en smula… överdriven. För inte var den dekoren – eller burken – snygg, heller!


Kaffeburk m dekor för 45 pix på Ö&B = nej tack!

                                                                                                                                                                    I stället blev det för min del lite rengöringsmedel. Och så fick Clark sin doftgran för 15 kronor.


Wunderbaum New Car Scent till Clark Kent som fått ny vindruta.

                                                                                                                                                                  Lite ny musik tyckte jag också att Clark behövde, så jag köpte en billig dubbel-CD med lite tung musik från Bandit – endast 50 kronor. Anna köpte nämligen också en skiva och då fick vi två för 99!


Lite tung musik på två CD till bilen.

                                                                                                                                                                Anna hittade några klädesplagg till Elias och lite smått och gott och jag hittade KN. vi pratade länge. KN är bra på att prata, särskilt om sitt favoritämne, en gemensam bekant i grannskapet som vi båda avskyr…

Så blev det dags för stora varuvagnen och ICA Kvantum. Anna handlade fredagsmiddag och jag köpte en kycklingkorv som jag strax ska steka. I samma veva ringde min lilla mamma och berättade att hon varit och satt in 3 500 kronor till mig! Det var ju 2 000 kronor mer än vindrutan kostade och dessutom var hon fortfarande sjuk, så jag kände mig jättedum. Men tacksam! Stackars mamma hade åkte färdtjänst till sin bank och sen traskat uppför en backe till min bank – bara för att få höra att de inte tar emot kontanter där efter klockan tolv. Men hallå! Vad hände med fenomenet

service?

Det var bara för lilla mamma att rolla ner till sin egen bank igen och där fick hon hjälp. Jag ska ringa henne i morgon och prata lite mer, för jag vill tacka ordentligt och höra hur hon mår!

Den extra slanten gjorde emellertid att jag kunde trippa in på MIQMAQ och köpa en tjockis-svart och riktigt snigg kaffeburk! Tack, mamma! 😛


Svart och snigg kaffeburk kom med hem!

                                                                                                                                                              Så for vi ut med maten och Annas prylar samt några papper som Slaktar-Pojken behöver till i morgon till Himlen. Anna passade på att byta jeans och ta på sig gympadojorna också. Idag har vädret emellertid varit soligt och varmt, men regnet känns alltid nära.

Nu ska jag steka lite potatisrester, ägg samt kycklingkorv, för nu känner jag mig lika utsvulten som ungen som illvrålar på baksidan troligen är. Fast jag kan ju, till skillnad från barnet, behärska mig. Något sånär, i alla fall…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Njae, nu är jag väl där och förvanskar verkligheten med mina putslustiga rubriker igen. Inte har Tofflan gone sporty, inte, trots att hon blev fotbollsflata i lördags! Oroa dig inte, trots att den här bilden talar ett annat språk (men den är gammal, bilden! Tofflan är evigt ung):


Inte många rätt på den t-shirten…

                                                                                                                                                               Saken var den att vi plockade upp Lullan Gardenia i stan tillsammans med två skärmar. I utbyte skulle vi ha Fästmöns cykel med oss tillbaka. Ja utbyte och utbyte, det handlar om att vi försökte göra två flugor på smällen, så att säga. Lämna nåt, hämta nåt. Spara på bensin, liksom. Sagda cykel har två hela däck, men bara ett sitter på. Den andra har både Anna och Lasse (mormors/Annas mammas man) förgäves försökt montera på cykeln efter reparation, men inte lyckats.

Jag har en liten bil. Jag fällde alla säten som gick och med gemensamma krafter knölade vi in Annas cykel – och kunde till och med stänga bagageluckan. Det var praktiskt eftersom det började regna. Det som var mindre praktiskt var att diverse oljiga delar föll av så våra fyra händer var mer svarta än vita – och smetiga… Svarta och smetiga blev för övrigt diverse kollin som förvaras i bagageutrymmet såsom ett paraply, en ICA-väska och två sittunderlag. Men vem vill inte ha våtsvarta fingrar, feta matvaror och en svart bak? Tänk så sånt kan liva upp tillvaron!


En svart bak kan liva upp tillvaron.

                                                                                                                                                                Nåt som definitivt livade upp tillvaron var anblicken av Anna, som liksom fick klämma sig in och ner i framsätet, sitta på snedden och upptryckt mot vindrutan. Hon såg baske mig inte klok ut. Men det funkade! Allting går ju – utom tennsoldater och små barn, som ett visst pucko från ett annat liv brukade säga. Vi var mest glada att vi bara hade en cykel med oss i bagaget…


Tänk om vi hade försökt klämma in alla dessa… Detta häftiga konstverk finns att beskåda i Metropolen Byhålan, neråt Vätterpromenaden i Stadsparkens ena hörn.

                                                                                                                                                                 Som plåster på vår förstörda manikyr köpte jag pizza till middag. Vår nya, sportiga liv börjar… sen. Inte än. Men… rätt snart…

Read Full Post »